Sommarvinden sjunger en sång
om stunder och tider som var en gång.
Häggen blommar och doften av vår
påminner plötsligt om dagen igår.
Köttbullar goda och sås underbar
och prat och skratt tills inget finns kvar.
Sen är det dags att spela kort
och tiden går så fort, så fort...
En sjö intill stugan som kommer till ro,
där barnet inom mig för evigt vill bo.
Minnen av kvällar med godis och bus,
av kvällar med sagor och björkarnas sus.
En trollsten med mossa vid blomstrande äng
och duniga täcken i en mjuk, härlig säng.
Av nätter när mörker och ljud blir till ett
och drömmar om allt roligt som skett.
Gräset blir klippt i solens ljus,
sen kaffe och våffla i ditt röda hus.
"Är du varm eller törstig? Har allting gått bra"
Bekymrade ord som är som de ska.
Oro och kärlek har funnits där,
såsom oro och kärlek nu finnes här.
Jag älskar dig mormor, du är underbar.
Jag räknar varenda dag du finns kvar.
Hoppas min röst har nått in i din själ,
att varje ord sagt har hörts högt och väl.
Hoppas min närhet har givit dig tröst,
under min vår på din ålders höst.
Jag älskar dig högt, av hela mitt hjärta.
Jag hoppas du somnar, helt utan smärta...
Sen när du vaknar är morfar hos dig
och ditt minne lever för evigt hos mig...
