EXTREMT...

...lång vecka. Men nu är den snart slut. Bara en dag kvar, sedan är det helg. Och vad ska man göra under Valborgs och Första Maj då? Sova tror jag... Då jag slutar i morgon ska jag fara hem, lägga mig i sängen och därefter sova till söndag eftermiddag. Så känns det i varje fall idag. Men jag vet att morgondagen kan förändra den känslan. För känslan att vara ledig och få sova hur länge och hur mycket man vill kan göra vem som helst pigg. :-) Kanske jag till och med har orken att träna efter jobbet?

A har åkt till sin pappa igen. Jag hoppas de får en trevlig långhelg tillsammans och att de får vila upp sig lika mycket som jag har planerat att göra. ;-) Men jag kommer att sakna gullungen min, varje vaken minut och hela tiden, tills han kommer hem igen på torsdag.

Helgen som gått...

Alvar är i desperat behov av byxor i strl 110 och trots att jag har fått löfte om att få låna ett par byxor i den storleken så känns det som om jag vill ha något par som han äger själv med. Så jag bytte bort min jobbarlördag för en dag på stan med min underbara mamma! Tre par byxor, två tröjor, sockar, kalsonger och en pyjamas fick det bli till min lille söt-nöt. Nu har han nog kläder så det räcker tills det är dags för knickers och shorts igen! Sedan hittade jag faktiskt ett och annat plagg själv, vilket var VÄLDIGT behövligt vill jag lova!

Kvällen bjöd på 30-års fest som gick i 80-tals tema. Jag trodde inte riktigt att jag skulle orka fara på grund av min onda fot (som till på köpet hade plågats på stan halva dagen) men när David och hans bror och fru hade dragit iväg så kände jag i stort sett på en gång att jag skulle döööö av tristess hemma en hel kväll. Jag vill ju också vara med och leka. ;-) Snabba ryck blev det då! När A kom för att hämta mig stod jag med våffeltången i håret, oklädd och osminkad. Så det blev som det blev det där med 80-tals styling. Men, men... Festen var då hur som helst jättetrevlig! Många trevliga människor i skojiga outfits. Vissa bjöd kanske... hmff... lite mer på sig själv än andra. Typiskt bara att David var en av dem. Men vad kunde jag vänta mig, egentligen??? ;-)

Söndagen blev lugn. Vi gjorde inte så mycket mer än låg i soffan halva dagen. Kvällen avslutade vi med att grilla. Mmmm, det är ju bara SÅ gott! David lagade en riktig festmåltid med grillat kött, potatisgratäng och en god sallad till det. Efter det drog vi iväg och spelade lite biljard och dart. Tur att det bara var jag och han, för ingen av oss har precis någon framtida karriär inom någon av dessa sporter kan jag lova! Men roligt, ja det var det! =)

En fredag i april

Det är så underbart härligt att vakna på morgonen när Alvar smyger sig in i sovrummet och kryper ner i sängen bredvid mig och försiktigt viskar "Är du vaken mamma?". Solen skiner in genom glipan i rullgardinen och genom sovrumsfönstret som står på glänt kan man höra fågelkvitter i en värld som precis håller på att vakna upp till en ny dag. Efter några fantasifullt berättade sagor och många kramar är det dags att börja dagen igen. Idag börjar vi dagen uppkrupna i soffan med välling till lillprinsen och kaffe till mamma. Kan det verkligen vara möjligt att få vara så här lycklig?

Solstrålar

Det var strålande solsken utanför fönstret i morse när jag och Alvar klev upp. Tänk så mycket lättare allt känns när dagen bjuder på värmande strålar från en nästan klarblå himmel...

Efter lite frukost, morgon-tv, memoryspelande och trolleri var det dags att bege sig mot förskolan. Vi tog vagnen idag och promenerade dit, för första gången sedan jag gjorde illa foten. Visst, det stramade och värkte lite. Men vad gör det när världens solstråle sitter i vagnen och surrar glatt om allt och ingenting? Men jag kan gissa att foten kommer att göra sig påmind i morgon...

Nu är det dags för jobb. Inte för att det känns speciellt lockande att stänga in sig på jobbet i det här strålande vädret. Men efter att ha suttit instängd i det här huset i nästan en vecka på grund av magsjuka så känns det nästan skönt att få bege sig på jobbet igen och träffa lite folk. Nästan. ;-)

Att sakna...

En julhelg utan Alvar och nu en påskhelg utan honom tar på krafterna... Jag är tom och ledsen inombords, tårar väller upp i ögonen när jag tänker på honom. Hur kunde det bli så här? Vad tänkte jag med?