Adidas skor och "skiftbyte" ;-)

Idag har vi varit in till Piteå på lite "after work"-shopping. Vi lämnade in en mobil på reparation (hur kan det komma sig att nya saker ALDRIG verkar hålla?) och sedan blev det ett par nya adidas-skor till Alvar från en av sportaffärerna i staden. Vi avslutade dagen med middag på Max och min älskade lill-prins åt som han aldrig har ätit förr! Snacka om hungrig pojk´! Men det är klart, det är ju jobbigt att shoppa. Särskilt med tanke på hans rymningsförsök genom hela sportaffären med de nya, snygga skorna på fötterna. Skor som mamma inte ens hade hunnit betala! ;-)

I morgon är det dags för "föräldra-byte" igen. Jag saknar redan min älskling, men jag vet att det kommer att gå bra. Han har det ju superbra hos sin pappa med, för det är ju världens bästa pappa! Men jag har redan en föraning om att helgen kommer att kännas precis lika lång som vanligt...

Nu börjar det bli dags för sängen. I morgon är en ny dag... En ny dag i häggdoftande försommar-Sverige... Och i morgon ska Alvar på bondgård med sin förskola. Jag kan lova er alla att det var en mycket spänd pojke som lade igen sina stora blå ikväll! SÅ HIMLA SKOJ för alla barnen att få åka och titta på en massa kor och andra djur. Det behövs ju inte speciellt mycket mer för att göra dagen till en dröm för en massa gull-ungar i förskoleåldern!

GOD NATT

Försommar-Sverige

Och vad betyder en sommar i Sverige? Jo, sol och regn och moln, sol och regn och moln... TYPISKT! Så här i början av sommaren kan det faktiskt kännas rätt skönt med några ordentliga skyfall tycker jag. Naturen grönskar verkligen upp då, allt liv börjar spira igen. Men jag vet att när jag har genomlevt juni, juli och augusti med samma ostabila väder så kommer jag att vara väldigt, väldigt leds!

Hmm... Det kanske är lika bra att njuta av årets första regnskurar istället för att oroa sig för sommarvädret? Njuta av årets första åskväder och spänningen som ligger i luften sekunderna före urladdningen. Njuta av doften av våt asfalt och spirande björkar efter ett ordentligt skyfall. Njuta av solens värmande strålar som söker sig fram bakom ett dunbollsmoln och torkar upp världen igen. Njuta av försommar-Sverige helt enkelt!

Hällregn och cafébesök

Nu har årets första ordentliga sommarregn dragit förbi. Luften blir så härlig efter en sån urladdning. Det blir lättare att andas igen på nåt sätt. Härligt!

Vi har varit på café idag. Tanken var att Alvar skulle få sova sig igenom det, men han vaknade såklart. Eftersom caféet var i stort sett tomt och det inte fanns ett barn i närheten att smitta ner så fick min lill-prins fika han med. Det blev kaffe, te och festis med chokladbollar, kolakakor och dajmtårta. Hela vägen hem babblade han sedan om cafébesöket med glittrande ögon. Tänk vad lite som behövs för att göra dagen till ett äventyr för en snart tre-årig kille!

Allt förändras... Visst kan det bli bra ändå?

Som sagt... Livet förändras till oigenkännlighet. Men det kan bli bra ändå, eller hur? Säg att det kan blir bra ändå?

Men även om allt blir bra förändras världen. Även om jag överlever, även om jag blir lycklig så är det annorlunda. Det är bara så, jag har bara mig själv att skylla. Och idag... Ja, idag så kan jag inte ändra på någonting alls. Även om jag ibland tror att jag vill ändra på allting, spola tillbaka tiden. Och fixa allt så att livet blir normalt igen. Så att livet blir det jag ville att det skulle vara...

Hoppa tillbaka i tiden är en omöjlighet. Det spelar ingen roll vad jag önskar, vad jag hoppas, vad jag vill... Och kanske, KANSKE kan jag bli lycklig i ett nytt liv med. Jag ska försöka, jag ska kämpa! Och kanske blir det inte så svårt som det kunde ha blivit...

"Never be the same again..."

Uppdatering: Prickar

Alvar mår nog lite bättre. Jag antar det, men hur ska jag kunna veta säkert? Han leker då en massa, och busar och skojar nästan som vanligt. Kanske är han lite lugnare än vad han brukar vara. Han har inte kliat sig nämnvärt varken igår eller idag däremot och det borde ju vara ett bra tecken att han håller på att tillfriskna?

Igår sov han 3½ timme under dagen vilket resulterade i att han inte somnade förrän efter 21.00 igår kväll. Han sov å andra sidan till 8.00 i morse, vilket säkert var skönt för honom. Idag har han dock inte sovit många minuter under dagen och det visade sig strax före middagen när han fick ett av sina berömda utbrott. Men han lugnade sig förhållandevis fort, tack och lov. Och sedan slocknade han redan 19.30 ikväll. Undrar vilken tid vi får kliva upp i morgon. ;-)

Förändring

Snart ändras livet totalt... I stort sett allt jag känner, allt jag älskar, kommer att upphöra att existera. Det liv jag känner till är över. Det är dags att kasta sig ut i det okända... Tack gode Gud för min älskade prins, min gullunge, mitt allt. Tack gode Gud för att han finns hos mig, som en trygg hamn i ett stormigt hav... Tack gode Gud för att du sände mig din vackraste ängel...

Vattkoppor - nu och då

Min underbare lill-prins har förvandlats till en prickig korv under den senaste veckan. Det är vattkoppor på hög nivå. Är jag en konstig mamma som tycker det är bra att han får göra bort det redan nu? Det brukar alltid vara lättare ju yngre man är sägs det ju. Alvar har hunnit gå igenom det värsta nu. Idag verkar han knappt besvärad. Han skrattar, vi läser böcker och spelar fiskspelet och han kör bobbycar och tar kurvorna på två hjul. Han är helt klart på bättringsvägen!

Själv gick jag i åttan när jag drabbades. Det är ett halvt liv sedan men jag minns det som igår. Min käre far minns idag att "det var väl ändå inte så farligt?". Inte farligt?!? HA! Det var en nära-döden upplevelse utan dess like! Jag kommer aldrig att glömma hur mycket det kliade och hur det blev värre ju högre feber jag fick. Jag kommer aldrig att glömma hur all min självbehärskning gick åt till att inte klia på koppan i pannan. För vilken normal tonårstjej vill ha ett bestående men i form av ett ärr mitt på pannan?

Jag minns ett fruktansvärt dåligt underhållningsprogram på tv där deltagarna sökte efter en röd rubin (eller svart diamant eller blå safir eller vad sjutton det var för ädelsten) under ledning av Harald Treutiger. Jag var för trött för att byta kanal. Det kliade för mycket för att jag skulle kunna somna ifrån eländet. Så jag låg och muttrade åt tv:n och tyckte allmänt synd om mig själv medan jag kliade varenda milimeter av min kropp.

Vattkopporna torkade in tillslut. Jag hade överlevt, mot alla odds. Och trots mitt frenetiska kliande blev det inte ett enda ärr på min kropp. Förutom ett litet, litet ärr - mitt på pannan. En liten påminnelse om en svår tid i en fjortonårings liv som jag kommer att bära med stolthet resten av mitt liv...

Älvsbyn Runt

JAG GJORDE DET!

Alla som känner mig vet att då det kommer till tävlingar så är jag ett totalt nervvrak. Under alla år jag simtränade tog jag mig väl kanske iväg på 15 tävlingar eller nåt liknande. Men idag gjorde jag det. Jag utmanade min nervositet - och jag vann! Simhallen ställde upp med ett lag i årets "Älvsbyn Runt" och jag var med och sprang. Jag TÄVLADE!!! *jippie* Så idag, just nu, är jag fruktansvärt, oerhört stolt över mig själv!

Försommar i Skellefteå

I helgen har jag och David sökt lugnet i Skellefteå. Två stressfria dagar på Hotell Aurum utan måsten var precis vad vi behövde. Vi har ätit god hotellfrukost och strosat runt på stan och längs älven i sommarvärme. Vi har ätit goda middagar och fått spabehandlingar. Vi har shoppat, skrattat och spelat biljard. Och hela tiden har vi pratat... Jag har sovit som en prinsessa i underbart härliga sängar med kuddar och täcken som påminde om fluffiga sommarmoln.

Bilresan ner och hem var ett avstressande moment i sig. På vägen till Skellefteå den 1:a maj fick vi möjlighet att ta en paus och se alla snygga motorcyklar som åkte fyrkanten runt dagen till ära. På vägen hem tog vi en avstickare till Norsjö för att dricka kaffe. Vårt egentliga mål var Malå, men efter ett svartsjukedrama med GPS:en bestämde sig David för att stänga av den. Visst är det bra att få en utförlig vägbeskrivning till resans mål. Men att köra efter en skogsstig som består av grästuvor och lervälling... Ja, där gick gränsen!

Nu har jag alltså laddat om livets batterier igen. Jag är hemma igen med lite mer ork och lite mer lugn i själ och hjärta. Nu är det dags för vardagsliv igen. Och för första gången på länge tror jag att jag orkar med det...