Tillbakablick

Jag läste precis igenom en massa inlägg från december 2008. Lite mer än ett år sedan, men ett helt annorlunda liv...

Himlen är fortfarande oskyldigt blå när jag ser ut genom fönstret under gnistrande vinterdagar. Alvars glittrande ögon likaså. Men vårt förra hem är borta, och vi börjar så sakta vänja oss vid ett nytt hem. Ett nytt hem för mig, två nya för Alvar. Han verkar må bra. Och i mitt hjärta vet jag att det är allt som betyder någonting.

Så mycket kan ändras på så kort tid. Och alla verkar anpassa sig till det nya livet så snabbt. Min lycka är att alla verkar må bra, verkar vara lyckliga. Och jag tror att en del personer till och med verkar må bättre än de gjort på flera år. Är det så? Har mina val (hur oigenomtänka eller egoistiska de än verkar) bringat lycka till en människas liv? En människa som kommer att ha en plats i mitt hjärta tills mitt liv på denna jord är över? Jag hoppas det. Och jag hoppas att jag en dag kommer att få träffa den nya lyckan i hans liv. För det är viktigt för mig...

Jag är hemkommen från Paris. En weekend med flygplatser och tunnelbanestationer så lång ögat räcker... Och en tur till Eiffeltornet och Louvren också såklart. Det var härligt, så fascinerande och så mycket att se. Underbart. Men redan innan vi åkte visste jag att det skulle vara en resa med minnen likaså. Minnen från förr. Både bra och mindre bra minnen...

Jag börjar mer och mer tro på att tiden faktiskt läker alla sår. Och även om jag ibland undrar om jag gjorde rätt, om jag verkligen lever rätt liv idag, så vet jag att det var rätt val. För oss alla. Men trots det kommer jag för evigt sakna den familj jag hade, den familj som jag under så många år vande mig vid, den familj som jag kom att älska. Varenda person i den familjen. Ni är underbara! Förlåt att jag aldrig sa det förr, att jag aldrig sa det till er...

Nu är natten sen... Kylan utanför dörren är bitande och känslan att få krypa ner i en varm säng är underbar. Så jag tror jag ska göra det. Krypa ner, andas ut... Minnas allt det fina i mitt liv, från varje dag från varje år. Och hoppas och önska att min framtid blir fylld av lika många vackra minnen och att lika många fina människor ska korsa min väg som under de senaste tolv åren av mitt liv.

GOD NATT!

Vive la France

Trött liten gullunge

En alldeles för tidig morgon blev det vill jag lova, både för mig och Alvar.

Jag och Alvar vågade oss ut en halvtimme mitt på dagen, trots den bitande kylan, för att leka lite i snön. Men trots att solen värmde och termometern hade smugit upp mot varma -15 istället för -25 så blev det bara en halvtimme eftersom mamman började frysa om fötterna. Det är konstigt det där... Alvar klär jag på för kung och fosterland men har alltid tendens att glömma mig själv...

Efter lunchen blev lill-prinsen trött och den tröttheten höll i sig till nu ikväll. Både besöket av mormor och Petter tröttade ut och tårarna låg på ytan. Men efter att ha fått i sig lite middag (i ett svagt ögonblick önskade han sig makaroner och korv och så blev det) och byggt lite lego med D så ligger han nu i sin säng. Jag hoppas innerligt att han får somna snabbt, han behöver verkligen sova en lång natt i natt.

Ordningen återställd ;-)

Nu är min prins hemma igen. Och med det är det dags för tidiga morgnar igen. Strax efter sex började han böka runt i sängen. Jag tror minsann han sover lite bättre i sitt eget rum än i vårt, även om David gav upp sin sida av sängen i natt och lade sig i Alvars rum.

Nu har vi så smått börjat vår dag. Alvar äter välling i soffan och jag väntar på min kaffekopp. Den (och några till efter den första skulle jag tro) kommer vara välbehövliga efter en tidig morgon som denna.

Ha en trevlig dag! =)

"Åren dom går" Den äldre generationen

Igår passade jag på att besöka mormor och farmor när mamma ändå var där och bjöd på kaffe. Varje gång jag har varit där känner jag mig så lycklig. De har levt ett helt liv. De lever än, 85 och 91 år gamla. (stämmer det?) De har krämpor av alla de slag. Hörsel och syn har gett upp, likaså talförmågan. Minnet är inte alltid vad det brukade vara... ("Tänk vad man glömmer...?" som min kära farmor upprepade gång på gång. Och hur sant är inte det? Även unga sinnen glömmer...)

Men de lever. De är starka, äldre kvinnor som har levt ett liv. Som har upplevt hur det är att växa upp med fler syskon än jag ens skulle kunna tänka mig. Hur det är att uppleva andra världskriget på nära håll. Hur det känns att se ens barn växa upp och skaffa egna barn. Hur det är att förlora barn och nära och kära...

Vi tittade på fotografier. Lyckan som ilar i mitt hjärta när farmor minns tillbaka, minns namn och platser (eller åtminstone försöker minnas) är obeskrivlig. Jag hoppas jag kommer åldras väl. Jag vill behålla min syn, mitt minne och min talförmåga till den dag jag dör. Om rörelseförmågan ger upp så kommer jag ändå att överleva. Men jag önskar och hoppas att jag får åldras väl. Och jag hoppas att kärleken jag kände i mitt hjärta igår även kommer att finnas hos mina barnbarn och barnbarnsbarn när jag är 90 år gammal...

Ny vecka!

Nu är det måndag igen. Helgen är över och verkligheten tar vid igen. Men min jä*la skitmage krånglar och jag har varit hemma idag. Jaja, nya tag med den nya veckan i morgon.

Helgen var jättetrevlig. Vi åt på "All Star" och hade turen att få hjälp av den trevligaste servitören jag någonsin har träffat. Vi åt god mat, drack gott och såg lite hockey. Cleo-besöket får bli en annan gång. Efter middagen, följt av ett besök i hotellbaren med ett glas champagne till mig och en öl till David, somnade vi nämigen sött på hotellrummet istället för att fixa oss och gå ut. Men det var hur som helst en härlig kväll.

Nästan halva tiden har gått nu... På torsdag kväll hämtar vi hem Alvar igen. *jippie* Och jag och Alvar är lediga hela fredagen så jag hoppas på fint väder. Kanske vi hinner ta oss till någon backe och åka lite bob? Eller sopsäck kanske om jag får bestämma, bob-rädd som jag är. ;-) Vi får se vad den dagen bjuder på!

Hejdå älsklingen, välkommen helgen!

Nu har vi lämnat Alvar hos sin pappa igen. Och jag får återigen försöka fylla mina dagar med annat än tankarna på honom...

I morgon är det helg, och i helgen är jag hel-ledig. Så vi bestämde oss (JAAA David, jag erkänner att jag också var lite sugen ;-)) för att åka till Luleå i morgon och bo på hotell till på lördag. Det blir nog "All Star" på kvällen med lite hockey och god mat. Sen får vi väl se hur shoppingsugna vi (läs: jag) är på lördag innan vi åker hem igen. Sedan har vi hela lördagskvällen och söndagen på oss att mysa och fixa och dona hemma. Känns som en bra deal, eller hur?

Nu är det tv-dags ett tag innan kvällen blir för sen och det är dags för sängen igen.

[God natt min älskade lill-prins. Jag hoppas
du sover gott i natt med många vackra drömmar]

Vintermorgon

Det är drömskt vackert ute denna morgon. Solen bryter sig nästan igenom molntäcket och snön som har fallit under gårdagen glittrar och gnistrar. Det är (självklart) kallt ute, över tjugo grader kallt. Men vad gör det när dagen är så ljus och vacker?

Vi har så sakta börjat vår dag igen. Alvar äter välling och ser lite morgon-tv. Jag sitter vid datorn och avnjuter en kopp hett kaffe. Vi laddar upp för ännu en arbetsdag på jobb och förskola, och det känns bra...

Det är så skönt att ha min älskade lill-prins hos mig igen, så skönt att bli väckt av varma kramar och berättelser om djur och fantasivarelser av alla de slag. Men en vecka går alltför snabbt och i morgon är det dags för honom att åka till sin pappa igen. Men jag får väl försöka göra det bästa av de veckor Alvar inte är här med. I helgen ska jag sova länge, försöka vara ute lite om vädret tillåter och bara ta det lugnt. För som sagt, en vecka går fort. Och snart är min gullunge tillbaka hos mig igen. :-)