Om mitt år...

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jo det gjorde jag. Många saker. Åka utomlands utan min son var en av sakerna. Hemska värld, vad nervös jag var, men det gick rätt bra för oss båda!

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jag gav inga nyårslöften i fjol, men hade jag gjort det hade jag nog för en gångs skull levt upp till dem tror jag!

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

En av mina bästa väninnor fick sitt första barn och en annan av mina vänner blev mamma för andra gången!

4. Dog någon som stod dig nära?

Jag har varit på en begravning i år. Min mormors syster. Som jag har gråtit. Bara tanken på att deras generation snart är borta får mina ögon att tåras...

5. Mest efterlängtade möte?

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag saknade min sambo och son efter en veckas kurs i Nacka...

6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?

Ett lugn i tillvaron, en harmoni i livet, en säkerhet i mina val och total lycka i själen.

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?

???

8. Bästa minnena ifrån sommaren 08?

Jag är glad att jag orkade vara ute och springa. Det är väldigt många år sedan det kändes så bra att bege sig ut på en joggingtur i den värmande sommarsolen... Är det ett bra minne???

9.Vad var din största framgång 2008?

Vad är framgång?

10. Största misslyckandet?

Att såra någon man älskar är ju aldrig lyckat...

11. Största misstaget?

Att tro på någon, lita på någon och fundera över någon som inte förtjänar en enda sekunds tanke...

12. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Jag har varit hopplöst pigg och kry hela året. ;-)

13. Bästa köpet?

Ingen aning? Jag har ju mitt lyckoschampo från Gliss som jag aldrig vill vara utan! Sedan har jag köpt ett Body Butter från en affär här i Älvsbyn - 3 gånger! Luktar som himmelriket och lugnar själen.

14. Träffat någon kändis?

Såg bland andra Sara Sommerfeldt på ett café när jag var i Stockholm.

15. Vad spenderade du mest pengar på?

Troligen på kläder, kroppslotioner och smink - SÅ VÄLDIGT INTE JAG!!!

16. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Jag tror att mitt inre ler och njuter varje gång jag verkligen känner att jag är en bra människa, en människa värd att älska, en människa värd allt...

17. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?

Nickelback är för evigt en del av mitt 2008...

18. Har någon du känner tagit körkort?

Inte i år väl...?

19. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Både och tror jag... Det har varit ett väldigt komplicerat år...

20. Vad önskar du att du gjort mer?

Vågat leva ordentligt och fullt ut.

21. Vad önskar du att du gjort mindre?

Sårat folk jag älskar...

22. Hur tillbringade du julen?

Med min familj och min sambos familj, med min underbara son som ständigt har stjärnglans i ögonen...

23. Blev du kär i år?

Jag förälskar mig mer och mer i min son för varje dag som går, räknas det?

24. Hur många one night stands?

Inga såklart!

25. Favoritprogram på TV?

Jag, som alltid ser mycket på tv, har väl på sin höjd lyckats genomleva Top Model i år... :-o

26. Bästa boken du läste i år?

Vem kan läsa böcker när ens inre pratar så fort ljuden runt omkring tar slut...? Ett par böcker läste jag dock utomlands, men ingen som lämnade nåt större avtryck.

27. Största musikaliska upptäckten?

Ojojoj! Jag har lyssnat på så mycket nytt i år.... Nickelback, Three Days Grace, Seether, Rise Against och 30 Seconds To Mars är några nya favoriter!

28. Något du önskade dig och fick?

Jag vet inte... Har önskat mycket detta år, och mycket har slagit in, medan mycket har gått så oerhört fel...

29. Något du önskade dig men inte fick?

Som ovan... Jag fick så mycket som jag ville ha, men vissa saker rann bara ut i sanden...

30. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?

Jag måste ärligen säga att jag inte minns min födelsedag. Kan jag och Alvar ha varit lediga och ätit palt kanske???

31. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Ärlighet... Från alla...

32. Hur skulle du beskriva din klädstil år 2008?

Jeans som bara hänger. ;-) Varför sitter inte jeansen som de ska längre? :-)

33. Vad fick dig att må bra?

Önskar jag kunde säga min familj eller mina vänner. Men mestadels av tiden? Ja, då var det träningen som var det enda som kunde få mig att må bättre...

34. Läskigaste upplevelse?
Ingen aning???

35. Äckligaste upplevelse?

När en arbetskollega trampade ihjäl en råtta med bara en sandal på foten - utan att ens märka det själv! :-o

36. Vad är du mest stolt över från 2008?

Min viktnedgång, helt klart!

37. När var du mest nervös?

Två veckor i somras var nervpirrande...

38. Där du tillbringat flest helger?

Usch vad hemskt, men det är nog på simhallen. :-o

39. Vad fick dig att må dåligt?

Att jag tyvärr sårade människor jag älskar...

40. Hur kommer nyårsafton spenderas?

Med underbara vänner i lugn och ro. Kanske lite sång och gitarrspel med. :-)

41. Vem saknar du?

Ingen i dagsläget. Alla jag älskar har jag hos mig hela tiden, dem slipper jag sakna. :-)

42. De bästa nya människorna du träffade?

Jag lärde känna Em på riktigt. Världens gulligaste tjej, måste vara ett släktdrag! ;-) Jag började om att jobba och lärde känna ALLA mina underbara arbetskamrater på riktigt! Tack för att ni finns!

43. Ditt mål för 2009?

Försöka leva det liv jag vill, det liv som är bäst för mig och ingen annan!

44. Vad längtar du till år 2009?

Har inga planer för 2009. Jag hoppas bara det blir ett år bättre än det här. Det kan ju (som jag skrivit förut) knappast bli värre...

Apropå nyårslöften...

Just det ja... Vilket är det vanligaste nyårslöftet av dem alla? Skulle tro att det är något i stil med gå ner i vikt/börja träna mer/börja äta nyttigare/börja ta hand om min kropp bättre o.s.v. Någon som håller med?

Jag kan glatt säga att det lovade jag mig själv redan i mars/april i år (tack så mycket E för din fina idé!!!) och tack och lov har det gått rätt bra! Det är så härligt att känna att jag faktiskt lyckats bra med någonting 2008. Så jag ändrar mig (men bara liiiite ;-)): Inte ett HELT bortkastat år ändå! =)

Nyårslöften? Förverkliga dem innan nyår!

Snart är året slut och som en kär vän till mig så fint påpekade i fredags (sisådär tio gånger tror jag): "Nästa år kan åtminstone inte bli värre...". Ska vi tro på det? Ja, det tycker jag! Och göra allt i vår makt att uppfylla den förhoppningen... Jag vet att jag redan har börjat så smått!

En timme på löparbandet var nummer ett på listan över saker jag verkligen borde göra, men som jag ständigt skjuter på framtiden. Men varför spara alla idéer för sitt "nya liv" som man har till efter nyår? Så idag tog jag tag i nästa sak på listan. En timmes simpass blev det idag. Och oj så skönt att forsa fram i vattnet! Jag får väl upprepa orden jag sa i våras: Det ska INTE dröja så här länge till nästa gång jag simmar!

Andra nyårslöften då? Nja, egentligen är det inte riktigt min stil med nyårslöften. Men det finns rätt många saker jag känner att jag borde lova mig själv inför kommande år. Löften, inte krav, som nyårslöften annars kan bli. Löften om att ta bättre hand om min underbara familj. Löften om att ta bättre hand om mig själv och börja älska mig själv lite mer. Löften om att göra 2009 till ett år som jag vill och kan minnas som ett bra år. Och, precis som min väninna sa, det kan ju knappast bli värre än det här året.

GOD JUL!

God Jul och Gott Nytt År
önskar
Alvar med familj!

En evighet på löparbandet

Nu var det gjort! Efter en massa prat med Em så gjorde jag äntligen slag i saken idag, efter många om och men! Jag tog en flaska med iskallt vatten och min nya favoritskiva och gick nerför trappen på simhallen. Och där, där spenderade jag

EN TIMME PÅ LÖPARBANDET!!!

Och oj, oj, oj så psykiskt påfrestande... För jag kan inte påstå att jag var slut i varken ben eller andning efter passet. Det är bara det att det verkligen är allt annat än skoj att springa inomhus med en trist, tråkig "För allas trevnad"-skylt som det enda att titta på. Men nu är det gjort i varje fall! Med 0,5 i lutning så tog en mil exakt 59 minuter och 58 sekunder. Och jag är faktiskt supernöjd över mig själv att jag inte gav upp där mellan 30 och 40 minuter. Men jag frammanade lite av min envishet och gjorde det! *jippie*

Dan före dan...

...före dopparedan. Visst blev det rätt nu?

Jag kan för allt inte förstå att det är julafton på onsdag. Det känns som om hela december bara rusat ifrån mig, som om jag har legat steget efter hela tiden. Och jag ligger fortfarande efter i det mesta som har med julen att göra... Men idag har jag semester hela dagen lång. Tanken med dagen är att få alla julklappar färdiga. Hur det nu ska hinnas, men jag vet att det kommer att gå. Allt går om man bara vill!

Nej, nu ska jag dricka upp mitt kaffe så att jag och Alvar kan börja vår dag. Jag funderar på om vi skulle ha tagit en tur på simhallen och badat lite. Mitt dåliga samvete hann nämligen ikapp mig i helgen när jag jobbade och flera av Alvars jämngamla kamrater var och badade med sina föräldrar... Vi får se om vi hinner. Och jag lovar och svär att försöka hinna allt jag tänkt mig idag, utan att stressa det minsta lilla. Hur nu det ska gå till. =)

Att förlåta...

Fredag kväll

Varma mackor... Vin... Chips med vitlökssmak... Och en soffa som verkar väldigt inbjudande. Vad saknas? Jo, min pojkvän. Som jag ska hämta på någon minut. Och en filt och ett par kuddar som ska göra oss sällskap. Kan en fredag i december bli bättre än så här??? Jag hoppas att det inte kan det, att det här är verkligheten som den är när den är som bäst. Varken mer eller mindre. Är det så?

Tomtegröt och Kanel!

Idag är det dags för den här julens första julgröt. Den ska vi på mitt jobb avnjuta tillsammans med våra blivande chefer och arbetskollegor på hotellet här i byn. Som jag längtar! Tomtegröt med en massa kanel och socker... Lyckan är gjord!

Bara trött...

Jag är trött. Trött i huvudet, trött i kroppen och ögonen känns som om de ska falla ihop. Tror jag måste lägga mig i soffan ett tag och kämpa mot tröttheten framför hockeyn. Och hålla mig så långt borta som möjligt från kyl och skafferi så inte hjärnan får för sig att jag behöver äta nåt för att piggna till... Ja... Soffan får det bli...

Frukost för att orka!

Dagen idag börjar jag med en kopp kaffe, en tallrik med yoghurt, hallon, linfrön och kanel i massor i hopp om att dofterna och smakerna ska sätta igång en kemisk reaktion i min kropp som resulterar i ett överflöd av ork. Ork att vara en busig mamma timmarna innan vi ska åka till förskolan. Ork att ge allt när jag väl åker och tränar så resultaten börjar visa sig snart. Ork att skratta och le och vara social på jobbet. Ork att lyssna och finnas där när de i min närhet behöver prata...

Snart börjar det ljusna ute igen och jag ska försöka ta tillvara på varje gnutta av dagsljus som erbjuds, absorbera energi de få timmarna av dag som vi faktiskt har. Så det halkiga väglaget till trots tror jag att vi promenerar till förskolan idag. Och sedan får det bli en liten prommis innan jag stänger in mig på mitt "andra hem" för en lång, och förhoppningsvis givande, arbetsdag.

29.14 igår + Stair-Master idag

5 km på löparbandet igår tog 29.14. 7 km tog ungefär 40 minuter. Stolt? Lite kanske, men jag orkar inte känna efter... Idag blev det Stair-Master i 40 minuter. Kanske inte så dumt det heller, jag vet inte? Jag försöker intala mig själv att jag är duktig, att jag är fokuserad, att jag kämpar på bra. Vem försöker jag lura..?

Så mycket ledsamheter...

...så här före jul. Jag förstår inte varför allt måste komma nu? Nu, när alla borde få vara lyckliga och glädjas tillsammans. Nu, när familjer ska sätta sig ner tillsammans och äta god mat och dricka julglögg. Nu, när familjen känns viktigare än någon annan tid på året. Varför just nu?

"Så länge jag andas..."

Ibland är det bara hopplöst helt enkelt... Jag mår bra, jag är lycklig. Hur kan man då må så dåligt på en och samma gång?

Tack för idag!

Hemkommen från step-avslutningen sitter jag nu här igen. En kopp hett kaffe värmer upp mig inifrån och ut. Våta testar av nytvättat hår med en svag doft av choklad faller nedför mina kinder och ramar in mitt ansikte. Mina ben känns tunga, ögonen likaså. En härlig trötthet. Jag vet att jag kommer sova gott i natt...

Doft av jul i skymnigstid

Nu är det vinter ute. Riktig vinter med snötyngda träd i gnistrande vitt och snökaos på vägarna. Plogkarmarna blir högre och högre och skymmer all sikt vid vägkorsningarna och många av byarna runt Älvsbyn är utan el.

Det är vackert ute idag... Så vackert att jag nästan tappar andan, så vackert att det är hjärtskärande. Det börjar skymma redan nu. Den korta midvinterdagen börjar gå mot sitt slut och mörkret kryper närmare. Men nu lyser glittrande nysnö upp vintermörkret och den långa, mörka dagen känns med ens lättare igen.

Det doftar jul i mitt kök. Jag och Alvar har bakat en saffranskaka som är i ugnen i detta nu. Tänk vad en doft kan förändra ett hem... Göra det hemtrevligare på bara några sekunder. Finns det fler än jag som kan bli lycklig av nåt så enkelt som en doft? Saffran, kanel, blåbär... Som lyckopiller för min själ...

Winter Wonderland

Luciavaka

En jobbarkväll med prat, skratt och gråt... En prommis hem i ett snöigt Älvsbyn... Ett par timmars surrande med pojkvännen i ljuslågornas sken vid köksbordet... Och nu? Nu är klockan 00.04 lördag den 13 december. Glad Lucia!

I väntan på en smakbit av jul

Jaha, nu sitter jag här och vet inte riktigt vad jag ska hitta på innan vi ska åka på förskolan och jobbet. Jag är utkörd ur sonens rum. Hur ska det bli när han är 15 år när han redan nu, vid dryga 2 år, värnar om sitt privatliv?

Idag ska vi åka iväg och äta julbord med jobbet. Hoppas verkligen att det finns supergod julmat precis som jag hoppas på! Åh, vad jag har längtat efter sillsallad och Janssons Frestelse, köttbullar med lite rödbetssallad och sill och potatis... *mums* Men först blir det ett par timmars jobb innan vi beger oss iväg!

Ha en trevlig dag och kväll!

Vardagslyx en tisdag i december

-19,1 står termometern på idag. En riktigt varm och härlig tisdag med andra ord! Allt är ju relativt här uppe i norr, det kunde ju ha varit -32. ;-)

Klockan närmar sig 10. Vi har haft en riktig mysmorgon här hemma alla tre. Snacka om vardagslyx att vara lediga tillsammans så här en tisdag i december! Varför lediga då? Jo, snart ska jag, Mattias och Alvar bege oss in till stan en sväng och förhoppningsvis bli klara med de sista julklappsinköpen. Jag har inte den blekaste aning om vad vi ska handla, men det brukar ordna sig när man väl börjar. Till barnen är det väl svårast att inte handla upp hela affären! Sedan hoppas jag att vi får lite tid över så jag hinner titta på nåt snyggt plagg till julfesten på torsdag. Vad 17 ska man ha på sig???

Det känns som att dagen idag kan komma att bli fullspäckad... Jag tror minsann att det var hockey ikväll också och då brukar vi ju ha turen att få lite hockeyfrämmande! Men med tanke på allt som hänt i livet senaste tiden så tror jag att jag ska bege mig på jobbet på ett besök ikväll istället för att sjunka ner i soffan. Känns som om jag behövs där mer än här hemma i nuläget! Och efter det får det bli en härlig prommis i kylan. Så jag är pigg i kropp och själ i morgonbitti när vardagslivet tar vid igen.

Från -26 till snöfall...

...på bara några få timmar. Jag kan i och för sig tycka att kylan är mysig på sitt sätt. Bara man är ledig och slipper ut i den med risk att förfrysa fingrar och tår och kinder och nästipp! ;-) Nejdå, sanningen är faktiskt den att jag gillar att bylsa på mig halva garderoben och gå ut i den friska luften. Fleece-underställ, mjuka byxor, tröjor, tjocktröjor, dunjacka, täckbyxor, lovikkavantar och sluttouchen - en halsduk virad runt hals och ansikte så bara ögonen syns! HÄRLIGT!

Men kylan har som sagt givit med sig till förmån för ett tätt snöfall istället. Vinterkvällen är vit och efter kvällens urladdning på steppen (tack Malin, det är alltid lika skoj!) blev det att skotta fram garageinfarten innan jag tog en snabbprommis för att inhandla lite Loka. En superhärlig prommis i ett vintervitt Älvsbyn... Kan kvällen avslutas mycket bättre än så? Ja, ett glas Loka och några mandlar kan ju då inte skada åtminstone!

Ha en trevlig kväll!

Andra Advent

Idag är det andra advent. Tomtenissen har kommit med en skoter i Alvars julstrumpa. Jag vet inte vad som är mest spännande för min lillprins... Att öppna julklapparna eller tanken på att det är tomtens nisse som har varit och lagt den i strumpan? Hur som helst så glittrar hans blå ögon ikapp med ljusen som brinner i köket. Underbara pojke, du är mammas ögonsten. Idag och för alltid...

Ödets nycker...

Vad är det som händer?
Är det någon som kan förklara det för mig?

29.21

Just det ja. Det var uppdateringen på löparbandet som jag hade tänkt kasta in igår. 5km med 0,5 i lutning tog igår 29.21. Så lite har nog min löpning utvecklats senaste halvåret. Eller kan det ha varit den peppande musiken? Eller så var jag bara allmänt stressad igår? Hur som helst, under 30 minuter *jippie*

Sängdags!

Har precis stoppat i mig ett par pepparkakor med ädelost och några mandlar efter min kvällsprommis. Är trött, trött, trött efter en superlång dag. Det har varit en väldigt händelserik dag idag, med både positiva och negativa inslag. Precis som de flesta andra dagar kanske?

Just nu är jag så avslappnad som man kan bli. Lugn i kropp och själ. Hjärtat slår långsamt och stadigt. Jag är tillfreds med livet, trots att jag kanske borde ifrågasätta det nån gång ibland? Men inte nu, inte än... Just idag så är jag bara lycklig. Och just idag så räcker det alldeles utmärkt för mig!

Umgås dig... lycklig?

Dagen igår blev bra. Vansinnigt fnittrig och himlastormande märklig, men bra. Jag fick den uppmuntringen jag behövde igår för att ljuset och lyckan skulle hitta tillbaka in i själen igen. Det är konstigt det där, vad en enda dag med personer som betyder otroligt mycket för mig kan göra för mitt inre...

Vi hade turen att få besök av Anna och Alicia igår. Att se ens älskling leka med en av sina jämngamla vänner och inse vad tiden går, vad de växer, att de faktiskt utvecklas i en oerhörd fart, är en ofattbar känsla. De har blivit så stora och duktiga båda två!

Dagen på jobbet blev allt annat än vad jag hade tänkt mig. För hur ska man kunna förutse dagar som gårdagen? Utan planering, utan förväntningar blev det till en av de mer intressanta arbetsdagarna på mycket, mycket länge! Vid prommisen hem i ett vintervitt Älvsbyn gick jag med ett pirr i maggropen, en glädje i mitt inre och med ett leende på mina läppar. Vad kallas det? Jo, just det! Lycklig...

08.08

Och det är svart ute. Fortfarande, trots att klockan passerat åtta. Nog är det midvintertid alltid...

Jag och min älskade lill-prins myser inne i värmen, med tända ljus och kaffedoft i hela huset. Trots det orkar inte mitt inre med idag. Den själsliga lycka som jag försöker få fram på alla sätt jag bara kan vill inte infinna sig denna morgon... Så vad gör man då? Jag för min del sätter på lite musik, bäddar sängarna, plockar undan i köket. Och om det inte hjälper? Då får jag väl försöka hitta någon som kan muntra upp mig denna mörka vintermorgon.

Ute-dag!

Idag har varit en riktigt underbar dag! Vädret har varit hur härligt som helst och mestadels av dagen har spenderats ute. På morgonen blev det en lång bob-promenad. Efter lunch begav vi oss ut med vagnen och den turen slutade med en kaffekopp och lite saft hos Alvars morfar och mormor.

Nu har vi precis tagit oss hem lagomt för att laga middag. Och efter middagen blir det step igen. Superskoj! Jag har ju missat det de senaste två veckorna så det känns skönt att få komma iväg igen. Och efter steppen kan jag lova att det blir en svalkande promenad. För sådana härliga dagar som denna måste man verkligen ta tillvara på!

Ha en trevlig kväll!

Skyltsöndag och nysnö

Det är vackert ute. Verkligen himmelskt vackert. De åldriga tallarna utanför fönstret, vars grenar ståtligt brukar sträcka sig en bra bit mot himlen, tyngs ner mot jorden av en decimeter gnistrande vit nysnö. Vintern är här nu... Och här för att stanna en bra bit in på nästa år misstänker jag. Just nu känns det bara helt underbart. Hur kan jag glömma hur vacker världen ser ut när den bäddas in av iskalla kristaller? Lika vackert varje år...

Första Advent har passerat. Årets Skyltsöndag likaså. Vädret var härligt för en gångs skull. Vägarna var oplogade och riktigt svårforcerade. Men vad gör det när temperaturen bara ligger strax under minussträcket? Sonen tog en premiärtur på sin bob och fick träffa tomten. Han hade även turen att hinna se brandbilen ta kurvan mot brandstationen på två däck på vägen hem. Det behövs inte mycket för att förgylla dagen för en 2-åring med stjärnglans i sina ögon...

-22 grader men värmen är tillbaka

Nu har min älskling kommit hem från sin veckolånga kurs i Halmstad. Alvar är såklart överlycklig över att ha pappa hemma igen. Och jag, jag kan inte beskriva hur skönt det var att slippa lägga sig ensam i sin kalla säng igår kväll. Temperaturen utanför ligger på -22 grader. En riktig vinterdag med andra ord. Men vad gör det en dag som denna, när både ljus, kaffe och kärlek värmer innanför husets fyra väggar?

Trevlig Helg!

Avslappnande natt men orolig vargtimme

Jag har haft oerhört svårt att slappna av på natten den senaste veckan. Vad det beror på går inte att ta miste på. Jag är rädd att försova mig de dagar jag jobbar morgon. I vanliga fall har jag ju min morgonpigge sambo hemma som alltid ser till att hela familjen tar sig upp på morgonen. Och nu? Nu ligger hela ansvaret på lilla, morgontrötta jag. Men det funkar. Jag har lyckats tygla mitt fruktansvärda morgonhumör och i morgon är sista arbetsdagen innan helg.

Igår kväll lyckades jag hur som helst slappna av ordentligt med vissheten att vi inte behövde upp idag. Jag somnade lugnt och stilla och sov en drömlös sömn. Till klockan 3... För då bestämde min lill-prins att det var dags att flytta över till mammas säng istället. Och vi vet väl alla vid det här laget vad det betyder? Varma fötter med små, vassa naglar som borrar sig in i knävecken, en armbåge som effektivt körs in i ryggslutet, en arm tvärs över ansiktet och en hand som petar in fingrar i näsa, mun och öron. Så mycket för natt-lugnet. =)

Så nu sitter jag här igen med mitt morgonkaffe. Halv-dåsig och med ett par blåmärken rikare efter morgontimmarna i samma säng som sonen. Och trots det känner jag mig förvånadsvärt pigg i själ och hjärta. Kanske ett par timmars nattsömn var allt som behövdes i natt? Eller kan det vara så att tröttheten kommer i morgon?

Ensam mamma söker...

...för fullt efter sina julstjärnor som ska stå i vardagsrumsfönstren. Fast jag vet innerst inne vart de finns. Uppe på vinden... Högt där uppe, upp för den långa, vindlande vindstrappan som saknar räcke och har murkna trappsteg. *ryser* Nej, julstjärnorna har det nog bra där uppe tror jag. Åtminstone tills min sambo återkommer från sin utbildning och har tid att rota fram dem åt mig!

Året julpyntande har hur som helst med andra ord börjat. Gardinerna i köket och i vardagsrummet är på plats, ett par juldukar är framplockade och självklart doftar det Kanel & Lagerbär i alla husets rum. Härligt!

Fredag kväll

Vad händer en kväll som denna då? Jo, jag har skickat bort resten av familjen och städat huset. VÄLDIGT välbehövligt kan jag lova er. :-o Men nu luktar det fräscht i alla skrymslen och vrår (nåja, om man nu inte tittar och känner efter så himla noga!) och det är snart dags för helg.

Hur börjar jag min helg då? Med Nickelbacks nya skiva på högsta volym i stereon (man får passa på då man är ensam hemma) och ett glas vin i väntan på sambo och son. Därefter lite mys i soffan och "God natt och sov en hel natt". ;-) Sedan? Tacokväll i TV soffan. Såklart!

Vackra värld

Rätt ofta kommer jag på mig själv att tänka hur mycket jag älskar platsen jag bor på. Årstiderna som växlar i samma takt år efter år. Hur ingen årstid är den andra lik.

Känslan att titta ut genom fönstret på morgonen och se tallar, fåglar och en och annan ekorre i grannens träddunge är makalöst avslappnande. Känslan när årets första snö har lagt och knarrar under skorna, termometern visar strax under -10 grader och näsa och kinder blir rosiga under kvällspromenaden. Känslan när natten lyses upp av månen och tusentals stjärnor. Känslan av lugn när norrskenets lockande ljus sprider sig över himlen i blått och grönt och lila och trollbinder min själ.

Jag startar denna dag med ett själsligt lugn tillsammans med min kopp kaffe. Och jag ska göra allt jag kan för att bevara detta lugn resten av dagen, ja resten av veckan...

...och musik för själen!

Dagen min är räddad! Nickelbacks nya album "Dark Horse" med låten "I'll come for you" fyller köket med harmoni. Solens morgonstrålar sprider ett härligt sken över en kall onsdag och koppen är fylld till bredden med kaffe.

God morgon!

Musik i arla morgontimmen

Idag bestämde vi (=Alvar) att strax före halv sju var en alldeles perfekt tid att kliva upp. Så det var bara att kliva upp i mörkret, stappla in i köket och börja med morgonvällingen. Nu rockar min älskling loss på keyboarden (kan det vara "wollibonka" nu igen?) och jag sitter i köket och njuter av hans skönsång. Lite frusen, väldigt kaffesugen men inte det minsta trött. Det kanske hjälper att lägga sig i tid på kvällarna ändå?

Nej, nu ska jag koka mig lite kaffe och ta en sväng på YouTube. Hoppas, hoppas att några fler låtar från Nickelbacks nya album har hamnat där! *håller tummarna*

Snöfall

Det snöar ute... Stora kristaller av is dalar till marken och gör världen ännu lite vitare, ännu lite ljusare. Härligt!

Steppen är inställd ikväll. Vår tränare har blivit sjuk... Och mina ben är fyllda av spring... Så det blir väl att promenera ikväll igen. Bara låta benen gå, tankarna flyga och energin flöda. Låta snön smeka ansiktet, höra knarret under skorna och andas vinterluft. Bara njuta... Och sedan? En varm dusch, en god kopp te. Efter det ska jag krypa ner under mitt härliga duntäcke och drömma mig bort, resa till en helt annan verkligehet ett tag. Och vakna utvilad i morgon!

Söndag

Jag och min lill-prins startade vår söndag med en uppfriskande prommis i ett vitt och öde Älvsbyn. Det är riktigt härligt, att få strosa runt i ett Älvsbyn utan stress. De få människor man möter är ute i samma syfte som vi, att sakta få väcka kroppen till liv igen och bara njuta av veckans sista dag.

Nu sover Alvar och jag försöker värma upp mig inifrån och ut med en kopp rykande, hett kaffe. Det är snart dags att bege sig på gymmet tror jag. Där lär jag ju helt säkert få upp värmen om inte annat!

Simhallsbesök

Jag och min lillprins hade gårdagskvällen för oss själva. Vi åt kycklingsalsa till middag och efter det packade vi badkläderna och begav oss till simhallen för att våldgästa V och E lite. Tisdagar är ju nämligen egentligen motionssimsdagar, så att motionssimmarna ska få simma i lugn och ro, utan barn som plaskar, stojar, skriker och leker. Så vi höll oss mestadels av tiden i den lilla bassängen och Alvar tyckte det var precis lika skoj som vanligt. Han simmade runt och plaskade och skrattade och lekte. Jag måste verkligen bli lite bättre på att fara och bada med honom, han tycker ju det är så roligt!!!

30 Seconds to Mars - The Kill

Uppsprickande molntäcke

Jag kände mig tom när jag vaknade i morse. Tom på ork, tom på glädje. Bara tom och ledsen... Sedan möttes jag av en varm kram och puss från lillkillen och genast började alla känslor återvända och fylla mitt inre, mitt hjärta, min själ igen.

Vi har varit ute och promenerat i vinterdimma, hälsat på L, E och Em på mitt jobb och passat på och äta lunch där. På vägen hem somnade min älskling i sin vagn, mitt i sorlet på Storgatan. Jag fick gå i tystnad hem under en uppsprickande himmel och en sol som kämpade sig fram mellan molnen, med en lycka i bröstet över att jag faktiskt har ett rätt bra liv ändå. Det gäller bara att se ljuset i det uppsprickande moltäcket, att hitta de små ljusglimtarna i en mulen vardag. Även när en ljusning verkar alltför långt borta...

Mörker

Det är mörkt ute... Klockan har inte ens blivit fyra och det är nästintill svart utanför köksfönstret. Jag inser att hösten jag pratat så mycket om börjar vara över. Det är helt enkelt vinter i luften nu, trots bristen på snö som ljusar upp våra vinterkvällar.

Nu är det dags... Dags att tända ljus i mörkret. Dags att låta doften av mullbär sprida sig i hemmet och värma själen. Dags att krypa upp i soffan under favoritfilten och njuta av en kopp hett te. Dags att verkligen försöka ta hand om sig själv, ta hand om kropp och själ. Och tillföra ljus, ljus och mera ljus för att förhindra vinterdepressionen att ta övertag i vardagen.

Vad tycker du???

1. JAG HAR INSETT ATT MIN SENASTE KYSS... skedde herregud länge sedan!
2. JAG LYSSNAR PÅ... Three Days Grace i detta nu.
3. JAG PRATAR... och för det mesta förstår omgivningen vad jag säger trots att jag tjorvar!
4. JAG TYCKER OM... min son. Mest av allt i världen...
5. IGÅR VAR JAG... förbannad minst tre gånger.
6. MIN FÖRSTA RIKTIGA KYSS... skapade pirr hela vägen ner i tårna.
7. JAG AVSKYR NÄR FOLK... pratar skit om andra utan att egentligen känna personen de pratar om.
8. KÄRLEK ÄR DET... mest komplicerade i världen. Och ändå det mest självklara!
9. JAG GILLAR ATT... skriva ut mina tankar och känslor.
10. JAG KOMMER ALLTID ATT... vara en orolig själ.
11. JAG ÄR HEMLIGT FÖRÄLSKAD I... Friggs Blåbärste!
12. SIST JAG GRÄT VAR... igår. Ett barn hade dödsannonsen i PT. Hade inte fått leva en enda dag...
13. NÄR JAG ÄR GLAD... har jag mest troligen ny-tränat.
14. NÄR JAG VAKNAR PÅ MORGONEN... sjunger sonen oftast i sängen.
15. INNAN JAG GÅR OCH LÄGGER MIG... hoppas jag att morgondagen ska bli bra.
16. JUST NU TÄNKER JAG PÅ... att livet aldrig någonsin blir som man trodde.
18. IDAG HAR JAG... handlat barnskor till en två-åring för 650:-. :-o
19. I NATT SKA JAG... försöka sova och drömma fina drömmar.
20. I MORGON... ska jag jobba halva dagen och slappa resten.
21. JAG VILL... verkligen, verkligen att allt i livet blir bra. För alla. För evigt.

[Mörkrets Sal]

Trött + Sliten = TRÄNA???

Eller hur är det med den saken?

Jag känner att jag blir piggare då jag tränar. Om jag styrketränar, steppar, springer eller promenerar spelar mindre roll, bara jag GÖR någonting. Och det bästa jag gör när sinnet inte orkar med, hjärtat krymper och själen sakta svartnar? Jag tar på mig skorna och flyr ut i den friska höstluften. För jag tar hellre en trött och sliten kropp med ett lugnt och harmoniskt inre än tvärtom. Any day!

10 timmar i sängen

Igår kväll låg jag i sängen redan 22. Jag har alltid så svårt att ta mig i säng på kvällarna men jag ska verkligen försöka ta mig i kragen. För det finns ju nästan inget skönare än att mysa ner sig bland kuddar och duntäcken, slappna av och drömma sig bort till en annan värld.

Idag så klev jag upp ensam 7.45. Alvar låg och sussade så sött på min kudde, med nappen i munnen och djupa andetag. Så jag fick fixa i ordning mig i lugn och ro vilket är guld värd i vilken mamma-värld som helst.

Nu dricker jag mitt kaffe och Alvar äter välling i soffan framför Tiger och Nalle Puh. Och snart, ja snart börjar vår dag igen. Med handling, förskola och jobb. Och jag känner mig piggare på mycket, mycket länge...

Negativ?

Avslappnad

Jag har varit väldigt trött den senaste tiden. Kanske beror det på den allt mörkare vardagen? Kanske beror det på livet i allmänhet? Kanske borde jag bara sätta mig ner, lyssna på kroppen och vila lite?

Dagen har varit allt annat än lugn, men den har gjort underverk med mitt sinne och min själ. En välbehövlig massage med lite småjusteringar av ryggen, som följdes av besök av en släkting, som följdes av stor-röjning i groventrén, som följdes av besök av vänner, som följdes av middag hos mina föräldrar, som följdes av step och med andra ord en ordentlig urladdning, fysiskt som mentalt. Det följdes av hockeykväll med Tias systerson och hans pappa med en snabbdusch med mitt lyckoschampo i periodvilan.

Nu är jag slut in i märg och ben. Men så fruktansvärt avslappnad. Varför? Ingen aning... Och jag är alldeles för trött för att analysera fram ett vettigt svar ikväll. Så jag ska dricka mitt röda te, läsa vidare i bloggvärlden och alldeles snart krypa ner under täcket. Och sova en lång och lugn natt. Med bara fina drömmar. Hoppas jag...

En ljusning i mörkret?

Jag sitter och tittar ut genom köksfönstret, ut i en gråmulen värld som ligger i dunkel. Marken är vit av frost och tallarna hos grannen är fulla av fåglar som förbereder sig för flytten till värmen.

Plötsligt ser jag den! Den allra första jag har sett i år. Sakta, sakta dalar den ner mot marken. Så vit i kontrast mot den grå himlen. Jag följer den med blicken när den lugnt landar mot den kyliga asfalten och lägger sig till ro. Jag lyfter blicken och ser en till, och ännu en... Frusna droppar i kristallform som en efter en faller från himlen. Årets första snöflingor...

Jag vet att jag kommer hinna ledsna på snön även i år. Kan man göra annat när man är insnöad i 4 månader och enda möjligheten att ta sig ut till bilen är att ställa klockan en timme tidigare än vanligt för att sedan skotta sig fram till både den och postlådan?

Men just nu, denna mörka novembermorgon, är det ett litet hopp om ljusning. Så nu är det bara att klä min älskling och bege oss ut igen. Innan värmen kommer och de få flingor som sakta faller förvandlas till kylande regn...

De dödas kväll

Och jag sitter här och funderar om jag ska klä mig och bege mig ut, upp på kyrkogården... För det är alltid så vackert där den här kvällen. En plats som alltid är så fylld av ro och lugn lyses upp av tusentals ljus som brinner för alla nära och kära vi mist. För mor- och farföräldrar som levt ett fullt liv, för föräldrar som aldrig hann lära sina barn meningen med livet och för barn som aldrig fick växa upp...

Saknar dig, morfar...

Det blir aldrig som man tänkt sig...

Saker man planerar, hoppas på, önskar och längtar efter blir aldrig precis som man vill. Kanske varken sämre, bättre, mer fel eller mer rätt för den skull. Men helt enkelt inte som planerat...

Det är antagligen en del av livets prövning av människans inre styrka och fria vilja. För oj, vad mycket lättare livet skulle vara om alla ramar och kantlinjer var dragna redan när vi tar vårt första andetag. Om hela världen gick i svart eller vitt, om alla val vi ställs inför varje dag antingen är helt rätt eller helt fel. Lättare, men betydligt mycket tråkigare.

Så är ju nu dock inte fallet. Vi måste själva skapa vårt öde och vår framtid. Vi måste själva göra våra val och ta konsekvenserna av våra felaktiga beslut. Vi kan inte skylla vårt liv på någon annan än oss själva. Vi formar alla vårt eget liv, med allt ont och gott det för med sig.

Nackspärr

Det är bara inse att jag faktiskt har ont i nacken. Det går inte om och jag är stel som en pinne från skulderbladen och upp till hårfästet. Det är nog bara att lägga ner styrketräningen idag och låta axlarna vila... Jag som inte har det minsta problem med min rygg... Och jag har INTE tänkt få det nu heller! Så det är nog bara kylan som gör det. Eller kanske nåt konstigt lyft. Eller olämplig rörelse. Jaja, den som lever får se...

Rastlös...

Jaha, nu har jag gjort det igen. Varför, varför lär jag mig aldrig??? Om jag är sugen att träna då SKA jag träna. Annars slutar det så här... Jag klättrar på väggarna, är allmänt orolig och rastlös och i behov av luft, luft och mera luft! Och vad gör jag åt det då? Jo, jag väntar in min karl, tar på mig skorna och västen och blinket på armen och beger mig ut i friska luften. Och så går jag och går jag och går jag, tills allt spring i benen har försvunnit. För den här gången...

Svåra känslor?

Och idag? Ett evigt mörker...

Molnen har samlat ihop sig till en stark armé, tunga och täta och mörka, som bekämpar alla chanser till solljus. Regnet har trots allt upphört och jag ger inte upp hoppet om ljusning än. Vi har ju fortfarande flera timmar av dagen kvar! Kanske det blir en prommis ikväll?

Alla känslor stretar hit och dit idag. Och jag försöker organisera dem så gott jag bara kan, trots att jag vet att varje försök till analyser är lönlösa. Vad gör jag då? Jo, jag städar.

Så nu sitter jag återigen i ett nystädat hem. Ajax-doft i varje vrå, veckans smutstvätt är tvättad och hängd, sängarna är renbäddade och diskmaskinen i full gång. Jag har inget mer att göra. Så jag tänker dricka mitt kaffe och sedan bege mig på gymmet. Och hålla alla tummar jag har att ett pass på löpbandet kan skingra mina tankar. Åtminstone för stunden...

Åh du härliga sol!

Gårdagskvällen var en ruskig höstkväll i alla bemärkelser. Kylig, blåsig och regnig och trist. Inget höjdarväder för en promenad. Det var riktigt skönt att få svettas på steppen istället för att frysa ute i höstkvällen med andra ord!

Idag vaknade jag och min prins i mörker. Tjugo i sju visade klockan, och trots det hade det inte hunnit ljusna. Så vi låg kvar och drog oss ett tag innan vi var redo att kliva upp och möta dagen.

Nu sitter vi här och äter frukost. Vi ser en blå himmel utanför fönstret och hur solens strålar sakta börjar nå ner till världen igen. En prommis till förskolan får det bli idag. Med solens strålar glittrande i glada barnaögon, glittrande i ett lyckligt mammahjärta...

Frostbiten

I en vit, vit värld i tidig morgontimme klädde jag och min älskling oss för en promenad på frostiga vägar med istäckta vattenpölar och en sol som sakta, sakta steg upp över världen igen. Min lill-prins konstaterade snabbt att månen följde oss på vår tur. Så ljus, ja nästan osynlig mot den blå himlen, höll den ett vakande öga över oss. Den kyliga morgonen bet lite i kinder och näsa och gräset, klädd i frostbeklädnad, knastrade under fötter och vagnshjul när vi passerade genom parken.

Vi hade inte turen att se något tåg den här morgonen heller. Däremot fick vi en härlig start på veckans sista dag. Och nu sitter vi här, mätta och nöjda efter frukosten, med hela dagen framför oss. Jag är lätt i själen, lätt i hjärtat. Och redo för en ny dag!

Kärlek?

Ett svårt ord kanske? Men jag tror mig veta vad det är... Vet du?

När min älskade lill-prins lägger armarna runt min hals och pussar min kind och kramar mig hårt. När min älskade gullunge säger "älskar dig, mamma" med universums alla stjärnor glittrande i hans ögon. När min älskade tittar på mig med en blick fylld av kärlek och längtan. När min älskling säger att jag är hela hans värld, hans allt, hans drömmar och hans framtid. När min mamma tittar på mig på just det sättet, som säger mig att jag är bland de viktigaste personerna i hennes liv. När min bästa vän ringer och gråter i telefonen och jag vet att jag vill trösta henne på alla sätt jag bara kan, bara för att jag älskar henne så...

Vad är kärlek för dig?

Långledig helg = avslappning?

En fråga så god som någon... Jag har hur som helst planerat det så!

Jag slutade tidigt idag och i och med att Alvar vid den tiden ligger och sussar sött på förskolan så passade jag på att göra lite ärenden innan jag gick hem efter jobbet. Efter det blev det en power-städning för hela slanten. Dammtorkning, dammsugning och skurning som gick av bara farten. Och SÅ skönt att jag har torkat fönstrena tidigare i veckan!

Efter det hämtade jag min lillprins, nyvaken och rufsig som bara den, med macka runt hela munnen. Vi tog en härlig prommis i mjukt höstregn och passade på att köpa en ny vinteroverall till honom i traktens enda barnklädesbutik.

Så nu är det fredag eftermiddag och en hel-ledig helg hägrar. Jag har gjort bort städningen, fönsterputsningen och overallinköpet... Jag har gjort precis det jag har föresatt mig denna helg. Så nu är jag ledig till på måndag morgon. Inte ett måste på hela helgen. Betyder det att jag kommer kunna slappna av? Betyder det att jag kommer hinna ladda batterierna igen? Betyder det att jag kommer kunna njuta av familjen, hösten, vännerna och livet? Jag hoppas det... Jag ska försöka, ja verkligen lägga manken till. Och jag SKA ha en trevlig helg! Så det så!!!

Regn och rusk i själ och hjärta

Klockan är snart nio och det har inte ljusnat ordentligt än. Jag antar att det här kommer bli en sådan där dag som man får genomleva i ett trist, grådisigt halvmörker, med kalla vindar och isande regndroppar som tränger sig innanför kragen på jackan om man överhuvudtaget vågar sig ut.

Det är konstigt det där... Hur mycket vädret påverkar mitt inre. Att det blir så betydligt mycket svårare att orka när vädrets makter sätter sig på tvären. Orka leva ordentligt och ta till vara på varje liten sekund av dagen. Orka kliva upp från den varma sängen, bara för att känna golvets kyla mot mina bara fötter. Orka städa och plocka och fixa och dona, bara för att inse att dagar som denna, när det aldrig ljusnar ordentligt, så spelar det faktiskt ingen roll om dammråttorna får bo i hörnet i köket ännu en dag. Det är ändå ingen som ser dem... Orka skratta och le och prata och skoja, trots att mitt inre stundtals gråter ikapp med regnet och hjärtat känns lika tungt som den grå hösthimlen utanför fönstret.

Nej, det är bara att göra det bästa av även denna dag. Så nu ska jag tända lite ljus, koka lite kaffe och sätta mig i soffan och mysa med min lillkille, min älskade ängel, min prins. Och försöka tränga undan allt regn och rusk ur själ och hjärta...

Vattenreningskurs och Ann-besök!

Ja, jag inser hur otroligt spännande det låter. *ironi* Det var med precis den halv-taskiga inställningen jag satte mig på planet ner till Stockholm - Nacka. Men jag måste säga att jag i efterhand känner mig väldigt positivt överraskad över upplevelsen. Föreläsaren var för det första väldigt duktig och hemskt kunnig efter många år i "vattenreningsbranchen". Men framförallt så var han lätt att förstå! Så nog har jag fått med mig både en och två tankar hem angående fritt aktivt klor, flockningsmedel och säkerhetsrutiner! Sedan hade även jag och Linda rätt trevliga kvällar tillsammans, med nåt vinglas och en massa vattenreningsprat med alla karlar som gick kursen. Trevligt, trevligt!

Kursen avslutades på fredagen och då passade jag på att åka ut till Vallentuna för att besöka Ann över helgen. Kan man göra annat när man väl är nere i Stockholm? Det var superskoj att träffa henne igen. Både området där hon bor och lägenheten var väldigt mysiga. Nästan så man blir lite sugen att flytta ner till Stockholmstrakten. ;-) Vi hade hur som helst en trevlig helg med lite shopping, god mat och en massa prat. Så nu är det bara att börja spara lite pengar så jag kan åka ner och hälsa på henne efter jul någon gång igen.

Tvillingsjälar

Vad är lycka för dig?

Att se livet klart är ett konststycke i sig. Att se lyckan i de små stunderna i vardagen likaså. ..

Ett vänligt leende från en kvinna på gatan, trots att du själv har glömt att le emot henne. En ung man som håller upp en dörr, trots att han får vänta några ögonblick längre innan han låter den gå igen. En hastig smekning över ryggen när du passerar din älskade, trots att du gjort absolut ingenting för att förtjäna den. En ärligt menad komplimang från närmaste vännen, trots att hon kan välja att inte säga någonting alls. Ett porlande skratt i äkta glädje från en flicka, trots att regnet öser ner och hon står där utan paraply.

Lyckan när solen tränger genom dimman och ner i den kyliga vardagen. När första regndroppen landar på björkens färgglada löv och får dem att darra. När den första frosten ligger som diamanter i gräset på morgonen på vägen till jobbet. När en av årets sista humlor landar på en av årets sista blommor i ett sista försök att sprida livet vidare.

Lyckan när sonen skrattar åt ett löv som faller till marken... Åt att varenda rönn har rönnbär i sin krona... Åt skatan som snabbt hoppar över vägen och den lilla katten som följer efter... Åt mamma när hon pussar honom på magen, på kinderna, på fötterna... "Älskar dig mamma!"

Vaken?

Av: Karin Boye

Ännu en dag...

Jag och Alvar har njutit av sovmorgon idag. Till klockan kvart över sex... Ordet sovmorgon har verkligen en helt ny betydelse idag än för tre år sedan! Men även den kortaste sovmorgon kan vara underbart härligt. Han väckte mig med skönsång och mjuka kramar och porlande barnaskratt. Och dagen är ännu ung. Kan det bli bättre än så?

Nu laddar vi lugnt upp inför dagen. Sonen går igenom alla sina leksaker som uppladdning inför en heldag på förskolan. Jag är inne på min andra kopp kaffe och börjar så sakta känna orken återvända. Jag ser solen utanför fönstret idag, en sol som alltid är lika välkommen. Och en dag som denna är valet i det närmaste självklart. Då kaffet är uppdrucket och Alvar har lekt klart blir det en lång promenad i den värmande höstsolen. En ordentlig uppladdning av livets batterier!

I ett gråmulet september

Jag och Alvar har varit i farten hela förmiddagen. Jag har försökt insupa världens härlighet och stillhet och försökt njuta av de få solstrålar som orkat tränga igenom dagens grådis. Under tiden har en underbart surrig lillkille suttit uppkrupen i sin vagn och fortsatt lära känna en, för honom, helt ny värld. Precis som alla andra dagar! Älskade prins, visst vet du att du är underbar?

Nu sover Alvar och här sitter jag... Ensam, trött och frusen med gråmulen septemberdag utanför fönstret. Jag känner mig slut in i märg och ben. Är det bristen på sömn eller bristen på solljus? Eller kanske en kombination av de båda? Vila tror jag får bli dagens nyckelord. Vila, och tänka glada tankar.

"Le..."

Tillfredsställd

Den soliga hösten fortsätter och mitt hjärta är lika lätt som igår. Tänk vad några strålar sol kan göra!

Jag och Alvar tog en långprommis tidigt i morse. Kylan nöp lite i kinderna och andetagen blev till små moln medan vi forcerade samma sträcka som så många gånger tidigare. Min lillprins fick inte se några tåg (idag heller!) men bortsett från det var det en mycket lyckad start på dagen.

Nu ligger A ute i vagnen och myser. Jag sitter här efter en joggingtur i den värmande höstsolen och varvar sakta ner. Jag känner ett skönt lugn i kroppen, doften av mitt "lyckoschampoo" från hårtesten som hela tiden faller ner över kinden och tillfredsställelse i hjärtat. Känner mig snart redo att göra dagens val. Blir det ljusparty eller bio med några vänner ikväll? Vi får se... Det lutar åt ljusparty tror jag. För hur kan man säga nej till dofter som är som balsam för en trasig själ?

Terapi för själ och hjärta

Efter lunch idag lade jag en mycket trött kille i vagnen (med stora nallen och snutten och tutten såklart, hur skulle det gå utan dem?), drog på mig walkingskorna och den tunna dunvästen som passar alldeles perfekt så här på hösten. Jag hann inte ens tjugo meter från huset innan lillkillen sov. Inte konstigt med tanke på att han startade sin dag redan före fem i morse!

Så i stället för den sedvanliga promenaden med kvittrande barnaskratt, tusentals frågor om allt och ingenting och sånger om färger och djur och fordon i alla de former fick jag gå i tystnad i den färgsprakande hösten med Three Days Grace i öronen. Inte helt dumt det heller måste jag säga. Terapi för själ och hjärta skulle jag nästan vilja påstå, och det kan ju kanske behövas någon gång ibland...

Brukar hösten verkligen vara så här vacker? Brukar färgerna skifta i miljoner nyanser i det värmande solljuset? Är inte rönnens röda färger extra sprakande? Känns inte den svala luften renare och mer lätt att andas än någonsin förr? Eller är det bara jag som ser allt med andra ögon i år? Är det fortfarande samma värld? Är det kanske bara jag som har förändrats...?

Still alive...

...bara lite skrivar-torka för tillfället...

Hela augusti har passerat med födelsedagskalas, födelsedagskalas och ännu mer födelsedagskalas. Alvars 2-årsdag är väl den enda som egentligen är värd att nämnas tycker jag, vi andra vill väl mest förtränga att vi blivit ett år äldre. Firad blev vår lillkille vill jag lova! Vi fyllde en stor leklåda med alla nya, fina bilar, traktorer, husvagnar och andra fordon som han fick! Och det var bara en bråkdel av alla presenter. En MYCKET bra dag sedd ur en tvåårings glittrande, busiga ögon med andra ord! =)


Nu har september månad tagit över. Hösten är här med sina tusentals glittrande färger, kyliga, dimmiga morgnar, strålande, värmande höstsol varvad med regntyngda eftermiddagar. Och framför allt med alla mörka, svala höstkvällar med hög luft som är lätt att andas. Kvällar som gjorda för promenader. Härligt!

[Gråtande Hjärta]

Gryningstimme i höstens september.
En dimtyngd morgon med dansande älvor
gömmer trolskt den blommande äng.
Jag tar sorgset ett steg ut i gräset.
Köldbitna grässtrån bryts knastrande av
och fotens värme smälter frosten.

En värmande stråle av sol kämpar sig ner,
tränger genom dimfyllt landskap
och jagar dansande älvor på flykt.
Jag andas in och sluter ögonen.
Låter solens strålar smeka mig sakta,
låter dem värma min frusna själ.

Världen vaknar med en stilla suck.
En svepande vind väcker björkarna till liv
och en kvittrande fågel erövrar himlen.
Jag ser ut över ett jordiskt paradis,
andas lugnt och insuper världen
och hör mitt gråtande hjärta tystna.

(c) Cathrine Johansson

TGB 101r -06

Tydligen har vi (eller kanske snarare Mattias och Alvar) blivit ägare till en vespa. ;-) Så nu är det väl bara att, lagomt till sin 28-års dag, lära sig köra "moppe" tillslut. =)

Första dagen efter sommarlovet

Idag har Alvar varit sin första dag på förskolan efter sitt långa sommarlov. Strax efter klockan sex var jag tvungen att lämna min lill-prins. Helhemskt att det måste bli så tidigt, men så är det. Och ingen är lyckligare än jag att det gick precis lika lätt som det brukar. Han började leka på en gång och vinkade glatt när jag var tvungen att åka, trots att det var en av avdelningens nya fröknar som skötte öppningen och Alvar var första barnet. Jag har i och för sig fullt förtroende för alla fröknar men jag var lite nervös att Alvar skulle reagera på att det var "fel" fröken. Men inte det inte! Han är så duktig, min älskling!

[Känsla utan namn]

Jag seglar fram i mörkret,
långt ifrån trygg hamn.
Jag söker för att finna
en känsla utan namn.
Som en liten prick på havet
i vågornas virvlande makt
där storm och rasande vatten
har slutit en skrämmande pakt.

Jag slits och kastas i vinden
av vågornas mäktiga dans.
Vart ska jag mig vända?
Vart har jag min chans?
Vredgade gudar viskar till havet
att kräva droppar av blod,
förblindade som de är
av ilska och vredesmod.

Mitt skepp av värme och trygghet
faller sönder, går sakta itu.
Känslan jag ständigt söker
är jag nära att finna nu.
Jag öppnar min mun och ropar
i dödsångest och panik,
men skummande, fräsande vågor
dränker alla skrik.

En strimma av ljus på himlen,
jag låter mig själv tro
att när gryningstimmen är slagen
och gudarna lugnt finner ro
så kommer mitt inre att stillna,
kommer känslan att få sitt namn.
Jag andas och låter mig föras
in i din trygga famn.

(c) Cathrine Johansson

Kalas och Kräftpremiär!

I helgen hade vi den stora turen att få komma på kalas hos några bekanta. Åldern behöver vi inte prata om i och med att det var tjejen i huset som var jubilar (och ni vet ju alla att vi tjejer är SÅ känsliga när det kommer till vår ålder *ironi*). Trevligt var det hur som helst. Hon bjöd bland annat på världens godaste jordgubbstårta, så nu har alla mina tårtfunderingar inför Alvars födelsedag stegrats ännu lite till.

Efter kalaset åkte vi till Alvars morfar och mormor och lämnade honom där inför kvällens övernattning. Det känns så roligt att han tycker att det är precis lika skoj varje gång, även om det nu inte blir allt för ofta.

På kvällen var ett par vänner hit och käkade kräftor. Ja, lite annat än kräftor blev det förstås. Fetaostsallad, vitlöksbröd, kräftpaj och lite snacks samt en massa gott att dricka gjorde kvällen perfekt. Mumsigt värre var det verkligen! Sedan avslutade jag och Sandra kvällen med lite singstar á la x-box. En MYCKET trevlig kväll med andra ord!

Klara, färdiga... BAKA!

Äntligen har jag kommit igång med lite bakning inför Alvars födelsedag. Det känns så skönt att få fylla upp frysen med lite fika igen. Jag insåg nämligen precis att jag inte har bakat ordentligt sedan han fyllde ett år! :-o Men nu har jag i varje fall tagit mig igenom bullbaket som är det mest krävande. Nu behövs det bara lite långpannekakor och småkakor så är jag nöjd sen! Vad jag skulle ha hittat på för tårta är däremot en helt annan femma... Hmm. Tror jag måste fortsätta grubbla på det. För det är ju klart att min lill-kille (som börjar bli skrämmande stor tycker jag :-o) måste få sig en två-års tårta! =)

Havsbadet!

Nu är hela familjen hemkomna efter en härlig semester på havsbadet. Stugan vi skulle bo i var verkligen hur liten som helst, men det hade säkert gått bra bara det hade funnits varmvatten. Vilket det INTE fanns. Jag duschade i isbitar den första kvällen. Jag skojar inte. HUR KALLT SOM HELST! Det visade sig (efter en noggrann besiktning av en vaktmästare som började med att glömma att ta med sig verktygen) att det var nåt el-fel i vattenberedaren. Som han så fint sa "Ni hade lika gärna kunnat brinna inne i natt!". Hmm... Men lika glada var vi för det eftersom vi blev flyttade till en bungalow istället. En stuga med 2 rum, varav det första var större än hela vår ursprungliga stuga! Supernice! ;-)


Vi har spenderat semestern med att äta glass, bada, sola, besöka Nimbys värld och mysas. Härligt, härligt! Sista dagen kom svägerskorna med barn in och en av Alvars kusiner blev kvar över natten, och ingen var gladare för det än Alvar!

"Andas!", "Le!"

Fågelkvitter i de prasslande trädens kronor. Det glittrar och sprakar av färger, de gröna löven har tusen nyanser. Det doftar av sommar och nyslaget gräs.

På väg ut till postlådan fuktas mina bara fötter av det tunna lagret av morgondagg som dröjt sig kvar. Solens värmande strålar smeker över mig, får mig att kisa, får mig att stanna till. Jag vänder huvudet upp mot en klarblå sommarhimmel, hör en humla surrande landa på närmaste blomma och ser ett plan sväva högt, högt upp. Tyst, med bara vinden under vingarna...

Jag slår mig ner utanför huset och andas sakta in och sluter ögonen. Känner förvånat tårar bakom ögonlocken, andas sakta ut. Öppnar ögonen, känner en tår sakta rinna nerför kinden, mot munnen. Blickar ut i den underbara värld jag lever i, insuper dofterna och färgerna och låter tankarna vandra.

"Andas!", "Le!". Jag känner hur salta tårar blandar sig med ett nalkande leende. Och så andas jag sakta in igen...

The Dark Knight

Igår kväll lämnade vi vår lill-prins med faster Bettan ett par timmar och åkte in till Piteå. PDOL i all ära (?) men det var bio som lockade oss mer än tanken på att trängas med folk framför en scen med medelmåttiga artister.

Vi såg "The Dark Knight", den andra Batman-filmen med Christian Bale. Superbra film, precis i min smak. Mycket action blandat med allvar och humor. Och SÅ mycket bättre än föregående Batman-filmer. Lite mer vuxen kanske, jag vet inte?


Måste bara varna er lite. Filmen var över 2½ timme (även om nu tiden bara sprang iväg) och stolarna i Piteå är verkligen inte att rekommendera för en sån långkörare. Står ni valet mellan Piteå eller Luleå (eller iofs Älvsbyn med för den delen) så tycker jag ni väljer bort Piteå. ;-)

Soliga morgnar...

...verkar vara den huvusakliga trenden den här sommaren. Och det blir samma visa varje dag. Man kliver upp på morgonen, ser solen, känner en panikartad glädje, för HJÄLP så mycket vi vill hinna med idag! Gör en liten matsäck, packar badkläder, badlakan, filtar, simdynor, lastar in vagnen i bilen, kanske någon bok och så lite extra kläder. Och då man väl har packat in sig i bilen, tagit sig till närmaste badplats och så smått börjar ta av sig kläderna - ja, då mulnar det ihop och i värsta fall kommer regnet! Så idag tänkte jag vara lite väder-smart istället. Ska bara dricka en kopp kaffe och sedan ska jag och Alvar ge oss ut i världen igen. Och i solskenet den här gången! :-)

[Nattvarelser]

I gyllene berusande
nattskenssvarta värld
Vi sprider våra vingar
och börjar vår färd

Mot gubben i månen
som dränker oss i ljus
Mot skogens högsta träd och
mot skogsgläntans hus

Vår jakt på livet börjar
när månen är som störst
- Säg, vart finns det liv
som släcker vår törst?

Ett skrik ut i natten,
till det bottenlösa blå
Till Rackbergets topp -
upp dit ingen vill gå

Över älvens mörka yta
till stallet och sen bort
Över blomsterfylld äng
- O, vad natten är kort!

Champagneljuset falnar
månen sänker sig lugnt
Vår nattvandring slutar
vi landar så tungt

I närmaste tall och
vår jakt den är slut
Solen börjar stiga och
blomblad vecklas ut

Nattimmen är över
grenen blir våt
Ett skrik ut i gryningen
Nattugglegråt


© Cathrine Johansson

Three Days Grace

Sitter här och surfar runt lite, dricker kaffe och lyssnar på musik. Samma skiva spelas om och om och om igen. Då jag hittar nån grupp eller skiva jag gillar kan jag lova att den nöts sönder inom loppet av några dagar. Just nu är det "Three Days Grace" och albumet "One-X" som går för fullt. Så många bra låtar. Och (tyvärr!) är det låten "Over and Over" som jag har fastnat mest för. Fast jag tror nog att jag hade fastnat för just den även utan tipset om just den låten... Så ingen ära till någon! ;-)

"It feels like everyday stays the same
It's dragging me down and I can't pull away
So here I go again
Chasing you down again
Why do I do this?

Over and over, over and over
I fall for you
Over and over, over and over
I try not to
Over and over, over and over
You make me fall for you
Over and over, over and over
You don't even try

So many thoughts that I can't get out of my head
I try to live without you, every time I do I feel dead
I know what's best for me
But I want you instead
I'll keep on waisting all my time

Over and over, over and over
I fall for you
Over and over, over and over
I try not to"

Semester i kylan

På tisdageftermiddag gick jag på semester! Visst känns det skönt, men inte lika efterlängtat som tidigare år. Men det beror nog säkert på en kombination av att jag redan varit ledig en vecka samt att vädret är så dåligt. Det regnar ju förvisso inte, men var 17 håller värmen hus?!? Jag som har längtat så efter långa, ljusa sommarkvällar när allt man behöver ha på sig är en kjol, linne och en tunn kofta.

Hmm... Efter senaste årens somrar kan man ju tycka att jag borde ha lärt mig att det inte är så stor chans med sådana sommarkvällar. Men hoppet är det sista som överger människan säger man ju! Sedan finns det ju förvisso inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Så det är väl bara att klä sig ordentligt och gå ut i världen och njuta! Njuta av naturens alla ljud, njuta av luften som är lätt att andas, njuta av ledigheten...

Kreta!

Vet att det säkert finns en och annan som väntar på att jag ska uppdatera lite om vår härliga utlandsresa, men orken finns tyvärr inte just nu... Jag kan säga så mycket i varje fall att vi hade det superhärligt! Det var varmt och lugnt och skönt med mycket goda frukter, god mat och god dryck! Om nån erbjuder mig att åka utomlands igen i morgon så skulle jag aldrig tveka! =)

Nu är mormor sista syskonet som är kvar...

Minnen

En låda med minnen, tårar som rinner.

En sista titt på ett utsuddat liv.

Tvingar tillbaka dem, ögonen brinner.

Jag närmar mig sakta med försiktiga kliv.

En strumpa stickad i kardad ull,

så mjuk emot hand och mot kind.

Stickad med ömhet för kärlekens skull

i en park under grönskande lind.

En kaffekopp i benvit nyans

med tusen minnen och naggat öra.

Minns den tid som en gång fanns,

minns den röst jag aldrig mer får höra.

En speldosa med minnen från tider som flytt,

skruvar sakta upp den i månljusets sken.

Hjärnan blandar minnen, gammalt och nytt

och sorgen ligger tung, hård som en sten.

Låter tårarna trilla, runda och våta

i vanmakt, förtvivlan, ilska och smärta.

Lyfter kartongen, fortsätter att gråta.

Hoppas att minnen kan hela mitt hjärta.

Om ett dygn...

...sitter jag på Kallax och väntar på att få sätta mig på flyget som ska ta mig, min mamma och min syster utomlands. Kreta en hel vecka utan ett enda måste. Jag ska förflytta mig mellan sängen, solstolen och middagsbordet dagarna igenom! Sova mycket, läsa ikapp allt jag inte har hunnit med senaste två åren, få extra energi från solen och all den färska frukt som finns... Det känns spännande, skoj, oroligt, pirrigt och härligt på samma gång. Frågan är hur jag ska överleva kvällarna utan Alvar och Mattias utan att sakna dem till döds... Men det går nog säkert bra!

Sedan börjar väl pack-stressen närma sig lite den med. Hur i hela friden ska jag nu hinna få ner allt i resväskan? Har jag allt jag behöver ha med mig hemma? Hinner alla nytvättade kläder torka till i kväll eller ska jag packa i morgon? Kommer jag verkligen att använda 5 olika linnen? Behöver jag ta med joggingskorna? Vilka är oddsen att jag kommer orka bry mig om att platta håret? Jag är hur som helst helt säker på att jag, precis som vanligt, kommer resa iväg med en överfull väska och när jag kommer hem har jag inte behövt hälften av sakerna i den. Jaja, bättre att ha med en sak för mycket än en för lite kanske. Det är då min filosofi!. =)

Nervarvning inför semestern

Nu börjar sista arbetsveckan före en veckas semester på Kreta (är det någon som har fattat att jag faktiskt ska åka utomlands snart?!?) lida mot sitt slut. En väldigt lugn arbetsvecka skulle jag vilja tillägga, med tanke på att det är examensveckan och allt. Och då har vi på jobbet passat på att umgås lite extra med varandra så vi helt säkert ska vara less varandra när vi väl går på semester! =) Vi har haft möjlighet att luncha med varandra både i måndags och idag, vi som i stort sett aldrig kan ha lunch tillsammans i vanliga fall. Och bara det känns roligt tycker jag, att få sitta ner tillsammans i lugn och ro och prata, skratta, äta gott och skoja bort nån timme! Har jag nämnt förut att jag helt enkelt bara älskar mina arbetskamrater? Helt underbara är ni!

Nu sitter jag och varvar ner efter en 40 minuter lång joggingtur i den värmande kvällssolen. Det är ju helt enkelt underbart med sommaren! Tiden fram till midsommar gör det ju helt plötsligt värt att bo här uppe i mörker och kyla halva året. För den här årstiden har vi ju dag dygnet runt! Åh, vad jag älskar att bo där jag bor!

Joggning i kvällssolen

Ikväll har jag varit så duktig! Bestämde mig för att fara ut och testa springa lite. Och jag var ute i en timme! Jippie och hurra för att jag orkade i en hel timme. Fast ska sanningen fram så hade jag utan problem kunnat fortsätta springa längre om jag inte hade kommit hem. ;-) Fast det kan ju vara bra att ta det lite lugnt, mina fotleder är ju inte riktigt de starkaste. Så vi får väl se om jag kan gå i morgon överhuvudtaget!

Härlig dag!

Idag har det varit en superhärlig dag! Dagen började med lite regn på morgonen men sedan blev det supervarmt och soligt. Och det i kombination har gjort att det har grönskat upp ännu mer ute! HÄRLIGT!

Jag har hunnit torka fönstren på insidan av inglasningen, stryka och hänga upp gardiner där, ha besök av Alvars farfar och farmor och morfar samt av några kompisar och sedan har jag bara passat på att vara ute! Njuta av varje sekund! Vi tog en långprommis jag och Alvar. Sedan gick vi bara hem för att äta lite och efter det promenerade vi upp på byn och köpte oss en glass och satt ute och myste tillsammans. Härligt med såna här dagar! Mer av dem, tack!

Stolt!

Idag känner jag mig bara stolt över mig själv! Och det är inte något jag säger speciellt ofta! Jag lyckas med saker och ting i livet just nu som jag inte trodde var möjligt och det känns superbra att känna att man kan kontrollera sitt liv, åtminstone i den mån det nu går när man har en vild 1½-åring hemma. ;-)

Jag vet inte vad det beror på att det mesta känns bra? Om det är de ljusa dagarna som aldrig tar slut, livet under midnattssolens sken? Om det är den pirrande känslan i magen, alla tusentals fjärilar som fladdrar omkring där inne? Om det är längtan efter alla dofter från naturen som jag vet kommer att explodera vilken dag som helst nu? Om det är orken och energin som ständigt är närvarande, som kontrast till att vilja sova bort hela dagarna?

Hur som helst vill jag bara ut, ut, UT i naturen just nu! Sitta inne känns inte som ett värdigt alternativ när solen skiner från en klarblå himmel och värmen har börjat komma. Jag vill gå och gå och gå lite till i det härliga vädret. Och det är precis vad vi ska ta och göra! För VARFÖR ska man sitta inne en sån här härlig dag? Nej, ut i dagen, i världen, i livet och må riktigt bra - det är precis vad vi ska göra!

Tung träning =(

Och med betoning på tung! Och med tung menar jag jobbig som bara den, antagligen eftersom jag inte alls var motiverad att ställa mig på löparbandet idag. Därför blev det också bara 35 minuter idag allt som allt. 5km tog idag 30 minuter och 50 sekunder. Bra med tanke på omständigheterna får jag väl lov att säga. Men nu blir det nog ett tag till nästa löp-pass!

Årstiderna

Vissa dagar känner jag verkligen att jag har haft turen att födas på en av de absolut vackraste platserna på jorden! Med alla våra årstider som hela tiden skiftar, från isande kyla till gassande sol, från mörker till ljus...

Jag älskar våren för det porlande ljudet av smältande vatten som droppar från hustaken, för islossningen i älven och för det underbara ljuset som kommer tillbaka efter månader i mörker.

Jag älskar försommaren för sin spirande grönska, för maskrosor som kikar fram bakom garageväggen och för alla härliga dofter från hägg och björk och syren.

Jag älskar sommaren för värmen och lugnet, för solen som kastar förtrollande skuggor genom trädens bladverk dag som natt och för doften från het asfalt och blomsterängar.

Jag älskar hösten för sin färgprakt, för luften som helt plötsligt går så lätt att andas och för frosten i gräset på morgonen och den tunna ishinnan på vattenpölarna.

Jag älskar vintern för kylan och mörkret, för snön som gör vinterlandet ljusare och för snökristallerna som bildas på fönstret.

Morsdag!

Idag är det morsdag och jag blev uppvaktad av min lill-prins på morgonen. En iPod fick jag i paketet och ingen kan vara gladare än jag! Tack så mycket Tias för att du hjälpte vår son att hitta den perfekta presenten! Jag älskar er båda så mycket! Nu ska jag bara investera i ett par ordentliga löparskor och efter det är alla ursäkter för att slippa springa ute i sommar slut. ;-)