Hotell och Saffransbröd

Nu är vi hemma i kylan igen efter en skön hotellweekend. Vi passerade både Piteå och Skellefteå och efter det krävde min nyfikenhet att få veta om det skulle bli Umeå igen eller inte. Och Umeå blev det. Samma härliga hotell, ja till och med samma fina rum. Sängarna där är inte av denna värld, helt underbara! Jag tror minsann att det är dags att köpa ny säng snart! Vi har shoppat, ätit gott och bara tagit det lugnt. En underbar helg med andra ord. Och nu är några fler julklappar inhandlade, och det är ju aldrig fel. :-)

Idag har kylan hindrat från några längre vistelser utomhus. En prommis till affären blev det i varje fall för inköp av lite bakingredienser. Och nu doftar det av saffransbröd och Kanel & Lagerbär-ljusen i hela huset. Lite julstämning börjar infinna sig. Nu är det bara Alvar som fattas...

Alvar är tillbaka!

Och min söt-nöt sover gott i sin säng. I morgon är vi lediga. Ett besök hos M och hans mamma är inplanerat (utan Alvars vetskap) om inte planerna ändras. Annars? En lugn dag tror jag. Tydligen gillar inte Alvar lussekatter så det kanske blir pepparkaksbak istället? Den som lever får se... ;-)

Är det dags för fredagsmys???

Nu är arbetsveckan slut igen. Oj, vad tiden går snabbt! :-o Alvar har åkt till sin pappa igen, och nu är det dags för fredagsmys - utan honom...

Men ikväll blir det ingen lugn kväll, med Idol och mys i soffan. Ikväll har vi blivit övertalade av E att följa med på Kommunfesten. Vad ska man annars göra, när både L och T och C och R ska dit? Det blir ju som en liten personalfest bara sådär! Jag hoppas det blir roligt. Både jag och C har suckat idag över att vår fredagsmyskväll hemma har förvandlats till en utekväll istället. Men det blir säkert bra. :-)

Nu väntar jag bara på att min sega, självupptagne, utseendefixerade pojkvän ska blir klar han med. Eller...? Är det en sån typ av kille han är? Nja, det blir spännande att se honom i någonting annat än arbetsbyxor för en gångs skull. Även om nu E påstår att det inte finns någonting sexigare! Vet inte om jag håller med riktigt... ;-)

Nu ska jag sminka mig lite. Kan väl vara idé så jag inte skrämmer slag på allt folk på festen! Trevlig kväll till er alla!

Helgen

Helgen har varit lugn i och med att jag inte är riktigt frisk. Men på lördagen följde jag David och Alvar på sportaffären för att köpa ett par skidor till Alvar. När han hörde att tomten hade frågat om han ville ha skidor ville han nämligen ha dem på en gång! :-) Alvar var superduktig på att åka skidor, särskilt med tanke på att han påstår att det är första gången. Det första han sa söndag morgon var: "Mamma? Tror du det har snöat lite i natt? För jag vill åka skidor!" Så roligt det måste ha varit för en kille på 4 år att hitta ännu en skojig sak att göra i snön!

Idag på eftermiddagen började vi smyg-pynta lite inför första advent. Men det är svårt att hålla sig till att "bara små-börja" för mig som är van att få fram allt på en gång. Men orken räckte inte den här gången, så vi får nog sprida ut pyntningen under veckan. Det är liiiite tidigt i min smak att börja pynta redan nu, men eftersom att Alvar åker på torsdag så vill jag pynta medan han är här. Vem vill missa glädjen i hans ögon när vi grävde fram den dansande, sjungande renen från en kartong i källaren??? "Mamma, Isis (hans älskade isbjörn som han fick förra julen) har saknat honom lääänge!" GUUUUD, vilken söt-nöt jag har här hemma!!!

Jay

Sitter ensam en fredagkväll. Alvar sover gott sedan ett bra tag tillbaka och D är på fest. Och vad ska man irritera sig på då, en kväll som denna?

Ja, kanske hela idolkonceptet, som väninnans karl sa. Men jag håller inte med om det. En rocker som Jay kommer förbli en rocker. Vinner han idol eller inte spelar ingen roll, bara han vill det här själv! Han kan gå hur långt som helst, bara han vill det med själ och hjärta. Och jag hoppas, hoppas, HOPPAS att min väninnas karl har fel. Jag hoppas verkligen att Jay får en slående karriär! En stjärna i mina ögon, helt klart! Låt honom sjunga det han sjunger bäst, skriv låtar som gör honom större än störst! Och jag lovar er alla, jag kommer att köpa vartenda album!

Hemmalandet - HÄR vill jag stanna!

Vintern i Älvsbyn är underbar. Det är vitt och kallt och frostigt. Snön i granen på gården gnistrar som tusentals stjärnor i dagsljuset och när du andas bildas små, små moln runt ditt huvud...

Sedan sätter man sig i bilen och åker ungefär 6 mil... Och då... Ja, då börjar en smärre tortyr! Hur sjutton kan det vara så fruktansvärt kallt i Luleå? Det är som att vindarna går genom märg och ben och på fem minuter känner jag mig som en vandrande, huttrande snögubbe... Vilken kyla!!! Och det värsta är att termometern visade att det var varmare än hemma på byn.

Sedan är det ett under att det tar över en halvtimme att hitta en restaurang att äta lunch på... För HUR MÅNGA restauranger finns det inte i Luleå?!? Det gäller bara att hitta dem med. Och uppenbarligen är varken mitt eller Davids lokalsinne såsom det borde vara... Så Waldorf fick det bli tillslut. Och självklart var maten helt okej... Men vad skulle jag inte ge för lite husmanskost istället???

David hade brandövning ikväll, så visiten på Storheden blev snabb. Vi hann inte ens hälsa på min syster. Men det får bli en annan gång. Än är ju inte alla julklappar inhandlade. :-)

När vi återvände hem och jag steg ur bilen igen kände jag det... En värme i luften som inte fanns i Luleå. Samma temperatur, en helt annan värme. Är det kärleken som är i luften, eller är det bara snålblåsten från havet i Luleå som gör att det känns SÅÅÅÅ mycket kallare där? Jag vet inte... Men jag vet att jag kan säga precis som Tummen gör i "Tummens resa": "Det HÄR tycker jag om. Här stannar jag." Och vi vet ju alla hur det går sen? Jo: "Och sedan stannade Tummen i hemmalandet. För DET tyckte han om!"

Att inte få några svar...

Det är inte alltid lätt att få svar på frågor man har. Även fast man ställer tusen frågor... Ibland finns det inga svar helt enkelt. Men ibland behövs svaren mer än någonsin...

Jag älskar Alvar mer än allting annat på denna jord. Jag älskar David nästan lika mycket. Ge mig det liv jag vill ha. Snälla...

Uppdatera?

Det blir inte att skriva här så ofta. Det finns miljoner av saker att skriva, men jag kan inte förmå mig att göra det...

Alvar är här igen! Det är underbart härligt, t.o.m. de tidiga morgnarna. Även om jag faktiskt önskar mig en sovmorgon i morgonbitti. ;-)

Det har blivit vinter igen. Bitande kyla som lämnar blossande blommor på kinderna. Luften är klar och går lätt att andas igen. Även om jag då och då tror att jag har slutat andas helt.

Nu är det vinter för hela slanten. Overaller, mössor och handskar. Bob-åkning och kyliga promenader. Det är kallt, både ute och inne...

Men snart är det jul. Återigen... Och då är det dags att värma upp huset med hettande röda färger. Jag kan bara önska att julen i år blir helt underbar. Och inte lämnar några sura minnen till nästa år...

Alvar är här till på julafton, någon gång till på eftermiddagen. Och ingen kan vara lyckligare än jag! Min största önskan när det lider mot December är att få spendera julen med den kille jag älskar mest av allt. Spendera den med den kille som stal mitt hjärta samma stund som han tog sitt första andetag. Även om jag missade hans första timmar hos oss... Men jag har ett helt liv att återgälda för dessa missade timmar. Och jag kommer, nu och för evigt, göra allt för att han ska känna att han är älskad. Älskad mer än någonting annat på denna jord. :-)

David är hemma...

...efter utbildningen i Stockholm. Skönt? Nja, jag tror hellre jag myser på själv ett tag till. Skönt att bara få rå om sig själv. :-)

Jag hade glömt...

...en annan positiv sak med hösten. Finns det någonting vackrare än när himlen byter färg på kvällen? Helt plötsligt ser man gröna lågor dansa över himlen bland alla miljoner stjärnor. Norrsken, du vackra skapelse... Du gör vilken kall kväll som helst underbart vackert. Ja, det är nästan lika vackert som skapelsen som ligger här hemma i sin säng och myser bland nallar, kuddar och filtar...

Första snön...

Hur det känns? Kallt...

Nu är det dags igen. För månader i mörker. Det är tur att jag har en varm Alvar här att krama på... För nog är vintern lång... Väldigt lång. Men just nu längtar jag efter snön. Det blir så mycket ljusare, så väldigt mycket ljusare. Och snart får vi julpynta med nya gardiner, nya sängkläder och nya mattor. Och självklart en eller annan ny ljuslykta. Det kanske är dags att packa upp min nya lykta från Partylite (ja, det är den stora... tack till alla mina arbetskamrater!) för att se så den faktiskt är hel???

Världens modigaste kille!

Alvars haka hade ett väldigt oturligt möte med vårt soffbord förra veckan. En olycka som kan hända hur lätt som helst, men som känns lika fruktansvärt onödig ändå. Han snubblade och slog hakan i hörnet på vårt (alldeles för vassa) lackbord. En olycka som resulterade i ett blodbad utan dess like följt av en resa till akuten. Där lagade världens bästa trolleridoktor min modige kille. Jag säger bara det, var läkaren inte utbildad barnläkare så har han missat sitt riktiga kall. Han var UNDERBAR!!!

Idag var det dags att ta bort stygnen. Alvar och Mattias tog en tripp dit på förmiddagen, men Alvar ville inte ta bort dem. Han sa till pappa att han ville att någon mer skulle följa. Så när jag hade slutat åkte vi dit alla tre. Alvar var livrädd och tårarna sprutade. "Jag ÄÄÄÄÄR ingen modig kille!!!" kom det mellan tårarna. Men trots alla protester och alla tårar (både i Alvars ögon och i mitt och Mattias hjärta för att vår älskling var så ledsen) så är nu stygnen borta. Tack och lov... Jag hoppas att han aldrig gör sig illa igen. Även om jag vet att sådana här händelser alltid kommer vara en del av livet, vare sig man vill eller inte. Men hoppas kan man väl få göra?

Och Alvar?
Du är VÄRLDENS MODIGASTE KILLE!!!

Alvar 4 år!

Alvar kom hem tidigt på morgonen och kröp ner i sängen

för lite morgonmys och paketöppning.


Nöjd kille har byggt färdigt sitt nya pussel!

Dags att blåsa ut ljusen.


Tårtan
(chokladkräm, bananer, hallonmousse och dumlesås)

Tiden går snabbt...

I morgon är det dags... Vår lillkille har blivit stor. 4 år... Och jag har turen att vara ledig och få låna honom hela dagen medan hans pappa är på jobbet! *yeah* Så nu är frysen fylld med lite fika igen och tårtan står i kylen och bara väntar på att dekoreras i morgon. Det får bli en tidig kväll idag tror jag. Min älskling kommer hit 6 i morgonbitti och då vill jag vara pigg och alert och redo att fira min söt-nöt på hans stora dag!

Vilket liv?

Sommaren är slut... Åtminstone semestern. Och jag tror faktiskt att det har varit den värsta semestern/ledigheten/lovet i hela mitt liv... Att förlora både sin farmor och mormor samma sommar är ett grymt straff i sig, även om jag vet och tror att de faktiskt mår bättre nu. Både jag och Alvar tittar dagligen upp i himlen och tackar för allting de har gett. Och varje gång Alvar säger: "Jag såg tre ansikten i molnet. Det var gammelfarmor, gammelmormor och... Vad heter han? Jaha, Elvis!" så ler jag stort, men med tårar i ögonen. För att dagar som varit aldrig någonsin kommer igen...

Att vi sedan funderar över hur vi kommer att leva vårt liv på en månad eller tre, var vi kommer att hålla hus, om vi måste ge upp allting vi älskar en gång till... Ja, det är en plåga. En plåga inte utav denna värld... Jag hoppas utvecklingen går bra, för Alvars skull... Han har rotat sig här, han älskar sitt liv. Och det gör jag med. Att få se Kotta spatsera runt gården varje kväll... Att se Alvar springa runt som galen mellan valen att äta hallon eller jordgubbar eller vinbär... Att promenera i 4 minuter och sedan nå skogen som är platsen för äventyr, skatter, hemligheter och busiga, skrämmande djur... Vem vill inte leva så? Vem vill inte att ens barn ska få växa upp så?

Natten är tyst och tung... Jag måste hitta lugnet så jag kan sova några timmar. Men vad gör en vak-natt i morgon? Alvar är inte här... David jobbar... Och jag? Jag är ledig hela dagen. Jag hoppas och önskar att det vackra vädret håller i sig. Så att jag kan sätta mig ute på morgonen i morgon, med en kopp kaffe och tidningen. Lösa korsord, vakna sakta och bara njuta en hel förmiddag.

God natt!

Junsele och Lycksele och tråkiga besked

Nu är vi hemkomna från våran lilla djurparkssemester. Vi hann med både Junsele och Lycksele under de fyra dagar vi var borta. Och Alvar älskade det! Han har pinnat på allt vad hans korta ben har kunnat för att hinna se och klappa på så många djur som möjligt. Vädret har varit underbart härligt i stort sett hela tiden och inte gör det saken sämre att Alvar har glittrat som en solstråle mest hela tiden. :-)


Medan vi var borta somnade min älskade farmor in... Jag vet att både farmor och mormor var gamla, men inte trodde jag att vi skulle vara tvungna att säga farväl till dem båda inom loppet av en månad... Men de följde varandra åt och nu är de på en plats ovan molnen där all smärta och förvirring är borta. Minnet och orken har återvänt och de har förenats med de kära som redan tidigare hade lämnat oss...

Jag älskar dig farmor.
Vila i frid och vaka över mig och
mina nära och kära.
Tills vi ses igen...

Nu har vi tagit farväl av mormor...

Sommarvinden sjunger en sång
om stunder och tider som var en gång.
Häggen blommar och doften av vår
påminner plötsligt om dagen igår.

Köttbullar goda och sås underbar
och prat och skratt tills inget finns kvar.
Sen är det dags att spela kort
och tiden går så fort, så fort...

En sjö intill stugan som kommer till ro,
där barnet inom mig för evigt vill bo.
Minnen av kvällar med godis och bus,
av kvällar med sagor och björkarnas sus.

En trollsten med mossa vid blomstrande äng
och duniga täcken i en mjuk, härlig säng.
Av nätter när mörker och ljud blir till ett
och drömmar om allt roligt som skett.

Gräset blir klippt i solens ljus,
sen kaffe och våffla i ditt röda hus.
"Är du varm eller törstig? Har allting gått bra"
Bekymrade ord som är som de ska.

Oro och kärlek har funnits där,
såsom oro och kärlek nu finnes här.
Jag älskar dig mormor, du är underbar.
Jag räknar varenda dag du finns kvar.

Hoppas min röst har nått in i din själ,
att varje ord sagt har hörts högt och väl.
Hoppas min närhet har givit dig tröst,
under min vår på din ålders höst.

Jag älskar dig högt, av hela mitt hjärta.
Jag hoppas du somnar, helt utan smärta...
Sen när du vaknar är morfar hos dig
och ditt minne lever för evigt hos mig...

När andetagen ebbar ut...

När häggen blommar och doftar av vår, när gräset växer centimetervis varje vecka vill du bara andas lätt. När sommarens första åskskurar dundrar förbi och vårregnet får hela världen att dofta av asfalt, gräs och sommar vill man bara njuta. Njuta av varje dag som passerar, av varje andetag man tar. Av att känna ljuset återvända, av nätter som aldrig någonsin mörknar. Av alla dofter, värmen som sakta smyger sig närmare och ljuden från fotbollsplanens spelare som laddar upp för alla kommande matcher. Man vill bara leva och låta leva. Låta hela världen leva och blomstra. Men det är inte alltid så...

Det är aldrig någonsin roligt... Det spelar ingen roll om regnet öser ner en höstdag och löven under dina fötter sakta, sakta multnar till jord. Det spelar ingen roll om solen skiner en klar vinterdag eller om snöstormen får dig att stanna inne för att mysa under filten och njuta av brasan som sprakar i eldstaden. Det spelar ingen roll om det spirar i björk och hägg eller om solen gassar från en klarblå himmel och doften av hundkäx, syren och nyklippt gräsmatta omger dig.

När en människas liv ger upp är det aldrig kul. Det spelar ingen roll om döden kommer oväntat eller om man har väntat på den här dagen i 15 år... Alla ljud och dofter och intryck omkring dig bara försvinner. Inga häggar som doftar, inga nyklippta gräsmattor. Smärtan gör ont även om man har väntat på den i ett halvt liv.

Men jag har för evigt alla minnen. Och min enda önskan just nu är att hon har hört min röst. Att hon har hört alla ord jag har sagt och att hon har känt min närhet. Att mina kramar betyder någonting, även idag, i livets sista timmar. Min yttersta önskan var att jag får vara där när hon drar sitt sista andetag. Så att hon vet att jag älskar henne. Så att JAG vet att hon inte behövde vara ensam... Och nu vet jag... Hon har somnat in och jag fick vara hos henne under hennes sista minuter på denna jord...

Vila i frid mormor...

Helg igen...

Planerna för helgen är obefintliga. Vi är bjudna på palt hos mamma och pappa ikväll, men eftersom David är i Piteå och jobbar i sin farmors hus och jag känner mig halvkrasslig så blir det nog ingen palt. Resan (en timme tur och retur) känns lite besvärlig... Det får väl bli hockey här hemma ikväll istället. Det funkar säkert lika bra, även om jag är mer sugen att se någonting annat i skrivandets stund. Jaja, sånt brukar också ändras när kvällen går.

Då är bara frågan vad 17 man ska äta till middag. Grilla är ju alltid gott, men då är det ju bara att inse att det inte blir någon mat förrän åtta eller så. Och i och med att jag bara har ätit två hårdbrödmackor idag så känner jag mig hungrig redan nu. Men vi får väl se vad kvällen har att erbjuda...

Sömniga bröllopstankar...

Min son somnade gott i sin säng för rätt många timmar sedan. Min sambo somnade i soffan för ett par timmar sedan. Så jag har passat på att uppdatera mig i mina vänners liv, både på facebook och in real live telephone. Skönt att ha vänner som de jag har. Skönt att kunna prata och skratta åt allt i mitt liv som inte alls är som jag hade tänkt mig. Skönt att höra att inte heller alla andras liv är perfekta dag in och dag ut. ;-)

Samtidigt som detta, ett stort GRATTIS till en av min äldsta vänner som åkte på bröllopsresa idag! Hoppas ni får leva lyckliga ever and ever!!! Och att ni får en trevlig resa!

Vårhimlen

Nu känns det verkligen att våren är här. Det är ljust mycket längre på kvällarna och kvällssolen färgar himlen rosa. Under dagen idag mörknade himlen i tusen gråa och svarta nyanser och himlen verkade förbereda sig på årets första åskväder. Varken muller eller blixtar fortplantade sig över vårhimlen idag, men jag väntar med spänning på sommarens första urladdning av blixtrande skönhet. Under tiden passar jag på att njuta av vårkvällens trolska ljus.

Nu är gården är krattad och hallonriset genomgallrat ordentligt. Alvar fick fara på Coop med David och köpa sin alldeles egna kratta som kapades till önskad höjd. Resultatet blev ett välfyllt släp med säckar sprängfyllda av löv och hallonris som sett sina bästa dagar. Jag hoppas verkligen att det inte tar lika länge att gallra nästa vår om man håller efter det ordentligt. Och kanske törs vi plocka hallon i sommar och i höst utan att behöva lämna hallonriset med en halv bunke med hallon och brännässlemärken över hela armarna. Kanske vi kan våga Alvar låta ge sig in i barnadrömmen med söta, mörkrosa bär denna sommar...

I morgon är det helg igen, efter endast 3 arbetsdagar. Jag hoppas verkligen det fina vädret håller i sig så kanske en helt (o)vanlig onsdag kväll kan bjuda på någonting gott från grillen. Det skulle vara så kul att hinna med att grilla en gång till innan Alvar åker till sin pappa igen. Han verkar verkligen tycka det är kul att få vara med och grilla!

Nej nu är det dags att återvända till den spännande ;-) hockeymatchen. Jag hoppas Sveriges spel fortsätter i samma anda så att Sverige utklassar Frankrike total. Även om nu jag kan tycka att Sveriges spel ikväll lämnar mycket att önska inför framtida matcher...

Duktig?

I morse klev jag upp strax efter fem, klädde mig och tog närmare en timmes prommis före jobbet. Lite inspirerad blev jag av en arbetskollega vars flickvän varit så duktig senaste tiden. Jag kan gissa hennes mål. ;-) Mitt mål? Bli piggare och få igång foten. Och vänja mig inför den kommande veckan med Alvar, som har haft tendens att vakna fem sista veckan vi hade honom... Men skönt är det vill jag lova, att promenera och känna att rörelsen i foten bli bättre och bättre! Men så många promenader klockan fem på morgonen tror jag inte det blir. ;-)

Nu är det fredag i morgon och sista dagen med jobb för denna vecka. Kanske vi skulle satsa på tacomiddag i morgon? Alvar tycker ju det är så kul att få hjälpa till att hacka grönsaker. Och det var ett tag sedan vi åt det känns det som. Jag tror det får bli det. Då är det bara att ta sig upp i morgon klockan halv sex igen och överleva dagen. ;-) Jaja, är det bara sol ute så är min ork på topp! Eller nåt...

Strålande sol!

Härlig dag idag! Underbart väder, med en sol som värmde från en molnfri himmel. En timmes promenad lär säkert ge mig problem i foten i morgon, men vad spelar det för roll idag? Jag har jobbat eftermiddag och gör det även i morgon. Vilket faktiskt betyder sovmorgon de veckor A är hos sin pappa. HÄRLIG och välbehövligt vill jag lova! (även om jag nu saknar A hela tiden ändå)

Nu får vi bara se hur jag sover i natt... Känner på mig att jag inte kommer att slappna av och sova så gott som jag skulle vilja göra. Men vad gör man åt det? Livet samarbetar helt enkelt inte alltid så som man vill, just live with it! Jaja, kanske lite till Cougar Town kan få mig att bli lite tröttare så kanske kudden erbjuder en helt annan natt än vad jag föreställer mig...

Valborgs...

...i regn. Inte den ultimata helgen med andra ord. Men mycket behövs för att en helg ska bli perfekt. Igår blev vi dock bjudna på kaffe och mumsiga bullar hos min mamma. Inte dumt. Men rädda helgen? Nej, det gjorde det inte... Synd att middagen med grillad kyckling inte gjorde det heller. Men spiralsallad... MMMM, det är gott det!

EXTREMT...

...lång vecka. Men nu är den snart slut. Bara en dag kvar, sedan är det helg. Och vad ska man göra under Valborgs och Första Maj då? Sova tror jag... Då jag slutar i morgon ska jag fara hem, lägga mig i sängen och därefter sova till söndag eftermiddag. Så känns det i varje fall idag. Men jag vet att morgondagen kan förändra den känslan. För känslan att vara ledig och få sova hur länge och hur mycket man vill kan göra vem som helst pigg. :-) Kanske jag till och med har orken att träna efter jobbet?

A har åkt till sin pappa igen. Jag hoppas de får en trevlig långhelg tillsammans och att de får vila upp sig lika mycket som jag har planerat att göra. ;-) Men jag kommer att sakna gullungen min, varje vaken minut och hela tiden, tills han kommer hem igen på torsdag.

Helgen som gått...

Alvar är i desperat behov av byxor i strl 110 och trots att jag har fått löfte om att få låna ett par byxor i den storleken så känns det som om jag vill ha något par som han äger själv med. Så jag bytte bort min jobbarlördag för en dag på stan med min underbara mamma! Tre par byxor, två tröjor, sockar, kalsonger och en pyjamas fick det bli till min lille söt-nöt. Nu har han nog kläder så det räcker tills det är dags för knickers och shorts igen! Sedan hittade jag faktiskt ett och annat plagg själv, vilket var VÄLDIGT behövligt vill jag lova!

Kvällen bjöd på 30-års fest som gick i 80-tals tema. Jag trodde inte riktigt att jag skulle orka fara på grund av min onda fot (som till på köpet hade plågats på stan halva dagen) men när David och hans bror och fru hade dragit iväg så kände jag i stort sett på en gång att jag skulle döööö av tristess hemma en hel kväll. Jag vill ju också vara med och leka. ;-) Snabba ryck blev det då! När A kom för att hämta mig stod jag med våffeltången i håret, oklädd och osminkad. Så det blev som det blev det där med 80-tals styling. Men, men... Festen var då hur som helst jättetrevlig! Många trevliga människor i skojiga outfits. Vissa bjöd kanske... hmff... lite mer på sig själv än andra. Typiskt bara att David var en av dem. Men vad kunde jag vänta mig, egentligen??? ;-)

Söndagen blev lugn. Vi gjorde inte så mycket mer än låg i soffan halva dagen. Kvällen avslutade vi med att grilla. Mmmm, det är ju bara SÅ gott! David lagade en riktig festmåltid med grillat kött, potatisgratäng och en god sallad till det. Efter det drog vi iväg och spelade lite biljard och dart. Tur att det bara var jag och han, för ingen av oss har precis någon framtida karriär inom någon av dessa sporter kan jag lova! Men roligt, ja det var det! =)

En fredag i april

Det är så underbart härligt att vakna på morgonen när Alvar smyger sig in i sovrummet och kryper ner i sängen bredvid mig och försiktigt viskar "Är du vaken mamma?". Solen skiner in genom glipan i rullgardinen och genom sovrumsfönstret som står på glänt kan man höra fågelkvitter i en värld som precis håller på att vakna upp till en ny dag. Efter några fantasifullt berättade sagor och många kramar är det dags att börja dagen igen. Idag börjar vi dagen uppkrupna i soffan med välling till lillprinsen och kaffe till mamma. Kan det verkligen vara möjligt att få vara så här lycklig?

Solstrålar

Det var strålande solsken utanför fönstret i morse när jag och Alvar klev upp. Tänk så mycket lättare allt känns när dagen bjuder på värmande strålar från en nästan klarblå himmel...

Efter lite frukost, morgon-tv, memoryspelande och trolleri var det dags att bege sig mot förskolan. Vi tog vagnen idag och promenerade dit, för första gången sedan jag gjorde illa foten. Visst, det stramade och värkte lite. Men vad gör det när världens solstråle sitter i vagnen och surrar glatt om allt och ingenting? Men jag kan gissa att foten kommer att göra sig påmind i morgon...

Nu är det dags för jobb. Inte för att det känns speciellt lockande att stänga in sig på jobbet i det här strålande vädret. Men efter att ha suttit instängd i det här huset i nästan en vecka på grund av magsjuka så känns det nästan skönt att få bege sig på jobbet igen och träffa lite folk. Nästan. ;-)

Att sakna...

En julhelg utan Alvar och nu en påskhelg utan honom tar på krafterna... Jag är tom och ledsen inombords, tårar väller upp i ögonen när jag tänker på honom. Hur kunde det bli så här? Vad tänkte jag med?

Upphör vi någonsin att förvånas?

David håller på att bygga ett tak i badrummet med infällda spotlights. Härligt, härligt, trots att badrummet är minimalt. Mysfaktor är ju aldrig helt fel. :-)

När jag i lugnan ro sitter i soffan och surfar runt på några hemsidor dyker han plötsligt upp i dörren. "Har du sett en liten svart mejsel?" JAG? Som inte har rört mig sista timmen??? När han under oöverskådlig tid har sökt land och rike runt (nåja, i hela vårt lilla hus på drygt 80 kvm), om och om igen och inte kan hitta den bestämmer jag mig för att hjälpa stackaren. Jag tittar på byrån i hallen, går sedan in i köket och låter mitt hököga svepa över våran sparsamma inredning. Och vad ligger där, så snällt väntande, på Alvars stol i köket? En liten, svart skruvmejsel.

Med stora ögon står han i källartrappen och frågar: "VAR hittade du den?!?" Jag suckar djupt och svarar: "Bredvid ficklampan..." Svaret kommer snabbt. "Ficklampan??? Har du hittat FICKLAMPAN???" Hmm... Hur mycket kan en kille tappa bort i ett hus på 80 kvm egentligen??? Och den självklara frågan: Är någon egentligen förvånad??? =)

Familjer

Alla har väl haft familjeproblem. Vissa problem är nog säkert större än andra. Därför är jag så väldigt glad att kunna säga detta:

Jag älskar den lilla familj jag har
från djupet av mitt hjärta.

Jag har en mamma
som är bland det underbaraste man kan hitta.

Jag har en son som är lyckan i mitt liv, glädjen varje dag
och en stråle av solljus även den mörkaste dag.

Jag har en sambo som finns där varje dag. Som tar hand
om mig, min son och älskar oss båda
högst av allt på denna jord.

Och viktigast idag...?
Ett extra tack till min underbare pappa.
Tack för att du är världens bäste pappa varje dag.
För all din kunskap, för din klarsynthet,
för ditt sätt att alltid visa ditt stöd
när det behövs som bäst!

Jag älskar er...

Tillbakablick

Jag läste precis igenom en massa inlägg från december 2008. Lite mer än ett år sedan, men ett helt annorlunda liv...

Himlen är fortfarande oskyldigt blå när jag ser ut genom fönstret under gnistrande vinterdagar. Alvars glittrande ögon likaså. Men vårt förra hem är borta, och vi börjar så sakta vänja oss vid ett nytt hem. Ett nytt hem för mig, två nya för Alvar. Han verkar må bra. Och i mitt hjärta vet jag att det är allt som betyder någonting.

Så mycket kan ändras på så kort tid. Och alla verkar anpassa sig till det nya livet så snabbt. Min lycka är att alla verkar må bra, verkar vara lyckliga. Och jag tror att en del personer till och med verkar må bättre än de gjort på flera år. Är det så? Har mina val (hur oigenomtänka eller egoistiska de än verkar) bringat lycka till en människas liv? En människa som kommer att ha en plats i mitt hjärta tills mitt liv på denna jord är över? Jag hoppas det. Och jag hoppas att jag en dag kommer att få träffa den nya lyckan i hans liv. För det är viktigt för mig...

Jag är hemkommen från Paris. En weekend med flygplatser och tunnelbanestationer så lång ögat räcker... Och en tur till Eiffeltornet och Louvren också såklart. Det var härligt, så fascinerande och så mycket att se. Underbart. Men redan innan vi åkte visste jag att det skulle vara en resa med minnen likaså. Minnen från förr. Både bra och mindre bra minnen...

Jag börjar mer och mer tro på att tiden faktiskt läker alla sår. Och även om jag ibland undrar om jag gjorde rätt, om jag verkligen lever rätt liv idag, så vet jag att det var rätt val. För oss alla. Men trots det kommer jag för evigt sakna den familj jag hade, den familj som jag under så många år vande mig vid, den familj som jag kom att älska. Varenda person i den familjen. Ni är underbara! Förlåt att jag aldrig sa det förr, att jag aldrig sa det till er...

Nu är natten sen... Kylan utanför dörren är bitande och känslan att få krypa ner i en varm säng är underbar. Så jag tror jag ska göra det. Krypa ner, andas ut... Minnas allt det fina i mitt liv, från varje dag från varje år. Och hoppas och önska att min framtid blir fylld av lika många vackra minnen och att lika många fina människor ska korsa min väg som under de senaste tolv åren av mitt liv.

GOD NATT!

Vive la France

Trött liten gullunge

En alldeles för tidig morgon blev det vill jag lova, både för mig och Alvar.

Jag och Alvar vågade oss ut en halvtimme mitt på dagen, trots den bitande kylan, för att leka lite i snön. Men trots att solen värmde och termometern hade smugit upp mot varma -15 istället för -25 så blev det bara en halvtimme eftersom mamman började frysa om fötterna. Det är konstigt det där... Alvar klär jag på för kung och fosterland men har alltid tendens att glömma mig själv...

Efter lunchen blev lill-prinsen trött och den tröttheten höll i sig till nu ikväll. Både besöket av mormor och Petter tröttade ut och tårarna låg på ytan. Men efter att ha fått i sig lite middag (i ett svagt ögonblick önskade han sig makaroner och korv och så blev det) och byggt lite lego med D så ligger han nu i sin säng. Jag hoppas innerligt att han får somna snabbt, han behöver verkligen sova en lång natt i natt.

Ordningen återställd ;-)

Nu är min prins hemma igen. Och med det är det dags för tidiga morgnar igen. Strax efter sex började han böka runt i sängen. Jag tror minsann han sover lite bättre i sitt eget rum än i vårt, även om David gav upp sin sida av sängen i natt och lade sig i Alvars rum.

Nu har vi så smått börjat vår dag. Alvar äter välling i soffan och jag väntar på min kaffekopp. Den (och några till efter den första skulle jag tro) kommer vara välbehövliga efter en tidig morgon som denna.

Ha en trevlig dag! =)

"Åren dom går" Den äldre generationen

Igår passade jag på att besöka mormor och farmor när mamma ändå var där och bjöd på kaffe. Varje gång jag har varit där känner jag mig så lycklig. De har levt ett helt liv. De lever än, 85 och 91 år gamla. (stämmer det?) De har krämpor av alla de slag. Hörsel och syn har gett upp, likaså talförmågan. Minnet är inte alltid vad det brukade vara... ("Tänk vad man glömmer...?" som min kära farmor upprepade gång på gång. Och hur sant är inte det? Även unga sinnen glömmer...)

Men de lever. De är starka, äldre kvinnor som har levt ett liv. Som har upplevt hur det är att växa upp med fler syskon än jag ens skulle kunna tänka mig. Hur det är att uppleva andra världskriget på nära håll. Hur det känns att se ens barn växa upp och skaffa egna barn. Hur det är att förlora barn och nära och kära...

Vi tittade på fotografier. Lyckan som ilar i mitt hjärta när farmor minns tillbaka, minns namn och platser (eller åtminstone försöker minnas) är obeskrivlig. Jag hoppas jag kommer åldras väl. Jag vill behålla min syn, mitt minne och min talförmåga till den dag jag dör. Om rörelseförmågan ger upp så kommer jag ändå att överleva. Men jag önskar och hoppas att jag får åldras väl. Och jag hoppas att kärleken jag kände i mitt hjärta igår även kommer att finnas hos mina barnbarn och barnbarnsbarn när jag är 90 år gammal...

Ny vecka!

Nu är det måndag igen. Helgen är över och verkligheten tar vid igen. Men min jä*la skitmage krånglar och jag har varit hemma idag. Jaja, nya tag med den nya veckan i morgon.

Helgen var jättetrevlig. Vi åt på "All Star" och hade turen att få hjälp av den trevligaste servitören jag någonsin har träffat. Vi åt god mat, drack gott och såg lite hockey. Cleo-besöket får bli en annan gång. Efter middagen, följt av ett besök i hotellbaren med ett glas champagne till mig och en öl till David, somnade vi nämigen sött på hotellrummet istället för att fixa oss och gå ut. Men det var hur som helst en härlig kväll.

Nästan halva tiden har gått nu... På torsdag kväll hämtar vi hem Alvar igen. *jippie* Och jag och Alvar är lediga hela fredagen så jag hoppas på fint väder. Kanske vi hinner ta oss till någon backe och åka lite bob? Eller sopsäck kanske om jag får bestämma, bob-rädd som jag är. ;-) Vi får se vad den dagen bjuder på!

Hejdå älsklingen, välkommen helgen!

Nu har vi lämnat Alvar hos sin pappa igen. Och jag får återigen försöka fylla mina dagar med annat än tankarna på honom...

I morgon är det helg, och i helgen är jag hel-ledig. Så vi bestämde oss (JAAA David, jag erkänner att jag också var lite sugen ;-)) för att åka till Luleå i morgon och bo på hotell till på lördag. Det blir nog "All Star" på kvällen med lite hockey och god mat. Sen får vi väl se hur shoppingsugna vi (läs: jag) är på lördag innan vi åker hem igen. Sedan har vi hela lördagskvällen och söndagen på oss att mysa och fixa och dona hemma. Känns som en bra deal, eller hur?

Nu är det tv-dags ett tag innan kvällen blir för sen och det är dags för sängen igen.

[God natt min älskade lill-prins. Jag hoppas
du sover gott i natt med många vackra drömmar]

Vintermorgon

Det är drömskt vackert ute denna morgon. Solen bryter sig nästan igenom molntäcket och snön som har fallit under gårdagen glittrar och gnistrar. Det är (självklart) kallt ute, över tjugo grader kallt. Men vad gör det när dagen är så ljus och vacker?

Vi har så sakta börjat vår dag igen. Alvar äter välling och ser lite morgon-tv. Jag sitter vid datorn och avnjuter en kopp hett kaffe. Vi laddar upp för ännu en arbetsdag på jobb och förskola, och det känns bra...

Det är så skönt att ha min älskade lill-prins hos mig igen, så skönt att bli väckt av varma kramar och berättelser om djur och fantasivarelser av alla de slag. Men en vecka går alltför snabbt och i morgon är det dags för honom att åka till sin pappa igen. Men jag får väl försöka göra det bästa av de veckor Alvar inte är här med. I helgen ska jag sova länge, försöka vara ute lite om vädret tillåter och bara ta det lugnt. För som sagt, en vecka går fort. Och snart är min gullunge tillbaka hos mig igen. :-)