Är det dags för fredagsmys???

Nu är arbetsveckan slut igen. Oj, vad tiden går snabbt! :-o Alvar har åkt till sin pappa igen, och nu är det dags för fredagsmys - utan honom...

Men ikväll blir det ingen lugn kväll, med Idol och mys i soffan. Ikväll har vi blivit övertalade av E att följa med på Kommunfesten. Vad ska man annars göra, när både L och T och C och R ska dit? Det blir ju som en liten personalfest bara sådär! Jag hoppas det blir roligt. Både jag och C har suckat idag över att vår fredagsmyskväll hemma har förvandlats till en utekväll istället. Men det blir säkert bra. :-)

Nu väntar jag bara på att min sega, självupptagne, utseendefixerade pojkvän ska blir klar han med. Eller...? Är det en sån typ av kille han är? Nja, det blir spännande att se honom i någonting annat än arbetsbyxor för en gångs skull. Även om nu E påstår att det inte finns någonting sexigare! Vet inte om jag håller med riktigt... ;-)

Nu ska jag sminka mig lite. Kan väl vara idé så jag inte skrämmer slag på allt folk på festen! Trevlig kväll till er alla!

Helgen

Helgen har varit lugn i och med att jag inte är riktigt frisk. Men på lördagen följde jag David och Alvar på sportaffären för att köpa ett par skidor till Alvar. När han hörde att tomten hade frågat om han ville ha skidor ville han nämligen ha dem på en gång! :-) Alvar var superduktig på att åka skidor, särskilt med tanke på att han påstår att det är första gången. Det första han sa söndag morgon var: "Mamma? Tror du det har snöat lite i natt? För jag vill åka skidor!" Så roligt det måste ha varit för en kille på 4 år att hitta ännu en skojig sak att göra i snön!

Idag på eftermiddagen började vi smyg-pynta lite inför första advent. Men det är svårt att hålla sig till att "bara små-börja" för mig som är van att få fram allt på en gång. Men orken räckte inte den här gången, så vi får nog sprida ut pyntningen under veckan. Det är liiiite tidigt i min smak att börja pynta redan nu, men eftersom att Alvar åker på torsdag så vill jag pynta medan han är här. Vem vill missa glädjen i hans ögon när vi grävde fram den dansande, sjungande renen från en kartong i källaren??? "Mamma, Isis (hans älskade isbjörn som han fick förra julen) har saknat honom lääänge!" GUUUUD, vilken söt-nöt jag har här hemma!!!

Jay

Sitter ensam en fredagkväll. Alvar sover gott sedan ett bra tag tillbaka och D är på fest. Och vad ska man irritera sig på då, en kväll som denna?

Ja, kanske hela idolkonceptet, som väninnans karl sa. Men jag håller inte med om det. En rocker som Jay kommer förbli en rocker. Vinner han idol eller inte spelar ingen roll, bara han vill det här själv! Han kan gå hur långt som helst, bara han vill det med själ och hjärta. Och jag hoppas, hoppas, HOPPAS att min väninnas karl har fel. Jag hoppas verkligen att Jay får en slående karriär! En stjärna i mina ögon, helt klart! Låt honom sjunga det han sjunger bäst, skriv låtar som gör honom större än störst! Och jag lovar er alla, jag kommer att köpa vartenda album!

Hemmalandet - HÄR vill jag stanna!

Vintern i Älvsbyn är underbar. Det är vitt och kallt och frostigt. Snön i granen på gården gnistrar som tusentals stjärnor i dagsljuset och när du andas bildas små, små moln runt ditt huvud...

Sedan sätter man sig i bilen och åker ungefär 6 mil... Och då... Ja, då börjar en smärre tortyr! Hur sjutton kan det vara så fruktansvärt kallt i Luleå? Det är som att vindarna går genom märg och ben och på fem minuter känner jag mig som en vandrande, huttrande snögubbe... Vilken kyla!!! Och det värsta är att termometern visade att det var varmare än hemma på byn.

Sedan är det ett under att det tar över en halvtimme att hitta en restaurang att äta lunch på... För HUR MÅNGA restauranger finns det inte i Luleå?!? Det gäller bara att hitta dem med. Och uppenbarligen är varken mitt eller Davids lokalsinne såsom det borde vara... Så Waldorf fick det bli tillslut. Och självklart var maten helt okej... Men vad skulle jag inte ge för lite husmanskost istället???

David hade brandövning ikväll, så visiten på Storheden blev snabb. Vi hann inte ens hälsa på min syster. Men det får bli en annan gång. Än är ju inte alla julklappar inhandlade. :-)

När vi återvände hem och jag steg ur bilen igen kände jag det... En värme i luften som inte fanns i Luleå. Samma temperatur, en helt annan värme. Är det kärleken som är i luften, eller är det bara snålblåsten från havet i Luleå som gör att det känns SÅÅÅÅ mycket kallare där? Jag vet inte... Men jag vet att jag kan säga precis som Tummen gör i "Tummens resa": "Det HÄR tycker jag om. Här stannar jag." Och vi vet ju alla hur det går sen? Jo: "Och sedan stannade Tummen i hemmalandet. För DET tyckte han om!"

Att inte få några svar...

Det är inte alltid lätt att få svar på frågor man har. Även fast man ställer tusen frågor... Ibland finns det inga svar helt enkelt. Men ibland behövs svaren mer än någonsin...

Jag älskar Alvar mer än allting annat på denna jord. Jag älskar David nästan lika mycket. Ge mig det liv jag vill ha. Snälla...

Uppdatera?

Det blir inte att skriva här så ofta. Det finns miljoner av saker att skriva, men jag kan inte förmå mig att göra det...

Alvar är här igen! Det är underbart härligt, t.o.m. de tidiga morgnarna. Även om jag faktiskt önskar mig en sovmorgon i morgonbitti. ;-)

Det har blivit vinter igen. Bitande kyla som lämnar blossande blommor på kinderna. Luften är klar och går lätt att andas igen. Även om jag då och då tror att jag har slutat andas helt.

Nu är det vinter för hela slanten. Overaller, mössor och handskar. Bob-åkning och kyliga promenader. Det är kallt, både ute och inne...

Men snart är det jul. Återigen... Och då är det dags att värma upp huset med hettande röda färger. Jag kan bara önska att julen i år blir helt underbar. Och inte lämnar några sura minnen till nästa år...

Alvar är här till på julafton, någon gång till på eftermiddagen. Och ingen kan vara lyckligare än jag! Min största önskan när det lider mot December är att få spendera julen med den kille jag älskar mest av allt. Spendera den med den kille som stal mitt hjärta samma stund som han tog sitt första andetag. Även om jag missade hans första timmar hos oss... Men jag har ett helt liv att återgälda för dessa missade timmar. Och jag kommer, nu och för evigt, göra allt för att han ska känna att han är älskad. Älskad mer än någonting annat på denna jord. :-)