Någon berättade för mig att oro är en fruktansvärd känsla. Särskilt när oron berör någon man verkligen tycker om. Den sliter tydligen en itu inombords... För vad ska man göra om någonting händer en av de människor man älskar mest av allt? Vad ska man göra om en av de närmaste i ens liv mår dåligt? Vad ska man göra för att få dem att må bättre?
När oron sätter in, när man är rädd att det värsta har hänt, behöver man svar. Ett litet svar som inte är speciellt jobbigt att ge. Man kanske bara vill bara höra en levande röst. En röst som är arg eller inte, det spelar nog ingen roll. En röst som säger att allt är okej är allt som behövs. Ska man helt plötsligt inte bry sig mer?
Det är en bra fråga... Ska en person som älskar en annan sluta bry sig? Kanske... Men jag skulle inte kunna göra det, om det var jag som var tvungen att se någon genomgå en kris i livet. För min del tror jag att lyssna är en bra början. Lyssna och älska. Och personen i fråga behöver bara prata och lätta sitt hjärta. Och jag hoppas att den personen skulle veta att jag finns här för alltid. Jag skulle fortsätta bry mig, även om det leder till hårda ord för att jag bryr mig för mycket. Men som sagt, det är bara jag... Ifall det någonsin skulle hända mig... Vi får hoppas jag slipper det...
