Genom sig själv känner man andra

Vi var på föreläsning på Polar Hotell idag. Grunden var väl ungefär som rubriken säger. Och att man ska lära känna sig själv för att veta varför man dömer ut andra. Det känns som om jag kommer närmare och närmare känslan av att verkligen känna mig själv. Den har framförallt vuxit fram sedan Alvar föddes, samt under första åren efter separationen från Alvars pappa. Men det är klart, det är alltid en liten bit kvar. ;) Ingen blir väl någonsin perfekt?

I morgon åker Alvar till sin pappa igen. Som tur är har jag världens bästa arbetskamrater. Jag kommer få åka hem på eftermiddagen på min rast och träffa honom, och kanske till och med följa upp till hans pappa och lämna honom. Det känns så underbart härligt när folk vill ställa upp så man ska känna att dagen blir den bästa möjliga. Jag hoppas de vet att jag vill ställa upp för dem med, av hela mitt hjärta... :)

Dags att sova. För trots sovmorgonen i morgon vet jag att min gullunge vill kliva upp tidigt. Åtminstone tidigare än jag skulle önska... ;) Men det är värt varje tidig morgon bara för att få vara honom nära.

God Natt världen. Nya tag i morgon!

Det blir bättre...

Kanske hostan börjar ge med sig nu. Det krävdes bara ett samtal till VC för att få lite hostmedicin utskrivet... Så det kanske är psykiskt, mer än fysiskt? Fast det känns då inte så i bröstkorgen... :( Men idag är det lite bättre, jag måste erkänna det. Och med hostmedicin hemma är det ju ännu bättre. :) Sedan skadar det ju inte att man har så himla bra arbetskamrater som hjälper till. Tack för att jag slapp stå och "skrika" till mer än en enda klass idag. :) Underbara är ni alla!!!

Alvar är hemma igen. SKÖÖÖÖNT! Men han var sååå trött ikväll. Men å andra sidan kan det också vara mysigt. Att få gosa ner sig i sängen och läsa lite tills min älskling tröttnar...

Nu är det sovdags igen. Bara det går att sova för regnet... Och jag hoppas att regnet avstannar snart så att alla får ha kvar sina hus utan översvämningar...

Nä vet du vad...?

Trött och leds i ett nystädat hus... Vill bara att David kommer hem. Då äter vi middag. Sen ska jag bakbinda honom och tvinga ner honom i sängen så jag bara får somna nära honom. Det räcker så bra så en dag som denna. :) Så trött som jag är kan man ju börja att fråga sig själv när orken kommer tillbaka efter sjukdomstiden? Hur mycket ont kan feber och hosta gör mot ens hälsa, egentligen?

Födelsedagar och feberyra

Så såg det ut i Piteå Tidningen 110823. Min underbare kille fyllde fem år och jag kan inte fatta vart tiden har sprungit iväg...! Tiden går så fort, så fort... Och fortfarande nu, efter fem år, så älskar jag min son mer och mer för varje dag som går!

Annars? Det har varit många födelsedagar sista tiden och tiden att uppdatera här har inte funnits. Förutom Alvar har både hans morfar, hans mosters sambo och jag hunnit med att bli ett år äldre. Inte mycket att fira enligt oss, men tydligen enligt andra. Och jag är rätt glad över att min födelsedag kom även i år, för i år bar den med sig en smörgåstårta från Luleå! Tack snälla, underbara syster-yster för att du letade fram orken och gjorde en tårta åt mig. Du är bäst!

Just nu ligger jag sjuk. En väldigt uppfriskande och glädjande start på hösten. Eller inte... Men febern är på väg bort nu, även om det kändes som en manlig förkylning där ett tag (dvs: jag är döende, ta hand om mig, jag kommer inte att överleva detta!). Men mitt hopp är att tillfriskna snarast. För på lördag vill jag jobba igen. Och på kvällen ska jag visst bli bjuden på middag i stan. Jag undrar vad jag gjort för gott för att förtjäna det? ;)