God natt Alvar!

Kvällen har blivit natt. Mörkrets skuggor kryper fram mer och mer, skrämmande för ett barn på väg i säng... Små alver kryper fram ur vrårna, nattens luft är tung och hemligheter döljer sig bakom gardinerna. Julstjärnorna i fönstret jagar natten på flykt, men i samma stund de släcks fylls huset av skuggor och märkliga varelser i hörnen. "Mamma, lämna en lampa tänd..."

Det lyser i hans rum, en stjärna i klaraste blått som lyser upp natten och banar väg för John Blund. Och plötsligt står han där, med sin påse fylld av drömmar i handen. Han smyger sakta fram till sängen, hör barnet andas tungt. Sakta, sakta låter han handen smyga ner i påsen fylld av stjärnstoft, tar en näve full och höjer handen. Låter de glittrande drömmarna sakta regna ner över ett av världens barn för att ge honom trygghet och lugn i denna mörka vinternatt.

Pojken vrider sig försiktigt, mumlar svagt och kramar sin nalle hårt. Sedan slappnar han av i hela kroppen, ögonen rycker och herr Blund ser hur han sakta dras ner i drömmarnas värld. Världar fulla av julklappar, av fyrhjulingar, av tindrande ljus... Världar fulla av kramar, kärleksfulla föräldrar och busande vänners glada skratt... En värld full av lycka. John Blund vänder sig om, går mot fönstret och hoppar på närmaste månstråle. För det är inte slut än... Det finns många barn i världen, många drömmar kvar att skapa denna natt...

(c) Cathrine Johansson

Nu är den glada julen slut, slut slut...

Nu är julhelgen slut för i år. Är det nu allt blir bättre och lättare igen? De säger ju att det är mest jobbigt det första året, med allt nytt och alla nya människor och alla nya förhållningssätt. Jag hoppas det...

Julafton blev väl på hela taget okej. Kändes väldigt jobbigt när Tias kom och hämtade Alvar, men jag förstår att han saknar honom lika mycket som jag när jag inte har honom hos mig. Alvar verkade hur som helst nöjd över tomten och alla presenter. Och på torsdag, när min prins kommer hem igen, kommer alla julklappar vara som nya för honom igen! Och tänk! Jag hade också varit snäll i år (tro det eller ej)! Jag fick bland annat ett par superfina örhängen, parfymer, ett fotbad, ölglas, en bok och pengar. Inte dumt alls!

På juldagen blev det utgång. Klockan 21 bestämde vi oss att fara till E och trots att det blev med kort varsel och en snabb förfest så var kvällen trevlig. Jag hann prata med vänner jag inte träffar så ofta som jag skulle vilja. (även om vissa av dem bor hur nära som helst...) Skönt att de förstår varför mitt liv känns så upp och nedvänt som det gör!

Det har blivit mycket "sova-ikapp-december-månads-missade-sömn". Men ikväll blev jag utbjuden i Luleå på Waldorf och sedan på bio. Om inte bilresan dit och hem hade känts som en mardröm hade kvällen varit underbar. ;-) Det är konstigt det där... Varför är jag åkrädd med vissa??? Det är inte på något sätt så att jag inte litar på D när han kör bil. Jag är bara nervös ändå... Fast det är jag ju med de allra flesta. Än så länge är det bara en chaufför som jag varit totalt trygg med i bilen.

Nu är klockan morgon igen och jag VET att det är dags att gå och sova. Men det bär mig emot... Vet inte varför, har inga som helst svar. Är jag rädd för att drömma kanske, kan det vara så illa? Jag vet inte... Men hursomhelst måste det göras. Det är dags att försöka vända tillbaka dygnet nu. För på torsdag kommer världens underbaraste lillkille som inte har nån som helst förståelse för att mamma sitter uppe till fyra på morgonen. ;-)Han vill upp och leka ändå. Och vi får väl se vad han tycker om paketet som tomten lämnade efter han hade åkt till pappa. En bob, som är en alldeles perfekt present med tanke på all snö som dalar från vinterhimlen!

GOD NATT!

Dan före dan före dopparedan "has expired"

Så nu är de tydligen onsdag... SÅ många klappar kvar att inhandla ännu. Och förlåt Kristoffer att jag inte kan jobba för dig i morgon. :-o Men den här julen är det bara Alvar det handlar om. :-) Vi har klappar kvar att inhandla till farmor och mormor. Frågan är om Alvar vill köpa nåt mer till Moster. Eller fråga och frågan... Frågar jag så vill han ju självklart. ;-) Så det är bara att shoppa i morgon... Eller hur???

Alvar är hemma igen!

Nu ligger min gullunge nerbäddad i sin säng och huset känns ännu mer "hemma" än igår kväll. *skönt* Och jag, jag sitter vid datorn och försöker varva ner. Lugna kropp och själ, och försöker ladda för morgondagens besök på Farmen. Visst, julbord med jobbet blir säkert supertrevligt. Men just nu skriker min kropp bara efter att få sova, sova, SOVA! Jaja, jag vet att det blir bra. Det brukar bli det...

Snart jobb!

En god lunch har avnjutits tillsammans med D och jobb väntar snart. Och ikväll blir det nog en tidig kväll. Längtar riktigt att krypa ner under det varma täcket igen, nära någon som värmer min frusna kropp.

Vintervitt

Nu snöar det ute igen. Det verkar som om det kan komma att bli en vit jul även i år... MYSIGT!

Trots den härliga förmiddagen känner jag mig lite ledsen, lite besviken. När slutar alla ovälkomna överraskningar att komma egentligen? Eller ska de portioneras ut över ett helt liv? Till vilken nytta...?

Lucia och Tredje Advent

Och som genom ett mirakel slog jag upp ögonen strax efter halv sju i morse, precis i tid för att hinna se lite lucia på tv. Efter det så somnade jag om och sov mig igenom halva dagens skidåkning. Jaja, någon gång behöver väl även jag sova. ;-)

Jag har varit och sprungit ett tag nu i eftermiddag. Nu sitter jag här i köket efter en varm och härlig dusch, med tända ljus i hela huset och en lätt middag på bordet. Så underbart härligt livet kan kännas i bland... Hoppas att känslan sitter kvar länge!

Helg!

Nu var arbetsdagen över. SKÖÖÖÖNT! Vi hade inte mycket folk i dag vill jag lova. Men det var nästan väntat. Tur att Dansdraget hade"Luciabuggen" i sporthallen i varje fall. Så jag och Kristoffer fick se lite folk åtminstone.

Nu är det dags att bege sig ut på byn. Och efter det ska börja röja fram huset igen. Så mycket som jag nu orkar vill säga. Lite renare blir det säkert. Och annars finns det ju alltid ljus som lämnar huset med en fräsch doft. ;-) Inte dumt!

Ensam

Nu är huset i ett stilla lugn. Alvar har åkt till sin pappa igen, och som vanligt saknar jag gullungen hur mycket som helst - redan. David är på väg ner till Stockholm för en kryssning med ett kill-gäng och tystnaden här hemma är total. Och det känns rätt skönt. Vi får väl se hur länge det känns så, det brukar gå över rätt snabbt. Tur att det finns både tv och radio som kan bryta tystnaden om det behövs och ge huset lite liv igen. ;-)

Idioter i världen!

Jag är leds. Min syster har träffat en idiot till pojkvän. Och jag kan inte på nån nivå tycka att det är hans uppväxts fel att han är som han är. Men han är så... Och nu, nu är det kört. Och nästa gång jag ser honom kommer jag antagligen slå ihjäl honom. JAG SKOJAR INTE. Jag har ALDRIG i mitt liv varit så här arg!!!!!!!!! (missförstå mig inte, jag kommer älska HENNE till den dag jag dör...)

Så var firar jag jul i år? Hemma ensam med Alvar och David kanske? I bästa fall... För på nåt sätt så kommer han (den största idioten jag vet) vara där. Och då är inte vi där. Så det så!!!!

Sent...

Men fullmånen förstör min sömn, trots att den inte syns bakom alla moln. Nu har det då blivit vitt ute igen. Snön är här och julen känns steget närmare. Hoppas det blir en underbar jul...

Min onda hals ger så sakta upp...

Idag har jag varit hemma och kurerat mig, på intensiv inrådan från mina arbetskamrater. Hade jag jobbat kväll i kväll hade det säkert gått bra, men i morse var jag väldigt glad att V stod på sig och ville att jag skulle vara hemma en dag extra. Efter en natt med irriterande hosta hade jag aldrig tagit mig upp klockan kvart i sex i morse. Men då jag väl vaknade på morgonen vaknade jag utan halsont för första gången på en vecka. HÄRLIGT!

Lite julpynt har hunnit komma upp så här dagarna före första advent. Men själva första adventsstädningen får vänta till i morgon. Jag försöker känna mina gränser och är man halv-sjuk så är man... Men en och annan julstjärna och några "Kanel och Lagerbär"-ljus gör huset mysigare och tänder en liten gnista av jul inom mig. Det är bara att undvika att titta ut genom fönstret och se bristen på snö för att bibehålla den lilla julkänslan som sakta börjar infinna sig...

Nu är det snart dags att börja med middagen. Det blir kyckling. Frågan är bara i vilken form. Tänkte mig Dragonkyckling i ugn, men sedan såg jag ett recept på Ingefärakyckling med julmustsås... Hmm. Vi får se vad kvällen har att erbjuda!

Kanske! :-)

Garaget har som genom ett mirakel börjat röja upp sig själv ikväll. ;-) Och sovrummet har fått sandpapprade fönsterbrädor och ett målat tak. Det går framåt. Så kanske, KANSKE det blir advent i år med.

*Jippie* :-) :-)

Första advent?

Nu är jag leds! På kaoset i garaget, på kaoset i källaren, på badrummet som bara är halvfärdigt, på sovrummet där renoveringen inte ens är påbörjad... Det är dags att ta tag i allt nu innan jag får ett nervsammanbrott. Jag insåg det på allvar idag när jag var ner i källaren för att försöka hitta igen mina julsaker. Jag vet precis var de är, det är inte problemet. Problemet är de tvåhundra kartonger som blockerar dem... Så vi får väl se om det blir nåt adventspynt till första advent i år. Föga troligt...

Shoppingdag

Idag har det blivit en heldag i Luleå. Det blev ingen overall till Alvar. Jag tror vi måste ta en tur till "Kidz" (eller vad det kan tänkas heta) i Boden för att hitta en Rassavill. Reima overallen vi testade var bra, men Alvar är så smal i handleder och fotleder och Rassavill brukar var lite tajtare där än vad Reiman var. Så jag avvaktar. Däremot blev det långkalsonger och en täckjacka åt min älskling, samt två plagg åt Mias söta gullungar. Så jag är nöjd med dagens shopping.

Kvällen avslutades med tacos med mamma, A, syrran och hennes kille medan resten av familjen åkte och såg hockey. Hemskt trevligt måste jag säga. Hoppas vi kan göra det fler gånger!

Idol idag, Luleå i morgon

Alvar sover gott... Kvällen är ung och huset doftar av Ajax och Partylites "Svart körsbär". Jag antar att någon bra film väntar snart. Och utröstningen i "Idol" såklart. Då är kvällen fulländad.

I morgon blir det en heldag i Luleå. Klädinköp till Alvar (en overall börjar bli ett måste snart, för vintern lär väl anlända vilken dag som helst nu) och ett besök hos hans moster på eftermiddagen och kvällen. Det blir säkert bra... Även om det inte hade varit helt fel att få följa och se Luleå Hockey heller. Men jag är då inte ens tillfrågad, men sånt är livet... ;-)

Onsdag

Och vad betyder det? Jo, en lååång sovmorgon i en grå värld. Vad hände med snön, och vintern, och ljuset?

Strax är det dags för jobb igen. Personalmöte och en kväll med busande barn står på schemat. Och i morgon... Ja, då är det äntligen torsdag igen. I morgon kommer min älskade ängel hem igen!

091113 = Fredag den trettonde

Men förutom tårar när Alvar åkte har dagen förlöpt utan missöden. En hel kväll som badvakt med K (utan drunkningstillbud, dagen till trots) har inbjudit till en hel del skratt. Kul att ha arbetskollgor man trivs med. :-)

Nu blir det rysare. Inte "Fredag den Trettonde" dock. Alien är ju aldrig helt fel det heller. En bra uppladdning för lördagsjobb. :-) God natt så hörs vi i morgon.

Mitt livs kärlek

Nu har Alvars pappa varit och hämtat honom. Jag fick chansen att rå om honom lite extra den här veckan, men vad hjälper det? Så fort han åker så mörknar det i mitt hjärta. Jag saknar honom redan, jag saknar honom varje minut jag inte har honom hos mig. Han är mitt allt, hela mitt liv...

Att kräkas dygnet runt...

Har jag överhuvudtaget någonting kvar inom mig? Magsjuka på hög nivå vill jag lova... Men nu mår jag bättre igen. Det blir bra igen. :-)

Trött och magsjuk?

Tror det... Oerhört illamående i varje fall. Magsjuka som är ungefär det värsta som drabbar mig, jag HATAR att må illa. Hoppas bara att Alvar klarar sig om det nu är magsjuka som härjar... Stackars gullungen har ju knappt repat sig från sin förkylning än. Magsjuka känns som ett big no-no för honom. Jaja, jag kan ju alltid flytta ner i källaren. Synd bara att det inte finns någon toalett där...

Farsdag i förskott

Farsdagsfirande ikväll. Vi tjuvstartade lite, men jag tror pappa uppskattar det lika mycket vilken dag det än sker på. Maten var supergod, som alltid då mamma lagar mat. Hur kommer det sig att mammas mat alltid är den bästa? D hann dock knappt sätta sig vid bordet förrän det började larma och det var dags att sticka. Men självklart fick han i sig lite mat när han kom tillbaka. (Eller lite och lite... Äter den killen någonsin lite?)

Alvar har underhållit hela kvällen. Sjungit och tecknat och pratat och busat. Sedan hann han med en prommis med sin moster och Melker med. Kvällen blev lång och vi hann knappt hem förrän en väldigt trött kille knoppade in i soffan, med Alf och Kissen och snutten i famnen.

Nu sitter jag och läser lite bloggar medan D röjer fram garaget. Tydligen ska min opel få bo inne i värmen i natt. Kan verkligen behövas efter natten och dagens snöande. Ispaket är milt sagt kan jag lova!

Nu närmar hur som helst sig midnatt och kvällen är slut. Jag tror minsann det är dags att stänga av datorn, släcka ner huset och krypa ner under duntäcket och mysa i värmen. Och hoppas det blir en lååång sovmorgon i morgonbitti.

GOD NATT!

Snöfall

Alvar är hemma igen. Och det har börjat snöa ute...

Stora vita flingor dalar sakta till marken och världen
är helt plötsligt lite ljusare igen.
Jag sover på nätterna med. Långa nätter fyllda av drömmar.
Vilken lycka att vakna utvilad
för första gången på veckor..

Snart är det helg. En lång, ledig helg med min älskade lillprins. Jag tror det är dags att bege sig ut på byn och införskaffa honom en bob, den andra flyttade med hans pappa. Och kanske ett par skidor med... Jag tror dock jag ska prata med min mamma först så att det inte står några gamla skidor på vinden hemma och bara väntar på att bli använda av den föredetta ägarinnans 3-åriga son!

Håller kroppen på att ge upp?

Jag börjar tro det. Det är väl kanske inte så konstigt. Jag har läst att man faktiskt MÅSTE få sova för att kroppen ska fungera som den ska. Att den faktiskt inte orkar annars...

Jag lade mig klockan 20.30 igår kväll. Jag lyckades väl kanske sova i en timme eller nåt, sedan har jag snurrat precis hela natten. Jag vet inte vad det beror på. Jag är trött, så trött, men kroppen vägrar slappna av och sova.

Jag gissar att det är någonting som stör, någonting som jag borde bearbeta och sedan släppa. Men hur mycket jag än försöker så kan jag inte få fram en enda tanke som är vettig på något sätt överhuvudtaget... Jag är tom på tankar och tom på känslor. Jag! Jag som verkligen är en mästare på att fundera och analyser och känna. Men nu är det bara tomt, ett svart hål utan innehåll.

Att sakna

Idag är en sån dag.
När jag saknar min gamla familj...
Så otroligt mycket...

Sjukling på bättringsväg

Min älskade lillprins blev sjuk... Bara sådär, utan någon som helst förvarning. Han har haft feber och hostat och varit allmänt sliten och hela den här veckan har kantats av febertagning, vätskekontroller och medicinintag. Och han är så duktig! Det märks verkligen att han börjar bli äldre och faktiskt förstår att det är viktigt att både ta feber och äta medicin när man inte mår riktigt bra. Det första han sa i morse var "Jag vill ta feber... Och dricka saft med sprite och medicin!"

♥ÄLSKADE GULLUNGE♥

Födelsedagskalas

Idag var Alvar bjuden på födelsedagskalas hos Casper. På morgonen var han något motvillig till det hela, men när vi väl var på väg efter lunch kunde han inte komma fram snabbt nog. Tur att vi inte har så långt dit åtminstone.

Vi hann inte ens upp på infarten förrän ett väldigt spänt födelsedagsbarn öppnade dörren och kikade ut med tindrande ögon. Efter oss droppade kompisar in en efter en, den ena busigare än den andra. Under eftermiddagen har barnen fått leka och fika och busa och bara springa runt medan vi föräldrar fick chans att surra om både ett och annat. Det hela kan summeras i ett väldigt trevligt kalas, för både barnen och mammorna skulle jag gissa!

Kvällen har bestått av tacomiddag och efter det lite slötittande på barnprogrammen. Men redan klockan sju hade jag en väldigt trött gullunge här hemma, tagen av dagens bravader. Sedan en timme tillbaka är huset tyst igen. Min älskling ligger i sin säng och sover gott och jag är evigt tacksam för att jag har just honom. Världens underbaraste lillprins...

Att leva i kartonger...

Ja, det är fortfarande lite så. Rätt mycket så kanske om sanningen ska fram. ;-) Häromdagen tänkte jag vara duktig och föra över lite bilder från kamera och mobiltelefon till datorn. Men hur lätt är det när jag inte kunde hitta sladden NÅGONSTANS??? Hmm... Undrar om det är en liten hint om att det är dags att packa upp "på riktigt" snart? För det är väl lika bra att jag inser att det knappast är en perfekt lösning att leva med hälften av mina saker i kartonger resten av livet... Men det är ju verkligen sååå tråkigt att packa upp! Eller... Jag kanske måste se det som en shoppingmöjlighet istället. För VAR ska jag sätta alla saker jag packar upp egentligen? Nej, jag tror bestämt att en resa till ikea närmar sig med stormsteg - igen! =)

"Har ni flyttat klart ännu?"

Svaret är JA, flytten är genomförd! Ja, i stort sett i varje fall... David har fortfarande en eller två saker kvar i sin lägenhet. Men till helgen lär de väl också stå i kaoset i garaget skulle jag tro. Jag kan lova er alla att under den här sommaren har min toleransnivå för stökiga rum ökat avsevärt. Om det är bra eller dåligt? Nja, vem vet... ;-)

Flytten är som sagt över, men vi är långt ifrån färdig-istallerade i huset ännu. En av orsakerna är en vattenskada i badrummet... Vart i hela världen ska jag göra av allt schampo, balsam, duschcremer, badlakan, handdukar, smink och hårvård när jag inte har något badrum att ställa in det i? JAG VET! Jag stoppar det i korgar och påsar och ställer det på golvet i vårt blivande sovrum. Bra idé... NOT! Men så lever vi hur som helst idag. Vi lever med sängen i vardagsrummet, badrummet upprivet och hantverkare springande ut och in med skitiga skor. Behöver jag säga att jag lääääängtar tills badrummet är färdigt???

Nu startar flytten

Ja idag så gäller det. Idag börjar vi flytta in så smått i vårt nya hem, vattenskadad toalett till trots. Städa lite är såklart nummer ett på listan. Efter det är väl planen att börja fylla skåparna i köket lite smått... Vi får väl se hur mycket som hinns idag. Så mycket som möjligt hoppas jag. Så mina föräldrar snart kan få flytta hem. Hem till värmen och civilisationen igen. Och jag och Alvar får tillslut ett hem igen. Ett eget hem, med våra egna saker, våra egna sängar och vårt eget porslin. Det kommer att bli bra, jag vet att det kommer att bli det! Men idag, just nu, är tröttheten i kropp och själ överväldigande. Jag hoppas orken återvänder när vi är inflyttade och klara och jag ett hem att komma hem till igen... Äntligen...

Lördags-dejt

Igår blev jag bjuden på dejt. Vi var och bowlade och efter det åt vi en god middag på Trescorona. Det är nog kanske 5 månader sedan jag var och bowlade sist och jag har längtat och längtat att få göra det igen. Och det var superskoj, som alltid! Sedan gick det faktiskt bra - för en gångs skull. ;-) 180 poäng i en serie är väl inte så pjåkigt, eller hur? Hmm... Nåja... Om sanningen ska fram så är jag allt annat än stabil i min bowling. 180 poäng i en serie och 76 i nästa... Men, men... Jag tog mig då över 100 poäng i hälften av alla serier OCH vann över David med några ynka poäng. Så jag är nöjd med min comeback! *haha*

Middagen på Tresco var underbart god. Gott kött, gott vin och ett underbart sällskap. Men en sak finner jag lite märklig... Med tanke på hur lite det finns att hitta på i Älvsbyn en lördagkväll så är det väl ändå konstigt att vi var ensamma mestadels av kvällen, både under bowlingen och under middagen. Vart sjutton gömmer sig alla älvsbybor en kulen lördag i september???

Renovering

Som ni vet pågår renovering av vårt blivande hem för fullt. Det enda som har gällt under flera veckor nu är spackling, slipning, målning och tapetsering. Jag tänkte kasta in ett par bilder på byggkaoset så ni får se vad det är som har upttagit så mycket av min tid den här sommaren. Efter-bilder får väl komma någon gång i framtiden. När vi faktiskt ÄR klara. ;-)

Sommarminnen

Kalas och väggmålning

Helgen har varit fylld av kalasande. Och Alvar har öppnat paket på paket på paket. Favoriterna den här gången kom från moster, en radiostyrd bil och ett golv-pussel som har sysselsatt min lill-prins i stort sett hela helgen.

ÄIF firade också stort i helgen. 100 år har föreningen blivit och därför anordnades lite aktiviteter på Älvåkra. Efter middagen på fredag tog jag och David med en sovande Alvar i vagnen och promenerade dit en sväng. Men det var en lugn tillställning. Mest folk var det nog inne i sporthallen när gymnastiken hade uppvisning. Sedan lyssnade vi (och en handfull människor till) på den avslutande kareoketävlingen som olika lag från ÄIF deltog i. Det är alltid skoj då folk vågar bjuda på sig själva, även om det kanske inte alltid låter vackert! ;-) Efter det blev det en lugn promenad hem i den mörka höstkvällen.

Idag har Elisa, J och dottern varit förbi och uppvaktat Alvar. Och efter det har mormor varit barnvakt åt Alvar ett par timmar medan jag och David har varit i huset och jobbat på lite. Tänk vad allt förarbete tar tid! Bara maskeringen runt alla foder och lister tog en halv evighet. Men nu är vardagsrummet i stortsett färdigmålat och det betyder i sin tur att det snart är dags att flytta in. Tillslut... SPÄNNANDE!

Stiltje

Men jag lovar, lovar, lovar att jag ska bli bättre på att uppdatera sidan! Nu när hösten börjar smyga sig närmare med kyliga kvällar och dimmiga gryningstimmar kanske jag återigen kan finna tiden att sätta mig ner och skriva några rader. Några korta rader om allt och ingenting...

Alvar kom hem igår efter en låååång vecka hos sin pappa. Tänk att man kan sakna någon så fruktansvärt mycket... Jag trodde faktiskt inte att det var möjligt. Men man lär så länge man lever. Och på något sätt så tror jag att jag uppskattar varje sekund med min älskade lillprins på ett annat sätt nu när jag inte får ha honom hos mig varje timme, varje dag, varje vecka. Och det är väl positivt, eller hur?

Idag blir det 3-års kalas igen. Alvar fyllde år förra helgen då han var hos sin pappa. Jag, David, morfar och mormor hade turen att få uppvakta honom som snabbast då. Men idag är det dags för kalas igen, med ännu mer tårta, fika och paket. Moster ska komma förbi och när jag berättade det för den nyblivna 3-åringen sken han som en sol. Sedan frågade han försynt om inte Tula också skulle komma och hälsa på? Men jag tror nog Tula-kissemiss får stanna i stugan när morfar och mormor åker på kalas!

Lugn och ro...

Jag sitter ensam vid datorn. I lugn och ro med skön musik i öronen och Betapet-spel över nätet. Skönt... Välbehövligt... Avslappnande...

The House Is Gone

Nu har jag inget hus mer. Mitt förra liv är slut... Tack och lov har jag min son kvar. Jag kan inte med några ord beskriva vad han betyder för mig... Han är min anledning att andas, mitt liv, mitt allt. Mitt allt!

Livet kommer ikapp

Sakta, sakta rinner orken ur mig och tröttheten tar över. Det är antagligen inte så konstigt med tanke på allt som har hänt i livet sista månaderna. Det har varit mycket och det har bara varit att bita ihop och orka. Men nu har jag semester. Inget jobb, bara lata dagar och ljusa nätter. Husaffären är snart klar. Ingen mer städning, inga mer funderingar kring det. Jag slipper sakna min älskling, jag har honom hos mig i veckan. Och då slappnar jag äntligen av.

Tröttheten kommer... Känslorna kommer... Det är mycket att bearbeta, mycket att tänka igenom. Det är många känslor som drar och sliter mitt hjärta och min själ åt olika håll. Livet kommer ikapp mig helt enkelt. Det är bara att genomleva det. Det är bara att slappna av i den mån det går, gråta i den mån det behövs och försöka sova. Sova ordentligt.

Det fixar sig... Allt kommer att bli bra igen. Jag ska bara genomleva det här nu. Så blir det bra igen. En annan dag...

En sommar att minnas...

En dag, när jag sitter på ålderdomshemmet och tänker tillbaka på mitt liv kommer jag att ångra mig att jag inte dokumenterade mer från den mest händelsefulla delen av mitt liv. Jag kommer att ångra mig att orken inte fanns att sätta sig ner och föra dagbok under sommaren 2009...

Det händer mycket, det är mycket som ska tas om hand. Ett hus ska städas ur... Möbler ska flyttas, det ska skrubbas och fejas och röjas. Möbler ska flytta hem till mitt barndomshem och organiseras där i största möjliga mån. För på någon vecka är det dags att flytta igen, in i ett annat hus. Ett hus som ska fixas, renoveras och göras till ett hem för mig och min familj. Min nya familj...

Det har varit sommar i drygt två veckor nu... Riktig sommar med åskväder, varma vindar och en snittemperatur på kanske 25 grader. Det är underbart härligt! Sjöarna har värmts upp och mellan städ-ilen och trädgårdsarbetet i det gamla huset och i vårt nuvarande hem har vi tagit en och annan paus och flytt Älvsbyn för ett svalkande bad i närmaste sjö och lite flyttstädningsinformation till våra föräldrar.

Jag och David har gått igenom mina gamla skolarbeten och dagböcker under nätterna. Vi har läst, skrattat, pratat och jag har gråtit. Det är mycket nu... Mycket som aldrig blir sig likt igen. En stor förändring, ja enorm. Men det känns bra ändå, i slutändan.

Jag tror min son kommer att må mycket bättre av att ha två föräldrar som njuter av att leva, även om vi inte längre gör det tillsammans. Redan nu tycker jag mig se förändringen i honom. Kanske är det 2½-års trotsen som är över? Eller så känner han helt enkelt att hans föräldrar mår bra igen? Men vem kan egentligen säga vad som försiggår i huvudet på en pojke som snart fyller 3 år?

"Älskar dig, Alvar..."
"Älskar dig med mamma!"

Att flytta hem...

Jag är hemma nu... Huset säljs om någon vecka och jag har flyttat hem igen. Hem till min barndoms ängar. ;-) Det är skönt att slippa flytta runt mer. Det är skönt att veta vart jag har mina kläder, vart jag har mitt liv. Det är skönt att veta vart jag ska sova i natt. Jag är lugn, tillfreds och lycklig. Men vart jag ska ta vägen då semestern är slut... Ja, det är en helt annan historia...

Åh nej...

Jaha... Återigen har de negativa sidorna av att bo på tre ställen visat sig. Sitter hemma i huset (som inte kommer att vara "hemma" speciellt länge till...) och har precis lagt Alvar. Det var ett riktigt trött charmtroll som lade ner sitt huvud på kudden ikväll vill jag lova. Det tog bara tre minuter så var det tyst där inne!

Hur som helst... När jag lagt Alvar kom suget. Jag bara måste få fortsätta läsa "Luftslottet som sprängdes"! Jag letar, letar och letar lite till och kommer till den fasansfulla insikten: Boken är hemma hos David! Jä-la skit! Det är så himla typiskt att jag inser det just nu... Just i veckan när han inte är hemma och har möjlighet att komma förbi med den. Just nu, när min gullunge redan är lagd och det inte finns någon möjlighet att fara och hämta boken. *suck* Jaja... Det är bara att ta det med jämnmod. Jag får väl läsa Amelia istället. Eller se 2½ män. Eller nåt...

Helgen och sommaren

Vi har äntligen kommit in i juni månad. Jag och Milla konstaterade snabbt att det officiellt är sommar tillslut! Inga mer långbyxor innan augusti. Eller nåt... ;-) Sommarens två första dagar har dock inte bjudit på någon ofantlig värme tyvärr, men det hinner ju ändra sig.

Annat var det i helgen. Omkring 25 grader varmt och strålande sol och värmande vindar. Lördagen spenderade jag och David på stigar i en trollskog, liggandes på en sandstrand på en filt och lunchen intogs sittandes ute i solen. Vi åt en sen middag utomhus med bara myggen som sällskap och natten spenderades på puben. Jag har pratat och skrattat och uppdaterats om gamla vänners nuvarande liv. Kvällen avslutades hemma hos E med en massa prat och mycket gott att äta. En väldigt trevlig lördag med andra ord!

Söndagen blev som den blev... Tänk att personer som inte ens är en huvudsaklig del av mitt liv kan påverka det så oerhört mycket. Tänk att jag faktiskt låter dem göra det... Men allt ändras och allt kan bli bättre. Jag hoppas verkligen att det blir det. För allas skull.

Förresten... Har jag någonsin nämnt att jag älskar min familj mest av allt på hela jorden? Bara så att ni vet...

Löpning Brukte runt!

Igår trotsade jag blåsten och den värmande solen och tog mig ut på en löptur. Jag samlade mod och bestämde mig att ta vägen över den gamla järnvägsbron för att sedan springa över Brukte och Östermalm. Väl över järnvägsbron var det betydligt lättare att hitta ut till den stora vägen än jag trott och efter det gick det av bara farten. Eller... Fart och fart... Men framåt gick det åtminstone och runt tog jag mig! Men nu hinns det nog inte med någon mer löptur innan vårruset är jag rädd. Jag får helt enkelt vila mig i form istället. För visst kan man väl göra det med? ;-)

Adidas skor och "skiftbyte" ;-)

Idag har vi varit in till Piteå på lite "after work"-shopping. Vi lämnade in en mobil på reparation (hur kan det komma sig att nya saker ALDRIG verkar hålla?) och sedan blev det ett par nya adidas-skor till Alvar från en av sportaffärerna i staden. Vi avslutade dagen med middag på Max och min älskade lill-prins åt som han aldrig har ätit förr! Snacka om hungrig pojk´! Men det är klart, det är ju jobbigt att shoppa. Särskilt med tanke på hans rymningsförsök genom hela sportaffären med de nya, snygga skorna på fötterna. Skor som mamma inte ens hade hunnit betala! ;-)

I morgon är det dags för "föräldra-byte" igen. Jag saknar redan min älskling, men jag vet att det kommer att gå bra. Han har det ju superbra hos sin pappa med, för det är ju världens bästa pappa! Men jag har redan en föraning om att helgen kommer att kännas precis lika lång som vanligt...

Nu börjar det bli dags för sängen. I morgon är en ny dag... En ny dag i häggdoftande försommar-Sverige... Och i morgon ska Alvar på bondgård med sin förskola. Jag kan lova er alla att det var en mycket spänd pojke som lade igen sina stora blå ikväll! SÅ HIMLA SKOJ för alla barnen att få åka och titta på en massa kor och andra djur. Det behövs ju inte speciellt mycket mer för att göra dagen till en dröm för en massa gull-ungar i förskoleåldern!

GOD NATT

Försommar-Sverige

Och vad betyder en sommar i Sverige? Jo, sol och regn och moln, sol och regn och moln... TYPISKT! Så här i början av sommaren kan det faktiskt kännas rätt skönt med några ordentliga skyfall tycker jag. Naturen grönskar verkligen upp då, allt liv börjar spira igen. Men jag vet att när jag har genomlevt juni, juli och augusti med samma ostabila väder så kommer jag att vara väldigt, väldigt leds!

Hmm... Det kanske är lika bra att njuta av årets första regnskurar istället för att oroa sig för sommarvädret? Njuta av årets första åskväder och spänningen som ligger i luften sekunderna före urladdningen. Njuta av doften av våt asfalt och spirande björkar efter ett ordentligt skyfall. Njuta av solens värmande strålar som söker sig fram bakom ett dunbollsmoln och torkar upp världen igen. Njuta av försommar-Sverige helt enkelt!

Hällregn och cafébesök

Nu har årets första ordentliga sommarregn dragit förbi. Luften blir så härlig efter en sån urladdning. Det blir lättare att andas igen på nåt sätt. Härligt!

Vi har varit på café idag. Tanken var att Alvar skulle få sova sig igenom det, men han vaknade såklart. Eftersom caféet var i stort sett tomt och det inte fanns ett barn i närheten att smitta ner så fick min lill-prins fika han med. Det blev kaffe, te och festis med chokladbollar, kolakakor och dajmtårta. Hela vägen hem babblade han sedan om cafébesöket med glittrande ögon. Tänk vad lite som behövs för att göra dagen till ett äventyr för en snart tre-årig kille!

Allt förändras... Visst kan det bli bra ändå?

Som sagt... Livet förändras till oigenkännlighet. Men det kan bli bra ändå, eller hur? Säg att det kan blir bra ändå?

Men även om allt blir bra förändras världen. Även om jag överlever, även om jag blir lycklig så är det annorlunda. Det är bara så, jag har bara mig själv att skylla. Och idag... Ja, idag så kan jag inte ändra på någonting alls. Även om jag ibland tror att jag vill ändra på allting, spola tillbaka tiden. Och fixa allt så att livet blir normalt igen. Så att livet blir det jag ville att det skulle vara...

Hoppa tillbaka i tiden är en omöjlighet. Det spelar ingen roll vad jag önskar, vad jag hoppas, vad jag vill... Och kanske, KANSKE kan jag bli lycklig i ett nytt liv med. Jag ska försöka, jag ska kämpa! Och kanske blir det inte så svårt som det kunde ha blivit...

"Never be the same again..."

Uppdatering: Prickar

Alvar mår nog lite bättre. Jag antar det, men hur ska jag kunna veta säkert? Han leker då en massa, och busar och skojar nästan som vanligt. Kanske är han lite lugnare än vad han brukar vara. Han har inte kliat sig nämnvärt varken igår eller idag däremot och det borde ju vara ett bra tecken att han håller på att tillfriskna?

Igår sov han 3½ timme under dagen vilket resulterade i att han inte somnade förrän efter 21.00 igår kväll. Han sov å andra sidan till 8.00 i morse, vilket säkert var skönt för honom. Idag har han dock inte sovit många minuter under dagen och det visade sig strax före middagen när han fick ett av sina berömda utbrott. Men han lugnade sig förhållandevis fort, tack och lov. Och sedan slocknade han redan 19.30 ikväll. Undrar vilken tid vi får kliva upp i morgon. ;-)

Förändring

Snart ändras livet totalt... I stort sett allt jag känner, allt jag älskar, kommer att upphöra att existera. Det liv jag känner till är över. Det är dags att kasta sig ut i det okända... Tack gode Gud för min älskade prins, min gullunge, mitt allt. Tack gode Gud för att han finns hos mig, som en trygg hamn i ett stormigt hav... Tack gode Gud för att du sände mig din vackraste ängel...

Vattkoppor - nu och då

Min underbare lill-prins har förvandlats till en prickig korv under den senaste veckan. Det är vattkoppor på hög nivå. Är jag en konstig mamma som tycker det är bra att han får göra bort det redan nu? Det brukar alltid vara lättare ju yngre man är sägs det ju. Alvar har hunnit gå igenom det värsta nu. Idag verkar han knappt besvärad. Han skrattar, vi läser böcker och spelar fiskspelet och han kör bobbycar och tar kurvorna på två hjul. Han är helt klart på bättringsvägen!

Själv gick jag i åttan när jag drabbades. Det är ett halvt liv sedan men jag minns det som igår. Min käre far minns idag att "det var väl ändå inte så farligt?". Inte farligt?!? HA! Det var en nära-döden upplevelse utan dess like! Jag kommer aldrig att glömma hur mycket det kliade och hur det blev värre ju högre feber jag fick. Jag kommer aldrig att glömma hur all min självbehärskning gick åt till att inte klia på koppan i pannan. För vilken normal tonårstjej vill ha ett bestående men i form av ett ärr mitt på pannan?

Jag minns ett fruktansvärt dåligt underhållningsprogram på tv där deltagarna sökte efter en röd rubin (eller svart diamant eller blå safir eller vad sjutton det var för ädelsten) under ledning av Harald Treutiger. Jag var för trött för att byta kanal. Det kliade för mycket för att jag skulle kunna somna ifrån eländet. Så jag låg och muttrade åt tv:n och tyckte allmänt synd om mig själv medan jag kliade varenda milimeter av min kropp.

Vattkopporna torkade in tillslut. Jag hade överlevt, mot alla odds. Och trots mitt frenetiska kliande blev det inte ett enda ärr på min kropp. Förutom ett litet, litet ärr - mitt på pannan. En liten påminnelse om en svår tid i en fjortonårings liv som jag kommer att bära med stolthet resten av mitt liv...

Älvsbyn Runt

JAG GJORDE DET!

Alla som känner mig vet att då det kommer till tävlingar så är jag ett totalt nervvrak. Under alla år jag simtränade tog jag mig väl kanske iväg på 15 tävlingar eller nåt liknande. Men idag gjorde jag det. Jag utmanade min nervositet - och jag vann! Simhallen ställde upp med ett lag i årets "Älvsbyn Runt" och jag var med och sprang. Jag TÄVLADE!!! *jippie* Så idag, just nu, är jag fruktansvärt, oerhört stolt över mig själv!

Försommar i Skellefteå

I helgen har jag och David sökt lugnet i Skellefteå. Två stressfria dagar på Hotell Aurum utan måsten var precis vad vi behövde. Vi har ätit god hotellfrukost och strosat runt på stan och längs älven i sommarvärme. Vi har ätit goda middagar och fått spabehandlingar. Vi har shoppat, skrattat och spelat biljard. Och hela tiden har vi pratat... Jag har sovit som en prinsessa i underbart härliga sängar med kuddar och täcken som påminde om fluffiga sommarmoln.

Bilresan ner och hem var ett avstressande moment i sig. På vägen till Skellefteå den 1:a maj fick vi möjlighet att ta en paus och se alla snygga motorcyklar som åkte fyrkanten runt dagen till ära. På vägen hem tog vi en avstickare till Norsjö för att dricka kaffe. Vårt egentliga mål var Malå, men efter ett svartsjukedrama med GPS:en bestämde sig David för att stänga av den. Visst är det bra att få en utförlig vägbeskrivning till resans mål. Men att köra efter en skogsstig som består av grästuvor och lervälling... Ja, där gick gränsen!

Nu har jag alltså laddat om livets batterier igen. Jag är hemma igen med lite mer ork och lite mer lugn i själ och hjärta. Nu är det dags för vardagsliv igen. Och för första gången på länge tror jag att jag orkar med det...

Vaddå "barn-fri"???

Jag har varit "barn-fri" i helgen... Vilket ord... Det första jag tänkte på lördag morgon då jag vaknade var Alvar. Det sista jag tänkte på söndag kväll var Alvar. Den jag har längtat efter precis hela dagen idag är Alvar.

Nu är vi hemma tillsammans igen. Alvar önskade fiskpinnar och potatis till middag och eftersom jag själv var sugen på lax gjorde vi en fisk-kompromiss! ;-) "Åh, vilken god mat" var gullungens kommentar när fiskpinnarna och potatisen var ordentligt citronerade och kryddade. Världens underbaraste pojke, har jag nämnt det förr...?

Helgen har hur som helst varit trevlig, jobb och barnlängtan till trots. Vi var bjudna på middag hos Em på lördagkväll (tusen grattiskramar i efterskott!!!) och det var superskoj! Vi blev bjudna på god mat i trevligt sällskap. Det blev lite sång och mycket surr. Kvällen slutade på Forum där jag blev släpad runt på dansgolvet av David. Har jag nämnt att han tävlingsdansade förr och att jag är välsignad med två vänsterfötter och lika smidiga i pardans som en elefant?!? Jaja, jag hade då roligt och det är väl ändå huvudsaken?

I don't want to be...

I don't want to be
Anything other than what
I've been trying to be lately
All I have to do
Is think of me and I have peace of mind

I'm tired of looking 'round rooms
Wondering what I've got to do
Or who I'm supposed to be
I don't want to be anything other than me

Uppladdning inför helgen!

Efter lunchen idag lade jag ner min trötta gullunge i vagnen. Jag hann knappt stoppa om honom förrän han lade igen sina stora blå. Inte så konstigt efter en mastig palt-lunch kanske...

Jag och Em passade på att ta en lång, rask promenad medan Alvar sov. Vi promenerade i 1½ timme och det var verkligen hur härligt som helst! En massa surr en fredag eftermiddag under en uppsprickande himmel där solen sakta kämpar sig fram kan väl i och för sig aldrig vara helt fel?

Nu är jag och A hemma igen efter en snabb shoppingtur. Vi har laddat upp med lite middagsmat och bubbelvatten så nu är det bara att börja nervarvningen inför helgen på allvar. Och vet ni vad? Den grå, mulna fredagen har förvandlats till en varm och solig vårdag! Det är bara att hålla tummarna att vi får behålla det vackra vädret resten av helgen!

Nu är det helg!

Idag är det fredag och jag och min underbare Alvar är lediga hela långa dagen tillsammans. Morgonen är gråmulen och jag saknar solen. Trots det har jag bestämt mig att vi ska ta tillvara dagen idag på bästa möjliga sätt. Det är min enda dag med min lill-prins den här helgen så vi får passa på att njuta så mycket som vi kan av den! Denna fredag är även den enda "helg" jag får den här veckan eftersom det är min jobbarhelg igen. Min SISTA jobbarhelg för säsongen skall kanske tilläggas. HÄRLIGT!

Tusen tankar...

En underbar morgon i april. Strålande sol från en klarblå himmel och fågelkvitter från varje träd. Luften är frostig och klar. Men jag har svårt att andas...

Tankarna går inte att fokusera. Inte överhuvudtaget... Jag hinner bara lokalisera en tanke och med famlande fingrar börja få grepp om den innan den sliter sig fri igen. Och sedan kommer nästa tanke flygande och föregående fundering försvinner ut i periferin medan jag vänder fokus mot den nya. And so it goes...


Jag ska försöka ta mig tid någon dag här framöver... Tid att sätta mig ner och fokusera ordentligt på varje tanke som fladdrar förbi i mitt medvetande och bearbeta dem en efter en. Och inte släppa dem förrän jag har gett dem all den tid och uppmärksamhet de behöver och kräver. Då kanske bitarna i livets pussel faller på plats. Till slut...

Men idag? Idag kryper det i kroppen och hjärtat slår hårt, hårt, hårt. Synfältet krymper och luften tar slut. Jag är livrädd. Helt enkelt...

Löpning i vårsolen!

Idag var det dags för årets andra joggingtur utomhus. Jag lämnade charmtrollet hos sin moster och utgick därifrån idag. "Älvsbyn Runt"-turen fick det bli. 5 km i härlig vårsol på bar mark. Lite övning inför 9 maj med andra ord. Om jag nu inte drar mig ur i sista sekund. Det vore verkligen inte första gången i tävlingssammanhang. För jag är VERKLIGEN urtypen av tävlingsmänniska... Eller inte! ;-)

Det tog mellan 28-30 minuter att ta sig runt dessa ynka 5 km... Det är väl bara att inse att jag inte är bättre än så helt enkelt. Och trots det är jag SÅ stolt att jag faktiskt tar mig ut och springa lite nu och då. Nästan lika stolt som jag över att jag faktiskt ska springa både "Älvsbyn Runt" och "Vårruset", min tävlingsfobi till trots. Om jag nu kan samla mina svaga nerver, tänka bort magontet och faktiskt ta mig till starterna, ja det är en helt annan historia...

Vårkänslor

Idag såg jag dem... Förälskade, flygandes högt, högt upp, så vita mot den blå himlen. De sjöng en sång om kärlek och flög nära, nära varandra. Är det sant att svanar finner en partner och lever resten av sitt liv tillsammans med den? Underbara tanke...

Idag har det haglat och regnat. Samtidigt har solen lyst från en nästan klarblå himmel. Ja, just det. Det är april månad nu. Och med april kommer chansen att ta årets första joggingur på asfalt. Det blev intervallträning igår (som "vissa" så fint kallar det) och det var hur härligt som helst. Tänk... På bara en månad kommer det räcka att klä sig i ett par knickers och en t-shirt när man beger sig ut på en joggingtur i vår underbara värld! Åh, vad jag längtar!

Min älskling önskade blodpudding till fredagsmiddag, trots att mamma var sugen på tacos. Men när sonen sitter och äter "blodpludding" och jag står och förbereder lite tacos kommer han på sig. "Alvar äta blodpludding. Sen Alvar äta tacos!". Underbara barn, du vet väl att du är underbar???

Tävlingen är avgjord.

Nu är den borta... Det har porlat och plaskat och töat så det har stått härliga till den senaste veckan. Undan för undan har snödrivorna blivit lite mindre och det tjocka islagret utanför grannens hus har tinat mer och mer.

Kampen har pågått en längre tid. En kamp mellan mörker och ljus, mellan kyla och värme. Men nu har vinnaren utsetts, kampen är avgjord. Våren har vunnit ännu en gång och tanken på den nalkande sommaren får det att pirra till inom mig. Underbara värld!

Löpbandsträning

För min egen skull är det väl bäst att uppdatera lite om löpbandsträningen. Minnet är ju (som nog alla vet vid det här laget) inte det allra bästa! ;-)

8 km med 0,5 i lutning = 45.01

Men i dessa dagar är det SÅ pyskiskt påfrestande att ställa sig nere i en källare på ett löparband när vårsolen strålar utanför fönstret... Snälla snö, kan du inte bara töa bort nu?!

Jag är hur som helst glad att jag pallade 45 minuter. Med nya joggingskor och allt! Men nog känns det att det är en helt annan dämpning i dem än i mina gamla skor. Eller... Att det faktiskt FINNS dämpning i dem kanske jag ska säga! För helt plötsligt, efter ett års löpbandsträning, så är det helt andra muskler i benen som får jobba. :-o Men, men... Det kanske inte skadar det heller!

Måndag...

Dagen idag har varit både långsam och gått oerhört snabbt på samma gång. Jag var SÅ trött i morse. Ska man inte vara utvilad efter helgen? Jag har i och för sig jobbat hela helgen så jag har ju inte precis vilat upp mig. Kanske är det därför längtan efter kommande påskhelg var så stor just den här morgonen?

Sedan vaknade jag med en blixtrande huvudvärk och den kan ju ha varit en bidragande orsak till min morgontrötthet idag kanske? Huvudvärken fick sin förklaring efter lunch - spänningar i nacke och rygg. När underbara L använde sina magiska fingrar på precis rätt punkter blev det lite bättre. Nu är det bara att överleva till morgondagens massage. Jag håller även alla tummar jag har att L kommer ihåg att ta med sig akupunktur nålarna den här gången så jag får chansen att prova på det med!

För tillfället myser min prins i soffan framför "Musses Klubbhus". Snart är det middagsdags och efter det tror jag vi ska ta oss en kvällsprommis genom snömodd och vattenpölar. Kanske, kanske hjälper den mig att sova gott i natt? Mina planer för kvällen är redan bestämda. Kvällsmys i soffan med Alvar. Sedan blöjbyte, tandborstning och sänggång för honom. Efter det ska jag dricka blåbärste och mysa i soffan. Förhoppningsvis orkar jag läsa färdigt "Flickan som lekte med elden" ikväll. Det är inte många sidor kvar nu!

HA EN TREVLIG KVÄLL!

Slut på denna dag...

Vår lediga dag blev en underbart härlig dag! El och hennes dotter var upptagna idag men vi fick ett trevligt besök av M och hennes son istället. Alltid lika skoj att ses och surra bort någon timme! Och barnen sprang huset runt, fram och tillbaka. Precis så avslappnande som en mamma/barn-dejt kan bli med andra ord. =)

Ikväll har jag och Alvar varit till simhallen och badat, motionssimskvällen till trots. Och Alvar tyckte det var superskoj - precis som vanligt! Synd bara att han börjar frysa så fort. Det tar bara 15 minuter så är han blå om sina söta läppar... Tur bara att han inte verkar lida utav det.

Nu är det sängdags för mig. Jag ska lägga mig under täcket, läsa lite mer ur "Flickan som lekte med elden" och sedan somna sött. Och i morgon, ja då är det fredag och veckans sista arbetsdag. Nåja, jag kanske jobbar i helgen med i och för sig... Men trots det så är det dags för mys och gos och lugn och ro igen! HÄRLIGT!

GOD NATT!!!

Torsdags-lediga!

Dagen är gråmulen och av solen syns inte en skymt. Trots det är morgonen underbart härlig och det känns verkligen att våren är i antågande. Under den korta promenaden hem fylldes den tysta morgonen av fågelkvitter. En fågelsång med ett löfte om töande snöhögar och isar som går upp, om vårblommor och porlande vatten. Det är bara att vänta ut den envisa vintern ett litet tag till. För våren, den kommer ju alltid. Eller så gör man som C och bokar en resa söderöver och möter upp våren där istället. ;-)

Idag är vi lediga, jag och min älskade prins. Vad ska en torsdag som denna bjuda på måntro? Undrar om El och hennes dotter har tid och lust att dejta en stund...? Fast jag tror vi får vänta åtminstone en timme till innan vi börjar höra av oss till dem. Det är ju inte alla som har världens sötaste gullunge till son hemma - som till på köpet är morgonpigg som få!

Nu är det dags för en kopp kaffe för mig så jag kanske vaknar till liv. Alvar är väldigt sugen på att lyssna lite på "Björnen Sover" så här på morgonkvisten. Så då får det bli så tror jag. Det om någonting är väl en skönt start på morgonen?

Tänkvärt...

Vid ett vägskäl i livet...

Fröken A är hemma i helgen. Och som jag har längtat efter henne! Konstigt det där... Trots att vi sällan umgicks när hon bodde kvar i Älvsbyn så får jag sådana il ibland. När jag bara saknar henne... Men det är väl så med riktigt bra vänner? De kanske alltid finns där, trots att man inte står på samma plats i livet eller bor på samma plats i världen...

Alvar sover hos mormor och morfar ikväll. Och jag, jag dricker vin. Jag har badat badkar, gjort hårinpackning och fönat och lockat håret. Jag är sminkad och klädd och redo för en kväll med vännerna. Och det känns så himla skönt. Och det ger en liten glimt av det nya livet... Ett jobbigt val, en enorm omställning... Och jag kommer ångra mig. Jag vet det... Men det kanske inte är fel för den skull? Hur ska jag någonsin veta???

Jag står vid ett vägskäl i livet. Vägarna delar sig och jag har valt väg. Rätt väg? Det återstår att se? Fel väg? Det kan nog aldrig bli helt fel... Men jag måste välja. Och jag har valt... Rätt eller fel? Jag har ett helt liv på mig att få svaren...

Konsten att andas...

Tävling!

"Jag är med i utlottningen om 1 presentkort värt 500kr från me&i hos Tant Ulrika.
Var med HÄR du oxå!"

Mobilinköp

Jag behövde verkligen en mobiltelefon. Det är inget påhittat, förhastat beslut, bara enkla fakta. Den mobil jag har använt senaste året är nämligen Tias telefon och jag tänkte att det är dags för honom att få tillbaka den.

I och med att min gamla telefon är såld sedan länge så var det bara att ta tjuren i hornen och bestämma sig att lägga en halv förmögenhet på en ny telefon. Och OJ vad jag har haft beslutsångest! Mitt intresse har dock återvänt till samma telefon om och om igen:

Sony Ericsson W585

Efter många om och men, kanske och kanske inte blev det tillslut affär. Lite berodde det nog på den charmige och tillmötesgående expediten som var hur trevlig som helst. Han som så noga poängterade att en telefon SÅKLART är en accessoar lika mycket som en telefon i dessa dagar! =) Men nog sved det lite när han sa "Och så var det bara att se dem flyga iväg!" när det var dags för mig att betala. ;-)

Trötta...

Jag och min älskade lillkille har avnjutit en stilla middag bestående av räklåda, broccoli och fetaostsallad. Räkorna var verkligen ingen höjdare i Alvars ögon. Konstigt det där, han som tyckte det var jättegott med räkor för ett år sedan får rent av kväljningar nu. Men han kämpade på så bra med sin portion ändå!

Tröttheten har börjat smyga sig på. Alvar ligger just nu i sängen och äter sin välling efter sitt kvällsbad. Min längtan att få krypa ner i soffan under en filt med boken "Flickan som lekte med elden" är stor. Men jag tror det får bli en dusch först. En kall sådan tror jag är ett måste om jag ska piggna till åtminstone nämnvärt. För jag kan väl inte lägga mig och sova klockan åtta?

Dagen idag har varit allt annat än lugn och harmonisk. Men nu, tillslut, har både jag och Alvar hittat harmonin igen. Just nu är jag lugn. Jag är avslappnad och väldigt, väldigt trött. Och nånstans djupt inom mig känner jag en värme som sprider sig i hela kroppen. Jag tror minsann jag är lycklig...

Ledig måndag!

Idag är jag och A lediga precis hela dagen. Det är verkligen underbart härligt att få vara ledig en hel dag och bara ta det lugnt och mysa tillsammans! Vädret är inte i närheten av lika bra som det har varit under helgen men vi får väl helt enkelt göra det bästa av situationen ändå. Lite snö och en gråmulen himmel har ju aldrig skadat någon, eller hur? Ja, vädret till trots så blir det nog en liten prommis idag med. Precis som alla andra dagar!

Nu ska min trötta gullunge få sig lite morgonvälling. Och under tiden ska jag passa på att avnjuta en kopp kaffe och lite frukost tror jag minsann. Det låter väl som en lugn och skön start på en lugn och skön dag?

Träningssugen

Jaha ja... Då blev jag träningssugen igen. Kanske jag skulle försöka ta mig på simhallen en sväng direkt när Tias kommer hem idag? Frågan är bara vad jag skulle ha tränat. Det är väl egentligen dags för styrketräning igen, men jag vet inte... Kanske är det bara den tidiga morgonen som sitter kvar i musklerna för tillfället, men tanken på att lyfta en massa tunga vikter kändes rent utav... jobbig! ;-) Jaja, vi får väl se vad som hinns med. Det är ju hur som helst rätt skönt att träna genom kroppen ordentligt för att sedan få slappna av i solariet en kvart och sedan duscha och göra sig lite helg-fin.

I torsdags var det hur som helst löpning som stod på programmet. 5 km tog 27.46 med 0,5 i lutning. Första gången jag är under 28 minuter tror jag? *jippie* Jag får se när jag orkar mig på ett längre löp-pass igen. Sedan jag blev sjuk har jag bara sprungit omkring 30 minuter varje gång. Inte för att jag inte har orkat längre än det. Men på något sätt befinner jag mig alltid i tidsnöd när jag någon få gång ställer mig på löparbandet och faktiskt är sugen på att springa lite längre... Märkligt det där! =)

Vaken?

Klockan är 05.20. Det är bara jag som är vaken och uppstigen än så länge. Det doftar Ajax och nykokat kaffe i köket. Huset är så stilla, så lugnt. Världen utanför fönstret likaså. Det håller sakta på att ljusna ute och det är alldeles stilla på vår gata. Underbart härligt med tystnaden, med lugnet... Är det så här att kliva upp tidigt en lördag i mars? Jag kanske borde göra det till en vana?

Igår kväll åt jag och min lill-prins tacos till middag. För honom var det tacopremiär. Och som han åt! Köttfärs och majs och gurka och chips... Däremot var det väldigt svårt att få honom att förstå att hela rätten hette tacos. Vet inte hur många gånger han frågade "VART tacos???" med mer och mer frustrerat tonläge. För han såg ju bara en massa grönsaker med chips och köttfärs. =) Men gott, det var det!

När A var lagd passade en lagomt trött mamma på att fredagsmysa i soffan ett tag framför "Så Ska Det Låta". Efter det blev det en snabbdusch och sedan stupade jag i säng. Det är kanske därför jag känner mig så pigg idag? Kan det verkligen vara möjligt att jag fått precis all den nattsömn jag behöver? Kan det vara möjligt att jag faktiskt är utvilad?

Nej, nu är det dags att gå och skölja ur hårtoningen tror jag. Det är alldeles säkert första gången i mitt liv som jag har tonat håret redan innan klockan är 6 på morgonen!

Ha en bra dag!

1 väghyvel och 2 traktorer!

Jag kan inte annat än tycka att det är helfestligt det här! Utanför huset kör för tillfället 1 väghyvel följd av 2 traktorer fram och tillbaka, fram och tillbaka i ett desperat försök att få bort allt fruset snöslask. Och här inne i huset springer min älskade gullunge fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan fönstren för att hinna se så mycket som möjligt av dessa gula underverk. Tänk vad lite som behövs för att förgylla dagen för en kille på två och ett halvt år!

Chokladbollar

Jag har hamnat i något typ av bak-il igen - för första gången på jag vet inte hur länge! Varför jag har fått det just nu övergår verkligen mitt förstånd. Kanske inte precis läge att fylla upp frysen med fika? Eller så är det precis just nu som det behövs? Vad vet jag...

Vackra värld

Solen strålar från en klart blå himmel även idag. Det känns som om världen har bestämt sig... Bestämt sig för att visa sig från sin allra bästa sida i ett försök att sprida lite ljus i allas våra liv. Det känns som om den har bestämt sig att vi är värda en vacker vår i år. Och när solens värmande strålar letar sig ner mot världen slappnar jag av och tinar sakta upp igen...

Det droppar från grannens tak. Sakta rinner dropparna nedför de glittrande istapparna för att tillslut darrande släppa taget och kasta sig ut i det okända. I skogen bakom huset hörs kvittrande fågelsång, ett tack till den glittrande solen, en kärleksförklaring till den annalkande våren.

Jag insuper den gryende dagen, tar djupa, lugnande andetag. Frisk, kylig morgonluft strömmar in i mina lungor och sprider trygghet och lugn inom mig. Tänk att vissa dofter kan betyda så mycket. Tänk att vissa dofter kan ha en så lugnande effekt att alla spänningar bara rinner av...

Hur kan jag ha haft en sådan tur? Turen att få födas, växa upp och leva på denna vackra plats. Turen att få se naturen förändras från månad till månad, se höst bli vinter och vinter bli vår. En vacker vårdag som denna tackar jag alla högre makter som finns för att jag får leva här, för att min son får växa upp här. För att vi har turen att få bo i ett litet hörn av världen där delar av himlen har ramlat ner...

Och så var den dagen slut...

Det har faktiskt varit en rätt produktiv dag måste jag säga, och det är inte alla dagar jag kan säga det vill jag lova!

Dagen började jag med att bakade Kolakakor. Vilket var hemskt välbehövligt med tanke på att mitt fikaförråd helt och hållet är slut. Ja, om man nu bortser från de få bullstackarna som fortfarande ligger kvar i frysen. Sedan har vi haft besök av M. Väldigt trevligt det med, det är verkligen alldeles för sällan vi ses! Vid lunch tog jag och A en prommis i det härliga vårvädret. I den gungande vagnen somnade min lillprins rätt snabbt medan jag forcerade vägar och gångstigar i slaskande snömodd.

Under eftermiddagen har jag hunnit med en klippning och så har vi haft middagsbesök av Alvars morfar och mormor. När en trött liten kille tillslut somnade i sin säng passade jag på att baka lite Dumlekakor då jag ändå var i ett bak-il idag. Och nu är jag knäckt... Trött som få är jag. Jag längtar att få kura ihop mig under täcket med nya numret av Cosmopolitan och bara ta det lugnt och mysa i värmen. GOD NATT!

17 mars

Det är en riktigt härlig morgon idag. Fåglarna kvittrar och solen kämpar sig sakta upp för att möta en helt ny dag. Morgonluften är kylig och frisk. Det frusna snömoddet på vägarna spricker under fötternas tyngd och det knastrar och sprakar inbjudande. Det är en morgon i mars med känningar av vår...

God Morgon!

Allt förändras...

Things Will Never Be The Same

Löpning

5 km med 0,5 i lutning tog 28.05 idag. Varför känner jag mig inte nöjd? Hur kan jag vara träningssugen igen redan nu? Tur att det kommer en kväll...

Frustrerad = bra träning?

Att vara frustrerad och ledsen och halv-arg är tydligen en hit i träningssammanhang. 5 km tog 28.08 i fredags. Hoppas bara inte att allt berodde på en dålig kväll i ett halvtjorvigt liv. Det är bara att hålla tummarna att farten sitter i benen till nästa löparpass!

Helgstädning!

Nu har jag och Alvar röjt upp lite hemma, dammtorkat och dammsugit. Och det känns som vanligt underbart fräscht och mycket mer hemtrevligt efteråt! Det är så himla roligt att Alvar faktiskt hjälper till lite med städningen. Han vill alltid ha en egen liten trasa att dammtorka med när mamma tar fram dammtorksvatten! Så underbart gullig!!!

Datarummet och garaget är de enda rum som vi inte har städat. Där behövs nämligen en storröjning och jag tror nog att det är Tias avdelning. Får se om han hinner ta sig lite tid för det i helgen kanske?

Nu börjar det vara dags för lunch och sedan tror jag minsann vi tar oss en liten prommis i det härliga vädret. Kan det vara möjligt att det faktiskt är plusgrader ute idag? HÄRLIGT!

Morgonmänniska?

Jag älskar verkligen tidiga morgnar, det gör jag. Det är underbart att kliva upp tidigt och få vakna tillsammans med världen. Se det ljusna utanför fönstret när solen sakta stiger, höra fågelkvitter på väg till brevlådan. Och sommarmånaderna är helt underbart härliga! Känslan att vakna i ett helt tyst hus, sätta på lite kaffe och sätta sig utanför huset ett tag med doften av morgondagg som omger mig är som en liten del av himlen...

Men jag är även en morgontrött människa utan dess like. När klockan ringer vill jag bara borra ner huvudet djupare i kudden, kura ihop mig ännu mer under det varma täcket och låta ögonen vila lite, lite till. Kanske krypa nära personen som ligger där bredvid mig och höra hans hjärtslag och känna hans lugna andetag...

Jag har aldrig någonsin kunnat kalla mig själv för en morgonmänniska. Men nu, de senaste åren, är det som om någonting har förändrats. Alvar är nog den största anledningen. För hur skulle jag kunna tycka att morgnarna är jobbiga när min älskade lillprins väcker mig med skönsång och varma kramar? Vem skulle inte smälta av det?

Så vad är jag? Är jag en morgonmänniska eller bara morgontrött? Eller kan det vara så att jag är båda delar? Det kanske inte är så att det ena nödvändigtvis måste ta ut det andra?

Vad jag säkert vet är att jag längtar till våren och sommaren. Till snöfria vägar och svala morgnar. Jag längtar efter att få kliva upp tidigt, snöra på mig skorna och ta mig ut i morgonen och andas lätt gryningsluft. Insupa den annalkande dagen och känna solens strålar sakta börja värma upp världen.

Våren är på väg nu, den kommer närmare och närmare... Sakta, sakta närmar sig den ljusa årstiden igen. Långsamt börjar ljuset och värmen att återvända. Och jag känner lyckan återvända till hjärtat igen...

Dags för vårstädning?

Jag vet att jag borde börja lite... Jag borde rensa i skåpar, i garderober och i förråd. Jag borde röja upp i tvättstugan, renbädda sängarna och röja upp i datarummet. Jag borde dammtorka hela huset grundligt, dammsuga och skura. Jag borde tvätta duschdraperier och torka fönster. Jag borde genomföra en ordentlig vårstädning med andra ord. Men när? Och hur ska jag orka? För hur roligt är det, egentligen? Jag kanske skulle passa på om Tias åker iväg och fiskar någon helg... Då jag har huset för mig själv i ett par dagar. Ja, det kanske är lika bra att bestämma mig för det! För annars lär jag aldrig få det att bli...

Första löparpasset

5 km på löparbandet tog 29.10 igår. Min plan var att springa max 20 minuter i och med att jag inte har kunnat springa på över sex veckor. Men när jag väl stod där så var känslan inte alls som väntat. Jag trodde att benen skulle kännas som bly, att hjärtat skulle slå som en stånghammare och att hjärnan skulle skrika nej. Så blev dock inte fallet. Det kändes det bara skönt i kroppen att få röra sig ordentligt igen, svettas lite igen. HÄRLIGT! Och jag har faktiskt inte det minsta ont i kroppen idag heller. Riktigt skönt, nu kanske jag kan komma igång med löpningen igen. Nu är det bara ett par vettiga skor som fattas...

Garderobrensning

Eller... Egentligen rensade jag i Alvars garderob redan i augusti. Jag rensade, tvättade upp kläder, strök kläder och fotade kläder för att sedan lägga ut dem på Tradera. Det var som sagt i augusti. NU har jag äntligen kommit till skott med det! Så nu är kläderna utannonserade, sålda och paketerade. Nu är det bara att invänta att pengarna ska trilla in på kontot så jag får skicka iväg alla paket! Härligt att få lite mer plats i garderoben igen!

Är det någon som är förvånad om jag säger att den gråmulna marsförmiddagen återigen bjuder på ett fjunigt snöfall? Det handlar inte om några mängder, men jag förstår inte var all snö kommer ifrån. Är det för mycket att hoppas att eftersom det har snöat så mycket i vinter så kommer det inte att regna överhuvudtaget i sommar...? ;-)

Män som hatar kvinnor

Nu har jag plöjt igenom hela boken "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson. När jag började läsa den trodde jag verkligen aldrig att jag skulle ta mig igenom den. Första försöket resulterade i att mina ögon föll igen efter 16 sidor. Andra försöket tog mig till sidan 50 innan jag somnade. Men efter det har det gått av bara farten! Inom loppet av tre dagar tog jag mig igenom hela boken. Och den var bra, trots mina tvivel i början.

Så vill ni läsa en bra bok, läs "Män som hatar kvinnor". Och ni som inte orkar läsa, gå och se filmen. Det har åtminstone jag tänkt göra!

Lördag kväll

Och hur ska den spenderas? Jo, jag ska ta en snabbdusch och krypa ner i soffan under filten och slötitta lite på tv. Sedan ska jag ta ut linserna, borsta mina tänder och krypa ner i sängen för att läsa klart "Män som hatar kvinnor". Och efter det? Ja, då är nog klockan närmare 22.30 hoppas jag. Och då är det väl ändå "legalt" att lägga sig för att sova? Även om det nu råkar vara lördag kväll? För jag är så oerhört trött så det finns inte...

God morgon!

Jag smög upp ur sängen för ett litet tag sedan och passade på att göra mig klar medan min lillprins fortfarande sover. Nu sitter jag här och väntar på att kaffet ska bli klart medan jag ser ut i den klara morgonen på andra sidan fönstret. Temperaturen är -11 och jag tror att det kan bli en helt underbar dag idag. Jag tror bestämt det får bli en prommis till förskolan så även Alvar hinner få njuta lite av det härliga mars-vädret!

Mars... Vad snabbt tiden går egentligen. Trots allt. Jag tycker inte det var så länge sedan jag såg fram emot första advent och att få ta fram lite tomtar och pynta huset i rött. Och nu, nu är det ett nytt år med en ny vår i antågande. Ett nytt år som absolut MÅSTE bli bättre än förra året. Jag håller fast det vid min väninna sa i slutet av 2008: "Nästa år kan åtminstone inte bli värre". Jag hoppas och tror på det. För även om livet kanske inte ser likadant ut för evigt behöver det ju inte betyda att det blir sämre. Kanske inte att det blir bättre heller för den delen. Men det går åtminstone vidare. Och hur du lever livet och varje sekund under varje dag... Ja, det är helt upp till dig..

Tisdag

Helgen närmar sig. I snigelfart känns det som... Men nu har vi ju genomlevt tisdagen. På allra bästa sätt får jag väl lov att säga. Tur att någon av oss alla (det vill säga jag ;-)) kan hålla sig normal under arbetsdagen. =)

Nu har ju snart halva arbetsveckan gått och jag vet att om jag bara slappnar av så är det snart helg igen. Veckan kommer att passera, vare sig vi vill det eller inte. Helgen kommer, vare sig vi bävar eller längtar. Sedan får vi väl se vad den har att erbjuda. Se om våren närmar sig eller om den bitande, iskalla vinterkylan fortsätter hålla i sig. Se om livet går mot ljusare tider helt enkelt, eller om vi får leva i mörkret ännu en stund...

I väntan på våren

Det var kallt i morse när jag och Alvar klev upp. Jag tror inte att -20 grader räcker... Men nu börjar det bli varmare igen. Och självklart dansar det fjuniga flingor av snö i luften trots att solen kämpar sig fram genom molnen. Vilken märklig vinter det har varit i år. En dag har det varit -5 grader ute, och självklart har det snöat. Andra dagen har det varit riktigt kallt och ändå har det snöat. Dagar har passerat när solen har visat sig från sin allra bästa sida, och TROTS det har det snöat. Det blir en himla massa snö...

Tänk... Det är inte länge kvar nu... Solen börjar värma mer och mer, dagarna blir varmare och varmare. Snart hör man takdropp och fågelsång och porlande vatten. Snart går isarna upp och vattendragen stiger. Snart är det vår igen. Underbara vår...

Kelly Clarkson

Because Of You

This Time Around

What is the meening of trust?
How do I trust someone blindly?
Do you choose me by heart this time?
And suddenly I ask you kindly:

Which heart is going to break
this time around?
(is it mine?)
And which one is beeing mended
as I fall to the ground?
(please give me a sign)

One promise, two warming eyes
and a life to call your own this time.
One future, two lives that blends to one
with no exaktly reason or rhyme.
Because today, right this day
I will say

You're my future, my dreams, my will to live
and I cherish you so, my sweet.
No matter if I have nothing to give
your love just makes me complete.
And then I'll say:

Which heart is going to break
this time around?
(is it mine?)
And which one is beeing mended
as I fall to the ground?
(please give me a sign)

(Am I going to be the one
this time around?)

Utmaning!

Regler: Det här är svårare än du tror!

• Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dom.
• Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
• Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord!
• Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
• Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!

1. Vad heter du?: Cathrine
2. Ett ord på fyra bokstäver: Café
3. Flicknamn: Cecilia
4. Pojknamn: Carl
5. Yrke: Clown
6. Färg: Cerise
7. Klädesplagg: Cardigan
8. Mat: Couscous
9. Sak i badrummet: Cerat
10. Plats/stad: Cannes
11. En orsak att vara sen: Cykelpunktering
12. Något man skriker: Come on you fu*king bitch!!!
13. Film: Coyote Ugly
14. Något man dricker: Champagne
15. Band: Cardigans
16. Djur: Collie
17. Gatunamn: Calle Alcalá
18. Bil: Chevrolet
19. Sång: Cherokee
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Curling

Jag utmanar alla frivilliga offer. ;-) Tänk efter och gör en medmänniskas dag lite bättre. Det vill säga min dag. =)

Lite intressant är det ju...

...hur lätt det är att misstolka andra människor. Varför är vi skapta så att vi alla har olika sätt att uttrycka oss? Att två människor kan tolka en och samma mening på två olika sätt? Är vi skapta så för att livet ska bli mer besvärligt? För denna olikhet leder ju oftast bara till förvirring och missförstånd.

För att krångla till livet ännu mer så är det ännu vanligare att misstolka saker en människa skriver. Ett sms... Ett mail... Ett blogginlägg... Det kanske inte är meningen att människan ska skriva ner sina tankar och funderingar så att dessa kan läsas av andra? I och med att allt man säger och allt man skriver går att tolka på olika sätt så kanske det bästa skulle vara att vara tyst? Hålla allt inom sig och varken prata eller skriva? Men vilken tråkig värld det skulle bli då...

Det är väl helt enkelt så att vi människor får lära oss att vara lite tydligare. Det kanske kan underlätta om vi förklarar saker på flera olika sätt så att förklaringen passar fler personer. Det i sin tur borde väl leda till att det vi säger är så kristallklart att det inte går att tolka fel? Jag tror på det... Och jag kan bara börja med mig själv. Så istället för att sluta prata och sluta skriva får jag väl helt enkelt prata och skriva mer istället. Till dess allt jag säger är kristallklart i allas öron. Även i mina egna...

Helg-trött...

Får man vilja krypa ner under täcket i en varm, skön säng och bara sluta ögonen fast det är lördagkväll? Ligga där i mörkret och bara andas sakta, sakta... Känna fingrar och tår sakta tina upp i värmen. Känna tankarna skingras och låta kroppen föras till drömmarnas värld igen... Till en verklighet som formas av mina drömmar och önskningar, till en verklighet där det går att andas lätt igen...

Det är fredag...

...och jag skickar en stor bamsekram till E som fyller år idag! Kommer förbi med en present inom en snar (MYCKET snar) framtid!

Fredag alltså... Och trots att jag jobbar både fredagkväll samt lördag och söndag känns det bra att helgen är här. Det betyder ju att Alvar får vara hemma från förskolan igen och förhoppningsvis kurera sig ordentligt. Jag hoppas verkligen hans förkylning går om snart!

Utanför fönstret strålar solen. Vackra, härliga värld... Jag känner ett pirr i magen när jag tittar ut och ser snön gnistra i solskenet. Jag blundar och kan nästan höra det avlägsna ljudet av porlande vatten och dropp från hustaken... Och när jag med slutna ögon andas in kan jag nästan känna doften av en annalkande vår..

Bullet for my Valentine

Tears don't fall

Tävling!

Ta en titt här: http://silverre.blogspot.com/

Du har möjlighet att vinna dessa
supersnygga örhängen!

Tävlingen pågår till fredag den 20/2!

Inte nu igen...

Det kan väl inte vara möjligt...? Jag känner mig superdassig igen. Trött, snuvig och halv-ont i halsen. Och jag har ju inte ens fått bli frisk på riktigt än! Jag är så less att vara förkyld, less att vara sjuk, less på att prommisar är det enda jag kan företa mig i träningsväg. Less på att min underbare A bara blir smittad av mig om och om igen, trots att jag knappt törs andas åt hans håll... Han hostar också och min gissning är att hans tillstånd följer mitt hack i häl. Jag hoppas verkligen han slipper bli täppt i näsan igen. Det får gärna stanna vid hostan han har i dagsläget, den är nog så besvärlig för min lill-prins.

Men varför, VARFÖR försvinner inte förkylningen? Sover jag för lite? Vilar jag för lite? Äter jag för lite vitaminer och för lite vitlök? Grubblar jag för mycket istället för att låta kroppen vila och återhämta sig? För jag har aldrig varit med om dess like till långdragen förkylning. *suck*

Jag kanske skulle satsa på kurera mig lite ändå, och ge upp tanken på att den här segdragna historian släpper greppet om min kropp frivilligt och utan kamp? Det skulle faktiskt vara underbart skönt att krypa upp i en säng med en kopp te, en bok och en härlig filt... Hmm... Kanske skulle försöka satsa på det någon dag! Hur nu det ska gå till, ja det är en helt annan historia...

Bullbak i kylan!

Klockan 7 i morse slog både jag och Alvar upp våra ögon, trots att det är vår lediga dag. Kylan håller fortfarande i sig och solen skiner från en klarblå himmel. Det är så underbart vackert ute... Kan det vara så att en bit av himlen har ramlat ner under natten...?

Eftersom vi tog oss upp så pass tidigt idag bestämde jag mig för att vara lite mer produktiv än jag brukar vara under våra lediga dagar tillsammans. Bullbak fick det bli idag! Nu är bullplåt nummer två av fyra i ugnen för gräddning. Alldeles strax ska jag sätta på kaffet och ta fram lite mjölk. Jag ska hämta min älskade trollunge från sitt rum och vi ska sätta oss och mysa i vårt varma kök med några nygräddade bullar. Och njuta av att ha turen att bo i en sån underbart vackert värld...

Trött...

Men i morgon är jag och min lill-prins lediga hela dagen lång. Kanske det ger oss båda en chans att vila upp oss lite? Det är välbehövligt vill jag lova...

Nej, varför sitta här när ögonen bara vill falla ihop? En snabbdusch och sedan sängen får det bli. Kan det bli mycket bättre än så?

Äntligen helg!

Nu är det helg igen. Underbart härlig! För det är länge sedan jag kände mig så trött som nu. Det känns som om jag skulle kunna sova ett dygn i sträck om det hade varit möjligt. Nåja, jag får försöka sova så mycket som möjligt den här helgen, i den mån det nu går.

Nu sitter jag och min älskade prins och väntar på middagen. Grillkorv med pommes blir det. Och "stips" med ketchup och korv går ju självklart alltid hem hos Alvar. Även om han faktiskt surrade mer om att äta äpple och banan när vi var på affären och handlade. ;-) Jaja, det är ju en god och nyttig efterrätt, så varför inte? =)

-29,8 grader????

Kan det verkligen stämma? Eller har vår termometer gått sönder??? Älvsbyns hemsida säger att det ska ligga på mellan -11 till -16 grader idag. Det är klart att jag börjar fundera om den verkligen är i ordning... :-o Jaja, det lär väl visa sig då (eller kanske ifall) jag vågar sticka näsan utanför dörren. =)

Iskalla Februari

Det fortsätter vara kallt ute... Trots det tog jag och Alvar mod till oss idag och gav oss ut i kylan. Den strålande solen lockar nämligen mer än vad kylan skrämmer. Påbylsade inifrån och ut så att vi knappt kunde röra oss och med bara ögonen som kikade fram bakom halsdukar tog vi en lugn prommis till förskolan. Det var länge sedan nu, jag hade nästan hunnit glömma bort hur härligt det är!

Nostalgi...

Jag var hos en väninna i fredags. Hon spelade en skiva med underbart härlig, lugn musik. Helt plötsligt hör jag en låt jag inte har hört på mycket mycket länge. Helt underbar!

Right here waiting

Mer snö

Nu har det snöat igen. Rätt mycket... Om jag säger att vår lilla by har bäddats in i ett decimetertjockt lager nysnö tror jag inte att jag ljuger. Helt plötsligt blev hela världen lite ljusare igen. Ljusare, och gnistrande vacker. Tallarnas grenar får ännu en gång kämpa under snökristallernas tyngd och plogkarmarna är helt plötsligt bländande vita och lite för höga i alla vägkorsningar.

Jag var ute igår och skottade snö. Det var så härligt att få utföra nån typ av kroppsarbete igen i den friska luften! Jag kan med andra ord vara utomhus igen utan att drabbas av hostattacker och köldastma. Så igår blev det en prommis i kylan. En prommis med bra musik i öronen och högt tempo på benen. Och det var så himla härligt! Tror jag ska prova mig på löpbandet i lite högre fart snart igen. Mina ben ville bara springa igår trots min halv-onda hals. Kanske jag skulle prova i veckan ändå trots att jag hade tänkt försöka vila... Vad har jag att förlora?

Ett bättre år?

Någon som minns min kompis kommentar i slutet av 2008? "Jaja, nästa år kan åtminstone inte bli värre!" Hmm... Ska vi slå vad???

(c) Mattias Hamsch

Lekenskolan 090201

Frustrerad

Jag hostar och hostar och hostar. Den här jäkla skithostan verkar inte ge med sig i första taget. Jag klarar av att jag inte kan styrketräna. Jag står ut med tanken att jag inte klarar av att springa. Jag accepterar att steppen får vänta någon vecka till. Men jag klarar INTE av att inte kunna vara ute och gå!

Promenaderna är ju min livlina, min form av terapi, mitt sätt att klara av dagen... Och nu? Ja, så fort jag tänker tanken "promenera" så börjar jag hosta. Den kalla luften är rena döden för min hals... Jag hostar, hostar och hostar tills jag praktiskt taget kräks. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, snart börjar jag klättra på väggarna. Om inte den här hostan försvinner snart vet jag inte vad jag gör. Jag varnar er, jag är INGEN rolig människa i dessa dagar.

Jag är så less!!!

Väldigt mycket tankar...

Nu sitter jag här och bara andas... Precis som utlovat. In... Ut... In... Ut...

Sedan försöker jag fundera lite på allt och ingenting. Blir mest på ingenting måste jag erkänna. Allt det andra är fortfarande jobbigt att ta tag i... För så fort jag börjar närma mig sanningen så skyggar jag bakåt igen, lämnar de jobbiga tankebanorna och kastar mig in i andra. Säkrare, tryggare och mindre skrämmande tankebanor. Tankar som egentligen inte är sanna, ärliga, djupa eller givande överhuvudtaget. Men jag tänker åtminstone, visst är väl det en framgång i sig?

Sedan har tårarna börjat rinna igen. I ett helt år har de hållit sig undan nu, i ett helt år har jag trott att min kropp är på väg att torka ut när det inte ens har funnits vätska till att fylla mina glittrande blå... För gråta, det är något jag alltid har kunnat göra. Det är något jag alltid har BEHÖVT få göra. Lite då och då, med jämna mellanrum.

Men nu, nu fylls själens portar med salta droppar igen och alla tankar jag inte vill tänka, inte orkar tänka, åker ut i strida strömmar nedför mina bleka, kalla kinder. Och det är skönt. Så oerhört befriande... För på något sätt så bearbetar kroppen och själen hela mitt kaosartade liv när den släpper lös tårarna. Det måste väl ändå vara bättre att någon del av mig bearbetar alla jobbiga känslor, trots att hjärnan inte orkar ta tag i allt ännu? Så jag låter tårarna rinna och stänger samtidigt av alla funderingar jag har. För det kommer en dag i morgon med. En ny dag, med nya möjligheter att rannsaka sig själv, rannsaka sitt liv...

Tänkvärt...

Tallulah - vad är lättare?

Är jag rädd?

Snart är januarimånad slut. Det går så snabbt, hela livet går i ultrarapid precis hela tiden. Jag hinner inte med...

Det är som om jag är fysiskt här, men resten av mig hinner inte alls med i allt som händer och sker. Jag tror jag måste lugna ner mig lite... Jag måste låta kroppen stanna av så själ och hjärta hinner med i det jag gör. För vad är det för idé att göra allt mellan himmel och jord ifall inte hjärtat är med? Vad hände med att kvalitetschecka sitt liv?

Vad sysslar jag med? Det fungerar helt enkel inte att leva sitt liv i 180 hela tiden... Varför gör jag det? Är det så farligt att stanna av lite? Stanna upp och känna efter vilka känslor det egentligen är som bor inom mig? Vad är jag rädd för att finna? Och varför skulle jag vara rädd? Det är väl bättre att vara ärlig mot sig själv.

Jag har gjort så många saker fel, gjort helt fel prioriteringar sista tiden. Nu är det dags att börja ändra på det, ändra på livet som jag lever det nu. Jag ska börja andas lite... Känna efter vilka saker som är de viktigaste i mitt liv. Börja fundera om jag verkligen tar hand om dessa saker på bästa sätt...

Piggare pojke!

Nu börjar förkylningarna ge med sig. Jag är hemma med min älskade lillprins idag så han verkligen ska hinna kurera sig innan han blir lämnad bland alla baciller på förskolan igen. Planerna för dagen blir väl att ta det lugnt, mysas och kramas, läsa nån bok och bara vara. Låter som en rätt skön dag eller hur? Tror vi satsar på det!

Sjukstuga

Självklart var det inte steppen som satt kvar i benen förra träningen. Nejdå! Sån tur ska vi inte ha... Jag har blivit förkyld. Hostig, snuvig och - trots att jag förnekar det för mig själv - antagligen lite febrig. SKITLIV! Och det värsta? Alvar har också blivit dålig... Mammas lille prins är jättehes i halsen, hostig och allmänt trött och hängig. Stackaren... :-( Hoppas det är snabbt övergående åtminstone...

5 km på 28 minuter

Det blev resultatet av dagens löp-pass, med 0,5 och 1,0 i lutning. Men det var jobbigt som f-n idag! Undrar om gårdagens step-pass sitter kvar i benen fortfarande? Eller var det fel sorts musik till fel sorts humör kanske? Nej, jag skyller på steppen tror jag! ;-)

Med en doft av jordgubb och blåbär

Nu är jag varmare... Det var inte så svårt att hetta upp kroppen igen faktiskt. Det enda som behövdes var att ge ALLT i ett av M:s step-pass, en varm dusch i ett immigt badrum och en stor kopp blåbärste...

Jag sitter i köket och försöker varva ner innan det är dags att krypa ner i min stora, tomma säng... Det doftar blåbär och jordgubbar. Lugnande dofter för en förvirrad själ. Vad synd att en doft inte kan ge några vettiga svar på livets stora frågor...

Jag fryser...

Det är varmare ute nu, betydligt mycket varmare än förra veckan vill jag lova. Då kröp temperaturen ner mot närmare -30 grader och under mina kvällspromenader var ögonen i stort det enda som gick att se under alla kläder. Men nu, när temperaturen bara ligger kring -10 grader, så fryser jag. Mycket! Och jag har frusit till och från hela dagen (med undantag den tid jag spenderade på gymmet såklart!). Tänk att få krypa ner i ett varmt bad... Att därefter få förflytta sig till en varm säng. Få krypa ner under täcken och filtar. Få krypa nära någon som tinar upp mig med sin kroppsvärme...

FY TUSAN VAD JAG FRYSER!!!