Frustrerad

Jag hostar och hostar och hostar. Den här jäkla skithostan verkar inte ge med sig i första taget. Jag klarar av att jag inte kan styrketräna. Jag står ut med tanken att jag inte klarar av att springa. Jag accepterar att steppen får vänta någon vecka till. Men jag klarar INTE av att inte kunna vara ute och gå!

Promenaderna är ju min livlina, min form av terapi, mitt sätt att klara av dagen... Och nu? Ja, så fort jag tänker tanken "promenera" så börjar jag hosta. Den kalla luften är rena döden för min hals... Jag hostar, hostar och hostar tills jag praktiskt taget kräks. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, snart börjar jag klättra på väggarna. Om inte den här hostan försvinner snart vet jag inte vad jag gör. Jag varnar er, jag är INGEN rolig människa i dessa dagar.

Jag är så less!!!