Höstens baksida

Idag har hösten visat sig från en av sina mindre charmiga sidor. Regn, regn och åter regn... Jag blir som klubbad av det här vädret, helt totalt knäckt. Och många med mig kan jag tro. Men nu är det bara en morgon kvar att arbeta den här veckan. EN till morgon att ta sig upp. I morgon har jag "turen" att börja redan klockan sex, så jag gissar att det blir en tidig kväll för mig ikväll.

Vi har varit in på allas våran favoritsportaffär idag. Där blev det provning av skridskor, regnfleece samt en vinterdress för Alvar. Det känns rätt skönt att ha det gjort. Nu är jag bara nyfiken på hur skridskoåkningen kommer att gå. Han är lite orolig över hur ont det gör att ramla när man åker skridskor. Han har till och med tränat att falla på knäna på golvet hemma för att få ett hum om hur det är. Hur ska man förklara det för en kille på sex år? Hur ska man kunna förklara att mestadels av den första tiden i skridskor spenderar man med att försöka ta sig upp igen efter det senaste fallet? Hur ska man förklara att det faktiskt känns, ja till och med kan göra lite ont, att ramla men att lyckan av att åka överskuggar detta faktum? Det är verkligen inte lätt hela tiden... ;)

Nu ska jag tända några härligt doftande ljus och mysa ner mig i soffan ett tag innan det är dags för sängen. Det måste väl ändå vara fördelen med hösten, särskilt regniga dagar som denna: Att få tända lite ljus i mörkret och inte ha dåligt samvete för att man inte hittar på någonting ute istället... Trevlig kväll!

Söndagsbus

Dagen idag har spenderats i Luleå. Först ett besök hos moster, R och alla djuren. Vilken tur extra arbetsskift, jourarbete och helgjobb gick att synka för en gångs skull. :) Sedan blev det lunch på Max och efter det ett par timmar på Leos Lekland. Efter en timmes konstant surrande i bilen på vägen hem var det var en väldigt svettig kille som hoppade i duschen kan jag lova. Och just nu ligger min älskling tillslut i sin säng i rummet här bredvid och sover djupt...

Däremot har dagen helt klart tagit ut sin rätt på min fot. Vi får hoppas den känns lite bättre i morgon, annars blir det nog en dag hemma för att vila och balansträna den.

God natt världen. Vi ses i morgon!

Höst i luften...

Det är helg återigen och Alvar är hemma. Underbart härligt!!!

Morgonen spenderade vi tillsammans alla tre, med en födelsedagsskattjakt för David som Alvar fixade medan jag fick äran att göra frukost. :) Resterande dag och kväll har jag spenderat på jobbet med trevligt sällskap (tack E) och många badgäster i varierande åldrar. Härlig kväll i jobbar-anda.

När jag kom hem hade jag turen att Alvar var vaken och jag fick chansen att krama min lille prins godnatt. Varma kinder mot mina höstvinds kalla... Sedan har min underbare sambo serverat en supergod landgång ikväll. Det, i kombination med lite härliga dofter från underbara ljus, gör den här dagen perfekt!

Nu blir det lite film och sen är det sovdags. Och i morgon är det ännu en dag. Får jag önska mig strålande sol och lite kylig höstluft tack?

Magplasket?

Hur många minns "Magplasket"? Jag har själv ett vagt minne, som kom till ytan idag, av en simtävling vi hade någon gång under de första 6 åren i skolan som kallades Magplasket. Minns jag fel, eller är det fler av er som har minnen av detta? Och även om det bara är ett minne som kommer från ingenstans (jag kan ha drömt, jag är bra på att drömma ;)) är jag säker på en sak: Det är helt värt att återinföra detta. Simtävlingar på leknivå kan väl aldrig vara fel? Eller...?

Ont, det gör ont, det gör ont...

...det gör ont en stund på natten men värre på dan. Träningsvärk som inte är av denna värld är inte att leka med. Jag längtar till den dag jag kan röra mina armar igen, men jag tvivlar att den kommer. ;) Skämt åsido var nog värsta dagen igår. Jag tror det vänder nu. Jag hoppas det vänder nu... Jag kan lova att det känns att jag kört ett hårt styrkepass för första gången på flera månader. Sista tiden har det mest varit balans för foten som gällt samt promenader med lite joggning. Så jag tror det bästa för varje lem jag har är att jag, så fort jag kan lyfta armarna igen, beger mig till gymmet. För maken till smärta vet jag inte att jag någonsin känt... Men jippie till mig, och en klapp på axeln som någon sa, för nu kanske jag inser att jag inte kan vänta så länge med att lyfta vikter igen.

Appropå duscha innan badet...

Skolorna har startat igen och som vanligt dras det regler för alla klasser. En av de ständigt återkommande reglerna är att man ska duscha före badet. Men hur gör man då det? Tar man på badbyxor eller baddräkt och springer ett race genom duschen? Eller varför inte vänta tills man hoppar i bassängen, du blir ju ren när du badar. För visst är det klor i vattnet och klor renar, eller hur?

Jag tycker det är passande med ett citat från en man som vi träffade på en badmässa för några år sedan. Han förklarade det ungefär så här:

"Har allihop duschat, utan badkläder? Och använt tvål och vatten? Varför man ska göra det? Okej. Då förklarar jag det så här. Jag vill att alla parar ihop sig med en kompis. Ta nu långfingret och dra det mellan skinkorna på er kompis och stoppa sedan fingret i munnen. Vem är beredd att göra det? Nej, jag tänkte väl det. När ni inte duschar ordentligt och hoppar i vattnet lossnar smutsen från kroppen, från hela kroppen, och hamnar i vattnet. Ni badar i er egen skit. Och vem vill egentligen ha allt det i munnen och på kroppen?"

Ett extremt exempel kan tyckas, men ack så sant. All smuts, allt smink, alla hårprodukter och all svett ni har på kroppen lossnar när ni hoppar i bassängen. Visst, kloret tar hand om föroreningar, men inte på en millisekund. Jag förstår inte varför det är så svårt för alla att förstå. Framförallt för alla vuxna som ska föregå med gott exempel. Hur ska barnen lära sig om inte de vuxna tycker att det spelar någon roll?

Så nästa gång ni ska på en simhall föreslår jag att ni tänker på vad ni har för "föroreningar" på kroppen - och tvättar bort dem innan ni hoppar i bassängen eller går in i bastun. Som vi säger, för allas trevnad...

God natt!

En lugn, lugn helg...

Jag och David har spenderat en helg i Umeå på vårt absoluta favorithotell, Hotell Avenyn. Resan dit var lång. SÅÅÅÅ lång. Jag glömmer det varje gång, hur långt det känns. Värsta biten är mellan Skellefteå och Umeå. Och i år var gudarna emot oss. ;) När vi hade dubbelfiligt på vår sida fanns det inte en bil i sikte och det var uppehållsväder. Men så fort vägen smalnade av började det ösregna och bilarna hopade sig framför oss. Men alla resor tar slut, och vi kom fram till vårt lilla hotellparadis.

Mat på Balders, nåt vinglas på Lottas. Gott dricka och gott sällskap, med många argumentationer och diskussioner på en  helt underbar nivå. Det var vad fredagkvällen bjöd på. Underbar mat, underbar uteservering. Och insikten att inte heller Umeå är speciellt stort gick upp för mig när servitören från Balders helt plötsligt satt vid bordet bredvid vårt. :)

Jag shoppade, för en gångs skull. En handväska, som föll mig i smaken. TILL SLUT!!! Som jag har letat. Att väskan endast kostade 149:- är inte heller helt fel. :) Middagen avnjöts på All Star. Kyckling med en god svampsås på deras härliga uteservering. Mysigt värre. ;) Sen tog vi en sväng förbi Lottas på vägen hem. Underbarare miljö kan man knappast tänka sig. HÄRLIGT! Men som vanligt var det Alvar som var i våra tankar. Både ett och två kort blev genomgångna och kvällen var perfekt. På så vis fick jag ha min lille son med på även detta äventyr.

Resan hem gick snabbt. Betydligt snabbare än resan ner. Helger som denna behövs då och då. Vi behöver andas lite extra, rå om varandra lite extra. Och det är härligt och underbart och inte alla förunnat att kunna unna sig detta och få uppleva helger i lugnets tecken. Så jag är tacksam. Inte varje dag, inte alltid. Men i detta nu, just i detta andetag, är jag enormt tacksam för allt livet har givit mig...