-22 grader men värmen är tillbaka

Nu har min älskling kommit hem från sin veckolånga kurs i Halmstad. Alvar är såklart överlycklig över att ha pappa hemma igen. Och jag, jag kan inte beskriva hur skönt det var att slippa lägga sig ensam i sin kalla säng igår kväll. Temperaturen utanför ligger på -22 grader. En riktig vinterdag med andra ord. Men vad gör det en dag som denna, när både ljus, kaffe och kärlek värmer innanför husets fyra väggar?

Trevlig Helg!

Avslappnande natt men orolig vargtimme

Jag har haft oerhört svårt att slappna av på natten den senaste veckan. Vad det beror på går inte att ta miste på. Jag är rädd att försova mig de dagar jag jobbar morgon. I vanliga fall har jag ju min morgonpigge sambo hemma som alltid ser till att hela familjen tar sig upp på morgonen. Och nu? Nu ligger hela ansvaret på lilla, morgontrötta jag. Men det funkar. Jag har lyckats tygla mitt fruktansvärda morgonhumör och i morgon är sista arbetsdagen innan helg.

Igår kväll lyckades jag hur som helst slappna av ordentligt med vissheten att vi inte behövde upp idag. Jag somnade lugnt och stilla och sov en drömlös sömn. Till klockan 3... För då bestämde min lill-prins att det var dags att flytta över till mammas säng istället. Och vi vet väl alla vid det här laget vad det betyder? Varma fötter med små, vassa naglar som borrar sig in i knävecken, en armbåge som effektivt körs in i ryggslutet, en arm tvärs över ansiktet och en hand som petar in fingrar i näsa, mun och öron. Så mycket för natt-lugnet. =)

Så nu sitter jag här igen med mitt morgonkaffe. Halv-dåsig och med ett par blåmärken rikare efter morgontimmarna i samma säng som sonen. Och trots det känner jag mig förvånadsvärt pigg i själ och hjärta. Kanske ett par timmars nattsömn var allt som behövdes i natt? Eller kan det vara så att tröttheten kommer i morgon?

Ensam mamma söker...

...för fullt efter sina julstjärnor som ska stå i vardagsrumsfönstren. Fast jag vet innerst inne vart de finns. Uppe på vinden... Högt där uppe, upp för den långa, vindlande vindstrappan som saknar räcke och har murkna trappsteg. *ryser* Nej, julstjärnorna har det nog bra där uppe tror jag. Åtminstone tills min sambo återkommer från sin utbildning och har tid att rota fram dem åt mig!

Året julpyntande har hur som helst med andra ord börjat. Gardinerna i köket och i vardagsrummet är på plats, ett par juldukar är framplockade och självklart doftar det Kanel & Lagerbär i alla husets rum. Härligt!

Fredag kväll

Vad händer en kväll som denna då? Jo, jag har skickat bort resten av familjen och städat huset. VÄLDIGT välbehövligt kan jag lova er. :-o Men nu luktar det fräscht i alla skrymslen och vrår (nåja, om man nu inte tittar och känner efter så himla noga!) och det är snart dags för helg.

Hur börjar jag min helg då? Med Nickelbacks nya skiva på högsta volym i stereon (man får passa på då man är ensam hemma) och ett glas vin i väntan på sambo och son. Därefter lite mys i soffan och "God natt och sov en hel natt". ;-) Sedan? Tacokväll i TV soffan. Såklart!

Vackra värld

Rätt ofta kommer jag på mig själv att tänka hur mycket jag älskar platsen jag bor på. Årstiderna som växlar i samma takt år efter år. Hur ingen årstid är den andra lik.

Känslan att titta ut genom fönstret på morgonen och se tallar, fåglar och en och annan ekorre i grannens träddunge är makalöst avslappnande. Känslan när årets första snö har lagt och knarrar under skorna, termometern visar strax under -10 grader och näsa och kinder blir rosiga under kvällspromenaden. Känslan när natten lyses upp av månen och tusentals stjärnor. Känslan av lugn när norrskenets lockande ljus sprider sig över himlen i blått och grönt och lila och trollbinder min själ.

Jag startar denna dag med ett själsligt lugn tillsammans med min kopp kaffe. Och jag ska göra allt jag kan för att bevara detta lugn resten av dagen, ja resten av veckan...

...och musik för själen!

Dagen min är räddad! Nickelbacks nya album "Dark Horse" med låten "I'll come for you" fyller köket med harmoni. Solens morgonstrålar sprider ett härligt sken över en kall onsdag och koppen är fylld till bredden med kaffe.

God morgon!

Musik i arla morgontimmen

Idag bestämde vi (=Alvar) att strax före halv sju var en alldeles perfekt tid att kliva upp. Så det var bara att kliva upp i mörkret, stappla in i köket och börja med morgonvällingen. Nu rockar min älskling loss på keyboarden (kan det vara "wollibonka" nu igen?) och jag sitter i köket och njuter av hans skönsång. Lite frusen, väldigt kaffesugen men inte det minsta trött. Det kanske hjälper att lägga sig i tid på kvällarna ändå?

Nej, nu ska jag koka mig lite kaffe och ta en sväng på YouTube. Hoppas, hoppas att några fler låtar från Nickelbacks nya album har hamnat där! *håller tummarna*

Snöfall

Det snöar ute... Stora kristaller av is dalar till marken och gör världen ännu lite vitare, ännu lite ljusare. Härligt!

Steppen är inställd ikväll. Vår tränare har blivit sjuk... Och mina ben är fyllda av spring... Så det blir väl att promenera ikväll igen. Bara låta benen gå, tankarna flyga och energin flöda. Låta snön smeka ansiktet, höra knarret under skorna och andas vinterluft. Bara njuta... Och sedan? En varm dusch, en god kopp te. Efter det ska jag krypa ner under mitt härliga duntäcke och drömma mig bort, resa till en helt annan verkligehet ett tag. Och vakna utvilad i morgon!

Söndag

Jag och min lill-prins startade vår söndag med en uppfriskande prommis i ett vitt och öde Älvsbyn. Det är riktigt härligt, att få strosa runt i ett Älvsbyn utan stress. De få människor man möter är ute i samma syfte som vi, att sakta få väcka kroppen till liv igen och bara njuta av veckans sista dag.

Nu sover Alvar och jag försöker värma upp mig inifrån och ut med en kopp rykande, hett kaffe. Det är snart dags att bege sig på gymmet tror jag. Där lär jag ju helt säkert få upp värmen om inte annat!

Simhallsbesök

Jag och min lillprins hade gårdagskvällen för oss själva. Vi åt kycklingsalsa till middag och efter det packade vi badkläderna och begav oss till simhallen för att våldgästa V och E lite. Tisdagar är ju nämligen egentligen motionssimsdagar, så att motionssimmarna ska få simma i lugn och ro, utan barn som plaskar, stojar, skriker och leker. Så vi höll oss mestadels av tiden i den lilla bassängen och Alvar tyckte det var precis lika skoj som vanligt. Han simmade runt och plaskade och skrattade och lekte. Jag måste verkligen bli lite bättre på att fara och bada med honom, han tycker ju det är så roligt!!!

30 Seconds to Mars - The Kill

Uppsprickande molntäcke

Jag kände mig tom när jag vaknade i morse. Tom på ork, tom på glädje. Bara tom och ledsen... Sedan möttes jag av en varm kram och puss från lillkillen och genast började alla känslor återvända och fylla mitt inre, mitt hjärta, min själ igen.

Vi har varit ute och promenerat i vinterdimma, hälsat på L, E och Em på mitt jobb och passat på och äta lunch där. På vägen hem somnade min älskling i sin vagn, mitt i sorlet på Storgatan. Jag fick gå i tystnad hem under en uppsprickande himmel och en sol som kämpade sig fram mellan molnen, med en lycka i bröstet över att jag faktiskt har ett rätt bra liv ändå. Det gäller bara att se ljuset i det uppsprickande moltäcket, att hitta de små ljusglimtarna i en mulen vardag. Även när en ljusning verkar alltför långt borta...

Mörker

Det är mörkt ute... Klockan har inte ens blivit fyra och det är nästintill svart utanför köksfönstret. Jag inser att hösten jag pratat så mycket om börjar vara över. Det är helt enkelt vinter i luften nu, trots bristen på snö som ljusar upp våra vinterkvällar.

Nu är det dags... Dags att tända ljus i mörkret. Dags att låta doften av mullbär sprida sig i hemmet och värma själen. Dags att krypa upp i soffan under favoritfilten och njuta av en kopp hett te. Dags att verkligen försöka ta hand om sig själv, ta hand om kropp och själ. Och tillföra ljus, ljus och mera ljus för att förhindra vinterdepressionen att ta övertag i vardagen.

Vad tycker du???

1. JAG HAR INSETT ATT MIN SENASTE KYSS... skedde herregud länge sedan!
2. JAG LYSSNAR PÅ... Three Days Grace i detta nu.
3. JAG PRATAR... och för det mesta förstår omgivningen vad jag säger trots att jag tjorvar!
4. JAG TYCKER OM... min son. Mest av allt i världen...
5. IGÅR VAR JAG... förbannad minst tre gånger.
6. MIN FÖRSTA RIKTIGA KYSS... skapade pirr hela vägen ner i tårna.
7. JAG AVSKYR NÄR FOLK... pratar skit om andra utan att egentligen känna personen de pratar om.
8. KÄRLEK ÄR DET... mest komplicerade i världen. Och ändå det mest självklara!
9. JAG GILLAR ATT... skriva ut mina tankar och känslor.
10. JAG KOMMER ALLTID ATT... vara en orolig själ.
11. JAG ÄR HEMLIGT FÖRÄLSKAD I... Friggs Blåbärste!
12. SIST JAG GRÄT VAR... igår. Ett barn hade dödsannonsen i PT. Hade inte fått leva en enda dag...
13. NÄR JAG ÄR GLAD... har jag mest troligen ny-tränat.
14. NÄR JAG VAKNAR PÅ MORGONEN... sjunger sonen oftast i sängen.
15. INNAN JAG GÅR OCH LÄGGER MIG... hoppas jag att morgondagen ska bli bra.
16. JUST NU TÄNKER JAG PÅ... att livet aldrig någonsin blir som man trodde.
18. IDAG HAR JAG... handlat barnskor till en två-åring för 650:-. :-o
19. I NATT SKA JAG... försöka sova och drömma fina drömmar.
20. I MORGON... ska jag jobba halva dagen och slappa resten.
21. JAG VILL... verkligen, verkligen att allt i livet blir bra. För alla. För evigt.

[Mörkrets Sal]

Trött + Sliten = TRÄNA???

Eller hur är det med den saken?

Jag känner att jag blir piggare då jag tränar. Om jag styrketränar, steppar, springer eller promenerar spelar mindre roll, bara jag GÖR någonting. Och det bästa jag gör när sinnet inte orkar med, hjärtat krymper och själen sakta svartnar? Jag tar på mig skorna och flyr ut i den friska höstluften. För jag tar hellre en trött och sliten kropp med ett lugnt och harmoniskt inre än tvärtom. Any day!

10 timmar i sängen

Igår kväll låg jag i sängen redan 22. Jag har alltid så svårt att ta mig i säng på kvällarna men jag ska verkligen försöka ta mig i kragen. För det finns ju nästan inget skönare än att mysa ner sig bland kuddar och duntäcken, slappna av och drömma sig bort till en annan värld.

Idag så klev jag upp ensam 7.45. Alvar låg och sussade så sött på min kudde, med nappen i munnen och djupa andetag. Så jag fick fixa i ordning mig i lugn och ro vilket är guld värd i vilken mamma-värld som helst.

Nu dricker jag mitt kaffe och Alvar äter välling i soffan framför Tiger och Nalle Puh. Och snart, ja snart börjar vår dag igen. Med handling, förskola och jobb. Och jag känner mig piggare på mycket, mycket länge...

Negativ?

Avslappnad

Jag har varit väldigt trött den senaste tiden. Kanske beror det på den allt mörkare vardagen? Kanske beror det på livet i allmänhet? Kanske borde jag bara sätta mig ner, lyssna på kroppen och vila lite?

Dagen har varit allt annat än lugn, men den har gjort underverk med mitt sinne och min själ. En välbehövlig massage med lite småjusteringar av ryggen, som följdes av besök av en släkting, som följdes av stor-röjning i groventrén, som följdes av besök av vänner, som följdes av middag hos mina föräldrar, som följdes av step och med andra ord en ordentlig urladdning, fysiskt som mentalt. Det följdes av hockeykväll med Tias systerson och hans pappa med en snabbdusch med mitt lyckoschampo i periodvilan.

Nu är jag slut in i märg och ben. Men så fruktansvärt avslappnad. Varför? Ingen aning... Och jag är alldeles för trött för att analysera fram ett vettigt svar ikväll. Så jag ska dricka mitt röda te, läsa vidare i bloggvärlden och alldeles snart krypa ner under täcket. Och sova en lång och lugn natt. Med bara fina drömmar. Hoppas jag...

En ljusning i mörkret?

Jag sitter och tittar ut genom köksfönstret, ut i en gråmulen värld som ligger i dunkel. Marken är vit av frost och tallarna hos grannen är fulla av fåglar som förbereder sig för flytten till värmen.

Plötsligt ser jag den! Den allra första jag har sett i år. Sakta, sakta dalar den ner mot marken. Så vit i kontrast mot den grå himlen. Jag följer den med blicken när den lugnt landar mot den kyliga asfalten och lägger sig till ro. Jag lyfter blicken och ser en till, och ännu en... Frusna droppar i kristallform som en efter en faller från himlen. Årets första snöflingor...

Jag vet att jag kommer hinna ledsna på snön även i år. Kan man göra annat när man är insnöad i 4 månader och enda möjligheten att ta sig ut till bilen är att ställa klockan en timme tidigare än vanligt för att sedan skotta sig fram till både den och postlådan?

Men just nu, denna mörka novembermorgon, är det ett litet hopp om ljusning. Så nu är det bara att klä min älskling och bege oss ut igen. Innan värmen kommer och de få flingor som sakta faller förvandlas till kylande regn...

De dödas kväll

Och jag sitter här och funderar om jag ska klä mig och bege mig ut, upp på kyrkogården... För det är alltid så vackert där den här kvällen. En plats som alltid är så fylld av ro och lugn lyses upp av tusentals ljus som brinner för alla nära och kära vi mist. För mor- och farföräldrar som levt ett fullt liv, för föräldrar som aldrig hann lära sina barn meningen med livet och för barn som aldrig fick växa upp...

Saknar dig, morfar...