Jag sitter och tittar ut genom köksfönstret, ut i en gråmulen värld som ligger i dunkel. Marken är vit av frost och tallarna hos grannen är fulla av fåglar som förbereder sig för flytten till värmen.
Plötsligt ser jag den! Den allra första jag har sett i år. Sakta, sakta dalar den ner mot marken. Så vit i kontrast mot den grå himlen. Jag följer den med blicken när den lugnt landar mot den kyliga asfalten och lägger sig till ro. Jag lyfter blicken och ser en till, och ännu en... Frusna droppar i kristallform som en efter en faller från himlen. Årets första snöflingor...
Jag vet att jag kommer hinna ledsna på snön även i år. Kan man göra annat när man är insnöad i 4 månader och enda möjligheten att ta sig ut till bilen är att ställa klockan en timme tidigare än vanligt för att sedan skotta sig fram till både den och postlådan?
Men just nu, denna mörka novembermorgon, är det ett litet hopp om ljusning. Så nu är det bara att klä min älskling och bege oss ut igen. Innan värmen kommer och de få flingor som sakta faller förvandlas till kylande regn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar