Tvillingsjälar

Vad är lycka för dig?

Att se livet klart är ett konststycke i sig. Att se lyckan i de små stunderna i vardagen likaså. ..

Ett vänligt leende från en kvinna på gatan, trots att du själv har glömt att le emot henne. En ung man som håller upp en dörr, trots att han får vänta några ögonblick längre innan han låter den gå igen. En hastig smekning över ryggen när du passerar din älskade, trots att du gjort absolut ingenting för att förtjäna den. En ärligt menad komplimang från närmaste vännen, trots att hon kan välja att inte säga någonting alls. Ett porlande skratt i äkta glädje från en flicka, trots att regnet öser ner och hon står där utan paraply.

Lyckan när solen tränger genom dimman och ner i den kyliga vardagen. När första regndroppen landar på björkens färgglada löv och får dem att darra. När den första frosten ligger som diamanter i gräset på morgonen på vägen till jobbet. När en av årets sista humlor landar på en av årets sista blommor i ett sista försök att sprida livet vidare.

Lyckan när sonen skrattar åt ett löv som faller till marken... Åt att varenda rönn har rönnbär i sin krona... Åt skatan som snabbt hoppar över vägen och den lilla katten som följer efter... Åt mamma när hon pussar honom på magen, på kinderna, på fötterna... "Älskar dig mamma!"

Vaken?

Av: Karin Boye

Ännu en dag...

Jag och Alvar har njutit av sovmorgon idag. Till klockan kvart över sex... Ordet sovmorgon har verkligen en helt ny betydelse idag än för tre år sedan! Men även den kortaste sovmorgon kan vara underbart härligt. Han väckte mig med skönsång och mjuka kramar och porlande barnaskratt. Och dagen är ännu ung. Kan det bli bättre än så?

Nu laddar vi lugnt upp inför dagen. Sonen går igenom alla sina leksaker som uppladdning inför en heldag på förskolan. Jag är inne på min andra kopp kaffe och börjar så sakta känna orken återvända. Jag ser solen utanför fönstret idag, en sol som alltid är lika välkommen. Och en dag som denna är valet i det närmaste självklart. Då kaffet är uppdrucket och Alvar har lekt klart blir det en lång promenad i den värmande höstsolen. En ordentlig uppladdning av livets batterier!

I ett gråmulet september

Jag och Alvar har varit i farten hela förmiddagen. Jag har försökt insupa världens härlighet och stillhet och försökt njuta av de få solstrålar som orkat tränga igenom dagens grådis. Under tiden har en underbart surrig lillkille suttit uppkrupen i sin vagn och fortsatt lära känna en, för honom, helt ny värld. Precis som alla andra dagar! Älskade prins, visst vet du att du är underbar?

Nu sover Alvar och här sitter jag... Ensam, trött och frusen med gråmulen septemberdag utanför fönstret. Jag känner mig slut in i märg och ben. Är det bristen på sömn eller bristen på solljus? Eller kanske en kombination av de båda? Vila tror jag får bli dagens nyckelord. Vila, och tänka glada tankar.

"Le..."

Tillfredsställd

Den soliga hösten fortsätter och mitt hjärta är lika lätt som igår. Tänk vad några strålar sol kan göra!

Jag och Alvar tog en långprommis tidigt i morse. Kylan nöp lite i kinderna och andetagen blev till små moln medan vi forcerade samma sträcka som så många gånger tidigare. Min lillprins fick inte se några tåg (idag heller!) men bortsett från det var det en mycket lyckad start på dagen.

Nu ligger A ute i vagnen och myser. Jag sitter här efter en joggingtur i den värmande höstsolen och varvar sakta ner. Jag känner ett skönt lugn i kroppen, doften av mitt "lyckoschampoo" från hårtesten som hela tiden faller ner över kinden och tillfredsställelse i hjärtat. Känner mig snart redo att göra dagens val. Blir det ljusparty eller bio med några vänner ikväll? Vi får se... Det lutar åt ljusparty tror jag. För hur kan man säga nej till dofter som är som balsam för en trasig själ?

Terapi för själ och hjärta

Efter lunch idag lade jag en mycket trött kille i vagnen (med stora nallen och snutten och tutten såklart, hur skulle det gå utan dem?), drog på mig walkingskorna och den tunna dunvästen som passar alldeles perfekt så här på hösten. Jag hann inte ens tjugo meter från huset innan lillkillen sov. Inte konstigt med tanke på att han startade sin dag redan före fem i morse!

Så i stället för den sedvanliga promenaden med kvittrande barnaskratt, tusentals frågor om allt och ingenting och sånger om färger och djur och fordon i alla de former fick jag gå i tystnad i den färgsprakande hösten med Three Days Grace i öronen. Inte helt dumt det heller måste jag säga. Terapi för själ och hjärta skulle jag nästan vilja påstå, och det kan ju kanske behövas någon gång ibland...

Brukar hösten verkligen vara så här vacker? Brukar färgerna skifta i miljoner nyanser i det värmande solljuset? Är inte rönnens röda färger extra sprakande? Känns inte den svala luften renare och mer lätt att andas än någonsin förr? Eller är det bara jag som ser allt med andra ögon i år? Är det fortfarande samma värld? Är det kanske bara jag som har förändrats...?

Still alive...

...bara lite skrivar-torka för tillfället...

Hela augusti har passerat med födelsedagskalas, födelsedagskalas och ännu mer födelsedagskalas. Alvars 2-årsdag är väl den enda som egentligen är värd att nämnas tycker jag, vi andra vill väl mest förtränga att vi blivit ett år äldre. Firad blev vår lillkille vill jag lova! Vi fyllde en stor leklåda med alla nya, fina bilar, traktorer, husvagnar och andra fordon som han fick! Och det var bara en bråkdel av alla presenter. En MYCKET bra dag sedd ur en tvåårings glittrande, busiga ögon med andra ord! =)


Nu har september månad tagit över. Hösten är här med sina tusentals glittrande färger, kyliga, dimmiga morgnar, strålande, värmande höstsol varvad med regntyngda eftermiddagar. Och framför allt med alla mörka, svala höstkvällar med hög luft som är lätt att andas. Kvällar som gjorda för promenader. Härligt!

[Gråtande Hjärta]

Gryningstimme i höstens september.
En dimtyngd morgon med dansande älvor
gömmer trolskt den blommande äng.
Jag tar sorgset ett steg ut i gräset.
Köldbitna grässtrån bryts knastrande av
och fotens värme smälter frosten.

En värmande stråle av sol kämpar sig ner,
tränger genom dimfyllt landskap
och jagar dansande älvor på flykt.
Jag andas in och sluter ögonen.
Låter solens strålar smeka mig sakta,
låter dem värma min frusna själ.

Världen vaknar med en stilla suck.
En svepande vind väcker björkarna till liv
och en kvittrande fågel erövrar himlen.
Jag ser ut över ett jordiskt paradis,
andas lugnt och insuper världen
och hör mitt gråtande hjärta tystna.

(c) Cathrine Johansson