Jag och Alvar har varit i farten hela förmiddagen. Jag har försökt insupa världens härlighet och stillhet och försökt njuta av de få solstrålar som orkat tränga igenom dagens grådis. Under tiden har en underbart surrig lillkille suttit uppkrupen i sin vagn och fortsatt lära känna en, för honom, helt ny värld. Precis som alla andra dagar! Älskade prins, visst vet du att du är underbar?
Nu sover Alvar och här sitter jag... Ensam, trött och frusen med gråmulen septemberdag utanför fönstret. Jag känner mig slut in i märg och ben. Är det bristen på sömn eller bristen på solljus? Eller kanske en kombination av de båda? Vila tror jag får bli dagens nyckelord. Vila, och tänka glada tankar.
"Le..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar