This Time Around

What is the meening of trust?
How do I trust someone blindly?
Do you choose me by heart this time?
And suddenly I ask you kindly:

Which heart is going to break
this time around?
(is it mine?)
And which one is beeing mended
as I fall to the ground?
(please give me a sign)

One promise, two warming eyes
and a life to call your own this time.
One future, two lives that blends to one
with no exaktly reason or rhyme.
Because today, right this day
I will say

You're my future, my dreams, my will to live
and I cherish you so, my sweet.
No matter if I have nothing to give
your love just makes me complete.
And then I'll say:

Which heart is going to break
this time around?
(is it mine?)
And which one is beeing mended
as I fall to the ground?
(please give me a sign)

(Am I going to be the one
this time around?)

Utmaning!

Regler: Det här är svårare än du tror!

• Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dom.
• Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
• Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord!
• Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
• Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!

1. Vad heter du?: Cathrine
2. Ett ord på fyra bokstäver: Café
3. Flicknamn: Cecilia
4. Pojknamn: Carl
5. Yrke: Clown
6. Färg: Cerise
7. Klädesplagg: Cardigan
8. Mat: Couscous
9. Sak i badrummet: Cerat
10. Plats/stad: Cannes
11. En orsak att vara sen: Cykelpunktering
12. Något man skriker: Come on you fu*king bitch!!!
13. Film: Coyote Ugly
14. Något man dricker: Champagne
15. Band: Cardigans
16. Djur: Collie
17. Gatunamn: Calle Alcalá
18. Bil: Chevrolet
19. Sång: Cherokee
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Curling

Jag utmanar alla frivilliga offer. ;-) Tänk efter och gör en medmänniskas dag lite bättre. Det vill säga min dag. =)

Lite intressant är det ju...

...hur lätt det är att misstolka andra människor. Varför är vi skapta så att vi alla har olika sätt att uttrycka oss? Att två människor kan tolka en och samma mening på två olika sätt? Är vi skapta så för att livet ska bli mer besvärligt? För denna olikhet leder ju oftast bara till förvirring och missförstånd.

För att krångla till livet ännu mer så är det ännu vanligare att misstolka saker en människa skriver. Ett sms... Ett mail... Ett blogginlägg... Det kanske inte är meningen att människan ska skriva ner sina tankar och funderingar så att dessa kan läsas av andra? I och med att allt man säger och allt man skriver går att tolka på olika sätt så kanske det bästa skulle vara att vara tyst? Hålla allt inom sig och varken prata eller skriva? Men vilken tråkig värld det skulle bli då...

Det är väl helt enkelt så att vi människor får lära oss att vara lite tydligare. Det kanske kan underlätta om vi förklarar saker på flera olika sätt så att förklaringen passar fler personer. Det i sin tur borde väl leda till att det vi säger är så kristallklart att det inte går att tolka fel? Jag tror på det... Och jag kan bara börja med mig själv. Så istället för att sluta prata och sluta skriva får jag väl helt enkelt prata och skriva mer istället. Till dess allt jag säger är kristallklart i allas öron. Även i mina egna...

Helg-trött...

Får man vilja krypa ner under täcket i en varm, skön säng och bara sluta ögonen fast det är lördagkväll? Ligga där i mörkret och bara andas sakta, sakta... Känna fingrar och tår sakta tina upp i värmen. Känna tankarna skingras och låta kroppen föras till drömmarnas värld igen... Till en verklighet som formas av mina drömmar och önskningar, till en verklighet där det går att andas lätt igen...

Det är fredag...

...och jag skickar en stor bamsekram till E som fyller år idag! Kommer förbi med en present inom en snar (MYCKET snar) framtid!

Fredag alltså... Och trots att jag jobbar både fredagkväll samt lördag och söndag känns det bra att helgen är här. Det betyder ju att Alvar får vara hemma från förskolan igen och förhoppningsvis kurera sig ordentligt. Jag hoppas verkligen hans förkylning går om snart!

Utanför fönstret strålar solen. Vackra, härliga värld... Jag känner ett pirr i magen när jag tittar ut och ser snön gnistra i solskenet. Jag blundar och kan nästan höra det avlägsna ljudet av porlande vatten och dropp från hustaken... Och när jag med slutna ögon andas in kan jag nästan känna doften av en annalkande vår..

Bullet for my Valentine

Tears don't fall

Tävling!

Ta en titt här: http://silverre.blogspot.com/

Du har möjlighet att vinna dessa
supersnygga örhängen!

Tävlingen pågår till fredag den 20/2!

Inte nu igen...

Det kan väl inte vara möjligt...? Jag känner mig superdassig igen. Trött, snuvig och halv-ont i halsen. Och jag har ju inte ens fått bli frisk på riktigt än! Jag är så less att vara förkyld, less att vara sjuk, less på att prommisar är det enda jag kan företa mig i träningsväg. Less på att min underbare A bara blir smittad av mig om och om igen, trots att jag knappt törs andas åt hans håll... Han hostar också och min gissning är att hans tillstånd följer mitt hack i häl. Jag hoppas verkligen han slipper bli täppt i näsan igen. Det får gärna stanna vid hostan han har i dagsläget, den är nog så besvärlig för min lill-prins.

Men varför, VARFÖR försvinner inte förkylningen? Sover jag för lite? Vilar jag för lite? Äter jag för lite vitaminer och för lite vitlök? Grubblar jag för mycket istället för att låta kroppen vila och återhämta sig? För jag har aldrig varit med om dess like till långdragen förkylning. *suck*

Jag kanske skulle satsa på kurera mig lite ändå, och ge upp tanken på att den här segdragna historian släpper greppet om min kropp frivilligt och utan kamp? Det skulle faktiskt vara underbart skönt att krypa upp i en säng med en kopp te, en bok och en härlig filt... Hmm... Kanske skulle försöka satsa på det någon dag! Hur nu det ska gå till, ja det är en helt annan historia...

Bullbak i kylan!

Klockan 7 i morse slog både jag och Alvar upp våra ögon, trots att det är vår lediga dag. Kylan håller fortfarande i sig och solen skiner från en klarblå himmel. Det är så underbart vackert ute... Kan det vara så att en bit av himlen har ramlat ner under natten...?

Eftersom vi tog oss upp så pass tidigt idag bestämde jag mig för att vara lite mer produktiv än jag brukar vara under våra lediga dagar tillsammans. Bullbak fick det bli idag! Nu är bullplåt nummer två av fyra i ugnen för gräddning. Alldeles strax ska jag sätta på kaffet och ta fram lite mjölk. Jag ska hämta min älskade trollunge från sitt rum och vi ska sätta oss och mysa i vårt varma kök med några nygräddade bullar. Och njuta av att ha turen att bo i en sån underbart vackert värld...

Trött...

Men i morgon är jag och min lill-prins lediga hela dagen lång. Kanske det ger oss båda en chans att vila upp oss lite? Det är välbehövligt vill jag lova...

Nej, varför sitta här när ögonen bara vill falla ihop? En snabbdusch och sedan sängen får det bli. Kan det bli mycket bättre än så?

Äntligen helg!

Nu är det helg igen. Underbart härlig! För det är länge sedan jag kände mig så trött som nu. Det känns som om jag skulle kunna sova ett dygn i sträck om det hade varit möjligt. Nåja, jag får försöka sova så mycket som möjligt den här helgen, i den mån det nu går.

Nu sitter jag och min älskade prins och väntar på middagen. Grillkorv med pommes blir det. Och "stips" med ketchup och korv går ju självklart alltid hem hos Alvar. Även om han faktiskt surrade mer om att äta äpple och banan när vi var på affären och handlade. ;-) Jaja, det är ju en god och nyttig efterrätt, så varför inte? =)

-29,8 grader????

Kan det verkligen stämma? Eller har vår termometer gått sönder??? Älvsbyns hemsida säger att det ska ligga på mellan -11 till -16 grader idag. Det är klart att jag börjar fundera om den verkligen är i ordning... :-o Jaja, det lär väl visa sig då (eller kanske ifall) jag vågar sticka näsan utanför dörren. =)

Iskalla Februari

Det fortsätter vara kallt ute... Trots det tog jag och Alvar mod till oss idag och gav oss ut i kylan. Den strålande solen lockar nämligen mer än vad kylan skrämmer. Påbylsade inifrån och ut så att vi knappt kunde röra oss och med bara ögonen som kikade fram bakom halsdukar tog vi en lugn prommis till förskolan. Det var länge sedan nu, jag hade nästan hunnit glömma bort hur härligt det är!

Nostalgi...

Jag var hos en väninna i fredags. Hon spelade en skiva med underbart härlig, lugn musik. Helt plötsligt hör jag en låt jag inte har hört på mycket mycket länge. Helt underbar!

Right here waiting

Mer snö

Nu har det snöat igen. Rätt mycket... Om jag säger att vår lilla by har bäddats in i ett decimetertjockt lager nysnö tror jag inte att jag ljuger. Helt plötsligt blev hela världen lite ljusare igen. Ljusare, och gnistrande vacker. Tallarnas grenar får ännu en gång kämpa under snökristallernas tyngd och plogkarmarna är helt plötsligt bländande vita och lite för höga i alla vägkorsningar.

Jag var ute igår och skottade snö. Det var så härligt att få utföra nån typ av kroppsarbete igen i den friska luften! Jag kan med andra ord vara utomhus igen utan att drabbas av hostattacker och köldastma. Så igår blev det en prommis i kylan. En prommis med bra musik i öronen och högt tempo på benen. Och det var så himla härligt! Tror jag ska prova mig på löpbandet i lite högre fart snart igen. Mina ben ville bara springa igår trots min halv-onda hals. Kanske jag skulle prova i veckan ändå trots att jag hade tänkt försöka vila... Vad har jag att förlora?

Ett bättre år?

Någon som minns min kompis kommentar i slutet av 2008? "Jaja, nästa år kan åtminstone inte bli värre!" Hmm... Ska vi slå vad???

(c) Mattias Hamsch

Lekenskolan 090201

Frustrerad

Jag hostar och hostar och hostar. Den här jäkla skithostan verkar inte ge med sig i första taget. Jag klarar av att jag inte kan styrketräna. Jag står ut med tanken att jag inte klarar av att springa. Jag accepterar att steppen får vänta någon vecka till. Men jag klarar INTE av att inte kunna vara ute och gå!

Promenaderna är ju min livlina, min form av terapi, mitt sätt att klara av dagen... Och nu? Ja, så fort jag tänker tanken "promenera" så börjar jag hosta. Den kalla luften är rena döden för min hals... Jag hostar, hostar och hostar tills jag praktiskt taget kräks. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, snart börjar jag klättra på väggarna. Om inte den här hostan försvinner snart vet jag inte vad jag gör. Jag varnar er, jag är INGEN rolig människa i dessa dagar.

Jag är så less!!!