Det kan väl inte vara möjligt...? Jag känner mig superdassig igen. Trött, snuvig och halv-ont i halsen. Och jag har ju inte ens fått bli frisk på riktigt än! Jag är så less att vara förkyld, less att vara sjuk, less på att prommisar är det enda jag kan företa mig i träningsväg. Less på att min underbare A bara blir smittad av mig om och om igen, trots att jag knappt törs andas åt hans håll... Han hostar också och min gissning är att hans tillstånd följer mitt hack i häl. Jag hoppas verkligen han slipper bli täppt i näsan igen. Det får gärna stanna vid hostan han har i dagsläget, den är nog så besvärlig för min lill-prins.
Men varför, VARFÖR försvinner inte förkylningen? Sover jag för lite? Vilar jag för lite? Äter jag för lite vitaminer och för lite vitlök? Grubblar jag för mycket istället för att låta kroppen vila och återhämta sig? För jag har aldrig varit med om dess like till långdragen förkylning. *suck*
Jag kanske skulle satsa på kurera mig lite ändå, och ge upp tanken på att den här segdragna historian släpper greppet om min kropp frivilligt och utan kamp? Det skulle faktiskt vara underbart skönt att krypa upp i en säng med en kopp te, en bok och en härlig filt... Hmm... Kanske skulle försöka satsa på det någon dag! Hur nu det ska gå till, ja det är en helt annan historia...
1 kommentar:
Hej! Ja, det känns verkligen skönt det här är min sista arbetsvecka. ´
Vad trist att förkylningarna bara avlöser varandra hemma hos er. Men det har verkligen varit mycket sånt nu och även magsjukor. Har ni klarat er från den? Vi har haft den på jobbet, men jag har då tack och lov klarat mig från den. Ja, än så länge i alla fall...
Krya på er!! *kram*
Skicka en kommentar