Och jag sitter här och funderar om jag ska klä mig och bege mig ut, upp på kyrkogården... För det är alltid så vackert där den här kvällen. En plats som alltid är så fylld av ro och lugn lyses upp av tusentals ljus som brinner för alla nära och kära vi mist. För mor- och farföräldrar som levt ett fullt liv, för föräldrar som aldrig hann lära sina barn meningen med livet och för barn som aldrig fick växa upp...
Saknar dig, morfar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar