Ont, det gör ont, det gör ont...

...det gör ont en stund på natten men värre på dan. Träningsvärk som inte är av denna värld är inte att leka med. Jag längtar till den dag jag kan röra mina armar igen, men jag tvivlar att den kommer. ;) Skämt åsido var nog värsta dagen igår. Jag tror det vänder nu. Jag hoppas det vänder nu... Jag kan lova att det känns att jag kört ett hårt styrkepass för första gången på flera månader. Sista tiden har det mest varit balans för foten som gällt samt promenader med lite joggning. Så jag tror det bästa för varje lem jag har är att jag, så fort jag kan lyfta armarna igen, beger mig till gymmet. För maken till smärta vet jag inte att jag någonsin känt... Men jippie till mig, och en klapp på axeln som någon sa, för nu kanske jag inser att jag inte kan vänta så länge med att lyfta vikter igen.