Sakta, sakta rinner orken ur mig och tröttheten tar över. Det är antagligen inte så konstigt med tanke på allt som har hänt i livet sista månaderna. Det har varit mycket och det har bara varit att bita ihop och orka. Men nu har jag semester. Inget jobb, bara lata dagar och ljusa nätter. Husaffären är snart klar. Ingen mer städning, inga mer funderingar kring det. Jag slipper sakna min älskling, jag har honom hos mig i veckan. Och då slappnar jag äntligen av.
Tröttheten kommer... Känslorna kommer... Det är mycket att bearbeta, mycket att tänka igenom. Det är många känslor som drar och sliter mitt hjärta och min själ åt olika håll. Livet kommer ikapp mig helt enkelt. Det är bara att genomleva det. Det är bara att slappna av i den mån det går, gråta i den mån det behövs och försöka sova. Sova ordentligt.
Det fixar sig... Allt kommer att bli bra igen. Jag ska bara genomleva det här nu. Så blir det bra igen. En annan dag...
1 kommentar:
Hej!
Jo, lillgumman växer så det knakar. Just nu har hon strl 62, men det är nog bara en tidsfråga innan vi får avancera till 68. :-)
Ja, men nog förstår jag att du har haft fullt upp med ditt den senaste tiden. Skönt med semester nu, så du kan koppla av och i alla fall få vila från jobbet. Men hör av dig någon dag när du har tid och lust så kan vi ju ses en stund! Vi ska nog iväg med husvagnen snart igen, men just nu är vi hemma och inväntar lite bättre väder.
kram på dig!
Skicka en kommentar