Men jag lovar, lovar, lovar att jag ska bli bättre på att uppdatera sidan! Nu när hösten börjar smyga sig närmare med kyliga kvällar och dimmiga gryningstimmar kanske jag återigen kan finna tiden att sätta mig ner och skriva några rader. Några korta rader om allt och ingenting...
Alvar kom hem igår efter en låååång vecka hos sin pappa. Tänk att man kan sakna någon så fruktansvärt mycket... Jag trodde faktiskt inte att det var möjligt. Men man lär så länge man lever. Och på något sätt så tror jag att jag uppskattar varje sekund med min älskade lillprins på ett annat sätt nu när jag inte får ha honom hos mig varje timme, varje dag, varje vecka. Och det är väl positivt, eller hur?
Idag blir det 3-års kalas igen. Alvar fyllde år förra helgen då han var hos sin pappa. Jag, David, morfar och mormor hade turen att få uppvakta honom som snabbast då. Men idag är det dags för kalas igen, med ännu mer tårta, fika och paket. Moster ska komma förbi och när jag berättade det för den nyblivna 3-åringen sken han som en sol. Sedan frågade han försynt om inte Tula också skulle komma och hälsa på? Men jag tror nog Tula-kissemiss får stanna i stugan när morfar och mormor åker på kalas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar