[Känsla utan namn]

Jag seglar fram i mörkret,
långt ifrån trygg hamn.
Jag söker för att finna
en känsla utan namn.
Som en liten prick på havet
i vågornas virvlande makt
där storm och rasande vatten
har slutit en skrämmande pakt.

Jag slits och kastas i vinden
av vågornas mäktiga dans.
Vart ska jag mig vända?
Vart har jag min chans?
Vredgade gudar viskar till havet
att kräva droppar av blod,
förblindade som de är
av ilska och vredesmod.

Mitt skepp av värme och trygghet
faller sönder, går sakta itu.
Känslan jag ständigt söker
är jag nära att finna nu.
Jag öppnar min mun och ropar
i dödsångest och panik,
men skummande, fräsande vågor
dränker alla skrik.

En strimma av ljus på himlen,
jag låter mig själv tro
att när gryningstimmen är slagen
och gudarna lugnt finner ro
så kommer mitt inre att stillna,
kommer känslan att få sitt namn.
Jag andas och låter mig föras
in i din trygga famn.

(c) Cathrine Johansson