I en vit, vit värld i tidig morgontimme klädde jag och min älskling oss för en promenad på frostiga vägar med istäckta vattenpölar och en sol som sakta, sakta steg upp över världen igen. Min lill-prins konstaterade snabbt att månen följde oss på vår tur. Så ljus, ja nästan osynlig mot den blå himlen, höll den ett vakande öga över oss. Den kyliga morgonen bet lite i kinder och näsa och gräset, klädd i frostbeklädnad, knastrade under fötter och vagnshjul när vi passerade genom parken.
Vi hade inte turen att se något tåg den här morgonen heller. Däremot fick vi en härlig start på veckans sista dag. Och nu sitter vi här, mätta och nöjda efter frukosten, med hela dagen framför oss. Jag är lätt i själen, lätt i hjärtat. Och redo för en ny dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar