Klockan är snart nio och det har inte ljusnat ordentligt än. Jag antar att det här kommer bli en sådan där dag som man får genomleva i ett trist, grådisigt halvmörker, med kalla vindar och isande regndroppar som tränger sig innanför kragen på jackan om man överhuvudtaget vågar sig ut.
Det är konstigt det där... Hur mycket vädret påverkar mitt inre. Att det blir så betydligt mycket svårare att orka när vädrets makter sätter sig på tvären. Orka leva ordentligt och ta till vara på varje liten sekund av dagen. Orka kliva upp från den varma sängen, bara för att känna golvets kyla mot mina bara fötter. Orka städa och plocka och fixa och dona, bara för att inse att dagar som denna, när det aldrig ljusnar ordentligt, så spelar det faktiskt ingen roll om dammråttorna får bo i hörnet i köket ännu en dag. Det är ändå ingen som ser dem... Orka skratta och le och prata och skoja, trots att mitt inre stundtals gråter ikapp med regnet och hjärtat känns lika tungt som den grå hösthimlen utanför fönstret.
Nej, det är bara att göra det bästa av även denna dag. Så nu ska jag tända lite ljus, koka lite kaffe och sätta mig i soffan och mysa med min lillkille, min älskade ängel, min prins. Och försöka tränga undan allt regn och rusk ur själ och hjärta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar