Minnen
En låda med minnen, tårar som rinner.
En sista titt på ett utsuddat liv.
Tvingar tillbaka dem, ögonen brinner.
Jag närmar mig sakta med försiktiga kliv.
En strumpa stickad i kardad ull,
så mjuk emot hand och mot kind.
Stickad med ömhet för kärlekens skull
i en park under grönskande lind.
En kaffekopp i benvit nyans
med tusen minnen och naggat öra.
Minns den tid som en gång fanns,
minns den röst jag aldrig mer får höra.
En speldosa med minnen från tider som flytt,
skruvar sakta upp den i månljusets sken.
Hjärnan blandar minnen, gammalt och nytt
och sorgen ligger tung, hård som en sten.
Låter tårarna trilla, runda och våta
i vanmakt, förtvivlan, ilska och smärta.
Lyfter kartongen, fortsätter att gråta.
Hoppas att minnen kan hela mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar