Dagen igår blev bra. Vansinnigt fnittrig och himlastormande märklig, men bra. Jag fick den uppmuntringen jag behövde igår för att ljuset och lyckan skulle hitta tillbaka in i själen igen. Det är konstigt det där, vad en enda dag med personer som betyder otroligt mycket för mig kan göra för mitt inre...
Vi hade turen att få besök av Anna och Alicia igår. Att se ens älskling leka med en av sina jämngamla vänner och inse vad tiden går, vad de växer, att de faktiskt utvecklas i en oerhörd fart, är en ofattbar känsla. De har blivit så stora och duktiga båda två!
Dagen på jobbet blev allt annat än vad jag hade tänkt mig. För hur ska man kunna förutse dagar som gårdagen? Utan planering, utan förväntningar blev det till en av de mer intressanta arbetsdagarna på mycket, mycket länge! Vid prommisen hem i ett vintervitt Älvsbyn gick jag med ett pirr i maggropen, en glädje i mitt inre och med ett leende på mina läppar. Vad kallas det? Jo, just det! Lycklig...
1 kommentar:
häärligt! det är du värd :)
Skicka en kommentar