Idag har vi varit på middag i Korsträskviken för att fira två av Davids bröder som tillsammans fyller 75 år (blev det rätt?) i sommar. Väldigt god mat och trevligt sällskap, precis som väntat. David har en alldeles underbar familj och i var och en av hans bröder ser jag en liten del av David. Självklart var det även barn överallt! Och som alltid, då Alvar inte är med, känns det så tomt. Jag är inte mig själv när han inte finns hos mig. Jag hoppas folk förstår det. Jag vill ju bara få ta med min virvelvind då det är sådana här tillfällen. Men det går ju inte alltid - och jag känner mig som en halv människa...
Men veckorna går fort, jag får tänka på det. Men, som jag sa till Lisa, är det fortfarande ovant att vara BARA Cathrine och inte Alvars mamma varannan vecka. Jag håller fortfarande på att hitta den balansen i livet. Även nu, efter så här lång tid... Men jag tror, och hoppas av hela mitt hjärta, att jag även kommer vara kapabel att hitta mig själv de veckor min älskling myser på hos sin pappa. Även om tystnaden hemma ibland är svart som natten dessa veckor...
Jag älskar dig Alvar.
Nu, och för all framtid!
Saknar dig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar