Det VAR bättre, tidigare idag. Bara undvika att stoppa mat i munnen uppenbarligen... En dag till hemma i morgon får det bli. Ta hand om mig själv och hoppas jag får sova lite. För sova, det har behövts i X antal timmar redan nu. Men det är bara att härda. Det som inte dödar härdar... Sorgligt men sant. Och jag hoppas det kommer någonting gott av det här... För ur allt ont kommer någonting gott, är det inte så man säger? Jag tror jag hellre skulle ta att inte känna det jag känner nu och skippa det goda som kan tänkas komma. Men det är nog bara jag...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar