Alvar har åkt igen. Veckorna hos mig har gått bra. Telefonsamtalen med pappa har gjort att saknaden aldrig blev för stor, han har klarat det jättebra.
Nu, när min älskling har åkt, känner jag mig helt tom... Hur kan jag sakna honom redan, bara efter några timmar? Sakna läggningen, sakna sagorna, sakna hans lugna andetag i sängen, sovandes med tomteluvan på... Han är min prins, mitt allt... Så jag sitter i soffan med tända kanel & lagerbär ljus och tv:n på. Slötittar och saknar... Och nu, för första gången detta år, längtar jag till julafton...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar