Och som vanligt varje år så sätter alla mina vårkänslor in med högsta kraft bara så där utan förvarning eller pardon. Jag har gått här i ett par veckor nu och sagt att jag minsann inte alls är redo för våren. Jag vill ha liiite längre skotersäsong, liiite fler omgångar med snö och snöskottning och liiite fler frostiga morgnar med snö som gnistrar som diamanter innan jag är redo för våren.
Nu, efter två dagars strålande sol, intensivt porlande från taken och snömodd och slask på vägarna, har jag ändrat mig. För det är ju så skönt med våren! Däremot är det alltid en massa känslor som väller fram inom mig den här tiden på året. Och oftast många oförklarliga, sådana som jag inte har en aning om varifrån de kommer och faktiskt inte har någon lust att ha. Men jag börjar vänja mig, det är som sagt likadant varje år... Det är bara att glömma alla känslor, njuta av vardagen, islossning och solsken i snömodd och veta att efter varje vår kommer det en sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar