Mitt livs kärlek

Nu har Alvars pappa varit och hämtat honom. Jag fick chansen att rå om honom lite extra den här veckan, men vad hjälper det? Så fort han åker så mörknar det i mitt hjärta. Jag saknar honom redan, jag saknar honom varje minut jag inte har honom hos mig. Han är mitt allt, hela mitt liv...

Att kräkas dygnet runt...

Har jag överhuvudtaget någonting kvar inom mig? Magsjuka på hög nivå vill jag lova... Men nu mår jag bättre igen. Det blir bra igen. :-)

Trött och magsjuk?

Tror det... Oerhört illamående i varje fall. Magsjuka som är ungefär det värsta som drabbar mig, jag HATAR att må illa. Hoppas bara att Alvar klarar sig om det nu är magsjuka som härjar... Stackars gullungen har ju knappt repat sig från sin förkylning än. Magsjuka känns som ett big no-no för honom. Jaja, jag kan ju alltid flytta ner i källaren. Synd bara att det inte finns någon toalett där...

Farsdag i förskott

Farsdagsfirande ikväll. Vi tjuvstartade lite, men jag tror pappa uppskattar det lika mycket vilken dag det än sker på. Maten var supergod, som alltid då mamma lagar mat. Hur kommer det sig att mammas mat alltid är den bästa? D hann dock knappt sätta sig vid bordet förrän det började larma och det var dags att sticka. Men självklart fick han i sig lite mat när han kom tillbaka. (Eller lite och lite... Äter den killen någonsin lite?)

Alvar har underhållit hela kvällen. Sjungit och tecknat och pratat och busat. Sedan hann han med en prommis med sin moster och Melker med. Kvällen blev lång och vi hann knappt hem förrän en väldigt trött kille knoppade in i soffan, med Alf och Kissen och snutten i famnen.

Nu sitter jag och läser lite bloggar medan D röjer fram garaget. Tydligen ska min opel få bo inne i värmen i natt. Kan verkligen behövas efter natten och dagens snöande. Ispaket är milt sagt kan jag lova!

Nu närmar hur som helst sig midnatt och kvällen är slut. Jag tror minsann det är dags att stänga av datorn, släcka ner huset och krypa ner under duntäcket och mysa i värmen. Och hoppas det blir en lååång sovmorgon i morgonbitti.

GOD NATT!

Snöfall

Alvar är hemma igen. Och det har börjat snöa ute...

Stora vita flingor dalar sakta till marken och världen
är helt plötsligt lite ljusare igen.
Jag sover på nätterna med. Långa nätter fyllda av drömmar.
Vilken lycka att vakna utvilad
för första gången på veckor..

Snart är det helg. En lång, ledig helg med min älskade lillprins. Jag tror det är dags att bege sig ut på byn och införskaffa honom en bob, den andra flyttade med hans pappa. Och kanske ett par skidor med... Jag tror dock jag ska prata med min mamma först så att det inte står några gamla skidor på vinden hemma och bara väntar på att bli använda av den föredetta ägarinnans 3-åriga son!

Håller kroppen på att ge upp?

Jag börjar tro det. Det är väl kanske inte så konstigt. Jag har läst att man faktiskt MÅSTE få sova för att kroppen ska fungera som den ska. Att den faktiskt inte orkar annars...

Jag lade mig klockan 20.30 igår kväll. Jag lyckades väl kanske sova i en timme eller nåt, sedan har jag snurrat precis hela natten. Jag vet inte vad det beror på. Jag är trött, så trött, men kroppen vägrar slappna av och sova.

Jag gissar att det är någonting som stör, någonting som jag borde bearbeta och sedan släppa. Men hur mycket jag än försöker så kan jag inte få fram en enda tanke som är vettig på något sätt överhuvudtaget... Jag är tom på tankar och tom på känslor. Jag! Jag som verkligen är en mästare på att fundera och analyser och känna. Men nu är det bara tomt, ett svart hål utan innehåll.

Att sakna

Idag är en sån dag.
När jag saknar min gamla familj...
Så otroligt mycket...

Sjukling på bättringsväg

Min älskade lillprins blev sjuk... Bara sådär, utan någon som helst förvarning. Han har haft feber och hostat och varit allmänt sliten och hela den här veckan har kantats av febertagning, vätskekontroller och medicinintag. Och han är så duktig! Det märks verkligen att han börjar bli äldre och faktiskt förstår att det är viktigt att både ta feber och äta medicin när man inte mår riktigt bra. Det första han sa i morse var "Jag vill ta feber... Och dricka saft med sprite och medicin!"

♥ÄLSKADE GULLUNGE♥

Födelsedagskalas

Idag var Alvar bjuden på födelsedagskalas hos Casper. På morgonen var han något motvillig till det hela, men när vi väl var på väg efter lunch kunde han inte komma fram snabbt nog. Tur att vi inte har så långt dit åtminstone.

Vi hann inte ens upp på infarten förrän ett väldigt spänt födelsedagsbarn öppnade dörren och kikade ut med tindrande ögon. Efter oss droppade kompisar in en efter en, den ena busigare än den andra. Under eftermiddagen har barnen fått leka och fika och busa och bara springa runt medan vi föräldrar fick chans att surra om både ett och annat. Det hela kan summeras i ett väldigt trevligt kalas, för både barnen och mammorna skulle jag gissa!

Kvällen har bestått av tacomiddag och efter det lite slötittande på barnprogrammen. Men redan klockan sju hade jag en väldigt trött gullunge här hemma, tagen av dagens bravader. Sedan en timme tillbaka är huset tyst igen. Min älskling ligger i sin säng och sover gott och jag är evigt tacksam för att jag har just honom. Världens underbaraste lillprins...

Att leva i kartonger...

Ja, det är fortfarande lite så. Rätt mycket så kanske om sanningen ska fram. ;-) Häromdagen tänkte jag vara duktig och föra över lite bilder från kamera och mobiltelefon till datorn. Men hur lätt är det när jag inte kunde hitta sladden NÅGONSTANS??? Hmm... Undrar om det är en liten hint om att det är dags att packa upp "på riktigt" snart? För det är väl lika bra att jag inser att det knappast är en perfekt lösning att leva med hälften av mina saker i kartonger resten av livet... Men det är ju verkligen sååå tråkigt att packa upp! Eller... Jag kanske måste se det som en shoppingmöjlighet istället. För VAR ska jag sätta alla saker jag packar upp egentligen? Nej, jag tror bestämt att en resa till ikea närmar sig med stormsteg - igen! =)

"Har ni flyttat klart ännu?"

Svaret är JA, flytten är genomförd! Ja, i stort sett i varje fall... David har fortfarande en eller två saker kvar i sin lägenhet. Men till helgen lär de väl också stå i kaoset i garaget skulle jag tro. Jag kan lova er alla att under den här sommaren har min toleransnivå för stökiga rum ökat avsevärt. Om det är bra eller dåligt? Nja, vem vet... ;-)

Flytten är som sagt över, men vi är långt ifrån färdig-istallerade i huset ännu. En av orsakerna är en vattenskada i badrummet... Vart i hela världen ska jag göra av allt schampo, balsam, duschcremer, badlakan, handdukar, smink och hårvård när jag inte har något badrum att ställa in det i? JAG VET! Jag stoppar det i korgar och påsar och ställer det på golvet i vårt blivande sovrum. Bra idé... NOT! Men så lever vi hur som helst idag. Vi lever med sängen i vardagsrummet, badrummet upprivet och hantverkare springande ut och in med skitiga skor. Behöver jag säga att jag lääääängtar tills badrummet är färdigt???

Nu startar flytten

Ja idag så gäller det. Idag börjar vi flytta in så smått i vårt nya hem, vattenskadad toalett till trots. Städa lite är såklart nummer ett på listan. Efter det är väl planen att börja fylla skåparna i köket lite smått... Vi får väl se hur mycket som hinns idag. Så mycket som möjligt hoppas jag. Så mina föräldrar snart kan få flytta hem. Hem till värmen och civilisationen igen. Och jag och Alvar får tillslut ett hem igen. Ett eget hem, med våra egna saker, våra egna sängar och vårt eget porslin. Det kommer att bli bra, jag vet att det kommer att bli det! Men idag, just nu, är tröttheten i kropp och själ överväldigande. Jag hoppas orken återvänder när vi är inflyttade och klara och jag ett hem att komma hem till igen... Äntligen...

Lördags-dejt

Igår blev jag bjuden på dejt. Vi var och bowlade och efter det åt vi en god middag på Trescorona. Det är nog kanske 5 månader sedan jag var och bowlade sist och jag har längtat och längtat att få göra det igen. Och det var superskoj, som alltid! Sedan gick det faktiskt bra - för en gångs skull. ;-) 180 poäng i en serie är väl inte så pjåkigt, eller hur? Hmm... Nåja... Om sanningen ska fram så är jag allt annat än stabil i min bowling. 180 poäng i en serie och 76 i nästa... Men, men... Jag tog mig då över 100 poäng i hälften av alla serier OCH vann över David med några ynka poäng. Så jag är nöjd med min comeback! *haha*

Middagen på Tresco var underbart god. Gott kött, gott vin och ett underbart sällskap. Men en sak finner jag lite märklig... Med tanke på hur lite det finns att hitta på i Älvsbyn en lördagkväll så är det väl ändå konstigt att vi var ensamma mestadels av kvällen, både under bowlingen och under middagen. Vart sjutton gömmer sig alla älvsbybor en kulen lördag i september???

Renovering

Som ni vet pågår renovering av vårt blivande hem för fullt. Det enda som har gällt under flera veckor nu är spackling, slipning, målning och tapetsering. Jag tänkte kasta in ett par bilder på byggkaoset så ni får se vad det är som har upttagit så mycket av min tid den här sommaren. Efter-bilder får väl komma någon gång i framtiden. När vi faktiskt ÄR klara. ;-)

Sommarminnen

Kalas och väggmålning

Helgen har varit fylld av kalasande. Och Alvar har öppnat paket på paket på paket. Favoriterna den här gången kom från moster, en radiostyrd bil och ett golv-pussel som har sysselsatt min lill-prins i stort sett hela helgen.

ÄIF firade också stort i helgen. 100 år har föreningen blivit och därför anordnades lite aktiviteter på Älvåkra. Efter middagen på fredag tog jag och David med en sovande Alvar i vagnen och promenerade dit en sväng. Men det var en lugn tillställning. Mest folk var det nog inne i sporthallen när gymnastiken hade uppvisning. Sedan lyssnade vi (och en handfull människor till) på den avslutande kareoketävlingen som olika lag från ÄIF deltog i. Det är alltid skoj då folk vågar bjuda på sig själva, även om det kanske inte alltid låter vackert! ;-) Efter det blev det en lugn promenad hem i den mörka höstkvällen.

Idag har Elisa, J och dottern varit förbi och uppvaktat Alvar. Och efter det har mormor varit barnvakt åt Alvar ett par timmar medan jag och David har varit i huset och jobbat på lite. Tänk vad allt förarbete tar tid! Bara maskeringen runt alla foder och lister tog en halv evighet. Men nu är vardagsrummet i stortsett färdigmålat och det betyder i sin tur att det snart är dags att flytta in. Tillslut... SPÄNNANDE!

Stiltje

Men jag lovar, lovar, lovar att jag ska bli bättre på att uppdatera sidan! Nu när hösten börjar smyga sig närmare med kyliga kvällar och dimmiga gryningstimmar kanske jag återigen kan finna tiden att sätta mig ner och skriva några rader. Några korta rader om allt och ingenting...

Alvar kom hem igår efter en låååång vecka hos sin pappa. Tänk att man kan sakna någon så fruktansvärt mycket... Jag trodde faktiskt inte att det var möjligt. Men man lär så länge man lever. Och på något sätt så tror jag att jag uppskattar varje sekund med min älskade lillprins på ett annat sätt nu när jag inte får ha honom hos mig varje timme, varje dag, varje vecka. Och det är väl positivt, eller hur?

Idag blir det 3-års kalas igen. Alvar fyllde år förra helgen då han var hos sin pappa. Jag, David, morfar och mormor hade turen att få uppvakta honom som snabbast då. Men idag är det dags för kalas igen, med ännu mer tårta, fika och paket. Moster ska komma förbi och när jag berättade det för den nyblivna 3-åringen sken han som en sol. Sedan frågade han försynt om inte Tula också skulle komma och hälsa på? Men jag tror nog Tula-kissemiss får stanna i stugan när morfar och mormor åker på kalas!

Lugn och ro...

Jag sitter ensam vid datorn. I lugn och ro med skön musik i öronen och Betapet-spel över nätet. Skönt... Välbehövligt... Avslappnande...

The House Is Gone

Nu har jag inget hus mer. Mitt förra liv är slut... Tack och lov har jag min son kvar. Jag kan inte med några ord beskriva vad han betyder för mig... Han är min anledning att andas, mitt liv, mitt allt. Mitt allt!

Livet kommer ikapp

Sakta, sakta rinner orken ur mig och tröttheten tar över. Det är antagligen inte så konstigt med tanke på allt som har hänt i livet sista månaderna. Det har varit mycket och det har bara varit att bita ihop och orka. Men nu har jag semester. Inget jobb, bara lata dagar och ljusa nätter. Husaffären är snart klar. Ingen mer städning, inga mer funderingar kring det. Jag slipper sakna min älskling, jag har honom hos mig i veckan. Och då slappnar jag äntligen av.

Tröttheten kommer... Känslorna kommer... Det är mycket att bearbeta, mycket att tänka igenom. Det är många känslor som drar och sliter mitt hjärta och min själ åt olika håll. Livet kommer ikapp mig helt enkelt. Det är bara att genomleva det. Det är bara att slappna av i den mån det går, gråta i den mån det behövs och försöka sova. Sova ordentligt.

Det fixar sig... Allt kommer att bli bra igen. Jag ska bara genomleva det här nu. Så blir det bra igen. En annan dag...