Jaha... Såklart...

Bara för att jag vågade mig på att skriva att våren är i antågande (med underbar, härlig sol och töväder) så möts jag av SNÖFALL nu på morgonen... *suck* Men jag vet trots det att jag har rätt. Våren ÄR på väg! Och snart finns det inget Kung Bore kan göra åt den saken! SÅ DET SÅ!

En blogg i vinterdvala...

Jag vågar inte ens titta när jag skrev här sist. Jag vet att det var en bra bit före jul åtminstone. Med tanke på att det börjar närma sig ett halvår sedan tänker jag ge upp alla försök på uppdateringar om den "senaste tiden". Jag menar, det händer hur mycket som helst på en vanlig vecka. Jag tror jag gör klokast i att bara glömma det. Om jag nu inte ska skriva en hel roman vill säga. ;-) Och det suget att skriva har jag inte just nu, som kanske har märkts. :-D

Nåja... Våren är i antågande, ifall det är någon som har missat det. Och som vanligt återvänder min ork som genom ett trollslag. När solens strålar börjar värma igen så är det som om jag väcks ur en vinterdvala. I detta nu skiner solen från en klarblå himmel, jag har dammsugit hela huset och är inne på min andra kopp kaffe för dagen. Och detta en morgon när jag varken ska jobba närmaste timmarna eller har min gullunge hos mig som är ack så morgonpigg, sommar som vinter. :-)

Nej, det är nog bäst att göra nåt produktivt av dagen... Men vem orkar? Undrar om ett besök på gymmet räknas som det?

Hotell och Saffransbröd

Nu är vi hemma i kylan igen efter en skön hotellweekend. Vi passerade både Piteå och Skellefteå och efter det krävde min nyfikenhet att få veta om det skulle bli Umeå igen eller inte. Och Umeå blev det. Samma härliga hotell, ja till och med samma fina rum. Sängarna där är inte av denna värld, helt underbara! Jag tror minsann att det är dags att köpa ny säng snart! Vi har shoppat, ätit gott och bara tagit det lugnt. En underbar helg med andra ord. Och nu är några fler julklappar inhandlade, och det är ju aldrig fel. :-)

Idag har kylan hindrat från några längre vistelser utomhus. En prommis till affären blev det i varje fall för inköp av lite bakingredienser. Och nu doftar det av saffransbröd och Kanel & Lagerbär-ljusen i hela huset. Lite julstämning börjar infinna sig. Nu är det bara Alvar som fattas...

Alvar är tillbaka!

Och min söt-nöt sover gott i sin säng. I morgon är vi lediga. Ett besök hos M och hans mamma är inplanerat (utan Alvars vetskap) om inte planerna ändras. Annars? En lugn dag tror jag. Tydligen gillar inte Alvar lussekatter så det kanske blir pepparkaksbak istället? Den som lever får se... ;-)

Är det dags för fredagsmys???

Nu är arbetsveckan slut igen. Oj, vad tiden går snabbt! :-o Alvar har åkt till sin pappa igen, och nu är det dags för fredagsmys - utan honom...

Men ikväll blir det ingen lugn kväll, med Idol och mys i soffan. Ikväll har vi blivit övertalade av E att följa med på Kommunfesten. Vad ska man annars göra, när både L och T och C och R ska dit? Det blir ju som en liten personalfest bara sådär! Jag hoppas det blir roligt. Både jag och C har suckat idag över att vår fredagsmyskväll hemma har förvandlats till en utekväll istället. Men det blir säkert bra. :-)

Nu väntar jag bara på att min sega, självupptagne, utseendefixerade pojkvän ska blir klar han med. Eller...? Är det en sån typ av kille han är? Nja, det blir spännande att se honom i någonting annat än arbetsbyxor för en gångs skull. Även om nu E påstår att det inte finns någonting sexigare! Vet inte om jag håller med riktigt... ;-)

Nu ska jag sminka mig lite. Kan väl vara idé så jag inte skrämmer slag på allt folk på festen! Trevlig kväll till er alla!

Helgen

Helgen har varit lugn i och med att jag inte är riktigt frisk. Men på lördagen följde jag David och Alvar på sportaffären för att köpa ett par skidor till Alvar. När han hörde att tomten hade frågat om han ville ha skidor ville han nämligen ha dem på en gång! :-) Alvar var superduktig på att åka skidor, särskilt med tanke på att han påstår att det är första gången. Det första han sa söndag morgon var: "Mamma? Tror du det har snöat lite i natt? För jag vill åka skidor!" Så roligt det måste ha varit för en kille på 4 år att hitta ännu en skojig sak att göra i snön!

Idag på eftermiddagen började vi smyg-pynta lite inför första advent. Men det är svårt att hålla sig till att "bara små-börja" för mig som är van att få fram allt på en gång. Men orken räckte inte den här gången, så vi får nog sprida ut pyntningen under veckan. Det är liiiite tidigt i min smak att börja pynta redan nu, men eftersom att Alvar åker på torsdag så vill jag pynta medan han är här. Vem vill missa glädjen i hans ögon när vi grävde fram den dansande, sjungande renen från en kartong i källaren??? "Mamma, Isis (hans älskade isbjörn som han fick förra julen) har saknat honom lääänge!" GUUUUD, vilken söt-nöt jag har här hemma!!!

Jay

Sitter ensam en fredagkväll. Alvar sover gott sedan ett bra tag tillbaka och D är på fest. Och vad ska man irritera sig på då, en kväll som denna?

Ja, kanske hela idolkonceptet, som väninnans karl sa. Men jag håller inte med om det. En rocker som Jay kommer förbli en rocker. Vinner han idol eller inte spelar ingen roll, bara han vill det här själv! Han kan gå hur långt som helst, bara han vill det med själ och hjärta. Och jag hoppas, hoppas, HOPPAS att min väninnas karl har fel. Jag hoppas verkligen att Jay får en slående karriär! En stjärna i mina ögon, helt klart! Låt honom sjunga det han sjunger bäst, skriv låtar som gör honom större än störst! Och jag lovar er alla, jag kommer att köpa vartenda album!

Hemmalandet - HÄR vill jag stanna!

Vintern i Älvsbyn är underbar. Det är vitt och kallt och frostigt. Snön i granen på gården gnistrar som tusentals stjärnor i dagsljuset och när du andas bildas små, små moln runt ditt huvud...

Sedan sätter man sig i bilen och åker ungefär 6 mil... Och då... Ja, då börjar en smärre tortyr! Hur sjutton kan det vara så fruktansvärt kallt i Luleå? Det är som att vindarna går genom märg och ben och på fem minuter känner jag mig som en vandrande, huttrande snögubbe... Vilken kyla!!! Och det värsta är att termometern visade att det var varmare än hemma på byn.

Sedan är det ett under att det tar över en halvtimme att hitta en restaurang att äta lunch på... För HUR MÅNGA restauranger finns det inte i Luleå?!? Det gäller bara att hitta dem med. Och uppenbarligen är varken mitt eller Davids lokalsinne såsom det borde vara... Så Waldorf fick det bli tillslut. Och självklart var maten helt okej... Men vad skulle jag inte ge för lite husmanskost istället???

David hade brandövning ikväll, så visiten på Storheden blev snabb. Vi hann inte ens hälsa på min syster. Men det får bli en annan gång. Än är ju inte alla julklappar inhandlade. :-)

När vi återvände hem och jag steg ur bilen igen kände jag det... En värme i luften som inte fanns i Luleå. Samma temperatur, en helt annan värme. Är det kärleken som är i luften, eller är det bara snålblåsten från havet i Luleå som gör att det känns SÅÅÅÅ mycket kallare där? Jag vet inte... Men jag vet att jag kan säga precis som Tummen gör i "Tummens resa": "Det HÄR tycker jag om. Här stannar jag." Och vi vet ju alla hur det går sen? Jo: "Och sedan stannade Tummen i hemmalandet. För DET tyckte han om!"

Att inte få några svar...

Det är inte alltid lätt att få svar på frågor man har. Även fast man ställer tusen frågor... Ibland finns det inga svar helt enkelt. Men ibland behövs svaren mer än någonsin...

Jag älskar Alvar mer än allting annat på denna jord. Jag älskar David nästan lika mycket. Ge mig det liv jag vill ha. Snälla...

Uppdatera?

Det blir inte att skriva här så ofta. Det finns miljoner av saker att skriva, men jag kan inte förmå mig att göra det...

Alvar är här igen! Det är underbart härligt, t.o.m. de tidiga morgnarna. Även om jag faktiskt önskar mig en sovmorgon i morgonbitti. ;-)

Det har blivit vinter igen. Bitande kyla som lämnar blossande blommor på kinderna. Luften är klar och går lätt att andas igen. Även om jag då och då tror att jag har slutat andas helt.

Nu är det vinter för hela slanten. Overaller, mössor och handskar. Bob-åkning och kyliga promenader. Det är kallt, både ute och inne...

Men snart är det jul. Återigen... Och då är det dags att värma upp huset med hettande röda färger. Jag kan bara önska att julen i år blir helt underbar. Och inte lämnar några sura minnen till nästa år...

Alvar är här till på julafton, någon gång till på eftermiddagen. Och ingen kan vara lyckligare än jag! Min största önskan när det lider mot December är att få spendera julen med den kille jag älskar mest av allt. Spendera den med den kille som stal mitt hjärta samma stund som han tog sitt första andetag. Även om jag missade hans första timmar hos oss... Men jag har ett helt liv att återgälda för dessa missade timmar. Och jag kommer, nu och för evigt, göra allt för att han ska känna att han är älskad. Älskad mer än någonting annat på denna jord. :-)

David är hemma...

...efter utbildningen i Stockholm. Skönt? Nja, jag tror hellre jag myser på själv ett tag till. Skönt att bara få rå om sig själv. :-)

Jag hade glömt...

...en annan positiv sak med hösten. Finns det någonting vackrare än när himlen byter färg på kvällen? Helt plötsligt ser man gröna lågor dansa över himlen bland alla miljoner stjärnor. Norrsken, du vackra skapelse... Du gör vilken kall kväll som helst underbart vackert. Ja, det är nästan lika vackert som skapelsen som ligger här hemma i sin säng och myser bland nallar, kuddar och filtar...

Första snön...

Hur det känns? Kallt...

Nu är det dags igen. För månader i mörker. Det är tur att jag har en varm Alvar här att krama på... För nog är vintern lång... Väldigt lång. Men just nu längtar jag efter snön. Det blir så mycket ljusare, så väldigt mycket ljusare. Och snart får vi julpynta med nya gardiner, nya sängkläder och nya mattor. Och självklart en eller annan ny ljuslykta. Det kanske är dags att packa upp min nya lykta från Partylite (ja, det är den stora... tack till alla mina arbetskamrater!) för att se så den faktiskt är hel???

Världens modigaste kille!

Alvars haka hade ett väldigt oturligt möte med vårt soffbord förra veckan. En olycka som kan hända hur lätt som helst, men som känns lika fruktansvärt onödig ändå. Han snubblade och slog hakan i hörnet på vårt (alldeles för vassa) lackbord. En olycka som resulterade i ett blodbad utan dess like följt av en resa till akuten. Där lagade världens bästa trolleridoktor min modige kille. Jag säger bara det, var läkaren inte utbildad barnläkare så har han missat sitt riktiga kall. Han var UNDERBAR!!!

Idag var det dags att ta bort stygnen. Alvar och Mattias tog en tripp dit på förmiddagen, men Alvar ville inte ta bort dem. Han sa till pappa att han ville att någon mer skulle följa. Så när jag hade slutat åkte vi dit alla tre. Alvar var livrädd och tårarna sprutade. "Jag ÄÄÄÄÄR ingen modig kille!!!" kom det mellan tårarna. Men trots alla protester och alla tårar (både i Alvars ögon och i mitt och Mattias hjärta för att vår älskling var så ledsen) så är nu stygnen borta. Tack och lov... Jag hoppas att han aldrig gör sig illa igen. Även om jag vet att sådana här händelser alltid kommer vara en del av livet, vare sig man vill eller inte. Men hoppas kan man väl få göra?

Och Alvar?
Du är VÄRLDENS MODIGASTE KILLE!!!

Alvar 4 år!

Alvar kom hem tidigt på morgonen och kröp ner i sängen

för lite morgonmys och paketöppning.


Nöjd kille har byggt färdigt sitt nya pussel!

Dags att blåsa ut ljusen.


Tårtan
(chokladkräm, bananer, hallonmousse och dumlesås)

Tiden går snabbt...

I morgon är det dags... Vår lillkille har blivit stor. 4 år... Och jag har turen att vara ledig och få låna honom hela dagen medan hans pappa är på jobbet! *yeah* Så nu är frysen fylld med lite fika igen och tårtan står i kylen och bara väntar på att dekoreras i morgon. Det får bli en tidig kväll idag tror jag. Min älskling kommer hit 6 i morgonbitti och då vill jag vara pigg och alert och redo att fira min söt-nöt på hans stora dag!

Vilket liv?

Sommaren är slut... Åtminstone semestern. Och jag tror faktiskt att det har varit den värsta semestern/ledigheten/lovet i hela mitt liv... Att förlora både sin farmor och mormor samma sommar är ett grymt straff i sig, även om jag vet och tror att de faktiskt mår bättre nu. Både jag och Alvar tittar dagligen upp i himlen och tackar för allting de har gett. Och varje gång Alvar säger: "Jag såg tre ansikten i molnet. Det var gammelfarmor, gammelmormor och... Vad heter han? Jaha, Elvis!" så ler jag stort, men med tårar i ögonen. För att dagar som varit aldrig någonsin kommer igen...

Att vi sedan funderar över hur vi kommer att leva vårt liv på en månad eller tre, var vi kommer att hålla hus, om vi måste ge upp allting vi älskar en gång till... Ja, det är en plåga. En plåga inte utav denna värld... Jag hoppas utvecklingen går bra, för Alvars skull... Han har rotat sig här, han älskar sitt liv. Och det gör jag med. Att få se Kotta spatsera runt gården varje kväll... Att se Alvar springa runt som galen mellan valen att äta hallon eller jordgubbar eller vinbär... Att promenera i 4 minuter och sedan nå skogen som är platsen för äventyr, skatter, hemligheter och busiga, skrämmande djur... Vem vill inte leva så? Vem vill inte att ens barn ska få växa upp så?

Natten är tyst och tung... Jag måste hitta lugnet så jag kan sova några timmar. Men vad gör en vak-natt i morgon? Alvar är inte här... David jobbar... Och jag? Jag är ledig hela dagen. Jag hoppas och önskar att det vackra vädret håller i sig. Så att jag kan sätta mig ute på morgonen i morgon, med en kopp kaffe och tidningen. Lösa korsord, vakna sakta och bara njuta en hel förmiddag.

God natt!

Junsele och Lycksele och tråkiga besked

Nu är vi hemkomna från våran lilla djurparkssemester. Vi hann med både Junsele och Lycksele under de fyra dagar vi var borta. Och Alvar älskade det! Han har pinnat på allt vad hans korta ben har kunnat för att hinna se och klappa på så många djur som möjligt. Vädret har varit underbart härligt i stort sett hela tiden och inte gör det saken sämre att Alvar har glittrat som en solstråle mest hela tiden. :-)


Medan vi var borta somnade min älskade farmor in... Jag vet att både farmor och mormor var gamla, men inte trodde jag att vi skulle vara tvungna att säga farväl till dem båda inom loppet av en månad... Men de följde varandra åt och nu är de på en plats ovan molnen där all smärta och förvirring är borta. Minnet och orken har återvänt och de har förenats med de kära som redan tidigare hade lämnat oss...

Jag älskar dig farmor.
Vila i frid och vaka över mig och
mina nära och kära.
Tills vi ses igen...

Nu har vi tagit farväl av mormor...

Sommarvinden sjunger en sång
om stunder och tider som var en gång.
Häggen blommar och doften av vår
påminner plötsligt om dagen igår.

Köttbullar goda och sås underbar
och prat och skratt tills inget finns kvar.
Sen är det dags att spela kort
och tiden går så fort, så fort...

En sjö intill stugan som kommer till ro,
där barnet inom mig för evigt vill bo.
Minnen av kvällar med godis och bus,
av kvällar med sagor och björkarnas sus.

En trollsten med mossa vid blomstrande äng
och duniga täcken i en mjuk, härlig säng.
Av nätter när mörker och ljud blir till ett
och drömmar om allt roligt som skett.

Gräset blir klippt i solens ljus,
sen kaffe och våffla i ditt röda hus.
"Är du varm eller törstig? Har allting gått bra"
Bekymrade ord som är som de ska.

Oro och kärlek har funnits där,
såsom oro och kärlek nu finnes här.
Jag älskar dig mormor, du är underbar.
Jag räknar varenda dag du finns kvar.

Hoppas min röst har nått in i din själ,
att varje ord sagt har hörts högt och väl.
Hoppas min närhet har givit dig tröst,
under min vår på din ålders höst.

Jag älskar dig högt, av hela mitt hjärta.
Jag hoppas du somnar, helt utan smärta...
Sen när du vaknar är morfar hos dig
och ditt minne lever för evigt hos mig...

När andetagen ebbar ut...

När häggen blommar och doftar av vår, när gräset växer centimetervis varje vecka vill du bara andas lätt. När sommarens första åskskurar dundrar förbi och vårregnet får hela världen att dofta av asfalt, gräs och sommar vill man bara njuta. Njuta av varje dag som passerar, av varje andetag man tar. Av att känna ljuset återvända, av nätter som aldrig någonsin mörknar. Av alla dofter, värmen som sakta smyger sig närmare och ljuden från fotbollsplanens spelare som laddar upp för alla kommande matcher. Man vill bara leva och låta leva. Låta hela världen leva och blomstra. Men det är inte alltid så...

Det är aldrig någonsin roligt... Det spelar ingen roll om regnet öser ner en höstdag och löven under dina fötter sakta, sakta multnar till jord. Det spelar ingen roll om solen skiner en klar vinterdag eller om snöstormen får dig att stanna inne för att mysa under filten och njuta av brasan som sprakar i eldstaden. Det spelar ingen roll om det spirar i björk och hägg eller om solen gassar från en klarblå himmel och doften av hundkäx, syren och nyklippt gräsmatta omger dig.

När en människas liv ger upp är det aldrig kul. Det spelar ingen roll om döden kommer oväntat eller om man har väntat på den här dagen i 15 år... Alla ljud och dofter och intryck omkring dig bara försvinner. Inga häggar som doftar, inga nyklippta gräsmattor. Smärtan gör ont även om man har väntat på den i ett halvt liv.

Men jag har för evigt alla minnen. Och min enda önskan just nu är att hon har hört min röst. Att hon har hört alla ord jag har sagt och att hon har känt min närhet. Att mina kramar betyder någonting, även idag, i livets sista timmar. Min yttersta önskan var att jag får vara där när hon drar sitt sista andetag. Så att hon vet att jag älskar henne. Så att JAG vet att hon inte behövde vara ensam... Och nu vet jag... Hon har somnat in och jag fick vara hos henne under hennes sista minuter på denna jord...

Vila i frid mormor...