Nu startar flytten

Ja idag så gäller det. Idag börjar vi flytta in så smått i vårt nya hem, vattenskadad toalett till trots. Städa lite är såklart nummer ett på listan. Efter det är väl planen att börja fylla skåparna i köket lite smått... Vi får väl se hur mycket som hinns idag. Så mycket som möjligt hoppas jag. Så mina föräldrar snart kan få flytta hem. Hem till värmen och civilisationen igen. Och jag och Alvar får tillslut ett hem igen. Ett eget hem, med våra egna saker, våra egna sängar och vårt eget porslin. Det kommer att bli bra, jag vet att det kommer att bli det! Men idag, just nu, är tröttheten i kropp och själ överväldigande. Jag hoppas orken återvänder när vi är inflyttade och klara och jag ett hem att komma hem till igen... Äntligen...

Lördags-dejt

Igår blev jag bjuden på dejt. Vi var och bowlade och efter det åt vi en god middag på Trescorona. Det är nog kanske 5 månader sedan jag var och bowlade sist och jag har längtat och längtat att få göra det igen. Och det var superskoj, som alltid! Sedan gick det faktiskt bra - för en gångs skull. ;-) 180 poäng i en serie är väl inte så pjåkigt, eller hur? Hmm... Nåja... Om sanningen ska fram så är jag allt annat än stabil i min bowling. 180 poäng i en serie och 76 i nästa... Men, men... Jag tog mig då över 100 poäng i hälften av alla serier OCH vann över David med några ynka poäng. Så jag är nöjd med min comeback! *haha*

Middagen på Tresco var underbart god. Gott kött, gott vin och ett underbart sällskap. Men en sak finner jag lite märklig... Med tanke på hur lite det finns att hitta på i Älvsbyn en lördagkväll så är det väl ändå konstigt att vi var ensamma mestadels av kvällen, både under bowlingen och under middagen. Vart sjutton gömmer sig alla älvsbybor en kulen lördag i september???

Renovering

Som ni vet pågår renovering av vårt blivande hem för fullt. Det enda som har gällt under flera veckor nu är spackling, slipning, målning och tapetsering. Jag tänkte kasta in ett par bilder på byggkaoset så ni får se vad det är som har upttagit så mycket av min tid den här sommaren. Efter-bilder får väl komma någon gång i framtiden. När vi faktiskt ÄR klara. ;-)

Sommarminnen

Kalas och väggmålning

Helgen har varit fylld av kalasande. Och Alvar har öppnat paket på paket på paket. Favoriterna den här gången kom från moster, en radiostyrd bil och ett golv-pussel som har sysselsatt min lill-prins i stort sett hela helgen.

ÄIF firade också stort i helgen. 100 år har föreningen blivit och därför anordnades lite aktiviteter på Älvåkra. Efter middagen på fredag tog jag och David med en sovande Alvar i vagnen och promenerade dit en sväng. Men det var en lugn tillställning. Mest folk var det nog inne i sporthallen när gymnastiken hade uppvisning. Sedan lyssnade vi (och en handfull människor till) på den avslutande kareoketävlingen som olika lag från ÄIF deltog i. Det är alltid skoj då folk vågar bjuda på sig själva, även om det kanske inte alltid låter vackert! ;-) Efter det blev det en lugn promenad hem i den mörka höstkvällen.

Idag har Elisa, J och dottern varit förbi och uppvaktat Alvar. Och efter det har mormor varit barnvakt åt Alvar ett par timmar medan jag och David har varit i huset och jobbat på lite. Tänk vad allt förarbete tar tid! Bara maskeringen runt alla foder och lister tog en halv evighet. Men nu är vardagsrummet i stortsett färdigmålat och det betyder i sin tur att det snart är dags att flytta in. Tillslut... SPÄNNANDE!

Stiltje

Men jag lovar, lovar, lovar att jag ska bli bättre på att uppdatera sidan! Nu när hösten börjar smyga sig närmare med kyliga kvällar och dimmiga gryningstimmar kanske jag återigen kan finna tiden att sätta mig ner och skriva några rader. Några korta rader om allt och ingenting...

Alvar kom hem igår efter en låååång vecka hos sin pappa. Tänk att man kan sakna någon så fruktansvärt mycket... Jag trodde faktiskt inte att det var möjligt. Men man lär så länge man lever. Och på något sätt så tror jag att jag uppskattar varje sekund med min älskade lillprins på ett annat sätt nu när jag inte får ha honom hos mig varje timme, varje dag, varje vecka. Och det är väl positivt, eller hur?

Idag blir det 3-års kalas igen. Alvar fyllde år förra helgen då han var hos sin pappa. Jag, David, morfar och mormor hade turen att få uppvakta honom som snabbast då. Men idag är det dags för kalas igen, med ännu mer tårta, fika och paket. Moster ska komma förbi och när jag berättade det för den nyblivna 3-åringen sken han som en sol. Sedan frågade han försynt om inte Tula också skulle komma och hälsa på? Men jag tror nog Tula-kissemiss får stanna i stugan när morfar och mormor åker på kalas!

Lugn och ro...

Jag sitter ensam vid datorn. I lugn och ro med skön musik i öronen och Betapet-spel över nätet. Skönt... Välbehövligt... Avslappnande...

The House Is Gone

Nu har jag inget hus mer. Mitt förra liv är slut... Tack och lov har jag min son kvar. Jag kan inte med några ord beskriva vad han betyder för mig... Han är min anledning att andas, mitt liv, mitt allt. Mitt allt!

Livet kommer ikapp

Sakta, sakta rinner orken ur mig och tröttheten tar över. Det är antagligen inte så konstigt med tanke på allt som har hänt i livet sista månaderna. Det har varit mycket och det har bara varit att bita ihop och orka. Men nu har jag semester. Inget jobb, bara lata dagar och ljusa nätter. Husaffären är snart klar. Ingen mer städning, inga mer funderingar kring det. Jag slipper sakna min älskling, jag har honom hos mig i veckan. Och då slappnar jag äntligen av.

Tröttheten kommer... Känslorna kommer... Det är mycket att bearbeta, mycket att tänka igenom. Det är många känslor som drar och sliter mitt hjärta och min själ åt olika håll. Livet kommer ikapp mig helt enkelt. Det är bara att genomleva det. Det är bara att slappna av i den mån det går, gråta i den mån det behövs och försöka sova. Sova ordentligt.

Det fixar sig... Allt kommer att bli bra igen. Jag ska bara genomleva det här nu. Så blir det bra igen. En annan dag...

En sommar att minnas...

En dag, när jag sitter på ålderdomshemmet och tänker tillbaka på mitt liv kommer jag att ångra mig att jag inte dokumenterade mer från den mest händelsefulla delen av mitt liv. Jag kommer att ångra mig att orken inte fanns att sätta sig ner och föra dagbok under sommaren 2009...

Det händer mycket, det är mycket som ska tas om hand. Ett hus ska städas ur... Möbler ska flyttas, det ska skrubbas och fejas och röjas. Möbler ska flytta hem till mitt barndomshem och organiseras där i största möjliga mån. För på någon vecka är det dags att flytta igen, in i ett annat hus. Ett hus som ska fixas, renoveras och göras till ett hem för mig och min familj. Min nya familj...

Det har varit sommar i drygt två veckor nu... Riktig sommar med åskväder, varma vindar och en snittemperatur på kanske 25 grader. Det är underbart härligt! Sjöarna har värmts upp och mellan städ-ilen och trädgårdsarbetet i det gamla huset och i vårt nuvarande hem har vi tagit en och annan paus och flytt Älvsbyn för ett svalkande bad i närmaste sjö och lite flyttstädningsinformation till våra föräldrar.

Jag och David har gått igenom mina gamla skolarbeten och dagböcker under nätterna. Vi har läst, skrattat, pratat och jag har gråtit. Det är mycket nu... Mycket som aldrig blir sig likt igen. En stor förändring, ja enorm. Men det känns bra ändå, i slutändan.

Jag tror min son kommer att må mycket bättre av att ha två föräldrar som njuter av att leva, även om vi inte längre gör det tillsammans. Redan nu tycker jag mig se förändringen i honom. Kanske är det 2½-års trotsen som är över? Eller så känner han helt enkelt att hans föräldrar mår bra igen? Men vem kan egentligen säga vad som försiggår i huvudet på en pojke som snart fyller 3 år?

"Älskar dig, Alvar..."
"Älskar dig med mamma!"

Att flytta hem...

Jag är hemma nu... Huset säljs om någon vecka och jag har flyttat hem igen. Hem till min barndoms ängar. ;-) Det är skönt att slippa flytta runt mer. Det är skönt att veta vart jag har mina kläder, vart jag har mitt liv. Det är skönt att veta vart jag ska sova i natt. Jag är lugn, tillfreds och lycklig. Men vart jag ska ta vägen då semestern är slut... Ja, det är en helt annan historia...

Åh nej...

Jaha... Återigen har de negativa sidorna av att bo på tre ställen visat sig. Sitter hemma i huset (som inte kommer att vara "hemma" speciellt länge till...) och har precis lagt Alvar. Det var ett riktigt trött charmtroll som lade ner sitt huvud på kudden ikväll vill jag lova. Det tog bara tre minuter så var det tyst där inne!

Hur som helst... När jag lagt Alvar kom suget. Jag bara måste få fortsätta läsa "Luftslottet som sprängdes"! Jag letar, letar och letar lite till och kommer till den fasansfulla insikten: Boken är hemma hos David! Jä-la skit! Det är så himla typiskt att jag inser det just nu... Just i veckan när han inte är hemma och har möjlighet att komma förbi med den. Just nu, när min gullunge redan är lagd och det inte finns någon möjlighet att fara och hämta boken. *suck* Jaja... Det är bara att ta det med jämnmod. Jag får väl läsa Amelia istället. Eller se 2½ män. Eller nåt...

Helgen och sommaren

Vi har äntligen kommit in i juni månad. Jag och Milla konstaterade snabbt att det officiellt är sommar tillslut! Inga mer långbyxor innan augusti. Eller nåt... ;-) Sommarens två första dagar har dock inte bjudit på någon ofantlig värme tyvärr, men det hinner ju ändra sig.

Annat var det i helgen. Omkring 25 grader varmt och strålande sol och värmande vindar. Lördagen spenderade jag och David på stigar i en trollskog, liggandes på en sandstrand på en filt och lunchen intogs sittandes ute i solen. Vi åt en sen middag utomhus med bara myggen som sällskap och natten spenderades på puben. Jag har pratat och skrattat och uppdaterats om gamla vänners nuvarande liv. Kvällen avslutades hemma hos E med en massa prat och mycket gott att äta. En väldigt trevlig lördag med andra ord!

Söndagen blev som den blev... Tänk att personer som inte ens är en huvudsaklig del av mitt liv kan påverka det så oerhört mycket. Tänk att jag faktiskt låter dem göra det... Men allt ändras och allt kan bli bättre. Jag hoppas verkligen att det blir det. För allas skull.

Förresten... Har jag någonsin nämnt att jag älskar min familj mest av allt på hela jorden? Bara så att ni vet...

Löpning Brukte runt!

Igår trotsade jag blåsten och den värmande solen och tog mig ut på en löptur. Jag samlade mod och bestämde mig att ta vägen över den gamla järnvägsbron för att sedan springa över Brukte och Östermalm. Väl över järnvägsbron var det betydligt lättare att hitta ut till den stora vägen än jag trott och efter det gick det av bara farten. Eller... Fart och fart... Men framåt gick det åtminstone och runt tog jag mig! Men nu hinns det nog inte med någon mer löptur innan vårruset är jag rädd. Jag får helt enkelt vila mig i form istället. För visst kan man väl göra det med? ;-)

Adidas skor och "skiftbyte" ;-)

Idag har vi varit in till Piteå på lite "after work"-shopping. Vi lämnade in en mobil på reparation (hur kan det komma sig att nya saker ALDRIG verkar hålla?) och sedan blev det ett par nya adidas-skor till Alvar från en av sportaffärerna i staden. Vi avslutade dagen med middag på Max och min älskade lill-prins åt som han aldrig har ätit förr! Snacka om hungrig pojk´! Men det är klart, det är ju jobbigt att shoppa. Särskilt med tanke på hans rymningsförsök genom hela sportaffären med de nya, snygga skorna på fötterna. Skor som mamma inte ens hade hunnit betala! ;-)

I morgon är det dags för "föräldra-byte" igen. Jag saknar redan min älskling, men jag vet att det kommer att gå bra. Han har det ju superbra hos sin pappa med, för det är ju världens bästa pappa! Men jag har redan en föraning om att helgen kommer att kännas precis lika lång som vanligt...

Nu börjar det bli dags för sängen. I morgon är en ny dag... En ny dag i häggdoftande försommar-Sverige... Och i morgon ska Alvar på bondgård med sin förskola. Jag kan lova er alla att det var en mycket spänd pojke som lade igen sina stora blå ikväll! SÅ HIMLA SKOJ för alla barnen att få åka och titta på en massa kor och andra djur. Det behövs ju inte speciellt mycket mer för att göra dagen till en dröm för en massa gull-ungar i förskoleåldern!

GOD NATT

Försommar-Sverige

Och vad betyder en sommar i Sverige? Jo, sol och regn och moln, sol och regn och moln... TYPISKT! Så här i början av sommaren kan det faktiskt kännas rätt skönt med några ordentliga skyfall tycker jag. Naturen grönskar verkligen upp då, allt liv börjar spira igen. Men jag vet att när jag har genomlevt juni, juli och augusti med samma ostabila väder så kommer jag att vara väldigt, väldigt leds!

Hmm... Det kanske är lika bra att njuta av årets första regnskurar istället för att oroa sig för sommarvädret? Njuta av årets första åskväder och spänningen som ligger i luften sekunderna före urladdningen. Njuta av doften av våt asfalt och spirande björkar efter ett ordentligt skyfall. Njuta av solens värmande strålar som söker sig fram bakom ett dunbollsmoln och torkar upp världen igen. Njuta av försommar-Sverige helt enkelt!

Hällregn och cafébesök

Nu har årets första ordentliga sommarregn dragit förbi. Luften blir så härlig efter en sån urladdning. Det blir lättare att andas igen på nåt sätt. Härligt!

Vi har varit på café idag. Tanken var att Alvar skulle få sova sig igenom det, men han vaknade såklart. Eftersom caféet var i stort sett tomt och det inte fanns ett barn i närheten att smitta ner så fick min lill-prins fika han med. Det blev kaffe, te och festis med chokladbollar, kolakakor och dajmtårta. Hela vägen hem babblade han sedan om cafébesöket med glittrande ögon. Tänk vad lite som behövs för att göra dagen till ett äventyr för en snart tre-årig kille!

Allt förändras... Visst kan det bli bra ändå?

Som sagt... Livet förändras till oigenkännlighet. Men det kan bli bra ändå, eller hur? Säg att det kan blir bra ändå?

Men även om allt blir bra förändras världen. Även om jag överlever, även om jag blir lycklig så är det annorlunda. Det är bara så, jag har bara mig själv att skylla. Och idag... Ja, idag så kan jag inte ändra på någonting alls. Även om jag ibland tror att jag vill ändra på allting, spola tillbaka tiden. Och fixa allt så att livet blir normalt igen. Så att livet blir det jag ville att det skulle vara...

Hoppa tillbaka i tiden är en omöjlighet. Det spelar ingen roll vad jag önskar, vad jag hoppas, vad jag vill... Och kanske, KANSKE kan jag bli lycklig i ett nytt liv med. Jag ska försöka, jag ska kämpa! Och kanske blir det inte så svårt som det kunde ha blivit...

"Never be the same again..."

Uppdatering: Prickar

Alvar mår nog lite bättre. Jag antar det, men hur ska jag kunna veta säkert? Han leker då en massa, och busar och skojar nästan som vanligt. Kanske är han lite lugnare än vad han brukar vara. Han har inte kliat sig nämnvärt varken igår eller idag däremot och det borde ju vara ett bra tecken att han håller på att tillfriskna?

Igår sov han 3½ timme under dagen vilket resulterade i att han inte somnade förrän efter 21.00 igår kväll. Han sov å andra sidan till 8.00 i morse, vilket säkert var skönt för honom. Idag har han dock inte sovit många minuter under dagen och det visade sig strax före middagen när han fick ett av sina berömda utbrott. Men han lugnade sig förhållandevis fort, tack och lov. Och sedan slocknade han redan 19.30 ikväll. Undrar vilken tid vi får kliva upp i morgon. ;-)

Förändring

Snart ändras livet totalt... I stort sett allt jag känner, allt jag älskar, kommer att upphöra att existera. Det liv jag känner till är över. Det är dags att kasta sig ut i det okända... Tack gode Gud för min älskade prins, min gullunge, mitt allt. Tack gode Gud för att han finns hos mig, som en trygg hamn i ett stormigt hav... Tack gode Gud för att du sände mig din vackraste ängel...