Back on Track (eller kanske Treadmill?!)

Jag var trött, SÅ trött, när jag kom till Simhallen på onsdagen. Men eftersom jag ändå var där tänkte jag att jag ger väl träningen en chans åtminstone. Men när jag satte in skivan i cd-spelaren och såg 59.52 blinka mot mig i displayen bestämde jag mig. Vaddå jobbigt att springa en mil? Det är ju bara att härda ut hela skivan, eller hur? Vem är starkare? Jag eller ett sketet löparband???

Så jag gjorde det - igen! 1 mil på löparbandet med 0,5 i lutning gick marginellt snabbare än förra gången (59,48 tror jag). Men vad gör det? Jag gjorde det! Kontrollerade tröttheten, mästrade min inre frustration och fick ut lite aggressioner. Min vilja vann över kroppens tvivel!

Jag ÄR stark!
Jag ÄR fokuserad!
Jag kan göra precis ALLT
jag föresätter mig att klara av!