Det har börjat snöa ute. Stora flingor dalar mot marken och gör världen vit åter igen. Månen göms bakom molnen. Kanske det hjälper? För om fullmånen inte syns, då kanske den inte finns där? Den kanske inte påverkar min nattsömn på samma sätt om jag inte kan se den, om dess ljus inte tränger genom rullgardinen och gäckar mig i mina drömmar? Eller kan det vara så att min själ blir förhäxad av dess trolska ljus? Att den påverkar min kropp på samma sätt som den påverkar tidvattnet?
Jag sover oroligt, jag drömmer märkliga drömmar... Jag fryser, jag svettas, jag vaknar av att jag pratar i sömnen... Vad säger jag? Vad drömmer jag om? Och hur kan en enda himlakropp påverka mig så mycket? På ett sådant långt avstånd? Hur är det möjligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar