Jay

Sitter ensam en fredagkväll. Alvar sover gott sedan ett bra tag tillbaka och D är på fest. Och vad ska man irritera sig på då, en kväll som denna?

Ja, kanske hela idolkonceptet, som väninnans karl sa. Men jag håller inte med om det. En rocker som Jay kommer förbli en rocker. Vinner han idol eller inte spelar ingen roll, bara han vill det här själv! Han kan gå hur långt som helst, bara han vill det med själ och hjärta. Och jag hoppas, hoppas, HOPPAS att min väninnas karl har fel. Jag hoppas verkligen att Jay får en slående karriär! En stjärna i mina ögon, helt klart! Låt honom sjunga det han sjunger bäst, skriv låtar som gör honom större än störst! Och jag lovar er alla, jag kommer att köpa vartenda album!

Hemmalandet - HÄR vill jag stanna!

Vintern i Älvsbyn är underbar. Det är vitt och kallt och frostigt. Snön i granen på gården gnistrar som tusentals stjärnor i dagsljuset och när du andas bildas små, små moln runt ditt huvud...

Sedan sätter man sig i bilen och åker ungefär 6 mil... Och då... Ja, då börjar en smärre tortyr! Hur sjutton kan det vara så fruktansvärt kallt i Luleå? Det är som att vindarna går genom märg och ben och på fem minuter känner jag mig som en vandrande, huttrande snögubbe... Vilken kyla!!! Och det värsta är att termometern visade att det var varmare än hemma på byn.

Sedan är det ett under att det tar över en halvtimme att hitta en restaurang att äta lunch på... För HUR MÅNGA restauranger finns det inte i Luleå?!? Det gäller bara att hitta dem med. Och uppenbarligen är varken mitt eller Davids lokalsinne såsom det borde vara... Så Waldorf fick det bli tillslut. Och självklart var maten helt okej... Men vad skulle jag inte ge för lite husmanskost istället???

David hade brandövning ikväll, så visiten på Storheden blev snabb. Vi hann inte ens hälsa på min syster. Men det får bli en annan gång. Än är ju inte alla julklappar inhandlade. :-)

När vi återvände hem och jag steg ur bilen igen kände jag det... En värme i luften som inte fanns i Luleå. Samma temperatur, en helt annan värme. Är det kärleken som är i luften, eller är det bara snålblåsten från havet i Luleå som gör att det känns SÅÅÅÅ mycket kallare där? Jag vet inte... Men jag vet att jag kan säga precis som Tummen gör i "Tummens resa": "Det HÄR tycker jag om. Här stannar jag." Och vi vet ju alla hur det går sen? Jo: "Och sedan stannade Tummen i hemmalandet. För DET tyckte han om!"

Att inte få några svar...

Det är inte alltid lätt att få svar på frågor man har. Även fast man ställer tusen frågor... Ibland finns det inga svar helt enkelt. Men ibland behövs svaren mer än någonsin...

Jag älskar Alvar mer än allting annat på denna jord. Jag älskar David nästan lika mycket. Ge mig det liv jag vill ha. Snälla...

Uppdatera?

Det blir inte att skriva här så ofta. Det finns miljoner av saker att skriva, men jag kan inte förmå mig att göra det...

Alvar är här igen! Det är underbart härligt, t.o.m. de tidiga morgnarna. Även om jag faktiskt önskar mig en sovmorgon i morgonbitti. ;-)

Det har blivit vinter igen. Bitande kyla som lämnar blossande blommor på kinderna. Luften är klar och går lätt att andas igen. Även om jag då och då tror att jag har slutat andas helt.

Nu är det vinter för hela slanten. Overaller, mössor och handskar. Bob-åkning och kyliga promenader. Det är kallt, både ute och inne...

Men snart är det jul. Återigen... Och då är det dags att värma upp huset med hettande röda färger. Jag kan bara önska att julen i år blir helt underbar. Och inte lämnar några sura minnen till nästa år...

Alvar är här till på julafton, någon gång till på eftermiddagen. Och ingen kan vara lyckligare än jag! Min största önskan när det lider mot December är att få spendera julen med den kille jag älskar mest av allt. Spendera den med den kille som stal mitt hjärta samma stund som han tog sitt första andetag. Även om jag missade hans första timmar hos oss... Men jag har ett helt liv att återgälda för dessa missade timmar. Och jag kommer, nu och för evigt, göra allt för att han ska känna att han är älskad. Älskad mer än någonting annat på denna jord. :-)

David är hemma...

...efter utbildningen i Stockholm. Skönt? Nja, jag tror hellre jag myser på själv ett tag till. Skönt att bara få rå om sig själv. :-)

Jag hade glömt...

...en annan positiv sak med hösten. Finns det någonting vackrare än när himlen byter färg på kvällen? Helt plötsligt ser man gröna lågor dansa över himlen bland alla miljoner stjärnor. Norrsken, du vackra skapelse... Du gör vilken kall kväll som helst underbart vackert. Ja, det är nästan lika vackert som skapelsen som ligger här hemma i sin säng och myser bland nallar, kuddar och filtar...

Första snön...

Hur det känns? Kallt...

Nu är det dags igen. För månader i mörker. Det är tur att jag har en varm Alvar här att krama på... För nog är vintern lång... Väldigt lång. Men just nu längtar jag efter snön. Det blir så mycket ljusare, så väldigt mycket ljusare. Och snart får vi julpynta med nya gardiner, nya sängkläder och nya mattor. Och självklart en eller annan ny ljuslykta. Det kanske är dags att packa upp min nya lykta från Partylite (ja, det är den stora... tack till alla mina arbetskamrater!) för att se så den faktiskt är hel???

Världens modigaste kille!

Alvars haka hade ett väldigt oturligt möte med vårt soffbord förra veckan. En olycka som kan hända hur lätt som helst, men som känns lika fruktansvärt onödig ändå. Han snubblade och slog hakan i hörnet på vårt (alldeles för vassa) lackbord. En olycka som resulterade i ett blodbad utan dess like följt av en resa till akuten. Där lagade världens bästa trolleridoktor min modige kille. Jag säger bara det, var läkaren inte utbildad barnläkare så har han missat sitt riktiga kall. Han var UNDERBAR!!!

Idag var det dags att ta bort stygnen. Alvar och Mattias tog en tripp dit på förmiddagen, men Alvar ville inte ta bort dem. Han sa till pappa att han ville att någon mer skulle följa. Så när jag hade slutat åkte vi dit alla tre. Alvar var livrädd och tårarna sprutade. "Jag ÄÄÄÄÄR ingen modig kille!!!" kom det mellan tårarna. Men trots alla protester och alla tårar (både i Alvars ögon och i mitt och Mattias hjärta för att vår älskling var så ledsen) så är nu stygnen borta. Tack och lov... Jag hoppas att han aldrig gör sig illa igen. Även om jag vet att sådana här händelser alltid kommer vara en del av livet, vare sig man vill eller inte. Men hoppas kan man väl få göra?

Och Alvar?
Du är VÄRLDENS MODIGASTE KILLE!!!

Alvar 4 år!

Alvar kom hem tidigt på morgonen och kröp ner i sängen

för lite morgonmys och paketöppning.


Nöjd kille har byggt färdigt sitt nya pussel!

Dags att blåsa ut ljusen.


Tårtan
(chokladkräm, bananer, hallonmousse och dumlesås)

Tiden går snabbt...

I morgon är det dags... Vår lillkille har blivit stor. 4 år... Och jag har turen att vara ledig och få låna honom hela dagen medan hans pappa är på jobbet! *yeah* Så nu är frysen fylld med lite fika igen och tårtan står i kylen och bara väntar på att dekoreras i morgon. Det får bli en tidig kväll idag tror jag. Min älskling kommer hit 6 i morgonbitti och då vill jag vara pigg och alert och redo att fira min söt-nöt på hans stora dag!

Vilket liv?

Sommaren är slut... Åtminstone semestern. Och jag tror faktiskt att det har varit den värsta semestern/ledigheten/lovet i hela mitt liv... Att förlora både sin farmor och mormor samma sommar är ett grymt straff i sig, även om jag vet och tror att de faktiskt mår bättre nu. Både jag och Alvar tittar dagligen upp i himlen och tackar för allting de har gett. Och varje gång Alvar säger: "Jag såg tre ansikten i molnet. Det var gammelfarmor, gammelmormor och... Vad heter han? Jaha, Elvis!" så ler jag stort, men med tårar i ögonen. För att dagar som varit aldrig någonsin kommer igen...

Att vi sedan funderar över hur vi kommer att leva vårt liv på en månad eller tre, var vi kommer att hålla hus, om vi måste ge upp allting vi älskar en gång till... Ja, det är en plåga. En plåga inte utav denna värld... Jag hoppas utvecklingen går bra, för Alvars skull... Han har rotat sig här, han älskar sitt liv. Och det gör jag med. Att få se Kotta spatsera runt gården varje kväll... Att se Alvar springa runt som galen mellan valen att äta hallon eller jordgubbar eller vinbär... Att promenera i 4 minuter och sedan nå skogen som är platsen för äventyr, skatter, hemligheter och busiga, skrämmande djur... Vem vill inte leva så? Vem vill inte att ens barn ska få växa upp så?

Natten är tyst och tung... Jag måste hitta lugnet så jag kan sova några timmar. Men vad gör en vak-natt i morgon? Alvar är inte här... David jobbar... Och jag? Jag är ledig hela dagen. Jag hoppas och önskar att det vackra vädret håller i sig. Så att jag kan sätta mig ute på morgonen i morgon, med en kopp kaffe och tidningen. Lösa korsord, vakna sakta och bara njuta en hel förmiddag.

God natt!

Junsele och Lycksele och tråkiga besked

Nu är vi hemkomna från våran lilla djurparkssemester. Vi hann med både Junsele och Lycksele under de fyra dagar vi var borta. Och Alvar älskade det! Han har pinnat på allt vad hans korta ben har kunnat för att hinna se och klappa på så många djur som möjligt. Vädret har varit underbart härligt i stort sett hela tiden och inte gör det saken sämre att Alvar har glittrat som en solstråle mest hela tiden. :-)


Medan vi var borta somnade min älskade farmor in... Jag vet att både farmor och mormor var gamla, men inte trodde jag att vi skulle vara tvungna att säga farväl till dem båda inom loppet av en månad... Men de följde varandra åt och nu är de på en plats ovan molnen där all smärta och förvirring är borta. Minnet och orken har återvänt och de har förenats med de kära som redan tidigare hade lämnat oss...

Jag älskar dig farmor.
Vila i frid och vaka över mig och
mina nära och kära.
Tills vi ses igen...

Nu har vi tagit farväl av mormor...

Sommarvinden sjunger en sång
om stunder och tider som var en gång.
Häggen blommar och doften av vår
påminner plötsligt om dagen igår.

Köttbullar goda och sås underbar
och prat och skratt tills inget finns kvar.
Sen är det dags att spela kort
och tiden går så fort, så fort...

En sjö intill stugan som kommer till ro,
där barnet inom mig för evigt vill bo.
Minnen av kvällar med godis och bus,
av kvällar med sagor och björkarnas sus.

En trollsten med mossa vid blomstrande äng
och duniga täcken i en mjuk, härlig säng.
Av nätter när mörker och ljud blir till ett
och drömmar om allt roligt som skett.

Gräset blir klippt i solens ljus,
sen kaffe och våffla i ditt röda hus.
"Är du varm eller törstig? Har allting gått bra"
Bekymrade ord som är som de ska.

Oro och kärlek har funnits där,
såsom oro och kärlek nu finnes här.
Jag älskar dig mormor, du är underbar.
Jag räknar varenda dag du finns kvar.

Hoppas min röst har nått in i din själ,
att varje ord sagt har hörts högt och väl.
Hoppas min närhet har givit dig tröst,
under min vår på din ålders höst.

Jag älskar dig högt, av hela mitt hjärta.
Jag hoppas du somnar, helt utan smärta...
Sen när du vaknar är morfar hos dig
och ditt minne lever för evigt hos mig...

När andetagen ebbar ut...

När häggen blommar och doftar av vår, när gräset växer centimetervis varje vecka vill du bara andas lätt. När sommarens första åskskurar dundrar förbi och vårregnet får hela världen att dofta av asfalt, gräs och sommar vill man bara njuta. Njuta av varje dag som passerar, av varje andetag man tar. Av att känna ljuset återvända, av nätter som aldrig någonsin mörknar. Av alla dofter, värmen som sakta smyger sig närmare och ljuden från fotbollsplanens spelare som laddar upp för alla kommande matcher. Man vill bara leva och låta leva. Låta hela världen leva och blomstra. Men det är inte alltid så...

Det är aldrig någonsin roligt... Det spelar ingen roll om regnet öser ner en höstdag och löven under dina fötter sakta, sakta multnar till jord. Det spelar ingen roll om solen skiner en klar vinterdag eller om snöstormen får dig att stanna inne för att mysa under filten och njuta av brasan som sprakar i eldstaden. Det spelar ingen roll om det spirar i björk och hägg eller om solen gassar från en klarblå himmel och doften av hundkäx, syren och nyklippt gräsmatta omger dig.

När en människas liv ger upp är det aldrig kul. Det spelar ingen roll om döden kommer oväntat eller om man har väntat på den här dagen i 15 år... Alla ljud och dofter och intryck omkring dig bara försvinner. Inga häggar som doftar, inga nyklippta gräsmattor. Smärtan gör ont även om man har väntat på den i ett halvt liv.

Men jag har för evigt alla minnen. Och min enda önskan just nu är att hon har hört min röst. Att hon har hört alla ord jag har sagt och att hon har känt min närhet. Att mina kramar betyder någonting, även idag, i livets sista timmar. Min yttersta önskan var att jag får vara där när hon drar sitt sista andetag. Så att hon vet att jag älskar henne. Så att JAG vet att hon inte behövde vara ensam... Och nu vet jag... Hon har somnat in och jag fick vara hos henne under hennes sista minuter på denna jord...

Vila i frid mormor...

Helg igen...

Planerna för helgen är obefintliga. Vi är bjudna på palt hos mamma och pappa ikväll, men eftersom David är i Piteå och jobbar i sin farmors hus och jag känner mig halvkrasslig så blir det nog ingen palt. Resan (en timme tur och retur) känns lite besvärlig... Det får väl bli hockey här hemma ikväll istället. Det funkar säkert lika bra, även om jag är mer sugen att se någonting annat i skrivandets stund. Jaja, sånt brukar också ändras när kvällen går.

Då är bara frågan vad 17 man ska äta till middag. Grilla är ju alltid gott, men då är det ju bara att inse att det inte blir någon mat förrän åtta eller så. Och i och med att jag bara har ätit två hårdbrödmackor idag så känner jag mig hungrig redan nu. Men vi får väl se vad kvällen har att erbjuda...

Sömniga bröllopstankar...

Min son somnade gott i sin säng för rätt många timmar sedan. Min sambo somnade i soffan för ett par timmar sedan. Så jag har passat på att uppdatera mig i mina vänners liv, både på facebook och in real live telephone. Skönt att ha vänner som de jag har. Skönt att kunna prata och skratta åt allt i mitt liv som inte alls är som jag hade tänkt mig. Skönt att höra att inte heller alla andras liv är perfekta dag in och dag ut. ;-)

Samtidigt som detta, ett stort GRATTIS till en av min äldsta vänner som åkte på bröllopsresa idag! Hoppas ni får leva lyckliga ever and ever!!! Och att ni får en trevlig resa!

Vårhimlen

Nu känns det verkligen att våren är här. Det är ljust mycket längre på kvällarna och kvällssolen färgar himlen rosa. Under dagen idag mörknade himlen i tusen gråa och svarta nyanser och himlen verkade förbereda sig på årets första åskväder. Varken muller eller blixtar fortplantade sig över vårhimlen idag, men jag väntar med spänning på sommarens första urladdning av blixtrande skönhet. Under tiden passar jag på att njuta av vårkvällens trolska ljus.

Nu är gården är krattad och hallonriset genomgallrat ordentligt. Alvar fick fara på Coop med David och köpa sin alldeles egna kratta som kapades till önskad höjd. Resultatet blev ett välfyllt släp med säckar sprängfyllda av löv och hallonris som sett sina bästa dagar. Jag hoppas verkligen att det inte tar lika länge att gallra nästa vår om man håller efter det ordentligt. Och kanske törs vi plocka hallon i sommar och i höst utan att behöva lämna hallonriset med en halv bunke med hallon och brännässlemärken över hela armarna. Kanske vi kan våga Alvar låta ge sig in i barnadrömmen med söta, mörkrosa bär denna sommar...

I morgon är det helg igen, efter endast 3 arbetsdagar. Jag hoppas verkligen det fina vädret håller i sig så kanske en helt (o)vanlig onsdag kväll kan bjuda på någonting gott från grillen. Det skulle vara så kul att hinna med att grilla en gång till innan Alvar åker till sin pappa igen. Han verkar verkligen tycka det är kul att få vara med och grilla!

Nej nu är det dags att återvända till den spännande ;-) hockeymatchen. Jag hoppas Sveriges spel fortsätter i samma anda så att Sverige utklassar Frankrike total. Även om nu jag kan tycka att Sveriges spel ikväll lämnar mycket att önska inför framtida matcher...

Duktig?

I morse klev jag upp strax efter fem, klädde mig och tog närmare en timmes prommis före jobbet. Lite inspirerad blev jag av en arbetskollega vars flickvän varit så duktig senaste tiden. Jag kan gissa hennes mål. ;-) Mitt mål? Bli piggare och få igång foten. Och vänja mig inför den kommande veckan med Alvar, som har haft tendens att vakna fem sista veckan vi hade honom... Men skönt är det vill jag lova, att promenera och känna att rörelsen i foten bli bättre och bättre! Men så många promenader klockan fem på morgonen tror jag inte det blir. ;-)

Nu är det fredag i morgon och sista dagen med jobb för denna vecka. Kanske vi skulle satsa på tacomiddag i morgon? Alvar tycker ju det är så kul att få hjälpa till att hacka grönsaker. Och det var ett tag sedan vi åt det känns det som. Jag tror det får bli det. Då är det bara att ta sig upp i morgon klockan halv sex igen och överleva dagen. ;-) Jaja, är det bara sol ute så är min ork på topp! Eller nåt...

Strålande sol!

Härlig dag idag! Underbart väder, med en sol som värmde från en molnfri himmel. En timmes promenad lär säkert ge mig problem i foten i morgon, men vad spelar det för roll idag? Jag har jobbat eftermiddag och gör det även i morgon. Vilket faktiskt betyder sovmorgon de veckor A är hos sin pappa. HÄRLIG och välbehövligt vill jag lova! (även om jag nu saknar A hela tiden ändå)

Nu får vi bara se hur jag sover i natt... Känner på mig att jag inte kommer att slappna av och sova så gott som jag skulle vilja göra. Men vad gör man åt det? Livet samarbetar helt enkelt inte alltid så som man vill, just live with it! Jaja, kanske lite till Cougar Town kan få mig att bli lite tröttare så kanske kudden erbjuder en helt annan natt än vad jag föreställer mig...

Valborgs...

...i regn. Inte den ultimata helgen med andra ord. Men mycket behövs för att en helg ska bli perfekt. Igår blev vi dock bjudna på kaffe och mumsiga bullar hos min mamma. Inte dumt. Men rädda helgen? Nej, det gjorde det inte... Synd att middagen med grillad kyckling inte gjorde det heller. Men spiralsallad... MMMM, det är gott det!