En månad...

...till julafton. Nästa torsdag kommer min gullunge tillbaka och stannar i minst 17 dagar. Underbart!

Julpyntningen har börjat. Alvar ville så gärna ta fram lite julsaker. Och så startade leken. Kapten Blomhatt (Alvar) och Kapten Enfinger (David) inställde sig och gjorde allt Kapten Molly (jag) sa. Hippsvips var fönsterbrädor tömda, fönster torkade, gardiner upphängda och tomtar och ljus utställda i hela huset. Hur kan jag ha fått en så underbar pojke?

Regn och rusk och snart advent...

Jag insåg det först idag... Till veckan är det dags att julpynta. Och ute ser det ut som om vi är i början av oktober. Det är blött, grått och fruktansvärt deprimerande... Jaja, lite julpynt är kanske vad som behövs. Och Alvars pappa pratade om att de har talats om lite snö till helgen, så det är väl bara att hålla tummar och tår...

Mörkret och diset gör mig trött. Fruktansvärt trött... Det är många år sedan jag kände mig så här sliten under hösten. Det är klart... Hösten har ju pågått betydligt mycket längre än den brukar detta år, så det kanske inte är så konstigt?

Jag har tittat på lite nostalgibilder idag. Från min, mammas och syrrans resa till Kreta. Och det slår mig hur pigg jag såg ut. Glad, pigg och utvilad. Trots att jag minns det som en väldigt jobbig tid i livet så utstrålade jag glädje. Vad beror det på? Det enda jag kan tänka mig är mina mil och åter mil utomhus som hjälpte till. Jag blir glad av frisk luft, så är det bara. Det kanske är dags att försöka komma igång med promenaderna igen, på allvar. Och kanske försöka kämpa bort känslan av trötthet och börja träna lite mer igen. För jag vet att även det gör mig gladare och piggare. Och trots att det är svårt att tänka sig en dag på gymmet när tröttheten är som den är just nu ska jag kanske ge det en chans? Så får vi se om stjärnorna i mina ögon återvänder igen...

Lite typiskt...

...att vår julfest i år infaller precis den helg jag har lovat att vara hundvakt åt min syster. Och för första året så ska vi få hålla till på hemmaplan. Det är mat och underhållning i Storforsen som står på schemat. Man får till och med ta med sig respektive för en billig penning. Typiskt, som sagt... Men, men... Min syster förtjänar ett vegetariskt julbord. Det är på tiden hon får prova på ett sådant. Jag och David får väl göra det bästa av det hela och gå på någon trevlig restaurang i Luleå istället. All Star eller liknande är aldrig helt fel det heller. :)

Alvar har åkt till sin pappa ikväll. Och huset är som vanligt tomt och öde. Men jag ska göra det bästa av helgen. Försöka sova mycket och kanske blir det lite 40-års kalasande på lördag. Vi får väl se vad helgen har att erbjuda...

Vinterns första snö

Helgen kom och gick, precis lika snabbt som den alltid brukar göra, med helgmys, kalas hos en av Alvars kompisar, tacos och legobyggande (precis i vanlig ordning). Lördagsmorgonen bjöd på vinterns första snö. "Mamma, mamma! Det har kommit snö!!!!" ropade Alvar glatt när han tittade ut genom fönstret och skyndade sig iväg för att hämta sin sjungande jul-älg. "Nu kan vi väl julpynta mamma?" Nåja, jag gillar verkligen julen med alla tomtar och lucior och doftande ljus. Men jag tror inte riktigt jag är redo för julpyntet ännu, även om min älskade gullunge är det.

En tripp ut på byn fick det bli istället för julpyntande. En vinterjacka och en mössa inhandlades åt Alvar och sedan passade vi på att äta lunch på Centrum. Inte helt fel det heller i sonens ögon. Sedan togs bobben fram och Alvar och David byggde en igloo i miniatyr. Det var ungefär det snön på framsidan räckte till, men vad gjorde det? Att få leka i vinterns första snö har alltid ett speciellt skimmer över sig.

Nu har snart halva arbetsveckan passerat och all snö har sedan länge smält bort. Men resterna av igloon finns fortfarande kvar på plattorna på framsidan. Ett litet minne om vad som komma skall. Och jag måste erkänna att jag faktiskt är redo för vintern nu. Ulliga, bulliga, vita kristallstjärnor? Nu är det dags för er att börja dala ner mot jorden...

Party party!

Ikväll har vi haft släktparty jag och mamma, hemma hos vår underbara partylitekonsult. En träff med blandade åldrar, från 5 år upp till 70+. Nu är alltså julens dofter inhandlade! Jag hade rätt mycket kvar från i fjol, men man kan aldrig ha för mycket Kanel & Lagerbär hemma. ;) Jag hittade även en superfin ljuslykta som jag blev förälskad i vid första ögonkastet. Så en sån fick det också bli. Som fått, skulle man kunna säga. Fast inte riktigt... :)


Sen blev det även ett paket med en av höstens nyheter, Granatäpple & Svarta Vinbär. Gillar ni Mullbär, Svart Hallon och Svart Körsbär tycker jag absolut att ni ska prova denna doft. Det är som att tända ett ljus fyllt med lycka och lugn...

(bilder är lånade från partylite.se)

Vad är fel?

Jo, magen krånglar... Vill bara sova. Hjärnan säger ja men kroppen säger nej. Någon del av mig tycker visst att det optimala en tisdagskväll är att sitta på toaletten och "mysa". :s Inget att göra, bara ta tjuren vid hornen. "Take the shit" som de säger over there... Men men... Det blir säkert bättre.

Det VAR bättre, tidigare idag. Bara undvika att stoppa mat i munnen uppenbarligen... En dag till hemma i morgon får det bli. Ta hand om mig själv och hoppas jag får sova lite. För sova, det har behövts i X antal timmar redan nu. Men det är bara att härda. Det som inte dödar härdar... Sorgligt men sant. Och jag hoppas det kommer någonting gott av det här... För ur allt ont kommer någonting gott, är det inte så man säger? Jag tror jag hellre skulle ta att inte känna det jag känner nu och skippa det goda som kan tänkas komma. Men det är nog bara jag...

Renovering? Nja, en ytterst liten förbättring...

Det händer saker i tvättstugan... Väggarna har fortfarande hopplös färg. Gardinerna i fönstret är fortfarande från förra århundradet och på väg att falla sönder och rören i taket stör med sin närvaro. Men det händer saker ändå... Skåpar monteras och tvättmaskinen byggs upp. Varför inte måla och fixa allt på en gång? Det var min första tanke. Men jag tror verkligen att väggarna måste få torka upp ordentligt efter dräneringen i sommar, och det lär nog ta sina år... Men se det positivt... Jag får väl köpa en stoooor tavla istället. A la Marilyn Monroe kanske? (Em, vill du sälja?)

Provat ost i huvudstaden

Jag vet inte vad det är... Det känns som om tiden inte riktigt räcker till. Saker händer, varje dag, så det är inte det att det saknas saker att skriva om.

För två veckor sedan åkte jag och David till Stockholm en helg. Ostprovning var det som fanns på programmet när vi åkte och jag tyckte att tre dagar (två nätter) i vår huvudstad absolut skulle räcka. Vem vill trängas med en massa folk och springa runt som en turist och titta på sevärdheter??? Döm om min förvåning när helgen var slut och jag insåg att jag inte alls var redo att åka hem, inte på långa vägar. Fyra nätter på hotell skulle varit mer lämpligt, men nu vet jag det till nästa gång. Och jag tror det får bli samma hotell då med. Supergod frukost och sköna sängar är väl det jag förväntar mig av en hotellvistelse - och det levererade vårt mysiga hotell, bara 10 minuter från Stureplan!


Ostprovningen på Gamla Amsterdam var väldigt intressant och lärorik, särskilt för någon som mig som inte är så fascinerad av ostar egentligen. Vi fick prova fem olika ostar (varav två så hårda att jag aldrig trodde jag skulle kunna sätta dem i munnen, men som var underbart goda när jag väl vågade prova). Jag har även fått lära mig att vissa viner inte passar bra med getostar. Det är kanske därför jag har haft problem med vissa röda viner till getost? Jag skulle ju ha köpt ett vitt vin istället! David skötte sig exemplariskt. Tills det var dags för blåmögelosten och vinet som följde med det. Jag har aldrig, och jag menar ALDRIG sett någon grimasera så mycket åt lite ost! Jaja... Han roade alla på provningen, och det får vi väl bjuda på! :) Trots det lilla missödet var det på hela taget en bra kväll. Bara att ha fått lära sig uttala Gouda på rätt sätt var värt alla grimaser i världen! :D

Resten av resan gick mest ut på att ta det lugnt. Vi njöt av sköna sängar och god frukost. Vi försökte lära oss tunnelbanesystemet, vandrade runt i Gamla Stan på kvällen och njöt (tillslut, när mitt hjärta slutat banka och mitt synfält återvänt efter chocken att faktiskt se så många människor på en och samma gång) av storstadsvimmlet. En promenad ut på Stureplan på kvällen blev det också. Men det tog evigheter innan jag kom på en enda nattklubb som figurerar i skvallertidningarna (kanske dags att köpa sådana lite oftare en två gånger i halvåret?). Vi hade faktiskt gett upp hoppet och var på väg hem när vi vandrade rakt på Spy Bar och Laroy! Inga kändisar i sikte dock. Inte en endaste liten glimt av Mikael Persbrandt... ;)

Vi är hemma igen, tillbaka i det norrländska lugnet... Men Stockholm, jag kommer tillbaka! Och nästa gång ska vi stanna lite längre. Så vi hinner turista som riktiga norrlänningar. ;)

Genom sig själv känner man andra

Vi var på föreläsning på Polar Hotell idag. Grunden var väl ungefär som rubriken säger. Och att man ska lära känna sig själv för att veta varför man dömer ut andra. Det känns som om jag kommer närmare och närmare känslan av att verkligen känna mig själv. Den har framförallt vuxit fram sedan Alvar föddes, samt under första åren efter separationen från Alvars pappa. Men det är klart, det är alltid en liten bit kvar. ;) Ingen blir väl någonsin perfekt?

I morgon åker Alvar till sin pappa igen. Som tur är har jag världens bästa arbetskamrater. Jag kommer få åka hem på eftermiddagen på min rast och träffa honom, och kanske till och med följa upp till hans pappa och lämna honom. Det känns så underbart härligt när folk vill ställa upp så man ska känna att dagen blir den bästa möjliga. Jag hoppas de vet att jag vill ställa upp för dem med, av hela mitt hjärta... :)

Dags att sova. För trots sovmorgonen i morgon vet jag att min gullunge vill kliva upp tidigt. Åtminstone tidigare än jag skulle önska... ;) Men det är värt varje tidig morgon bara för att få vara honom nära.

God Natt världen. Nya tag i morgon!

Det blir bättre...

Kanske hostan börjar ge med sig nu. Det krävdes bara ett samtal till VC för att få lite hostmedicin utskrivet... Så det kanske är psykiskt, mer än fysiskt? Fast det känns då inte så i bröstkorgen... :( Men idag är det lite bättre, jag måste erkänna det. Och med hostmedicin hemma är det ju ännu bättre. :) Sedan skadar det ju inte att man har så himla bra arbetskamrater som hjälper till. Tack för att jag slapp stå och "skrika" till mer än en enda klass idag. :) Underbara är ni alla!!!

Alvar är hemma igen. SKÖÖÖÖNT! Men han var sååå trött ikväll. Men å andra sidan kan det också vara mysigt. Att få gosa ner sig i sängen och läsa lite tills min älskling tröttnar...

Nu är det sovdags igen. Bara det går att sova för regnet... Och jag hoppas att regnet avstannar snart så att alla får ha kvar sina hus utan översvämningar...

Nä vet du vad...?

Trött och leds i ett nystädat hus... Vill bara att David kommer hem. Då äter vi middag. Sen ska jag bakbinda honom och tvinga ner honom i sängen så jag bara får somna nära honom. Det räcker så bra så en dag som denna. :) Så trött som jag är kan man ju börja att fråga sig själv när orken kommer tillbaka efter sjukdomstiden? Hur mycket ont kan feber och hosta gör mot ens hälsa, egentligen?

Födelsedagar och feberyra

Så såg det ut i Piteå Tidningen 110823. Min underbare kille fyllde fem år och jag kan inte fatta vart tiden har sprungit iväg...! Tiden går så fort, så fort... Och fortfarande nu, efter fem år, så älskar jag min son mer och mer för varje dag som går!

Annars? Det har varit många födelsedagar sista tiden och tiden att uppdatera här har inte funnits. Förutom Alvar har både hans morfar, hans mosters sambo och jag hunnit med att bli ett år äldre. Inte mycket att fira enligt oss, men tydligen enligt andra. Och jag är rätt glad över att min födelsedag kom även i år, för i år bar den med sig en smörgåstårta från Luleå! Tack snälla, underbara syster-yster för att du letade fram orken och gjorde en tårta åt mig. Du är bäst!

Just nu ligger jag sjuk. En väldigt uppfriskande och glädjande start på hösten. Eller inte... Men febern är på väg bort nu, även om det kändes som en manlig förkylning där ett tag (dvs: jag är döende, ta hand om mig, jag kommer inte att överleva detta!). Men mitt hopp är att tillfriskna snarast. För på lördag vill jag jobba igen. Och på kvällen ska jag visst bli bjuden på middag i stan. Jag undrar vad jag gjort för gott för att förtjäna det? ;)

Var tar dagarna vägen?

Tiden bara springer ifrån mig och dagarna slutar innan de knappt har hunnit börja. Det är väl så det blir när vardagsrutinerna återställs efter semestern. Väckning, förskola, jobb, middag, nattning... And so it goes.

Alvar har hunnit komma hit och åka igen. Och tiden har gått så fort, så fort... Vädret har inte varit det roligaste så det har blivit att spendera mycket tid med att rita, se filmer, bygga lego, spela spel och läsa. Vi har även hunnit med några besök hos lilla Selma samt baka lite chokladbollar.

Och på tisdag fyller min gullunge 5 år. Helt otroligt! Jag kan knappt fatta det. Tiden går verkligen fort. Jag är ledig hela hans födelsedag så Alvar ska få komma hit och "vara på dagis" medan hans pappa jobbar. Passar helt perfekt, då hinner vi få uppvakta honom lite vi med! :)

David och Petter är och klättrar i berg i helgen. Eller klättrar och klättrar... De ska hur som helst upp på Kebnekaise. Jag hoppas de har lite bättre väder än vad det har varit senaste veckan. Jag föreställer mig att det måste vara trevligare att vandra i vildmarken (nåja) i solsken än i regnväder eller, ännu värre, snöstorm. Men jag är övertygad om att det går bra för dem hur som helst. Och jag? Jag får en lugn och skön helg i ensamhet... Kanske kan vara nyttigt någon gång då och då?

Baka, baka liten kaka...

Det trista vädret fortsätter och jag håller mig inomhus i värmen. Man fryser ju nästan ihjäl när man sticker näsan utanför dörren. Nja, kanske inte riktigt (det gör vi ju inte ens när det är -37 under vintern) men närapå. Så gå ut kommer inte på fråga. Jag passar på att baka istället. Nu har jag fyllt upp frysen med både cookies, sommarkaka, kärleksmums, dumlekaka och kolakaka. Det känns bra, rätt okej. Men för att verkligen döva mitt dåliga samvete över fikabristen vet jag vad som måste göras... Bullbak...

Det känns alltid lika besvärligt att påbörja ett bullbak, jag vet inte varför. Tror det är tanken att diska upp allt efteråt som är problemet... Men när bullar väl är bakade och det doftar av kanel och vanilj i hela huset känns det alltid så himla bra! Vi får väl se vad som händer i morgon om det här vädret fortsätter. Kanske jag orkar ta tag i bullbaket så att jag kan bjuda Alvar på nybakade bullar när han kommer i morgon kväll. :)

Tråkigt väder...

...jamen nånting! Förutom regnet och blåsten har det blivit svinkallt ute. *brrr* Jag hoppas verkligen att vädret blir bättre. Jag är inte redo för höststormar ännu, det har ju precis bara blivit Augusti!

Nåja, inget ont som inte har något gott med sig. Jag försökte elda lite i kaminen igår för att få upp värmen, men utan resultat. Jag kanske skulle använt något mer än bara gamla tidningar. Men vem orkar hämta torr ved att elda? Så jag ställde mig och bakade lite istället. Väldigt välbehövligt vill jag lova, särskilt med tanke på att några födelsedagar närmar sig inom en snar framtid. Kolakakor och sommarkaka fick det bli. Och när ugnen varit på i några timmar var det betydligt mycket varmare och skönare i huset igen!

Idag är det bara två dagar tills Alvar kommer hem igen. SKÖNT! Jag sakar ju den lille busungen... Fast jag ska försöka ta tillvara de här dagarna genom att sova mycket och baka lite till så jag har all ork och tid i världen att lägga på honom när han kommer hem igen! Men jag kan säga att jag starkt tvivlar på att det kommer att bli lika många bad-resor den här kommande veckan som det blivit under resten av sommaren...

Musikfrågan - Dag 19

Sista låten i min i-pod lista har jag redan lagt upp (Too late to apologize). Så här kommer näst sista låten!

Torsdag...

...and the world makes sense again. (visst, det har blivit fredag, men så länge jag inte lagt mig räknar jag det fortfarande som torsdag!)

Jag längtar efter morgondagen. Vi får se om vi hittar några karuseller och kanske något gott att äta. Langos låter ju inte helt fel. :)

Musikfrågan - Dag 18

Första låten i min i-pod. Har så varit under en väldigt lång tid, tillsammans med några andra Rammstein-låtar (kanske dags att göra om spellistan?). Anledning? De sätter igång träningssuget hos mig. Synd bara att jag inte lyssnar så mycket på min i-pod längre. ;)

Musikfrågan - Dag 17

En låt jag har lyssnat på hur mycket som helst. Och gillar! Men just nu så lyssnar jag alldeles för lite på musik för att ens orka lyssna på den här... Men jag bara älskar videon!

Musikfrågan - Dag 16

En låt som alltid får mig att vilja dansa (eller köra step up, eller kanske lite aerobic...), även om denna låt sällan spelas nuförtiden.