Lugn och ro...

Jag sitter ensam vid datorn. I lugn och ro med skön musik i öronen och Betapet-spel över nätet. Skönt... Välbehövligt... Avslappnande...

The House Is Gone

Nu har jag inget hus mer. Mitt förra liv är slut... Tack och lov har jag min son kvar. Jag kan inte med några ord beskriva vad han betyder för mig... Han är min anledning att andas, mitt liv, mitt allt. Mitt allt!

Livet kommer ikapp

Sakta, sakta rinner orken ur mig och tröttheten tar över. Det är antagligen inte så konstigt med tanke på allt som har hänt i livet sista månaderna. Det har varit mycket och det har bara varit att bita ihop och orka. Men nu har jag semester. Inget jobb, bara lata dagar och ljusa nätter. Husaffären är snart klar. Ingen mer städning, inga mer funderingar kring det. Jag slipper sakna min älskling, jag har honom hos mig i veckan. Och då slappnar jag äntligen av.

Tröttheten kommer... Känslorna kommer... Det är mycket att bearbeta, mycket att tänka igenom. Det är många känslor som drar och sliter mitt hjärta och min själ åt olika håll. Livet kommer ikapp mig helt enkelt. Det är bara att genomleva det. Det är bara att slappna av i den mån det går, gråta i den mån det behövs och försöka sova. Sova ordentligt.

Det fixar sig... Allt kommer att bli bra igen. Jag ska bara genomleva det här nu. Så blir det bra igen. En annan dag...

En sommar att minnas...

En dag, när jag sitter på ålderdomshemmet och tänker tillbaka på mitt liv kommer jag att ångra mig att jag inte dokumenterade mer från den mest händelsefulla delen av mitt liv. Jag kommer att ångra mig att orken inte fanns att sätta sig ner och föra dagbok under sommaren 2009...

Det händer mycket, det är mycket som ska tas om hand. Ett hus ska städas ur... Möbler ska flyttas, det ska skrubbas och fejas och röjas. Möbler ska flytta hem till mitt barndomshem och organiseras där i största möjliga mån. För på någon vecka är det dags att flytta igen, in i ett annat hus. Ett hus som ska fixas, renoveras och göras till ett hem för mig och min familj. Min nya familj...

Det har varit sommar i drygt två veckor nu... Riktig sommar med åskväder, varma vindar och en snittemperatur på kanske 25 grader. Det är underbart härligt! Sjöarna har värmts upp och mellan städ-ilen och trädgårdsarbetet i det gamla huset och i vårt nuvarande hem har vi tagit en och annan paus och flytt Älvsbyn för ett svalkande bad i närmaste sjö och lite flyttstädningsinformation till våra föräldrar.

Jag och David har gått igenom mina gamla skolarbeten och dagböcker under nätterna. Vi har läst, skrattat, pratat och jag har gråtit. Det är mycket nu... Mycket som aldrig blir sig likt igen. En stor förändring, ja enorm. Men det känns bra ändå, i slutändan.

Jag tror min son kommer att må mycket bättre av att ha två föräldrar som njuter av att leva, även om vi inte längre gör det tillsammans. Redan nu tycker jag mig se förändringen i honom. Kanske är det 2½-års trotsen som är över? Eller så känner han helt enkelt att hans föräldrar mår bra igen? Men vem kan egentligen säga vad som försiggår i huvudet på en pojke som snart fyller 3 år?

"Älskar dig, Alvar..."
"Älskar dig med mamma!"

Att flytta hem...

Jag är hemma nu... Huset säljs om någon vecka och jag har flyttat hem igen. Hem till min barndoms ängar. ;-) Det är skönt att slippa flytta runt mer. Det är skönt att veta vart jag har mina kläder, vart jag har mitt liv. Det är skönt att veta vart jag ska sova i natt. Jag är lugn, tillfreds och lycklig. Men vart jag ska ta vägen då semestern är slut... Ja, det är en helt annan historia...

Åh nej...

Jaha... Återigen har de negativa sidorna av att bo på tre ställen visat sig. Sitter hemma i huset (som inte kommer att vara "hemma" speciellt länge till...) och har precis lagt Alvar. Det var ett riktigt trött charmtroll som lade ner sitt huvud på kudden ikväll vill jag lova. Det tog bara tre minuter så var det tyst där inne!

Hur som helst... När jag lagt Alvar kom suget. Jag bara måste få fortsätta läsa "Luftslottet som sprängdes"! Jag letar, letar och letar lite till och kommer till den fasansfulla insikten: Boken är hemma hos David! Jä-la skit! Det är så himla typiskt att jag inser det just nu... Just i veckan när han inte är hemma och har möjlighet att komma förbi med den. Just nu, när min gullunge redan är lagd och det inte finns någon möjlighet att fara och hämta boken. *suck* Jaja... Det är bara att ta det med jämnmod. Jag får väl läsa Amelia istället. Eller se 2½ män. Eller nåt...

Helgen och sommaren

Vi har äntligen kommit in i juni månad. Jag och Milla konstaterade snabbt att det officiellt är sommar tillslut! Inga mer långbyxor innan augusti. Eller nåt... ;-) Sommarens två första dagar har dock inte bjudit på någon ofantlig värme tyvärr, men det hinner ju ändra sig.

Annat var det i helgen. Omkring 25 grader varmt och strålande sol och värmande vindar. Lördagen spenderade jag och David på stigar i en trollskog, liggandes på en sandstrand på en filt och lunchen intogs sittandes ute i solen. Vi åt en sen middag utomhus med bara myggen som sällskap och natten spenderades på puben. Jag har pratat och skrattat och uppdaterats om gamla vänners nuvarande liv. Kvällen avslutades hemma hos E med en massa prat och mycket gott att äta. En väldigt trevlig lördag med andra ord!

Söndagen blev som den blev... Tänk att personer som inte ens är en huvudsaklig del av mitt liv kan påverka det så oerhört mycket. Tänk att jag faktiskt låter dem göra det... Men allt ändras och allt kan bli bättre. Jag hoppas verkligen att det blir det. För allas skull.

Förresten... Har jag någonsin nämnt att jag älskar min familj mest av allt på hela jorden? Bara så att ni vet...

Löpning Brukte runt!

Igår trotsade jag blåsten och den värmande solen och tog mig ut på en löptur. Jag samlade mod och bestämde mig att ta vägen över den gamla järnvägsbron för att sedan springa över Brukte och Östermalm. Väl över järnvägsbron var det betydligt lättare att hitta ut till den stora vägen än jag trott och efter det gick det av bara farten. Eller... Fart och fart... Men framåt gick det åtminstone och runt tog jag mig! Men nu hinns det nog inte med någon mer löptur innan vårruset är jag rädd. Jag får helt enkelt vila mig i form istället. För visst kan man väl göra det med? ;-)

Adidas skor och "skiftbyte" ;-)

Idag har vi varit in till Piteå på lite "after work"-shopping. Vi lämnade in en mobil på reparation (hur kan det komma sig att nya saker ALDRIG verkar hålla?) och sedan blev det ett par nya adidas-skor till Alvar från en av sportaffärerna i staden. Vi avslutade dagen med middag på Max och min älskade lill-prins åt som han aldrig har ätit förr! Snacka om hungrig pojk´! Men det är klart, det är ju jobbigt att shoppa. Särskilt med tanke på hans rymningsförsök genom hela sportaffären med de nya, snygga skorna på fötterna. Skor som mamma inte ens hade hunnit betala! ;-)

I morgon är det dags för "föräldra-byte" igen. Jag saknar redan min älskling, men jag vet att det kommer att gå bra. Han har det ju superbra hos sin pappa med, för det är ju världens bästa pappa! Men jag har redan en föraning om att helgen kommer att kännas precis lika lång som vanligt...

Nu börjar det bli dags för sängen. I morgon är en ny dag... En ny dag i häggdoftande försommar-Sverige... Och i morgon ska Alvar på bondgård med sin förskola. Jag kan lova er alla att det var en mycket spänd pojke som lade igen sina stora blå ikväll! SÅ HIMLA SKOJ för alla barnen att få åka och titta på en massa kor och andra djur. Det behövs ju inte speciellt mycket mer för att göra dagen till en dröm för en massa gull-ungar i förskoleåldern!

GOD NATT

Försommar-Sverige

Och vad betyder en sommar i Sverige? Jo, sol och regn och moln, sol och regn och moln... TYPISKT! Så här i början av sommaren kan det faktiskt kännas rätt skönt med några ordentliga skyfall tycker jag. Naturen grönskar verkligen upp då, allt liv börjar spira igen. Men jag vet att när jag har genomlevt juni, juli och augusti med samma ostabila väder så kommer jag att vara väldigt, väldigt leds!

Hmm... Det kanske är lika bra att njuta av årets första regnskurar istället för att oroa sig för sommarvädret? Njuta av årets första åskväder och spänningen som ligger i luften sekunderna före urladdningen. Njuta av doften av våt asfalt och spirande björkar efter ett ordentligt skyfall. Njuta av solens värmande strålar som söker sig fram bakom ett dunbollsmoln och torkar upp världen igen. Njuta av försommar-Sverige helt enkelt!

Hällregn och cafébesök

Nu har årets första ordentliga sommarregn dragit förbi. Luften blir så härlig efter en sån urladdning. Det blir lättare att andas igen på nåt sätt. Härligt!

Vi har varit på café idag. Tanken var att Alvar skulle få sova sig igenom det, men han vaknade såklart. Eftersom caféet var i stort sett tomt och det inte fanns ett barn i närheten att smitta ner så fick min lill-prins fika han med. Det blev kaffe, te och festis med chokladbollar, kolakakor och dajmtårta. Hela vägen hem babblade han sedan om cafébesöket med glittrande ögon. Tänk vad lite som behövs för att göra dagen till ett äventyr för en snart tre-årig kille!

Allt förändras... Visst kan det bli bra ändå?

Som sagt... Livet förändras till oigenkännlighet. Men det kan bli bra ändå, eller hur? Säg att det kan blir bra ändå?

Men även om allt blir bra förändras världen. Även om jag överlever, även om jag blir lycklig så är det annorlunda. Det är bara så, jag har bara mig själv att skylla. Och idag... Ja, idag så kan jag inte ändra på någonting alls. Även om jag ibland tror att jag vill ändra på allting, spola tillbaka tiden. Och fixa allt så att livet blir normalt igen. Så att livet blir det jag ville att det skulle vara...

Hoppa tillbaka i tiden är en omöjlighet. Det spelar ingen roll vad jag önskar, vad jag hoppas, vad jag vill... Och kanske, KANSKE kan jag bli lycklig i ett nytt liv med. Jag ska försöka, jag ska kämpa! Och kanske blir det inte så svårt som det kunde ha blivit...

"Never be the same again..."

Uppdatering: Prickar

Alvar mår nog lite bättre. Jag antar det, men hur ska jag kunna veta säkert? Han leker då en massa, och busar och skojar nästan som vanligt. Kanske är han lite lugnare än vad han brukar vara. Han har inte kliat sig nämnvärt varken igår eller idag däremot och det borde ju vara ett bra tecken att han håller på att tillfriskna?

Igår sov han 3½ timme under dagen vilket resulterade i att han inte somnade förrän efter 21.00 igår kväll. Han sov å andra sidan till 8.00 i morse, vilket säkert var skönt för honom. Idag har han dock inte sovit många minuter under dagen och det visade sig strax före middagen när han fick ett av sina berömda utbrott. Men han lugnade sig förhållandevis fort, tack och lov. Och sedan slocknade han redan 19.30 ikväll. Undrar vilken tid vi får kliva upp i morgon. ;-)

Förändring

Snart ändras livet totalt... I stort sett allt jag känner, allt jag älskar, kommer att upphöra att existera. Det liv jag känner till är över. Det är dags att kasta sig ut i det okända... Tack gode Gud för min älskade prins, min gullunge, mitt allt. Tack gode Gud för att han finns hos mig, som en trygg hamn i ett stormigt hav... Tack gode Gud för att du sände mig din vackraste ängel...

Vattkoppor - nu och då

Min underbare lill-prins har förvandlats till en prickig korv under den senaste veckan. Det är vattkoppor på hög nivå. Är jag en konstig mamma som tycker det är bra att han får göra bort det redan nu? Det brukar alltid vara lättare ju yngre man är sägs det ju. Alvar har hunnit gå igenom det värsta nu. Idag verkar han knappt besvärad. Han skrattar, vi läser böcker och spelar fiskspelet och han kör bobbycar och tar kurvorna på två hjul. Han är helt klart på bättringsvägen!

Själv gick jag i åttan när jag drabbades. Det är ett halvt liv sedan men jag minns det som igår. Min käre far minns idag att "det var väl ändå inte så farligt?". Inte farligt?!? HA! Det var en nära-döden upplevelse utan dess like! Jag kommer aldrig att glömma hur mycket det kliade och hur det blev värre ju högre feber jag fick. Jag kommer aldrig att glömma hur all min självbehärskning gick åt till att inte klia på koppan i pannan. För vilken normal tonårstjej vill ha ett bestående men i form av ett ärr mitt på pannan?

Jag minns ett fruktansvärt dåligt underhållningsprogram på tv där deltagarna sökte efter en röd rubin (eller svart diamant eller blå safir eller vad sjutton det var för ädelsten) under ledning av Harald Treutiger. Jag var för trött för att byta kanal. Det kliade för mycket för att jag skulle kunna somna ifrån eländet. Så jag låg och muttrade åt tv:n och tyckte allmänt synd om mig själv medan jag kliade varenda milimeter av min kropp.

Vattkopporna torkade in tillslut. Jag hade överlevt, mot alla odds. Och trots mitt frenetiska kliande blev det inte ett enda ärr på min kropp. Förutom ett litet, litet ärr - mitt på pannan. En liten påminnelse om en svår tid i en fjortonårings liv som jag kommer att bära med stolthet resten av mitt liv...

Älvsbyn Runt

JAG GJORDE DET!

Alla som känner mig vet att då det kommer till tävlingar så är jag ett totalt nervvrak. Under alla år jag simtränade tog jag mig väl kanske iväg på 15 tävlingar eller nåt liknande. Men idag gjorde jag det. Jag utmanade min nervositet - och jag vann! Simhallen ställde upp med ett lag i årets "Älvsbyn Runt" och jag var med och sprang. Jag TÄVLADE!!! *jippie* Så idag, just nu, är jag fruktansvärt, oerhört stolt över mig själv!

Försommar i Skellefteå

I helgen har jag och David sökt lugnet i Skellefteå. Två stressfria dagar på Hotell Aurum utan måsten var precis vad vi behövde. Vi har ätit god hotellfrukost och strosat runt på stan och längs älven i sommarvärme. Vi har ätit goda middagar och fått spabehandlingar. Vi har shoppat, skrattat och spelat biljard. Och hela tiden har vi pratat... Jag har sovit som en prinsessa i underbart härliga sängar med kuddar och täcken som påminde om fluffiga sommarmoln.

Bilresan ner och hem var ett avstressande moment i sig. På vägen till Skellefteå den 1:a maj fick vi möjlighet att ta en paus och se alla snygga motorcyklar som åkte fyrkanten runt dagen till ära. På vägen hem tog vi en avstickare till Norsjö för att dricka kaffe. Vårt egentliga mål var Malå, men efter ett svartsjukedrama med GPS:en bestämde sig David för att stänga av den. Visst är det bra att få en utförlig vägbeskrivning till resans mål. Men att köra efter en skogsstig som består av grästuvor och lervälling... Ja, där gick gränsen!

Nu har jag alltså laddat om livets batterier igen. Jag är hemma igen med lite mer ork och lite mer lugn i själ och hjärta. Nu är det dags för vardagsliv igen. Och för första gången på länge tror jag att jag orkar med det...

Vaddå "barn-fri"???

Jag har varit "barn-fri" i helgen... Vilket ord... Det första jag tänkte på lördag morgon då jag vaknade var Alvar. Det sista jag tänkte på söndag kväll var Alvar. Den jag har längtat efter precis hela dagen idag är Alvar.

Nu är vi hemma tillsammans igen. Alvar önskade fiskpinnar och potatis till middag och eftersom jag själv var sugen på lax gjorde vi en fisk-kompromiss! ;-) "Åh, vilken god mat" var gullungens kommentar när fiskpinnarna och potatisen var ordentligt citronerade och kryddade. Världens underbaraste pojke, har jag nämnt det förr...?

Helgen har hur som helst varit trevlig, jobb och barnlängtan till trots. Vi var bjudna på middag hos Em på lördagkväll (tusen grattiskramar i efterskott!!!) och det var superskoj! Vi blev bjudna på god mat i trevligt sällskap. Det blev lite sång och mycket surr. Kvällen slutade på Forum där jag blev släpad runt på dansgolvet av David. Har jag nämnt att han tävlingsdansade förr och att jag är välsignad med två vänsterfötter och lika smidiga i pardans som en elefant?!? Jaja, jag hade då roligt och det är väl ändå huvudsaken?

I don't want to be...

I don't want to be
Anything other than what
I've been trying to be lately
All I have to do
Is think of me and I have peace of mind

I'm tired of looking 'round rooms
Wondering what I've got to do
Or who I'm supposed to be
I don't want to be anything other than me

Uppladdning inför helgen!

Efter lunchen idag lade jag ner min trötta gullunge i vagnen. Jag hann knappt stoppa om honom förrän han lade igen sina stora blå. Inte så konstigt efter en mastig palt-lunch kanske...

Jag och Em passade på att ta en lång, rask promenad medan Alvar sov. Vi promenerade i 1½ timme och det var verkligen hur härligt som helst! En massa surr en fredag eftermiddag under en uppsprickande himmel där solen sakta kämpar sig fram kan väl i och för sig aldrig vara helt fel?

Nu är jag och A hemma igen efter en snabb shoppingtur. Vi har laddat upp med lite middagsmat och bubbelvatten så nu är det bara att börja nervarvningen inför helgen på allvar. Och vet ni vad? Den grå, mulna fredagen har förvandlats till en varm och solig vårdag! Det är bara att hålla tummarna att vi får behålla det vackra vädret resten av helgen!