Frostbiten

I en vit, vit värld i tidig morgontimme klädde jag och min älskling oss för en promenad på frostiga vägar med istäckta vattenpölar och en sol som sakta, sakta steg upp över världen igen. Min lill-prins konstaterade snabbt att månen följde oss på vår tur. Så ljus, ja nästan osynlig mot den blå himlen, höll den ett vakande öga över oss. Den kyliga morgonen bet lite i kinder och näsa och gräset, klädd i frostbeklädnad, knastrade under fötter och vagnshjul när vi passerade genom parken.

Vi hade inte turen att se något tåg den här morgonen heller. Däremot fick vi en härlig start på veckans sista dag. Och nu sitter vi här, mätta och nöjda efter frukosten, med hela dagen framför oss. Jag är lätt i själen, lätt i hjärtat. Och redo för en ny dag!

Kärlek?

Ett svårt ord kanske? Men jag tror mig veta vad det är... Vet du?

När min älskade lill-prins lägger armarna runt min hals och pussar min kind och kramar mig hårt. När min älskade gullunge säger "älskar dig, mamma" med universums alla stjärnor glittrande i hans ögon. När min älskade tittar på mig med en blick fylld av kärlek och längtan. När min älskling säger att jag är hela hans värld, hans allt, hans drömmar och hans framtid. När min mamma tittar på mig på just det sättet, som säger mig att jag är bland de viktigaste personerna i hennes liv. När min bästa vän ringer och gråter i telefonen och jag vet att jag vill trösta henne på alla sätt jag bara kan, bara för att jag älskar henne så...

Vad är kärlek för dig?

Långledig helg = avslappning?

En fråga så god som någon... Jag har hur som helst planerat det så!

Jag slutade tidigt idag och i och med att Alvar vid den tiden ligger och sussar sött på förskolan så passade jag på att göra lite ärenden innan jag gick hem efter jobbet. Efter det blev det en power-städning för hela slanten. Dammtorkning, dammsugning och skurning som gick av bara farten. Och SÅ skönt att jag har torkat fönstrena tidigare i veckan!

Efter det hämtade jag min lillprins, nyvaken och rufsig som bara den, med macka runt hela munnen. Vi tog en härlig prommis i mjukt höstregn och passade på att köpa en ny vinteroverall till honom i traktens enda barnklädesbutik.

Så nu är det fredag eftermiddag och en hel-ledig helg hägrar. Jag har gjort bort städningen, fönsterputsningen och overallinköpet... Jag har gjort precis det jag har föresatt mig denna helg. Så nu är jag ledig till på måndag morgon. Inte ett måste på hela helgen. Betyder det att jag kommer kunna slappna av? Betyder det att jag kommer hinna ladda batterierna igen? Betyder det att jag kommer kunna njuta av familjen, hösten, vännerna och livet? Jag hoppas det... Jag ska försöka, ja verkligen lägga manken till. Och jag SKA ha en trevlig helg! Så det så!!!

Regn och rusk i själ och hjärta

Klockan är snart nio och det har inte ljusnat ordentligt än. Jag antar att det här kommer bli en sådan där dag som man får genomleva i ett trist, grådisigt halvmörker, med kalla vindar och isande regndroppar som tränger sig innanför kragen på jackan om man överhuvudtaget vågar sig ut.

Det är konstigt det där... Hur mycket vädret påverkar mitt inre. Att det blir så betydligt mycket svårare att orka när vädrets makter sätter sig på tvären. Orka leva ordentligt och ta till vara på varje liten sekund av dagen. Orka kliva upp från den varma sängen, bara för att känna golvets kyla mot mina bara fötter. Orka städa och plocka och fixa och dona, bara för att inse att dagar som denna, när det aldrig ljusnar ordentligt, så spelar det faktiskt ingen roll om dammråttorna får bo i hörnet i köket ännu en dag. Det är ändå ingen som ser dem... Orka skratta och le och prata och skoja, trots att mitt inre stundtals gråter ikapp med regnet och hjärtat känns lika tungt som den grå hösthimlen utanför fönstret.

Nej, det är bara att göra det bästa av även denna dag. Så nu ska jag tända lite ljus, koka lite kaffe och sätta mig i soffan och mysa med min lillkille, min älskade ängel, min prins. Och försöka tränga undan allt regn och rusk ur själ och hjärta...

Vattenreningskurs och Ann-besök!

Ja, jag inser hur otroligt spännande det låter. *ironi* Det var med precis den halv-taskiga inställningen jag satte mig på planet ner till Stockholm - Nacka. Men jag måste säga att jag i efterhand känner mig väldigt positivt överraskad över upplevelsen. Föreläsaren var för det första väldigt duktig och hemskt kunnig efter många år i "vattenreningsbranchen". Men framförallt så var han lätt att förstå! Så nog har jag fått med mig både en och två tankar hem angående fritt aktivt klor, flockningsmedel och säkerhetsrutiner! Sedan hade även jag och Linda rätt trevliga kvällar tillsammans, med nåt vinglas och en massa vattenreningsprat med alla karlar som gick kursen. Trevligt, trevligt!

Kursen avslutades på fredagen och då passade jag på att åka ut till Vallentuna för att besöka Ann över helgen. Kan man göra annat när man väl är nere i Stockholm? Det var superskoj att träffa henne igen. Både området där hon bor och lägenheten var väldigt mysiga. Nästan så man blir lite sugen att flytta ner till Stockholmstrakten. ;-) Vi hade hur som helst en trevlig helg med lite shopping, god mat och en massa prat. Så nu är det bara att börja spara lite pengar så jag kan åka ner och hälsa på henne efter jul någon gång igen.

Tvillingsjälar

Vad är lycka för dig?

Att se livet klart är ett konststycke i sig. Att se lyckan i de små stunderna i vardagen likaså. ..

Ett vänligt leende från en kvinna på gatan, trots att du själv har glömt att le emot henne. En ung man som håller upp en dörr, trots att han får vänta några ögonblick längre innan han låter den gå igen. En hastig smekning över ryggen när du passerar din älskade, trots att du gjort absolut ingenting för att förtjäna den. En ärligt menad komplimang från närmaste vännen, trots att hon kan välja att inte säga någonting alls. Ett porlande skratt i äkta glädje från en flicka, trots att regnet öser ner och hon står där utan paraply.

Lyckan när solen tränger genom dimman och ner i den kyliga vardagen. När första regndroppen landar på björkens färgglada löv och får dem att darra. När den första frosten ligger som diamanter i gräset på morgonen på vägen till jobbet. När en av årets sista humlor landar på en av årets sista blommor i ett sista försök att sprida livet vidare.

Lyckan när sonen skrattar åt ett löv som faller till marken... Åt att varenda rönn har rönnbär i sin krona... Åt skatan som snabbt hoppar över vägen och den lilla katten som följer efter... Åt mamma när hon pussar honom på magen, på kinderna, på fötterna... "Älskar dig mamma!"

Vaken?

Av: Karin Boye

Ännu en dag...

Jag och Alvar har njutit av sovmorgon idag. Till klockan kvart över sex... Ordet sovmorgon har verkligen en helt ny betydelse idag än för tre år sedan! Men även den kortaste sovmorgon kan vara underbart härligt. Han väckte mig med skönsång och mjuka kramar och porlande barnaskratt. Och dagen är ännu ung. Kan det bli bättre än så?

Nu laddar vi lugnt upp inför dagen. Sonen går igenom alla sina leksaker som uppladdning inför en heldag på förskolan. Jag är inne på min andra kopp kaffe och börjar så sakta känna orken återvända. Jag ser solen utanför fönstret idag, en sol som alltid är lika välkommen. Och en dag som denna är valet i det närmaste självklart. Då kaffet är uppdrucket och Alvar har lekt klart blir det en lång promenad i den värmande höstsolen. En ordentlig uppladdning av livets batterier!

I ett gråmulet september

Jag och Alvar har varit i farten hela förmiddagen. Jag har försökt insupa världens härlighet och stillhet och försökt njuta av de få solstrålar som orkat tränga igenom dagens grådis. Under tiden har en underbart surrig lillkille suttit uppkrupen i sin vagn och fortsatt lära känna en, för honom, helt ny värld. Precis som alla andra dagar! Älskade prins, visst vet du att du är underbar?

Nu sover Alvar och här sitter jag... Ensam, trött och frusen med gråmulen septemberdag utanför fönstret. Jag känner mig slut in i märg och ben. Är det bristen på sömn eller bristen på solljus? Eller kanske en kombination av de båda? Vila tror jag får bli dagens nyckelord. Vila, och tänka glada tankar.

"Le..."

Tillfredsställd

Den soliga hösten fortsätter och mitt hjärta är lika lätt som igår. Tänk vad några strålar sol kan göra!

Jag och Alvar tog en långprommis tidigt i morse. Kylan nöp lite i kinderna och andetagen blev till små moln medan vi forcerade samma sträcka som så många gånger tidigare. Min lillprins fick inte se några tåg (idag heller!) men bortsett från det var det en mycket lyckad start på dagen.

Nu ligger A ute i vagnen och myser. Jag sitter här efter en joggingtur i den värmande höstsolen och varvar sakta ner. Jag känner ett skönt lugn i kroppen, doften av mitt "lyckoschampoo" från hårtesten som hela tiden faller ner över kinden och tillfredsställelse i hjärtat. Känner mig snart redo att göra dagens val. Blir det ljusparty eller bio med några vänner ikväll? Vi får se... Det lutar åt ljusparty tror jag. För hur kan man säga nej till dofter som är som balsam för en trasig själ?

Terapi för själ och hjärta

Efter lunch idag lade jag en mycket trött kille i vagnen (med stora nallen och snutten och tutten såklart, hur skulle det gå utan dem?), drog på mig walkingskorna och den tunna dunvästen som passar alldeles perfekt så här på hösten. Jag hann inte ens tjugo meter från huset innan lillkillen sov. Inte konstigt med tanke på att han startade sin dag redan före fem i morse!

Så i stället för den sedvanliga promenaden med kvittrande barnaskratt, tusentals frågor om allt och ingenting och sånger om färger och djur och fordon i alla de former fick jag gå i tystnad i den färgsprakande hösten med Three Days Grace i öronen. Inte helt dumt det heller måste jag säga. Terapi för själ och hjärta skulle jag nästan vilja påstå, och det kan ju kanske behövas någon gång ibland...

Brukar hösten verkligen vara så här vacker? Brukar färgerna skifta i miljoner nyanser i det värmande solljuset? Är inte rönnens röda färger extra sprakande? Känns inte den svala luften renare och mer lätt att andas än någonsin förr? Eller är det bara jag som ser allt med andra ögon i år? Är det fortfarande samma värld? Är det kanske bara jag som har förändrats...?

Still alive...

...bara lite skrivar-torka för tillfället...

Hela augusti har passerat med födelsedagskalas, födelsedagskalas och ännu mer födelsedagskalas. Alvars 2-årsdag är väl den enda som egentligen är värd att nämnas tycker jag, vi andra vill väl mest förtränga att vi blivit ett år äldre. Firad blev vår lillkille vill jag lova! Vi fyllde en stor leklåda med alla nya, fina bilar, traktorer, husvagnar och andra fordon som han fick! Och det var bara en bråkdel av alla presenter. En MYCKET bra dag sedd ur en tvåårings glittrande, busiga ögon med andra ord! =)


Nu har september månad tagit över. Hösten är här med sina tusentals glittrande färger, kyliga, dimmiga morgnar, strålande, värmande höstsol varvad med regntyngda eftermiddagar. Och framför allt med alla mörka, svala höstkvällar med hög luft som är lätt att andas. Kvällar som gjorda för promenader. Härligt!

[Gråtande Hjärta]

Gryningstimme i höstens september.
En dimtyngd morgon med dansande älvor
gömmer trolskt den blommande äng.
Jag tar sorgset ett steg ut i gräset.
Köldbitna grässtrån bryts knastrande av
och fotens värme smälter frosten.

En värmande stråle av sol kämpar sig ner,
tränger genom dimfyllt landskap
och jagar dansande älvor på flykt.
Jag andas in och sluter ögonen.
Låter solens strålar smeka mig sakta,
låter dem värma min frusna själ.

Världen vaknar med en stilla suck.
En svepande vind väcker björkarna till liv
och en kvittrande fågel erövrar himlen.
Jag ser ut över ett jordiskt paradis,
andas lugnt och insuper världen
och hör mitt gråtande hjärta tystna.

(c) Cathrine Johansson

TGB 101r -06

Tydligen har vi (eller kanske snarare Mattias och Alvar) blivit ägare till en vespa. ;-) Så nu är det väl bara att, lagomt till sin 28-års dag, lära sig köra "moppe" tillslut. =)

Första dagen efter sommarlovet

Idag har Alvar varit sin första dag på förskolan efter sitt långa sommarlov. Strax efter klockan sex var jag tvungen att lämna min lill-prins. Helhemskt att det måste bli så tidigt, men så är det. Och ingen är lyckligare än jag att det gick precis lika lätt som det brukar. Han började leka på en gång och vinkade glatt när jag var tvungen att åka, trots att det var en av avdelningens nya fröknar som skötte öppningen och Alvar var första barnet. Jag har i och för sig fullt förtroende för alla fröknar men jag var lite nervös att Alvar skulle reagera på att det var "fel" fröken. Men inte det inte! Han är så duktig, min älskling!

[Känsla utan namn]

Jag seglar fram i mörkret,
långt ifrån trygg hamn.
Jag söker för att finna
en känsla utan namn.
Som en liten prick på havet
i vågornas virvlande makt
där storm och rasande vatten
har slutit en skrämmande pakt.

Jag slits och kastas i vinden
av vågornas mäktiga dans.
Vart ska jag mig vända?
Vart har jag min chans?
Vredgade gudar viskar till havet
att kräva droppar av blod,
förblindade som de är
av ilska och vredesmod.

Mitt skepp av värme och trygghet
faller sönder, går sakta itu.
Känslan jag ständigt söker
är jag nära att finna nu.
Jag öppnar min mun och ropar
i dödsångest och panik,
men skummande, fräsande vågor
dränker alla skrik.

En strimma av ljus på himlen,
jag låter mig själv tro
att när gryningstimmen är slagen
och gudarna lugnt finner ro
så kommer mitt inre att stillna,
kommer känslan att få sitt namn.
Jag andas och låter mig föras
in i din trygga famn.

(c) Cathrine Johansson

Kalas och Kräftpremiär!

I helgen hade vi den stora turen att få komma på kalas hos några bekanta. Åldern behöver vi inte prata om i och med att det var tjejen i huset som var jubilar (och ni vet ju alla att vi tjejer är SÅ känsliga när det kommer till vår ålder *ironi*). Trevligt var det hur som helst. Hon bjöd bland annat på världens godaste jordgubbstårta, så nu har alla mina tårtfunderingar inför Alvars födelsedag stegrats ännu lite till.

Efter kalaset åkte vi till Alvars morfar och mormor och lämnade honom där inför kvällens övernattning. Det känns så roligt att han tycker att det är precis lika skoj varje gång, även om det nu inte blir allt för ofta.

På kvällen var ett par vänner hit och käkade kräftor. Ja, lite annat än kräftor blev det förstås. Fetaostsallad, vitlöksbröd, kräftpaj och lite snacks samt en massa gott att dricka gjorde kvällen perfekt. Mumsigt värre var det verkligen! Sedan avslutade jag och Sandra kvällen med lite singstar á la x-box. En MYCKET trevlig kväll med andra ord!

Klara, färdiga... BAKA!

Äntligen har jag kommit igång med lite bakning inför Alvars födelsedag. Det känns så skönt att få fylla upp frysen med lite fika igen. Jag insåg nämligen precis att jag inte har bakat ordentligt sedan han fyllde ett år! :-o Men nu har jag i varje fall tagit mig igenom bullbaket som är det mest krävande. Nu behövs det bara lite långpannekakor och småkakor så är jag nöjd sen! Vad jag skulle ha hittat på för tårta är däremot en helt annan femma... Hmm. Tror jag måste fortsätta grubbla på det. För det är ju klart att min lill-kille (som börjar bli skrämmande stor tycker jag :-o) måste få sig en två-års tårta! =)

Havsbadet!

Nu är hela familjen hemkomna efter en härlig semester på havsbadet. Stugan vi skulle bo i var verkligen hur liten som helst, men det hade säkert gått bra bara det hade funnits varmvatten. Vilket det INTE fanns. Jag duschade i isbitar den första kvällen. Jag skojar inte. HUR KALLT SOM HELST! Det visade sig (efter en noggrann besiktning av en vaktmästare som började med att glömma att ta med sig verktygen) att det var nåt el-fel i vattenberedaren. Som han så fint sa "Ni hade lika gärna kunnat brinna inne i natt!". Hmm... Men lika glada var vi för det eftersom vi blev flyttade till en bungalow istället. En stuga med 2 rum, varav det första var större än hela vår ursprungliga stuga! Supernice! ;-)


Vi har spenderat semestern med att äta glass, bada, sola, besöka Nimbys värld och mysas. Härligt, härligt! Sista dagen kom svägerskorna med barn in och en av Alvars kusiner blev kvar över natten, och ingen var gladare för det än Alvar!